|
Vi är ett antal personer
som bildat en organisation under namnet "Medborgare mot EMU". Vi vill
argumentera för ett nej i folkomröstningen. Vi vill ge röst
åt de breda grupper inom borgerligheten och näringslivet som inser
att ett medlemskap i EMU vore utomordentligt farligt för svensk ekonomi.
Ett medlemskap i EMU är utomordentligt farligt för svensk ekonomi. Sverige skulle förlora möjligheten att bedriva en självständig ekonomisk politik. Vi skulle avskaffa vår självständiga riksbank som fört en framgångsrik penningpolitik och begränsat inflationen. Vidare får vi permanent högre skatter och sämre välfärd. Statsminister Göran Persson har förutskickat att det skall hållas en folkomröstning om Sveriges EMU-medlemskap under år 2003. Sannolikt kommer folkomröstningen att hållas, förutsatt att opinionsmätningarna visar på en klar majoritet för ett ja. Vid folkomröstningen kommer det att finnas en ja- och en nej-sida. Partipolitiskt är Vänsterpartiet, miljöpartiet och centerpartiet emot ett medlemskap i EMU. Alla borgerliga partier utom centern har tagit ställning för en EMU-anslutning. Socialdemokraterna är splittrade, men Göran Perssons starka ställning gör det sannolikt att han får med sig partiet på ja-linjen. Bland de borgerliga väljarna finns relativt stora grupper - i dag kanske en tredjedel - som är mot att Sverige går med i EMU. Ytterligare en stor andel är osäkra. I nej-kampanjen är det betydande risk för att vänstern kommer att dominera. Många borgerliga som är motståndare till att Sverige går med i EMU kommer att känna sig främmande för vänsterargumenten som endast delvis sammanfaller med värderingar hos borgerliga väljare som är tveksamma till EMU. Många personer som normalt röstar borgerligt kommer således att sakna företrädare som kan driva en kampanj emot svenskt medlemskap. De har blivit hemlösa. Vi är ett antal personer som bildat en organisation under namnet "Medborgare mot EMU" . Vi vill argumentera för ett nej i folkomröstningen. Vi vill ge röst åt de breda grupper inom borgerligheten och näringslivet som inser att ett medlemskap i EMU vore utomordentligt farligt för svensk ekonomi. Sverige skulle förlora sin möjlighet att bedriva en självständig ekonomisk politik. Vi vill här i korthet redovisa huvudpunkterna i vårt ställningstagande för ett nej till EMU-anslutning. Vi är för ett långtgående samarbete mellan nationerna, men är motståndare till att utveckla EU till en federal stat. En gemensam valuta är ett mycket stort steg mot en federal stat genom att avhända nationerna deras möjlighet att bedriva en självständig penning- och valutapolitik. Att säga ja till EMU är i princip detsamma som att lägga ner Riksbanken. Det blir en helt underordnad enhet till den Europeiska centralbanken. Det är verkligen paradoxalt att borgerliga partier, som under 90-talet slagits hårt för en självständig riksbank, nu går i bräschen för att avskaffa den. Det finns ett samband mellan en självständig riksbank och en flytande växelkurs. Den flytande växelkursen har givit Riksbanken möjlighet att föra en aktiv penningpolitik. Under 80-talet och början av 1990-talet misslyckades penningpolitiken, inte beroende på bristande självständighet, utan därför att penningpolitiken var låst av försvaret av kronans växelkurs. Bevarandet av en flytande växelkurs syftar således inte bara till att ge utrymme för valutaförändringar utan är själva förutsättningen för att ha en oberoende riksbank med ett inflationsmål. Riksbanken har sedan Sverige gick över till en flytande växelkurs fört en framgångsrik penningpolitik och skapat ett förtroende för att den kan hålla inflationen inom uppsatta gränser. Den nya penningpolitiken med flytande krona har gett Sverige en högre tillväxt. Att nu avskaffa detta system genom att låsa oss till euron vore ett mycket allvarligt steg med risk för stora skadeverkningar på svensk ekonomi. Som ett villkor för att gå med i EMU har satts upp att Sverige måste visa att vi kan klara löneavtal i nivå med övriga EMU-länder. Eftersom vi i stort sett lyckats med det är vi därför nu mogna att gå med, har det sagts. Detta sätt att resonera är ohållbart. I ett sådant resonemang underkänns Riksbankens centrala roll för att skapa en stabil ekonomi. Inget säger att vi kan klara låga avtal om det inte längre finns något mothåll från en stark självständig riksbank som garanterar låg inflation för löntagarna. Det vore orealistiskt att tro att arbetsgivarsidan i sin nya organisationsform skulle ha möjligt att klara denna uppgift. Calmfors-utredningen har analyserat förutsättningarna att bedriva stabiliseringspolitik med en fastlåst valuta och i avsaknad av penningpolitik. En slutsats är att instabiliteten i svensk ekonomi ökar vid ett medlemskap i EMU. Därför måste staten enligt utredningen ha ett högre överskott i budgeten för att ha en buffert vid chocker som kan drabba ekonomin. Det betyder ett krav på ytterligare överbeskattning av svenska folket - en ny tung och evig EMU-skatt. Kronförsvaret 1992 fick förödande effekter med tre års BNP-fall och rekordstora budgetunderskott som följd. Utslagning av industrin hade blivit mycket omfattande om Sverige inte till sist gett upp kronförsvaret. Arbetslösheten hade stigit till helt ohanterliga nivåer. Ett medlemskap i EMU är ingen garanti för att Sverige inte åter skulle kunna hamna i krislägen liknande dem vi har haft under de senaste 30 åren. Vad har