nejtillemu.com

Tystnaden

Det är beklagligt att flera av våra partier, bland annat på grund av dessa interna spänningar, undvikit att över huvud taget diskutera EMU eller andra EU-relaterade frågor i allmänna val. Vid dessa tillfällen skall vi ju, enligt enkel demokratisk teori, bli informerade om vad olika partier och deras kandidater står för så att vi sedan skall kunna välja representanter i överensstämmelse med våra preferenser. Dagens tystnad kring EU i våra egna allmänna val blir särskilt märklig eftersom Sverige samtidigt så starkt brukar framhålla den mellanstatliga dimensionen i Europasamarbetet.

Det är en sandlådedebatt som pågår nu, man pucklar på varandra med plastspadar. Jag röstar inte i protest.
Vad är det Du saknar i debatten?
Det sägs inte ett ord om att kvinnor inte får föda barn i Sveroge för att de inte får plats på BB. Det är horribelt. En anann jätteviktig fråga är EMU, som de också tiger om.

Var tog EU-frågan vägen en valfråga som det hittills varit mycket tyst om.Studio ett ägnande torsdagens 16–timme (22/8) åt EMU.

Riksdagsvalet i Sverige på söndag är också ett EU-val. Valresultatet påverkar nämligen hur Sverige ställer sig i de framtidsfrågor som ska avgöras i EU under de närmaste åren. Riksdagspartierna har olika uppfattningar, men någon stor plats i valrörelsen har frågan inte fått.

EU står inför stora förändringar. Inom några år ska de gamla kommunistdiktaturerna från Öst- och Centraleuropa bli medlemmar tillsammans med Cypern och Malta. Unionen växer från i dag 15 till 25-30 länder. Detta är redan politiskt beslutat och de svenska partierna är i princip överens om utvidgningen.

Följderna av att EU växer har dock drivit fram en framtidsdebatt, där huvudfrågorna är hur det större EU ska fungera (ju fler som är med desto svårare att komma överens). Och hur EU kan bli mer begripligt för vanliga människor.

En central fråga blir då vem som ska bestämma vad, det vill säga vad ska beslutas på EU-nivå och vad ska beslutas av medlemsländerna själva. Detta är i dag reglerat i EU:s olika fördrag, men de är mycket svåra att läsa och begripa hur kompetensen är fördelad.

Många menar att det behövs en tydlig konstitution eller kompetenskatalog, som klart och enkelt talar om vad som är EU:s ansvar. Man måste också komma överens om hur EU-besluten ska fattas. Krävs det mer överstatliga beslut genom omröstning (mindre vetorätt) eller ska EU i grunden vara ett mellanstatligt samarbete?

En annan central fråga är hur makten ska fördelas mellan EU-organen. I dag är det den överstatliga kommissionen som har ensamrätt att föreslå EU-lagar, som sedan stiftas av regeringarna i ministerrådet. Europaparlamentet, som ju representerar Europas folk, är på många områden (men inte alla) medlagstiftande. En fråga här är om det överstatliga Europaparlamentets roll ska stärkas och/eller om de nationella parlamenten (riksdagen) ska få ökat inflytande och därmed bättre kontroll på sin egen regerings agerande i ministerrådet.

Detta är några exempel på avgörande framtidsfrågor, som tillsammans med många andra frågor just nu diskuteras i ett så kallat konvent med representanter för regeringar och parlament i EU.

År 2004 samlas Sveriges regering och de andra EU-ländernas regeringar till en konferens för att skriva om EU:s grundfördrag. Målet är att denna regeringskonferens ska kunna enas, så att ett nytt fördrag sedan kan godkännas (ratificeras) av alla nationella parlament.

Under år 2004 är det också planerat att EU ska utvidgas i en första etapp med upp till tio nya medlemmar. Med en stark förenkling skulle man kunna säga att valet står mellan två huvudvägar. Den ena vägen leder mot ett mer federalistiskt, överstatligt EU.

Den andra vägen leder mot ett mer funktionalistiskt, mellanstatligt EU. Den ena vägen kan på lång sikt leda till en europeisk förbundsstat; den andra kan leda mot ett europeiskt statsförbund.

