|
Det viktigaste med en egen valuta är
att ett land med egen valuta kan föra en egen räntepolitik.
I Dagens Industri den 29 april påstår Hubert Fromlet, chefsekonom i FS-banken, att Rune Andersson, tidigare ordförande i Trelleborg, har fel när han hävdar att en tysk småföretagare nog har svårt att se ”eurons frukter”. Fromlet ger sedan en god och pedagogisk genomgång av Tysklands ekonomiska problem och den höga kostnaden av att införliva Östtyskland. ”Subventions- och transfereringsmentaliteten underminerade från början förutsättningarna för entreprenörskap och nyföretagande.” Han undgår att dra någon parallell med nuvarande situation där Tysklands agerande inte är olikt den subventions- och transfereringspolitik som i mycket präglar den gemensamma europeiska vardagen för företag. Det viktigaste med en egen valuta som Fromlet inte med ett enda ord berör är att ett land med egen valuta kan före en egen räntepolitik. Det är alltså inte möjligheten att devalvera, eller revalvera, som är kärnpunkten. I stället är det realräntan, dvs räntan rensad för inflation, som är en synnerligen viktig faktor för investeringsklimatet i ett land. Tysklands realränta är hög. Detta vid en tid då landet skulle må bra av en låg realränta. Irlands realränta är låg. Detta i en tid då ekonomin löper risk att överhettas. Ändå har de två länderna samma ränta – EMU-räntan. Samma medicin för två olika sjukdomar. Jag tror inte att en läkare skulle skriva ut blodförtunnande medel till en patient med låg fetthalt i blodet. Poängen med en egen valuta är att ett land kan föra en för landet korrekt ränte- och valutapolitik. Risken med samma valuta i hela EU-området är att de enskilda ländernas möjlighet att parera svängningarna i den ekonomiska utvecklingen väsentligen minskar. I stället riskerar det att bli större regional arbetslöshet, detta i sin tur leder lätt till nationalism med allt vad det för med sig. EMU är från detta perspektiv inget fredsprojekt. Gunnar M Carlsson sänt till DI den 30/4 |