INLEDNING
- "Det finns inga ekonomiska argument som talar för att Sverige ska gå med i EMU" konstaterade professor Martin Feldstein på sitt Sverigebesök i januari 1997."
Martin Feldstein, professor vid Harvarduniversitetet har varit en enveten kritiker av EMU sedan 1992, då han skrev den nu klassiska artikeln i The Economist, där han framförde en rad argument mot européernas EMU-projekt.
Själv började jag tvivla på EU:s ekonomiska ambitioner efter att ha läst Feldsteins artikel.
Mina tankar om Europa är engelskinspirerade. Fri handel och fri rör lighet för människor, tjänster och kapital, det är och har varit min fram tidsvision. Protektionism, eller kanske är den riktigare termen nymerkan tilism, anser jag bygger på en snål och statisk filosofi. Den låser in både människor och idéer. Länderna på kontinenten har dessvärre ofta varit halvhjärtade när de anslutit sig till strävanden efter frihandel. Raden av direktiv som administrationen i Bryssel anser vara nödvändiga för att skapa "sunda konkurrensmetoder" skapar i stället, enligt mitt sätt att se det, sämre konkurrensbetingelser än när man låter olika, och t o m ojämna, förutsättningar skapa arbetsfördelning och dynamik.
En merkantilistisk inriktning kan innebära två betydande faror. EMU projektet kan användas för att bygga upp en stor centralistisk federation, som kan finna det förenligt med sina intressen att avskärma sig från andra stora handelsblock, Det är denna fara den brittiska historikern Paul Johnson varnat för. Även USA som ledande medlem i NAFTA har en pro tektionistisk historia och tigerekonomierna i Asien har knappast varit sär skilt helhjärtat frihandelsvänliga. Johnson kan se motsättningar och isola tionism växa fram, inte minst mellan EU och USA. För att åskådliggöra det värsta som kan hända hänvisar han till Orwells mardrömsvision i 1984, där världen delats upp i tre fientliga handelsblock. Johnson ser två icke önskvärda utvecklingstendenser som följd av Maastrichtavtalet, dels att förbindelserna över Atlanten inte vårdas - här anser han att Storbritannien och Skandinavien har en väsentlig uppgift - dels att EU byggs upp utan en genomtänkt konstitution med "checks and balances"1 Bristen på goda konstitutionella lösningar brukar enligt all historisk erfa renhet skapa konflikter. Är inte risken stor att allt för mycken brådska, när det gäller ställningstagande till EMU kan motverka de fredssträvanden som vi alla omfattar?
Det är svårt att reda ut vad EMU syftar till. När de ekonomiska motiven ifrågasätts hänvisar EMU-förespråkarna till de politiska fördelarna och den fred EMU ska bidra till. Argument att EMU kan - om omständigheterna är riktigt olyckliga - leda till ekonomisk tillbakagång och politisk oro avfärdas med att EMU kommer att leda till en positiv ekonomisk utveck ling. Cirkelresonemanget är fullbordat.
Bristen på konkreta men ändå enkla och förståeliga svar om de verkliga målen med EMU gjorde att jag bestämde mig för att skriva en bok. Syftet var att i alla fall jag själv skulle förstå vad EU och EMU innebär.
När jag har skrivit boken har jag träffat på ett irriterande problem. Namnet på den organisation som vi i dag kallar EU har genomgått en ständig förnyelse. Den har tidigare hetat EEC, EG och nu EU, Det är svårt att exakt fastställa när det ena namnet ersatt det andra. Därför använder jag EU och EG i vissa fall som synonymer på ett sätt som en pedant inte skulle godkänna. EMU är ett annat svårt begrepp att uttyda. I engelsk språkig litteratur står EMU för "European Monetary Union". I den fransk språkiga litteraturen, när man talar om valutaunionen, använder man ofta uttrycket "monnai unique", vilket motsvarar Monetary Union. I Maastrichtfördraget däremot omnämns "Economic and Monetary Union,,. I Detta begrepp kan ju också förkortas EMU, och i skrivelser från Bryssel och i franskspråkig litteratur brukar EMU uttydas som Economic and Monetary Union. Tyskarna som är noggranna har två begrepp, näm ligen European Monetary Union (EMU) och EWWU (Europäisches Wirtschaft- und Währungsunion). Det senare begreppet är ju liktydigt med Economic and Monetary Union. I Sverige kan, tror jag, EMU uttol kas på bägge sätten. Språkbruket tycks vara präglat av mer eller mindre positiva känslor för en federation i de olika staterna, Redan i uttydandet av akronymen EMU, kan man ana de dolda konflikter som finns i projektet med en gemensam europeisk valuta.
I kapitel 5 sätts EMU-projektet in i en teknisk framtidsmiljö. Författarna till detta kapitel är två. Jag har skrivit det tillsammans med min son, med dr Mikael Gennser. Vi konstaterar att utgångspunkterna för EMU-projektet redan är föråldrade. Den tekniska utvecklingen går så snabbt att betalningar i framtiden mestadels kommer att bygga på digita la betalningsmedel. Detta kommer, tror vi, att leda till en helt annan syn också på staternas monopol på pengar.
Som alltid när jag ägnar mig åt att skriva böcker är jag påfrestande och fordrande för min omgivning. Först ett tack till min make, Gerhard Gennser, som stått ut med mig under tillblivelsen av den här boken. Rolf Englund har betytt mer för bokens tillkomst än han själv anar. Många tack till Carl-Johan Westholm som läst manuskriptet och rättat förargliga fel. Mikael Gennser har inte endast varit medförfattare utan också pådrivare och konstruktiv samtalspartner.
Slutligen ett stort tack till Rune Andersson, ordförande i Trelleborg AB som i sitt förord stöder mig när jag nu framför kritik av EMU som inte är helt accepterad av det svenska etablissemanget.
Stockholm i januari 1997
Margit Gennser