Sydsvenskan: På gränsen till söndefall
Torsdagen den 17 februari 2000
Kohlgate har den fyndigt kallats, finansskandalen som skakar de tyska kristdemokraterna, CDU. Men Wolfgang Schäuble har kunnat hålla sig för skratt. Igår avgick han som partiledare till följd av affären. Beskedet var ingen överraskning. I tisdags meddelade förbundsdagens talman Wolfgang Thierse att CDU skall betala drygt 40 miljoner D-mark, nästan 180 miljoner kronor, i böter för att partiet har fifflat med redovisningen av sina kampanjbidrag. Efter ett nattligt krismöte med CDU-ledningen krävde bland andra vice partiordföranden Volker Rühe öppet att Schäuble skulle lämna ordförandeposten.
Tysk lag föreskriver att partierna redovisar namnen på alla som skänker dem mer än 20 000 D-mark. Ett parti som bryter mot reglerna kan dömas till böter och dessutom tvingas att återbetala delar av det statliga partistödet.
Under en följd av år tycks CDU systematiskt ha underlåtit att redovisa stora penninggåvor. Kritikerna menar att Schäuble, som länge var ansvarig för partiets kansli i förbundsdagen, inte kan ha varit ovetande om transaktionerna.
Kohl har erkänt att han tog emot två miljoner D-mark mellan åren 1993 och 1998, men vägrar att avslöja givarnas namn. Schäuble har medgett att han 1994 mottog 100 000 D-mark av vapenhandlaren Karlheinz Schreiber och att pengarna inte redovisades på ett korrekt sätt.
Sammanlagt kan det handla om flera tiotals miljoner D-mark. I så fall hotar böterna att driva CDU till konkursens brant. Men skandalen hotar inte enbart att underminera partiets ekonomi.
Förtroendet för kristdemokraterna är kört i botten. Allt tyder på att de lider ett svidande nederlag i delstatsvalet i Nordrhein-Westfalen nästa helg. Enligt opinionsmätningarna tror två tredjedelar av väljarna att Schäuble är insyltad i de ljusskygga affärerna. Frågan är om hans avgång kan hejda väljarflykten.
Fler förändringar i CDU-ledningen är att vänta. Det val av ledande partifunktionärer som skulle ha hållits i maj har tidigarelagts till nästa vecka. Partisekreteraren Angela Merkel vill att CDU skall "lösa sig från Helmut Kohl och söka nya vägar". Det förebådar stora ommöbleringar på kongressen i april. Någon självklar kandidat till ordförandeposten finns emellertid inte.
Åtgärderna andas desperation. Men partiet har goda skäl att skynda på om förfallet skall hejdas. Allt fler inom CDU fruktar en utveckling liknande den som tidigare drabbade dess systerparti i Italien. Där ledde en lång rad korruptionsskandaler till att det kristdemokratiska partiet kollapsade i början av 1990-talet.
Det hjälpte föga att de italienska kristdemokraterna under det kalla kriget framstod som en garant för demokrati och stabilitet. När hotet från kommunismen försvann accepterade väljarna inte längre partiets smutsiga metoder och samröret med maffian. Misstron mot det politiska etablissemanget skapade utrymme för populister som Silvio Berlusconi och Gianfranco Finis nyfascister.
Även om fifflet inom CDU är osmakligt och oacceptabelt står det inte i proportion till de italienska kristdemokraternas korruption. Det lär inte hindra tyska höger- och vänsterextremister från att försöka exploatera missnöjet med etablerade politikers maktfullkomlighet.
Tyskarnas tilltro till det politiska systemet har fått sig en allvarlig knäck. Att snabbt återställa förtroendet måste bli den främsta uppgiften för en ny CDU-ledning. Europa vet vad det innebär om Tyskland prisges åt extremistiska krafter.
