Allmogen är galen (om Bo Lundgren, Gustav Vasa och moderaterna)
Johan Hakelius i Finanstidningen 2001-02-21

När man misslyckas kan man antingen fundera på vad man gör fel eller förklara världen för misslyckad, eftersom den inte erkänner en rättmätig framgång. Häromdagen höll Bosse Lundgren tal. Lundgren är ordförande i ett parti som i val inte vuxit att tala om sedan sjuttiotalets slut. Han är med andra ord ordförande för ett misslyckande. Vad sade Bo?

"Det svenska samhällets traditionella, kollektiva prägel missgynnar moderaterna och gynnar vänsterpolitiker som Gudrun Schyman."

Aha, världen är korkad/orättvis/felprogrammerad. Sverige har fel väljare.

Så där alldeles förvånad blir man inte. Moderata aktivister är i allmänhet övertygade om att deras parti har rätt. Så övertygade att de övertygar varandra om att sossar – såvida de inte är kommunister – måste vara lögnare. Sossar måste i själva verket ha två dagordningar: den offentliga och socialdemokratiska och den dolda, som i grunden är moderat. Det måste vara så, eftersom sossar administrerar landet och den som administrerar landet tvingas att ta hänsyn till "verkligheten". Och "verkligheten" är, som alla vet, medlem i moderaterna. Det är klart att moderater blir irriterade. Sossar blir belönade för att spela dubbelt. De belönas av väljarna. Väljarna är således med i en konspiration att osakligt och orätt hålla moderaterna från makten.

Ett tag såg det ut som om konspirationen mot moderaterna skulle kunna övervinnas. Att byta folk är inte så lätt, men moderata partistrateger fann ett alternativ som de trodde låg ganska nära: EU. Visst fanns en hel massa skäl för Sverige att gå med, men under ytan låg den verkliga drivkraften: Vad Lübeck gjorde för Gustav Vasa skulle Bryssel göra för moderaterna.

Så sitter de där, några år in i medlemskapet. En hel del har hänt: vi har återreglerat jordbruket, vi har skärpt flyktingpolitiken, vi kan njuta av EU-subventionerade reklamkampanjer för att vi ska köpa fler (europeiska) tulpaner. Men moderaterna ligger ungefär där de låg. Konspirationen mellan sossar och väljare har överlevt. Inte ens en ytterligare lübecksk insats, i form av en snabb anslutning till euron, verkar möjlig.

Klart att de blir bittra. Det är sällan välkommet att ge råd i sådana lägen, men det kanske ändå är värt att försöka: glöm inte dalkarlarna. Lübeck i all ära, men utan Vasalopp hade Gustav misslyckats. Och det var Gustav som åkte till dalkarlarna, inte tvärt om. Hade han suttit i Stockholm och skällt ut dem för att de inte skidade dit självmant hade inte mycket blivit gjort.

Men moderaterna struntar i dalkarlarna och lutar sig ensidigt på adeln. De har kulturellt förblivit ett utpräglat klassparti. De ser det inte själva, eftersom de inbillar sig att överklass och adel fortfarande är godsägare, grosshandlare och grevar. Men den moderna överklassen består av välavlönade, kosmopolitiska storstadsbor i livets business-lounger. De rörliga, självsäkra och otåliga. Modern överklass är, kort sagt, i det närmaste identisk med de moderata väljarna, även om partiet också attraherar wannabes – personer som hoppas att de ska bli framgångsrika, självsäkra och förmögna genom att limma på de framgångsrika, självsäkra och förmögna. Adeln har alltid haft sina groupies. Tillsammans kommer de aldrig att utgöra mer än 25 procent av befolkningen – moderaternas glastak. Nu talar Bo Lundgren om solidaritet, fattigdom och socialt utanförskap. Mauricio Rojas är inlejd för att öppna en front mot den mentala dansken. Men alla ser att Rojas är en avvikande kulturell legoknekt i klasspartiet moderaterna. Och Bo Lundgrens sociala stämma drunknar i klirret av manschettknappar.

Det vi ser är en mjölksyrestinn provtur i elljusspårets trekilometersslinga inget Vasalopp. Och adeln skyller som vanligt folket för att de själva vallat fel.

Kommentar RE: Det var ju en god avrättning. Sanningen är emellertid värre än så. Gustav Vasa var ju unionsmotståndare. Det var därför han manade dalkarlarna till kamp för rikets oberoende. Moderaterna vill inte alls hetsa dagens dalkarlar. Dom vill i smyg avskaffa Rikets oberoende och vill att Sverige tillsammans med Tyskland, Rumänien, Polen m fl länder skall bilda ett rike som skall kunna stå upp mot USA. Det är oviljan mot USA som förenar Vänstern och Högern. Men varför Mats Johansson m fl vänner till USA vill det är för mig en gåta.

Kanske man också skulle fräscha upp sina kunskaper om Sigismund, kung av både Sverige och Polen, eller hur det var, och inte minst Erik av Pommern, som väl också var någon slags unionsanhängare med rötterna i Tyskland. För att inte tala om Drottning Margareta, upphovskvinna till Kalmarunionen.

Märkas bör också betänka att släkten Bildt var adlad i Halland redan under den danska tiden, före Kristian Tyrann (eller Den Gode, som han kallas i Danmark).

Mer om Bo Lundgren

Början på sidan