Hur ställer sig de svenska riksdagspartierna inför detta vägval? Positionerna är inte helt klara, men man kan urskilja ganska tydliga principiella skillnader.

Folkpartiet förespråkar tydligast den överstatliga vägen. Partiet säger att man gärna ser ett mer federalt Europa, men att EU:s makt ska begränsas till de genuint gränsöverskridande frågorna. På dessa områden ska rättsligt bindande beslut fattas med majoritetsomröstning och det folkvalda Europaparlamentets inflytande förstärkas. På sikt kan en europeisk parlamentarism växa fram parallellt med den nationella.

Moderaterna vill inte lika tydligt som folkpartiet gå den federalistiska vägen, men tvekar inte inför mer överstatlighet när det till exempel gäller att få den inre marknaden och den fria konkurrensen att fungera. På dessa områden bör också Europaparlamentet få mer makt över lagstiftningen. Någon europeisk parlamentarism är dock inte aktuell för moderaterna. EU ska fortsätta att vara en sammanslutning av suveräna stater.

Kristdemokraterna har det senaste året rört sig mot en mer EU-vänlig position. Partiet jämför sig gärna med de kontinentala kristdemokratiska partierna, som ligger åt det federalistiska hållet. Att de svenska kristdemokraterna skulle vara federalister kan man dock knappast påstå. Bland medlemmar och väljare finns fortfarande stark tveksamhet till ett mer överstatligt EU. Partiledningen vill dock ge Europaparlamentet mer makt.

Centerpartiet är svårast att positionera. Man är mer negativ till överstatlighet än de andra borgerliga partierna. Ledningen har till exempel sagt nej till EMU. Partiet vill också begränsa den överstatliga kommissionens makt. Ministerrådet bör få initiativrätten till lagstiftning, vilket är ett tydligt steg åt det mellanstatliga hållet. Samtidigt säger man ja till mer inflytande åt Europaparlamentet, vilket är ett steg mot överstatlighet.

Socialdemokraterna tycker att EU ska vara ett samarbete mellan suveräna nationer. S är för överstatlighet från fall till fall, där det är klart att det ger bättre beslut. En kompetenskatalog, som definierar vilka områden EU har makt, skulle kunna leda till låsningar inför framtiden. Partiet tycker inte att utvidgningen kräver några stora förändringar i maktfördelning och beslutsformer. Europaparlamentets roll behöver därför inte förstärkas.

Miljöpartiet har på sitt program att Sverige ska lämna EU-samarbetet helt och hållet. Partiet vill minska EU:s makt och anser därför inte att utvidgningen kräver någon grundläggande reform som stärker beslutskraften. Partiet vill minska den överstatliga kommissionens inflytande och på begränsade områden (miljö) ge Europaparlamentet en starkare kontroll. Vänsterpartiet har också som mål att Sverige ska lämna EU-samarbetet. Man är emot reformer som stärker överstatligheten. Man vill inte ha någon kompetenskatalog eller konstitution, utan i stället en plan för hur beslutanderätten ska återföras till medlemsländerna. Inte heller vill man ge mer makt till Europaparlamentet, eftersom det skulle ske på de nationella parlamentens bekostnad, menar partiet.

Den regering som utses efter valet den 15 september ska vara med och fatta viktiga beslut om hur framtidens EU ska se ut. Men i valrörelsen är det tyst om EU-frågorna.

Mest nöjda med hur maktbalans och beslutsformer inom Europeiska unionen ser ut i dag är de regerande socialdemokraterna. De vill egentligen inte se några väsentliga institutionella förändringar i EU. De vill också förstärka EU:s utrikessamarbete så att unionen kan bli "en stark röst för demokrati och mänskliga rättigheter i världen".

- Tyvärr har flera länder tagit kampen mot terrorismen till intäkt för att fortsätta begå brott mot mänskliga rättigheter, säger utrikesminister Anna Lindh.

