Torsten Sverenius Krona eller Euro?

Startsida EMU

Startsida Finanskrisen

Rolf Englund IntCom internetional

nejtillemu.com

Rolf Englund blog

Links

Cataclysm

Doom

Om Krona eller Euro i pressen

BIBLIOTEKSTJÄNST (Nr 12, 2001)
Eric Carlheim Gyllenskiöld
”Mycket lyckat grepp av Torsten Sverenius”

Anders Ehnmark i EXPRESSEN (2001-06-16):
Foten i luften
EU-debatt är inte bara kravaller.

Kenneth Jonsgården i HÄLSINGKURIREN (2001-05-17)
Krona eller EMU i globalt kasino?

Svante Karlsson i Kvällsposten (2001-04-21):
En fråga om inflytande och självständighet

Carl Tham i LO-tidningen (2001-03-23/nr 11)
Krona eller Euro av Torsten Sverenius

SVT Morgons recensent Magnus Utvik: Det finns bra och dåliga böcker när det gäller EMU, och jag kan säga det med en gång: Det här är en väldigt intressant bok. Torsten Sverenius, han är ekonomijournalist, har intervjuat 12 ledande människor i Sverige om deras inställning till EMU; både de som är för EMU och mot EMU.

Programledaren Morgan Olofsson: Har det hjälpt dig att förstå det som vi antagligen kommer att få välja mellan om något år?

Magnus Utvik: Ja, absolut. Världen har blivit större och jag har blivit en rikare människa kunskapsmässigt. Torsten Sverenius skriver i förordet att vissa saker i boken är kanske lite svåra, det är inte alltid enkelt att förstå argumenten för och emot EMU, men då hoppar man över den frågan och går vidare till nästa fråga. Det intressanta i den här boken det är ju att man alltid säger så här: ”Vänstern är emot EMU och högern är för”, men här ser man ju att den ledande ekonomen Nils Lundgren, till exempel, i det borgerliga lägret, är emot EMU, och så har du Margit Gennser, moderat riksdagskvinna, som också är emot EMU, och å andra sidan har du Sandro Scocco, LO-ekonomen, som är för EMU för att han menar att arbetarrörelsen kommer att tjäna på ett EMU-inträde. Det finns väldigt mycket intressanta argument. Boken är uppbyggd i dialogform, med bra och förnuftiga frågor. Ställer man bra frågor så får man bra svar.

Morgan Olofsson: Det kanske är att överdriva, men så här mycket har det knappast sagts om EMU de senaste månaderna. Det är väldigt tyst kring det här.

Magnus Utvik: Ja, det är förvånansvärt tyst, skulle jag vilja säga. Det tar Sverenius upp i förordet också, och som jag ser det så beror det mycket på att socialdemokratin och LO har lagt locket på lite grand, för att opinionen mot EMU är ju så pass stark att det inte är läge att diskutera det, jag tror att man väntar till efter valet och så där. Men det är lite tråkigt eftersom Göran Persson ju har sagt att detta är ”århundradets viktigaste fråga”, och så är man inte med och diskuterar den.

Morgan Olofsson: Kan den här boken lyfta upp det och skapa debatt, tror du?

Magnus Utvik: Ja, jag hoppas verkligen det. Och den här boken kan förhoppningsvis följas av andra. Men alla som är intresserade av politik och vill ta del av EMU-debatten, och inte hitta de här glasklara, gamla vanliga argumenten - för då kan man ju lika gärna ringa moderaternas eller vänsterpartiets partikansli och få hem lite broschyrer - men vill man ha någonting att bita i, och som kostar 70 spänn i pocket, det är ju kanon, så ska man köpa den här.

Magnus Utvik: Ja, det här blir en fyra för en väldigt bra politisk bok. Betyg: 4 SVT-solar.

Anders Ehnmark i EXPRESSEN (2001-06-16):
Foten i luften
EU-debatt är inte bara kravaller.

En föredömligt lågmäld och eftersinnande debatt om den europeiska unionen och dess valuta finner man i Torsten Sverenius intervjubok Krona eller Euro? (Fischer).

Sverige är som bekant på väg in i valutaunionen, har skrivit på avtalet men dröjer på sista steget, med foten i luften. Det finns goda skäl till det. Som Sverker Gustavsson påpekar är EMU en avig konstruktion, där myntet är gemensamt, med den ekonomiska politiken i övrigt vars och ens ensak. I praktiken förutsätts därför en ”icke-undsättningspakt”, där länderna lovar att inte hjälpa varann.

