Jag ser ingen annan historisk möjlighet att säkra fred och
frihet än att
successivt bygga en federation av nationalstater
mellan Ryssland och Atlanten, Ishavet och Medelhavet.
Detta är ett
arbete utan modell och utan slut.
Steg för steg bygger vi ett
gemensamt demokratiskt beslutsfattande i alla de frågor som vårt
samarbete omfattar.
Rom byggdes inte på en dag,
Carl Bildt,
DN Debatt 19/8 2003
Steget från en gammal nationell till den nya europeiska valutan borde vara mer naturligt och mindre dramatiskt för Sverige är för många andra europeiska länder.
Att vi stod utanför det framväxande västeuropeiska samarbetet under det kalla krigets mörka decennier kan förklaras rationellt.
Det var midsommarafton 1994 som jag på Korfu undertecknade avtalet om Sveriges anslutning till den Europeiska unionen, och i november samma år gav vi det vårt gemensamma godkännande i folkomröstningen.
Då handlade det allra främst om ekonomi. Över avskaffandet av gamla handelshinder på 1950-talet, tullunionen på 1960-talet och successivt den gemensamma marknaden mot slutet av 1980-talet hade Västeuropas väg mot nytt välstånd efter kriget gått genom att successivt skapa allt bättre förutsättningar för handeln.
Det systemskifte från sönderruttnande socialistiska system till stabila demokratier, allt tydligare rättsstater och fria ekonomier som för cirka 70 miljoner européer nu kröns med deras medlemskap i EU hade aldrig kunnat ske så snabbt och så smidigt om det inte varit för den modell som EU erbjudit och den magnetism vårt samarbete haft.
Steget från den gemensamma marknaden till den gemensamma valutan var och är naturligt och logiskt för väl integrerade ekonomier som huvuddelen av dagens europeiska. På samma sätt som stadstullarnas avskaffande en gång frigjorde nationella ekonomier, och tullavveckling sågs som självklart för dem som var övertygade om att ökade handel ledde till ökat välstånd, är steget från gemensam marknad till gemensam valuta en självklar och logisk fortsättning på det som redan gett oss så mycket.
De ekonomiska argumenten för den gemensamma valutan förefaller nu att accepteras av de flesta. Att det sunda förnuftet säger att det är lättare att göra affärer om man har gemensamma pengar är en sak. Nu visar konkreta erfarenheter och vetenskapliga studier att gemensamma pengar ger större effekter när det gäller att underlätta för handeln än vad de flesta trott.
Och vi skall inte glömma, att tidigare "gyllene perioder" för Sveriges utveckling - decennierna före 1914, och decennierna omedelbart efter det andra världskriget - var decennier med antingen gemensamma pengar eller mycket betydande valutastabilitet. Det är när valutastabiliteten rasar, valutorna börjar skvalpa och devalveringarna inleds som Sveriges sorgliga väg utför inleds.
Det vi nu ser är att den gemensamma valutan fungerar. Vi har inget finansiellt tumult i Europa av den art vi alla så plågsamt upplevde 1992
För mig är de ekonomiska argumenten för att en gemensam marknad fungerar bättre med en gemensam valuta lika starka som att avskaffade tullar leder till bättre förutsättningar för den fria handeln.
Jag är dessutom övertygad om att den gemensamma valutan är den nödvändiga basen för de förstärka ekonomiska reformer som måste komma i Europa i dess helhet. Delvis handlar det om att under kommande decennier sluta välståndsgapet mellan gamla och nya medlemmar, men detta går hand i hand med nödvändigheten av att reformera våra ekonomier för att förhindra att vi halkar allt mer efter den dynamiska amerikanska ekonomin.
Utvecklingen i Tyskland är bara ett ovanligt tydligt exempel på det reformbehovet. Den gemensamma valutan är basen för, alls inte bromsen på, dessa reformmöjligheter.
Men därtill kommer de politiska argumenten för att Sverige helt och fullt skall vara med. För mig handlar det om den moraliska skyldigheten för också oss att vara med och försöka trygga fred, frihet och hygglig ekonomisk utveckling i så stora delar av Europa som möjligt.
Jag ser ingen annan historisk möjlighet att säkra fred och frihet än att successivt bygga en federation av nationalstater mellan Ryssland och Atlanten, Ishavet och Medelhavet.
Detta är ett arbete utan modell och utan slut.
Då måste vi också bygga en gemensam demokrati. Jag kan inte förstå dem som anser att det skall gå brandväggar för demokrati längs linjerna dragna där en gång arméerna stannade i något av de gångna seklernas krig.
Steg för steg bygger vi ett gemensamt demokratiskt beslutsfattande i alla de frågor som vårt samarbete omfattar.
Rom byggdes inte på en dag, och den som vill ställa sig utanför allt detta viktiga bara därför att ett och annat just nu inte faller på läppen har illa förstått historiens dagordning.
Den gemensamma valutan är ett rätt självklart, odramatiskt och naturligt steg för ett land som Sverige. Det är den politiska uppgiften att vara med och bygga ett nytt Europa efter 1989 - en uppgift som vi på sin höjd kommit halvvägs med - som är den stora och svåra.
Självklart är den gemensamma valutan vare sig det sista eller det ensamt avgörande steget i denna stora strävan.