Anne Wibbles Minnesfond
Rolf Englund i Nya Wermlands-Tidningen
2002-03-12
- Kronan bör låsas mot euron. Det viktiga är inte till vilken kurs, utan att det sker. Jag vill påstå, att det inte har någon betydelse om kronan låses fast vid t ex 8,50 kronor eller 9,50. Det viktiga är att det blir en oåterkallelig låsning.
Detta är utan tvekan bland det dummaste som har sagts om EMU. Den som formulerat detta är Göran Svensson, VD för Svenska Handelskammaren i Tyskland. (Den som inte tror mig kan själv se i Sydsvenskan den 5 mars.)
Men det är väl så man pratar i den värld som Göran Svensson rör sig. Hans styrelseordförande är Lars Törnquist, SEB Tyskland. Svensson samarbetar även med Exportrådet, vars VD heter Ulf Dinkelspiel.
Det sägs att Ulf Dinkelspiel ligger bra till för att bli Ja-general i den kommande EMU-omröstningen, eller i vart fall formell eller informell stabschef.
Dock ligger det Ulf Dinkelspiel i fatet att han är så rik. Tillsammans med sin bror äger han fondkommissionsfirman E. Öhman J:or AB.
Det väckte på sin tid uppmärksamhet när Dagens Industri den 21 september 1994 avslöjade att Öhman under räntekrisen 1992, då Ulf Dinkelspiel satt i Bildts regering, fick låna 750 miljoner kronor av Riksbanken till en ränta om 34 % medan andra fondkommissionärer samtidigt fick betala 500 % ränta för motsvarande typ av lån.
Den som inte tror mig kan själv se Konstitutionsutskottets betänkande 1994/95:KU30, där det vidare sägs att Riksbanken den 17 september 1992 lämnade Öhmanett lån på 750 miljoner kronor till 34 % ränta, när marginalräntan var 500 %. Sedan det konstaterats att lånet byggt på ett missförstånd gjordes räntevillkoren om till 210 %, vilket bedömdes motsvara en vid denna tidpunkt gällande marknadsränta för Öhman.
Varför ville Öhmans låna så mycket pengar just den 17 september 1992? Svaret är att England hade låtit pundet flyta den 16 september och då förstod alla initierade att det var hög tid att lösa in sina utlandslån innan även kronan tvingades flyta.
Att Öhman, storbanker och sparbanker, Wallenbergsföretag och LO-sfären med anknutna företag som BPA, med Stig Malm i ledningen, kunde lösa in sina lån i tid innan kronkursförsvaret uppgavs kan de tacka Carl Bildt, Ingvar Carlsson, Mona Sahlin, med flera, inklusive Anne Wibble, som formellt var finansminister.
- Vi är tillbaka i ett läge som påminner om den klassiska guldmyntfoten; av många betraktad som en mycket framgångsrik period. Något utrymme för att finansminister Bosse Ringholm ska bedriva framgångsrik stabiliseringspolitik finns inte vare sig penningpolitiken sköts från Frankfurt eller som i dag från Stockholm. Det skrev Dagens Nyheter nyligen (7/3) i en ledare som hyllade en bilaga till slutrapporten från Kommittén om stabiliseringspolitik för full sysselsättning vid svenskt medlemskap i valutaunion, författad av Carl Bildts dåtida rådgivare Lars Jonung.
Bengt Dennis om Lars Jonung, ekonomiprofessor, rådgivare åt statsminister Carl Bildt "En ständig källa till oro både i finansdepartementet och Riksbanken var dock statsministerns ekonomiske rådgivare, professor Lars Jonung, som under hösten förespråkade att gällande kronkurs skulle överges. Det var naturligtvis helt rätt av honom att ge uttryck för sin uppfattning men problemet var att den spreds alltför vitt och brett. I finansdepartementet gick Jonung under beteckningen den tickande bomben men bomben detonerade aldrig, dvs nyhetsmedierna förblev okunniga om vad statsministerns rådgivare ansåg i den mest brännande av alla frågor, valutapolitken."
Därmed vill DN, liksom Göran Svensson, trolla bort hela den centrala frågeställningen som utredningen hade att pröva, nämligen vad som händer när Sverige inte längre har en egen ränta eller en egen valuta, som kan stiga eller sjunka.
Dagens Nyheters chefredaktör Hans Bergström, känd som en duktig statsvetare och som en intellektuellt hederlig person, borde skämmas över den ledaren.
Man har anledning förmoda att den skrivits av Peter Wolodarski. Han ingår i styrelsen för Bertil Ohlin Institutet, som är huvudman för Anne Wibbles Minnesfond. Ordförande för fonden är Carl B Hamilton, på sin tid statssekreterare åt Anne Wibble. Ändå har han underkänt den förda politiken: “Kraften i den ekonomiska nedgången och de offentliga finansernas sårbarhet underskattades. Kronan skulle ha släppts tidigare efter andra krispaketet 1992 och räntorna sänkts snabbare”.
I styrelsen ingår även Hans Bergström och i prisjuryn ingår även Svenskt Näringslivs vice VD H G Wessberg, som, pikant nog, även är ordförande för moderaterna i Stockholm.
Månne Anne Wibbles minnesfond är en central del i Ja-sidans kampanjledning?
Mer EMU-artiklar av Rolf Englund - nejtillemu.com