Hur det där ska vinna medborgarnas förtroende är inte lätt att se. Lösningen är rimligen en federation, med där har det hakat upp sig, delvis därför att man menar olika saker med ”federation”. I viss mening står hela EU med foten i luften.

De ekonomer och statsvetare som här säger sin mening är allt annat än tvärsäkra. Det finns inte ens någon tydlig vänster-högerskala. Det är bokens styrka: i en fråga som diskuteras ideologiskt, om alls, kan man här ta del av de besvärliga argumenten.

Dock skymtar två tankefigurer med vidare syftning. De har med politikens räckvidd att göra.

Å ena sidan en högerdröm om att äntligen bli av med sossarna, nämligen om vissa frågor skjuts ut ur politiken och andra förläggs till Bryssel, och å andra sidan en vänsterdröm om att skapa en politisk storform som kan mäta sig med kapitalets.

På dessa radikalt olika sätt kan man i själva verket argumentera för EMU. Det säger något om den osäkerhet vi rör oss med.

Carl Tham i LO-tidningen (2001-03-23/nr 11)
Krona eller Euro av Torsten Sverenius

Det råder en bedövande tystnad kring EMU. Efter den socialdemokratiska partikongressens beslut har de massivt EMU- vänliga medierna nästan upphört att agitera. Från den socialdemokratiska partiledningen hörs inte ett knäpp.

Man anar en strategi: vänta och se om inte opinionen svänger, i avsaknad på debatt och under intryck att gemensamma europeiska myntet blir verklighet 2002. Och då klippa till med folkomröstningen, föregången av massiv så kallad information. Information, inte folkbildning, efter välbekant mönster, säger statsvetaren Sverker Gustavsson: ”När det är information då vet ledningen redan hur det ligger till och sedan är problemet att få ut denna sanning; I folkbildning betraktar vi varandra på samma nivå...det är en sak vi får resonera om och vi vet inte var det slutar.”

Sverker Gustavsson är en av 12 EMU- debattörer och experter som intervjuats av journalisten Torsten Sverenius i en synpunktsrik och allsidig bok Krona eller Euro (Fischer). Det är en upplysande läsning och en som också väl lämpar sig som underlag just för folkbildning.

Urvalet illustrerar att frontlinjerna i EMU-frågan inte går efter sedvanliga mönster. Det gäller också ekonomerna. Birgitta Swedenborg på SNS, en starkt ny-liberal ekonom argumenterar emot ett svenskt medlemskap för att hon anar att en genomsnittlig europeisk räntenivå kan upplösa dagens monetära disciplin genom vår egen riksbank och den flytande kronkursen. Men detta är för LO-ekonomen och vänstermannen Sandro Scocco snarast ett skäl för: den europeiska räntenivån anpassas inte efter ett litet land som Sverige och vi kan då i hägnet av detta föra en mer sysselsättningsfrämjande politik utan att vi bestraffas med en högre ränta.

Hur realistiskt är det? Är det inte sannolikt att både ministerråd och EU-kommission kommer att utöva ett starkt tryck på Sverige att rätta in sig efter de heliga mallarna? Det är vad som nu sker i fallet Irland men jag misstänker att effekten skulle bli hårdare i Sverige där de ledande politiska opinionsbildarna har svårt att ta en konflikt med EU. Stefan Carlén - motståndare - underkänner argumentet helt: Sverige kan inte leva med högre inflation än andra EMU-länder. Det är säkert sant men man kan ändå inte helt avvisa tesen att medlemskapet kan ge en något större finanspolitiskt svängrum - frågan är vad det är värt.

Andra ekonomer med skilda politiska förtecken ser just faran med medlemskapet att vi avhänder oss räntepolitiken och den fria kronkursen som en buffert mot kriser. Systemet har fungerat bra medan vi har dåliga erfarenheter av låsta kurser. Krister Andersson på Industriförbundet och andra ser däremot stora fördelar genom att företagen slipper sina växelkurskostnader och friare kan agera på den europeiska marknaden.