hänt som garanterar att inte svenska politikers misslyckande upprepas? Det mest positiva som hänt är att vi fått flytande växelkurs och en självständig riksbank. Och det vill man nu avskaffa! Skall vi klara en övergång till euron krävs det enligt många bedömare långtgående krav på en grundläggande systemomläggning av svensk ekonomisk politik, för vilket det i dag inte finns någon majoritet. Bland annat kräver det att vi konvergerar svensk skattenivå från cirka 53 procent av BNP till EU-genomsnittet, vilken ligger cirka 10 procentenheter lägre. Vid den nivån är det lättare att höja och sänka skattesatserna utan att komma i konflikt med EU stabilitetspakt. Det är ett långsiktigt arbete att lägga om välfärdssystemen så att vi kommer ner till den nivån. Innan dess bör man definitivt avstå från att gå med i EMU. Cirka 40 procent av svensk utrikeshandel (summa import och export) sker med EMU-länderna. Lägger man till Danmark och England, som står utanför EMU, stiger andelen till drygt 55 procent. Så länge England står utanför sker således den övervägande handeln med länder utanför EMU-området. Två saker bör noteras 1. Handeln med omvärlden expanderar trendmässigt snabbare än med EU-länderna. Det beror på att omvärlden har haft snabbare tillväxt än EU. Det är således inte så att Sverige blir mer och mer beroende av EMU-området, utan mindre. Detta kan naturligtvis ändras i en framtid om allt fler länder går med i EMU, men det kommer att ta tid. 2. Sedan världen gick över till flytande växelkurser har fluktuationerna mellan de stora valutorna dollar, D-mark (nu euron) och yen varit mycket stora. Det beror inte så mycket på förändringar i underliggande konkurrenskraft utan på den enorma omfattningen av de internationella kapitalströmmarna. Knyter vi kronan till euron tvingas vi hänga med euron både uppåt och nedåt vilket kommer att utsätta den stora dollarberoende delen av svensk industri, däribland skogen, för allvarliga påfrestningar. Sköter vi vår ekonomi så att vi håller en någorlunda stabil växelkurs mot ett handelsvägt index kommer vi att flyta mellan euron och dollarn. Utan låsning till euron får vi en stabilare växelkurs än om Sverige går med i EMU. Under den senaste tidens valutaoro har också kronan "skvalpat" mindre mot dollarn än vad euron har gjort. Sveriges handelsvägda valutaindex (tcw-index) kan förenklat sägas bestå av drygt en tredjedel dollar och två tredjedelar euro. Stiger dollarn med 30 procent i förhållande till euron så bör man vänta sig en devalvering av kronan med 20 procent och en appreciering på 10 procent gentemot euron. Detsamma gäller vi en omvänd utveckling. Stiger euron i förhållande till dollarn bör kronan devalveras gentemot euron. En rimlig anslutningskurs av kronan till euron bestäms i hög grad av vilken relation som råder mellan euron och dollarn. Det finns i dag ingen möjlighet att uttala sig om vilken knytkurs som kronan bör ha till euron. Den jämviktskurs som gäller vid anslutningen kan emellertid snabbt komma att förändras. Den allmänna utgångspunkten tycks vara att kronan skall apprecieras med 6-7 procent i förhållande till euron. Det kan vid en stark euro visa sig helt fel. Varför acceptera en sådan utgångspunkt som allvarligt kan skada svenskt näringsliv? Det sägs ibland att även om vi inte går med i EMU så bestäms Sveriges ränta ändå i Frankfurt av ECB och att vi därför lika gärna kan vara med och få påverka besluten. Detta är inte sant. Vi är i nästan lika hög grad beroende av den amerikanska räntepolitiken. Sverige kan inte i längden stå utanför EMU. Sverige förlorar inflytande, sägs det ofta i debatten. Men så länge England - Europas finansiella stormakt - står utanför har vi absolut ingen anledning att gå med i EMU. Vi är då i gott sällskap både politiskt och ekonomiskt med ett land som har uppvisat bättre tillväxt än övriga EU. Många i näringslivet och delar av de borgerliga partierna tror att om vi går med i EMU så tvingas Sverige att lägga om sin politik mot höger. Kan man inte vinna gehör för en sådan politik i svenska valen vill man i stället importera den. I grunden tror vi att Sverige, före en EMU-anslutning, måste visa att vi kan klara en internationellt sett hög tillväxt. Att vi är villiga att lägga om vår skattepolitik så att vi konvergerar mot det genomsnittliga skattetrycket inom EU, vilket på sikt betyder en sänkning av skatteuttaget med cirka 10 procentenheter av BNP. En sådan sänkning kräver väsentliga förändringar i våra transfereringssystem. Viljan till förändring av den svenska politiken bör komma med stöd av svenska folket och inte påtvingas utifrån. Avslutningsvis kan vi inte förstå varför det är så bråttom för Sverige att ansluta sig till EMU, som är tänkt att vara för evigt och saknar utträdesklausul. Låt EMU fungera under ytterligare en eller par konjunkturcykler för att avläsa hur det går. Gå inte före England. Visa att Sverige kan klara en högre tillväxt. Genomför de skatteförändringar - inte minst på kapitalområdet - som är en förutsättning för att inte driva bort företag och kapital från landet. Rune Andersson, VD Mellby Gård AB Sven Bergström, riksdagsledamot (c) Per-Olof Eriksson, tidigare VD Sandviken AB Björn von der Esch, riksdagsleamot (kd) Margit Gennser, riksdagsledamot (m) Lars Wohlin, tidigare bl a riksbankschef och VD för Stadshypotek Full text hos DN - Kommentarer till artikeln - Länkad version av artikeln |