Rösta inte på partierna som lägger
sig platt
Vi måste förhindra att EU-författningen kuppas
igenom
Rolf Englund, Barometern 31/3 2004
Terroristattentatet i Madrid kommer sannolikt att leda till att EU inrättar en tjänst som gemensam anti-terrorist-general. En förklaring är att man måste visa handlingskraft. Det enklaste är då att proklamera att det behövs mer europeisk samverkan i kamp mot terrorismen.
Man kan givetvis bara le och säga sig att så är det i massmediasamhället. Det är inte handlingskraft att inrätta en samordnare. Handlingskraft är att se till att ländernas säkerhetstjänster byte äpplen och päron med varandra. För det behövs ingen samordnare utan politisk vilja hos regeringscheferna att ringa sina säkerhetstjänster och säga åt dem att lämna ut sin information till kollegerna i andra länder. I den mån det inte redan har gjorts beror det på att den politiska viljan har saknats. Det är därför man i stället utser en samordnare.
Allvarliga är att terroristbekämpningen steg för steg förs över till Unionen. Det som gör EMU och frågan om EU:s blivande konstitution (grundlag/författning) så politiskt laddad är att de handlar om vad EU bör vara. Skall EU bli en stat, eller skall EU, som på sin tid EEC, vara ett samarbetsorgan med begränsade befogenheter?
Vad är det som har en flagga, en domstol, ett parlament, ett försvar, utfärdar pass och gör gränskontroller, har en hymn och en nationaldag, en gemensam asylpolitik, en centralbank, en författning och en valuta?
En stat, givetvis. Det stora bekymret i den svenska EU-debatten är att de ja-sägande EU-kramarna, som lägger sig platt för EU, inte förstår, eller låtsas inte förstå, att EU är på väg att bli en stat.
Att den nye moderatledaren, som inlett med att döma ut det egna partiets skattepolitik, nu inte kan säga att det också var fel att vara för EMU är lätt att förstå. Icke desto mindre är en kursomläggning från moderat håll om EU och EMU oundviklig. Det är och förblir absurt att ett lands högerparti går i spetsen för att uppge rikets suveränitet och låta det bli en delstat i ett nytt rike under tysk-fransk ledning.
EU har redan gått långt – för långt – i riktningen mot att bli en stat. Det är dags för en ny tillbakarullning. Kommunismen och Sovjetunionen rullades tillbaka, ja till och med försvann. Kunde man rulla tillbaka kommunismen skall man väl kunna rulla tillbaka EU.
Ett första steg, som redan tagits, är att säga Nej till EMU. EMU infördes inte därför att det skulle vara bra för ekonomin. EMU är inte bra för ekonomin, vare sig för Tyskland, Frankrike, Sverige eller något annat medlemsland. Länderna är för olika för att det skall fungera med en gemensam ränta. EMU kan bara förstås som en byggsten i uppförandet av Unionen, en ny supermakt i stånd att utmana USA.
Många har förvånat sig över att stabilitetspakten, framställd som ett fundament för den gemensamma valutan, rasade samman och bröts emot vid den första kris den ställdes inför. Men stabilitetspakten är, som kommissionens ordförande Prodi har uttryckt det, korkad (stupid). Men syftet med stabilitetspakten var inte att stabilisera euron utan syftet var att övertyga den skeptiska tyska valmanskåren om att de skulle uppge sin älskade D-Mark, symbolen för det tyska undret.
Nästa steg är att förhindra att EUs ledare kuppar igenom den nya författningen. Det kan komma att ske tidigare än vi anar. Spaniens nya socialistregering är mer för Tyskland och mindre för USA. En statskupp (en författning som gör EU till en stat utan medborgarnas godkännande) kan bara förhindras genom att medborgarna i Sverige och andra medlemsländer tvingar sina regeringar att lova genomföra folkomröstningar innan den nya författningen klubbas igenom.
Valet till EU-parlamentet i juni är ett bra tillfälle att påminna de styrande om att folket åtminstone vill yttra sig innan den svenska staten avskaffas.
Det viktiga är att inte rösta på plattläggningspartierna.
Ett sätt att protestera är att rösta på Junilistan. Ett annat sätt är att besluta sig för att i protest inte rösta på sitt vanliga ja-parti. Ett lågt valdeltagande ger låg legitimitet åt det s.k. parlament som hejar på varje förslag som leder till den nya Europeiska staten, den stat vars bildande det är en bjudande plikt att förhindra.
Fler artiklar av Rolf Englund om EU och EMU