Vissa ekonomiska argument borde ändå kunna avföras från debatten, menar Sverenius i sin välskrivna inledning där de olika argumenten presenteras. Dit hör påståendet att vi genom medlemskapet inte längre behöver riskera spekulationschocker av det slag vi upplevt under 80- och 90-talet. Man kan höra till och med riksdagsmän säga detta. Men en liknande situation är omöjlig redan nu eftersom vi nu har en flytande kronkurs.

Intervjuerna och kommentarerna handlar mest om de ekonomiska för- och nackdelarna med medlemskap. Sannolikt är också att ja-sidan i en kommande folkomröstningskampanj kommer att hårt driva tesen att medlemskap är nödvändigt för jobben och välfärden. När hela det politiska och ekonomiska etablissemanget dundrar på lär det nog göra intryck även om de ekonomiska argumenten, som Sverenius bok visar, i sak går i olika riktningar.

Ändå är demokratin och politik huvudfrågan. För ledande socialdemokrater är det just själva utanförskapet som ter sig oacceptabelt. Om vi inte är med är vi inte riktigt med i det europeiska gänget. Men för Sverker Gustavsson och många andra - även jag själv - innebär EMU ännu ett steg bort från demokratisk makt över samhällsutvecklingen. Riksdagens och regeringens beslutsutrymme beskärs än mer- och för evigt.

Det finns nog starka grupper inom borgerligheten som menar att det är just det som är så bra: EMU vrider Sverige slutgiltigt ur socialdemokratins händer. Regeringsmakten blir alltmer tom: ett ormskinn som P O Enquist och Anders Ehnmark skrev i sin lysande nyårssatir. Det är lätt att förstå den borgerliga entusiasmen men det kan väl ändå inte vara ett argument för socialdemokrater?

Själva poängen med EMU är att flytta ut penningpolitiken ur demokratin genom att en gång för alla låsa oss vid det här systemet och kasta bort nyckeln, säger Sverker Gustavsson, professor i statsvetenskap.

Tvärtom, våra möjligheter att föra en självständig ekonomisk politik blir större inom EMU, hävdar Johan Ehrenberg. LO-ekonomen Sandro Scocco för ett liknande resonemang.

Vad ska man tro? Ekonomijournalisten Torsten Sverenius har i sin nya och utomordenligt upplysande bok, Krona eller Euro (Fischer & Co) intervjuat en rad ledande ekonomer. Rätt många frågor står på huvudet i EMU-frågan. Den handlar nämligen inte om ekonomi utan om politik.

Frågan om Sverige ska gå med i EMU är kanske den viktigaste politiska frågan just nu. Ändå är debatten ovanligt sval. Kanske är ämnet för krångligt att sätta sig in i? Det kan Torsten Sverenius bok råda bot på. Han har intervjuat ett antal personer, där några är anhängare och några är motståndare till EMU och han ställer just de frågor som många nog funderar över: vilka som tjänar på EMU, om lönerna blir högre eller lägre vid ett medlemskap och hur mycket Sverige kan styra över sin egen ekonomi om vi inte har någon egen valuta. Sandro Scocco, Peter Malmqvist, Nils Lundgren och Johan Ehrenberg med flera argumenterar vasst och kunnigt. Den enkla fråga-svar-formen gör texten lättillgänglig och boken rolig att bläddra i.

BIBLIOTEKSTJÄNST (Nr 12, 2001)
Eric Carlheim Gyllenskiöld
”Mycket lyckat grepp av Torsten Sverenius”

Detta är ett arbete som på ett mycket bra sätt belyser denna ödesfråga för Sverige och där avgörandets ögonblick rycker allt närmare. Författaren har intervjuat en lång rad av de personer i vårt land med olika positioner i samhället, som dels har en nyckelställning, dels har en deciderad uppfattning i dessa frågor. Genom ett rikt varierat batteri av frågor har de flesta relevanta frågeställningar i sammanhanget belysts.

Bland de intervjuade märks Lars Calmfors, Nils Lundgren, Ulf Jakobsson, Hans Tson Söderström, Margit Gennser, Birgitta Swedenborg och Stefan Carlén. Långa och nyanserade svar från de olika respondenterna ger läsaren en djupdimension i dessa betydelsefulla frågor som knappast tidigare varit tillgänglig. Bokens dialogform ger framställningen liv och omedelbarhet och är ett mycket lyckat grepp av Torsten Sverenius, som är en välkänd ekonomjournalist med erfarenhet såväl från tv som dags- och fackpressen. Personregistret och litteraturförteckningen är adekvat.