Folkpartiet är det mest EU-entusiastiska partiet och det enda som säger att det vill ha ett federalt EU. Vilket inte är detsamma som att Bryssel ska bestämma allt, framhåller Cecilia Malmström: - Vi vill ha ett tydligt EU med en författning, ett EU som på vissa områden är starkare än i dag men på andra har mindre makt. Göran Persson och Anna Lindh vill ju ha ett EU som lägger sig i allt och som är mellanstatligt dominerat. Men vi tycker det är viktigt att EU styrs med klara och tydliga regler som inte bygger på personliga kontakter, säger hon.

Centerpartiet ingår liksom folkpartiet i EU-parlamentets liberala grupp men har aldrig haft en särskilt tydlig EU-profil. Som enda borgerliga parti säger det nej till EMU.

Kristdemokraterna vill se både en konstitution för EU och en oberoende konstitutionsdomstol "som kan avgöra var en fråga hör hemma, i synnerhet när det råder motsatta uppfattningar", förklarar EU-parlamentarikern Anders Wijkman (kd).

Vänsterpartiet har fortfarande som mål att Sverige ska lämna EU. Fördragsändringar som "väsentligt" ökar EU:s makt ska föregås av nya folkmröstningar, tycker partiet, som också vill ha "en plan för återförande av makt till medlemsländerna". En viktig fråga den kommande mandatperioden, förutom nej till EMU, blir "EU:s militarisering och det fortsatta uppbygget av en snabbinsatsstyrka", säger vänsterns Lars Ohly: - Vi kanske de kommande fyra åren för första gången får se svenska soldater på internationellt uppdrag utan FN-mandat.

Miljöpartiet har som mål att Sverige ska lämna EU. - Frågan är inte aktuell just nu, men om det blir nej i EMU-omröstningen kan den komma upp igen beroende på utvecklingen., säger Marianne Samuelsson, mp-ledamot i utrikesutskottet.

Persson vill egentligen hålla EMU-frågan utanför valrörelsen
Dagens Industri 2002-08-15

Statsminister Göran Persson anser att för de som vill ha ett ja till EMU vore det rimligt att lägga folkomröstningen nästa höst. Göran Persson hänvisar till att efter nästa sommar har någon miljon svenskar varit ute i Europa och fått kontakt med euron. De kanske har rest genom Tyskland, Frankrike och Spanien och fått en konkret känsla av att det kanske inte är så dumt med en och samma valuta, sa han. Enligt Göran Persson skulle det kunna ge ett bättre opinionsläge.

Statsministern sa också att han egentligen vill hålla EMU-frågan utanför valrörelsen och upprepade att han tycker att det är rimligt att partiledarna träffas efter valet för att försöka komma överens om tidpunkten för en folkomröstning. (Direkt)

Därför tiger Persson om Sverige och EMU
Frågan om EMU-medlemsskapets konsekvenser på den svenska ekonomin
är för viktig för att tigas ihjäl.
DI-ledare 2002-08-14

För att väcka opinionen inom socialdemokratin efterlyste Gudrun Schyman förra veckan en debatt i valrörelsen om ett svenskt inträde i EMU.

Reaktionen blev ganska sval. Moderaterna och folkpartiet tog tillfället i akt och kontrade med att kräva att folkomröstningen ska genomföras den 23 mars 2003. Men den socialdemokratiska regeringen har fortsatt att tiga och skjuter på beslutet om ett datum för folkomröstning till efter valet.

Det är uppenbart att Göran Persson inte vill väcka den björn som sover. Om EMU-frågan får plats i valrörelsen kommer det tydligt att märkas hur EMU splittrar arbetarpartiet i två läger.

Frågan om EMU-medlemsskapets konsekvenser på den svenska ekonomin är för viktig för att tigas ihjäl.

Det är dags att debatten om EMU börjar handla om mer än bara folkomröstningsdatum. Men ensam kan oppositionen inte lyfta frågan. Det gäller att socialdemokratin tar bladet från munnen. Först då kan diskussionen fokuseras på den verkliga frågan - hur ett EMU-medlemskap skulle påverka Sverige.