Mats Hedberg

Allt svagare euro på väg utvecklas till valutakris
Mats Hedberg i DI, 2000-05-02

Eurons försvagning håller på att utvecklas till en regelrätt valutakris. Och ECBs försök att stärka valutan genom att höja räntan leder sannolikt till att valutakrisen tilltar. Det visar erfarenheterna från Sverige.

Den nuvarande krisen skiljer sig på flera sätt från de som inträffade i början av 1990-talet. Då var Europas valutor sammanlänkade via fasta växelkurssystem. Det gjorde att kriserna blev mycket påtagliga eftersom centralbankerna svarade med att höja räntorna när den egna valutan var satt under press. Dessutom spenderade centralbankerna massiva belopp på att stödköpa de egna valutorna.

Men det finns tydliga tecken på att EMU-området genomlider en valutkris i det tysta. Och den riskerar att bli lika allvarlig som problemen under första halvan av 1990-talet. Den europeiska valutan har tappat 20 procent av sitt värde mot dollarn sedan födelsen årsskiftet 1998/1999. Och det är inte frågan om en speciellt stark dollar.

För den amerikanska valutan handlas samtidigt kring rekordsvaga nivåer mot den japanska yenen.

Utförslöpan för euron har varit i stort sett obruten sedan introduktionen. Och i vissa handlarkretsar kallas euron nu för Europas peso, vilket för tankarna till den svaga mexikanska peson.

Den kontinuerliga försvagningen har blivit ett allt större problem för EU-politikerna och Europeiska centralbanken (ECB). Inför introduktionen var tonläget högt när den gemensamma valutan skulle säljas in till de europeiska folken, framför allt tyskarna. Den nya valutan skulle ersätta D-marken som en stark världsvaluta.

När verkligheten har visat sig vara annorlunda, har en stor del av förtroendekapitalet för EU-politikerna och centralbankirerna gått förlorat.

Få tror att tyska Bundesbank skulle ha låtit den tyska marken försvagas lika kraftigt som euron nu tillåts göra. Bakom försvagningen av euron finns flera faktorer, förutom att konjunkturen i Europa utvecklats svagare än i USA.

Avsaknaden av strukturreformer inom EU, framför allt på arbetsmarknaden, pressar också kursen. Dessutom finns en oro för att utvidgningen av EU österut ska tynga euron. Till det kan läggas oro för politiken i Österrike och Italien.

Ytterligare en negativ faktor är fokuseringen på växelkursen som uppstått på finansmarknaderna. Målet för ECBs verksamhet är att se till att det råder prisstabiletet i euroområdet. Inte att ha ett mål för euron.
Även om en svag valuta innebär ökad risk för inflationsimpulser via högre importpriser. Men utvecklingen håller på att bli den sämsta möjliga för ECB. Fokuseringen på euron har successivt tilltagit. Och här har ECB haft problem när det gäller kommunikationen med marknaden. Centralbanken har blivit mer och mer insnärjd och tvingats lägga allt större vikt vid eurons utveckling.

"Vi observerar utvecklingen med oro... Vi är en grupp förnuftiga människor och vi skulle inte tjäna något på att få panik", sa Klaus Liebscher, chef för Österrikes centralbank och tillika medlem i ECBs råd, i en radiointervju i onsdags.

Utspelet tolkades - tvärtemot avsikten - som att oron är stor hos ECB för den dalande valutan och att man inte vill se en ytterligare försvagning.

Förra veckans räntehöjning med 0,25 procentenheter till 3,75 procent förmådde inte hejda eurons fall. Och den europeiska valutan befinner sig nu i en ond spiral. Där marknaden fortsätter att handla ned värdet på euron eftersom aktörerna räknar med att ECB ska fortsätta höja räntan för att stödja valutan.

Ett stort problem är att en alltför kraftig penningpolitisk åtstramning riskerar att avbryta den gryende konjunkturuppgången i Europa, vilket i sin tur riskerar att sänka värdet på euron. Därmed kan räntehöjningarna få motsatt effekt.

Erfarenheterna från Sverige visar att räntehöjningar kan vara kontraproduktiva.

Riksbanken försökte stödja kronans värde under andra halvåret 1994 genom att höja räntan. Enligt skolboken ska en hög ränta locka till sig utländskt kapital. Men här visade det sig i stället att den högre räntan signalerade kris. Marknaden gjorde bedömningen att åtstramningen minskade möjligheterna för ekonomin att återhämta sig.

Mönstret upprepade sig. Den svenska centralbanken stramade åt och kronan tappade i värde. Så höll det på vid ett flertal tillfällen under nästan ett år. Räntan höjdes och kronan försvagades.

När räntan höjts från 6,91 procent till 8,91 procent gav Riksbanken upp. Och då vände det. Kronan började stärkas så fort höjningarna upphörde.

ECB har slagit in på en farlig väg som kan bli kostsam.

Början på sidan - Top of page