Antingen är han okunnig eller också bluffar han. Ungefär så säger flera av landets EMU-experter i boken Krona eller Euro om ett av Göran Perssons viktigaste argument för en övergång till euron.

Statsministern anförde som motiv för sin ändrade uppfattning att han vill att Sverige aldrig mer ska få uppleva 500 procents ränta och den omfattande valutaspekulation som skedde hösten 1992. Men vad som orsakade den absurda räntenivån var att den starkt övervärderade kronan var låst till ecun, som var ett förstadium till EMU, och försvarades av Riksbanken och Bildtregeringen långt bortom dårskapens gräns med svindlande samhällsekonomiska kostnader som följd. Idag har Sverige en flytande valuta och därmed är en spekulation av denna typ en omöjlighet.

Ekonomijournalisten Torsten Sverenius låter i boken främst ekonomer ge sin syn på EMU i intervjuform. Det är ungefär jämt mellan anhängare och motståndare, några är tveksamma.

Genomgående är man överens om att de ekonomiska fördelarna med EMU är små och att Sverige klarar sig väl utanför. Flera pekar på att avsaknaden av en egen ränte- och valutapolitik inom EMU kan leda till ekonomiska spänningar och ökad arbetslöshet. Exempelvis framhåller EMU-utredningens Lars Calmfors att det är ”en betydande stabiliseringspolitisk nackdel att ha en gemensam valuta”.

De ekonomer som ändå är för EMU är det av tämligen diffusa politiska skäl, exempelvis att vi måste vara med i EU som fullvärdig medlem. LO-ekonomen Sandro Scocco är kritisk till EMU-projektet som sådant men anser ändå att Sverige bör gå med på sikt för att inte förlora inflytande i EU. Stefan Carlén, Handelsanställdas förbund, menar att ett medlemskap skulle förändra maktbalansen rejält till arbetsgivarnas fördel med avreglerad arbetsmarknad och flexibla löner. Men just sådana konsekvenser ser en representant från Industrihuset som den stora fördelen, och detta lär väl vara huvudskälet till varför SAF är för EMU. Nils Lundgren, tidigare chefsekonom på Merita Nordbanken, har delvis en annan uppfattning och menar att näringslivet ”börjar upptäcka att socialdemokraterna överlag har genomfört ett systemskifte i liberal riktning och etablerat en mycket sofistikerad stabiliseringspolitik”. Därför anser allt fler företagsledare att det inte längre är så nödvändigt med EMU.

Boken är ett välkommet bidrag till den för stunden tämligen svala EMU-debatten. Upplägget med intervjuer gör den både relativt lättillgänglig och levande. Alla får rikligt med utrymme att framföra sina argument. Redaktören är själv skeptisk till EMU, vilket ibland kan anas i frågeställningar och resonemang, men inte på ett sätt som borde störa en anhängare.

Sakskälen för att Sverige ska säga nej till EMU blir hela tiden starkare. Ekonomiskt och demokratiskt är den centralistiska valutaunionen hittills ett misslyckande.

Det enda verkligt starka skälen för en anslutning vore om vi önskade göra vårt land till en nordlig delstat i en framväxande europeisk superstat - men det är en stor majoritet av svenskarna motståndare till.

Alltså avvaktar EMU-anhängarna i etablissemanget bättre tider. Tystnaden i denna avgörande framtidsfråga är närmast bedövande. Strategin verkar vara en förhoppning om att opinionen ska svänga i avsaknad av verklig debatt och under intryck att euron nästa år blir verklighet i form av sedlar och mynt.

Då kan en allians dominerad av socialdemokrater, moderater och näringslivsfolk tänkas slå till med massiv så kallad information och snabbt därefter genomföra en folkomröstning.

Det är en strategi som inte får lyckas. Ett ställningstagande måste vara genomtänkt, bygga på kunskap och en vision om i vilket Europa vi önskar leva. Något mer oåterkalleligt politiskt beslut än att ge upp den egna valutan är nämligen svårt att tänka sig.

Skulle ja-sidan ha talat klartext om att man såg EMU som en naturlig följd av EU-medlemskapet skulle svenskarna utan tvekan röstat nej till unionen 1994. Man valde av taktiska skäl att mörka och ta risken är stor för att man försöker sig på samma trixande en gång till. Kunskap är viktigt för ett ställningstagande, men ännu viktigare är vilka värderingar vi tycker är viktigast och varje människa är expert på vad hon själv tycker.

Ekonomijournalisten Torsten Sverenius har intervjuat tolv ekonomer och statsvetare och deras syn på EMU. I Krona eller Euro? (Fischer & Co) får såväl förespråkare som motståndare komma till tals.

Innehållet är synnerligen upplysande. Sverenius har med sina samtal med de olika experterna lyckats formulera en text som gör valutaunionen långt mer begriplig än faktaspäckade läroböcker i ämnet. Lars Calmfors, som ledde den stora EMU-utredningen för några år sedan, förklarar att Danmarks nej till EMU har skapat en ny situation även för Sverige. ”Det innebär att EMU-förespråkarnas argument - att det finns en lagbundenhet i utvecklingen att alla andra länder snabbt kommer att gå med i EMU och att det bara bli Sverige kvar utanför - faller”.

En annan ledande ekonom, Nils Lundgren - öppen motståndare till euron - menar att etablissemanget genom en EMU-anslutning vill slippa ”den besvärliga demokratin” - att behöva övertyga folk.

Den självtänkande moderata riksdagsledamoten Margit Gennser ser EMU som ett redskap för att skapa en europeisk superstat: ”Allt det där med att försöka väva ihop en federation, där har andra strömningar än demokrati spelat en viss roll. Det finns vissa rötter som leder tillbaka till fascist - och nazisttiden”.

LO-ekonomen Sandro Scocco lyfter fram buffertfonder efter finländsk förebild, men Hans Tson Söderström avfärdar samma fonder som ”ett rent spel för gallerierna”.

Torsten Sverenius bok är en välkommen inspirationskälla för alla som vill förstå vad EMU verkligen handlar om och själv vill kunna ta ställning. Den som läst ”Krona eller Euro?” går inte så lätt på de politiker som bygger sina ställningstaganden på partitaktik i stället för på sakliga grunder och värderingar om vilket samhälle som är önskvärt.

Svante Karlsson i Kvällsposten (2001-04-21):
En fråga om inflytande och självständighet

Bosse Ringholm tvingas i dag tillsammans med Englands och Danmarks finansministrar snällt vänta utanför sammanträdesrummet när den inre kärnan i EU diskuterar frågor som rör EMU.

Frågan är bara om det i första hand är ett problem för Bosse Ringholm eller för Sverige i sin helhet. I dagsläget, då vi står utanför EMU, går det ju bra för Sverige - låg inflation, låg ränta och sjunkande arbetslöshet. Så varför då gå med i EMU?

Ekonomijournalisten Torsten Sverenius har nu samlat experternas argument för och emot i intervjuboken Krona eller Euro? Mycket förenklat är argumenten för EMU dels att den ekonomiska integrationen med övriga Europa avsevärt underlättas vilket är bra för svenska företag, dels att våra folkvalda politiker får sitta med när EU diskuterar Europas framtida ekonomiska politik, beslut som påverkar Sverige oavsett om vi är med eller ej.

Nej-sidan påpekar å andra sidan att vi med EMU förlorar vårt viktigaste medel att parera lågkonjunkturer, dvs räntevapnet och vår flytande kronkurs. När dessa två parametrar bestäms centralt i Bryssel befarar många att det kan uppstå hårda spänningar mellan länder med olika konjunktur och ekonomi. Framför allt oroar man sig för en lågkonjunktur i Sverige, samtidigt som euron och den centralt bestämda räntan är hög, kan framtvinga lönesänkningar.

Krona eller Euro? tar också effektivt död på den missuppfattning som nyligen spreds av Göran Persson, nämligen att euron behövs som skydd för framtida valutaspekulationer liknande den -92. Detta argumentet är enligt experter på båda sidorna grundfalskt. Vid fast växelkurs är det värsta scenariot för spekulanterna att kursen står still och då har man ju inte förlorat några pengar. Poängen med flytande växelkurs är just att det inte går att spekulera mot kronan eftersom spekulanterna riskerar att förlora sina pengar om kursen istället går upp.

Själv tillhör jag dem som ser med misstro och en känsla av obehag på att Sveriges penningpolitik skall flyttas över till Europeiska Centralbanken, en institution med bristande demokratisk legitimitet och insyn.

Dessutom kvarstår frågan: om vi lämnar över penningpolitiken hur länge dröjer det innan Bryssel gör anspråk på att få sköta även finanspolitiken, det vill säga skatter och offentliga utgifter?

Om inte förespråkarna har tyngre artilleri än de som framförs i Krona eller Euro? så har jag mycket svårt att se hur man skulle kunna vända den massiva opinionen mot EMU.

I väntan på en grundlig debatt om EMU inför en framtida folkomröstning om ett medlemskap kommer nu intervjuboken Krona eller Euro - Experternas argument för och emot EMU (Fischer) av ekonomijournalisten Torsten Sverenius. Förespråkarna hävdar att ett EMU-medlemskap skulle underlätta den ekonomiska integrationen med övriga Europa och därmed gynna svenska företag. Ett medlemskap skulle också släppa in oss i EU:s inre krets där de riktigt tunga ekonomiska besluten fattas, beslut som påverkar oss oavsett om vi går med eller ej.

Kritikerna pekar å sin sida på riskerna för så kallade asymmetriska chocker. I EMU styrs räntan av europeiska centralbanken. Vid en lågkonjunktur kan ett land inom EMU inte stimulera ekonomin genom att sänka räntan eller genom att den egna valutan tillåts sjunka. Berövad penningpolitiken kan landet istället tvingas till lönesänkningar, något som skulle kunna leda till stora spänningar och i värsta fall att hela projektet spricker med akut kris som följd.

En annan viktig fråga är huruvida EMU i själva verket är första steget mot en europeisk federation. Då det i dagsläget går bra för Sverige ekonomiskt samtidigt som opinionsundersökningar visar på en massiv opinion mot EMU är det upp till förespråkarna att bevisa EMU:s nödvändighet.

Efter att ha läst Sverenius bok känns förespråkarnas argumentation både ljummare och otydligare än EMU:s vedersakare, vilka har en helt annan konkretion och glöd i sina resonemang.

Kenneth Jonsgården i HÄLSINGKURIREN (2001-05-17)
Krona eller EMU i globalt kasino?

Sverige har valt att använda de små stegens strategi i processen mot ett framtida ställningstagande i EMU-frågan. Det finns i dag ingen opinion för att hasta fram ett beslut. Till och med de ekonomiska experterna är oense om både EMU:s välsignelse som tempot att eventuellt nå dit.

EMU har ett betydande demokratiunderskott. Ett faktum som förstås är ytterligt besvärande för dem som är mest entusiastiska för valutaunionen. Den sex man starka direktionen i den Europeiska Centralbanken (ECB) har de facto ensamma beslutsrätt över medlemsländernas ränte- och penningpolitik. Löntagare och vanligt folk göre sig icke besvär.

Det finns därför all anledning till tveksamhet. En inställning som Sverige inte är ensamma om. Både Storbritannien och Danmark står utanför EMU. Utifrån denna verklighet finns det heller ingen anledning för Sverige att skynda på. Det är bättre att avvakta och se tiden an. Tids nog går vi mot beslut i den besvärliga frågan.

Innan dess kan den som vill lära sig mer bland annat läsa Krona eller Euro? (Fischer & Co) en pocket sammanställd och redigerad av den fristående ekonomijournalisten Torsten Sverenius. Sverenius har intervjuat en rad experter. Från sådana som är ivrigt för ett svenskt medlemskap till sådana som tackar nej till den monetära unionen. Bra, och ställvis underhållande, läsning för den som vill skaffa sig en egen uppfattning i frågan.

Till dem som utfrågas hör bland annat Lars Calmfors, Nils Lundgren, Hans Tson Söderström, Sandro Scocco, Birgitta Swedenborg och den moderata riksdagsledamoten Margit Gennser, som tillhör de EMU-skeptiska i sitt parti.

EMU ligger långt ner på listan över vad människor i vårt land upplever som en för dem viktig fråga. En av många opinionsundersökningar i saken visade för lite sedan att hälften av de tillfrågade ansåg att EMU var oviktigt för just dem. Vardagsekonomin, välfärden och jobben här hemma betyder mycket mer för människorna än det teknokratiska och diffusa EMU.

Däremot är det alltid värdefullt att sätta sig in i sådant som vad som än händer kommer att få stor betydelse för oss alla. Både om vi i en framtid skulle bestämma oss för att stå utanför eller välja att bli medlem.