Ur Riksdagens EU-debatt (Snabbprotokoll 2004/05:115) Fredagen den 29 april 2005
Sammanställt av Rolf Englund

Anf. 1 Statsminister GÖRAN PERSSON (s):

Regeringen anser att det förslag till nytt fördrag som nu finns i stort sett är bra. Det uppfyller de krav man kan ställa för ett effektivt beslutsfattande i en växande union. Det förändrar inte EU:s arbetssätt eller maktfördelning i grunden, men det ger möjligheter att fatta beslut som verkar över gränserna på områden där nationella beslut inte räcker till.

En proposition lämnas riksdagen i höst. Målet är att riksdagen ska vara färdig med behandlingen före årets slut. För att öka kunskapen pågår parallellt debatter, seminarier och informationsinsatser över hela landet. Bakom denna ordning vi valt står en stor parlamentarisk majoritet.

Cirka tio länder genomför folkomröstningar, synbarligen främst av nationella skäl.Regeringen gör bedömningen att nyheterna i EU-fördraget inte är sådana att de kräver en grundlagsändring eller två behandlingar i riksdagen med mellanliggande val. Än mindre kräver de alltså en folkomröstning. I denna kammare finns våra folkvalda, de som fått väljarnas förtroende att fatta politiska beslut – också i frågor som är komplicerade, också i frågor där det rasar debatt. Här bör beslutet om fördraget fattas.

Anf. 2 FREDRIK REINFELDT (m):

Vi som har trott på detta samarbete, som ser hur det nu kommer till de riktigt svåra delarna av Europa när vi diskuterar förhandlingsstart för Kroatien, har medlemsperspektiv för Turkiet och möjligtvis ser ett inträde för Rumänien och Bulgarien, kan med stolthet berätta för våra barn att vi trodde på detta. Vi var med och formade det nya hela Europa, där det lades grund för demokrati och marknadsekonomi.

Anf. 3 LARS LEIJONBORG (fp):

Under 60 år har ingen västeuropé dött i krig mellan sina länder. Historikerna kan inte hitta en sådan 60-årsperiod om man så går tusen år tillbaka i Europas historia. Nog är ändå det fantastiskt.

Det är inte EU:s förtjänst, säger en del. Västeuropa har bestått av demokratier, och demokratier för aldrig krig med varandra.

Vi ser, precis som har sagts tidigare, den nya konstitutionen som ett naturligt inslag i EU:s utveckling. Den kodifierar mycket av det positiva som har skett, fördjupning på några områden, framför allt utvidgningen. Den ger oss de instrument vi behöver efter utvidgningen och för fortsatt utvidgning.

Anf. 4 GÖRAN HÄGGLUND (kd):

Det finns en del som vill göra gällande att fördragsförslaget skulle innebära stora förändringar i Sveriges förhållande till EU. En del talar om gigantiska maktöverföringar till Bryssel. Men det är fel.

Jag tror att det kanske är ordet konstitution som spelar oss spratt i det här sammanhanget. Det leder felaktigt tankarna till en europeisk stat. Det är felaktigt, eftersom fördelningen av makten mellan unionen och dess medlemsstater i allt väsentligt består. Fortfarande gäller principen att det bara är medlemsländerna som kan tilldela unionen befogenheter.

Frågorna om det nya fördraget bör studeras och diskuteras i alla möjliga sammanhang i vårt samhälle, men jag anser att folkets i val utsedda representanter grundligt ska debattera och granska och så småningom avgöra frågan här i Sveriges riksdag.

Anf. 5 LARS OHLY (v):

De fina orden är det ju lätt att instämma i. Men varför vågar ni så sällan ta debatten i sak? Varför vågar ni inte möta folk i en diskussion om konstitutionens innehåll? Varför vågar ni inte låta folket bestämma?

Det demokratiska underskott som det talas om är en realitet. Människor känner inte samhörighet med EU:s institutioner och Europas eliter.

Ni vill fortsätta bygget utan hänsyn till folkopinioner.

Det finns kuriosaartiklar i konstitutionen som tydligt pekar mot en statsbildning i Europa. Man ska ha en nationalsång: Beethovens sång Till glädjen. Man ska ha ett motto: Enighet är mångfald. Man ska ha en nationaldag: den 9 maj. Dessutom ska man inrätta en utrikesminister, en ordförande för Europeiska rådet. Det står tydligt och klart att unionen har en valuta: euron.

56 % av svenskarna röstade emot att Sverige skulle anslutas till euron. Det bryr sig inte konstitutionen om.

Jag har lyssnat noga på vad det finns för argument för att säga nej till folkomröstning. Någon har sagt att det här är väldigt komplicerade frågor. Ja, det var EU-medlemskapet också, och det är självklart komplicerat att ta ställning för eller emot EMU. Men det mest komplicerade val som vi begär att väljarna ska träffa är det val som man gör vart fjärde år när man väljer till Sveriges riksdag, för då tar man ställning till alla politiska frågor samtidigt. Och vi tilltror människor möjligheten att ta ställning i allmänna val, precis som vi tilltror människor möjligheten att ta ställning för eller emot den riktning av EU som konstitutionen innebär.

Ett annat argument är att den här konstitutionen inte innehåller några förändringar, att det är samma som tidigare. Det är ett märkligt argument. Varför ska vi då över huvud taget anta den? Är det bara en förenkling, är det bara en sammanfattning av vad som tidigare har beslutats?

Riksdagen är satt att fatta dessa beslut, säger statsministern. Var var statsministern i EU-debatten i valrörelsen 2002? Var var Moderaterna? Ni passade i den debatten. Ni vågade inte ta debatten därför att ni vet att er uppfattning om EU och er uppslutning bakom EU-staten inte har ett folkligt stöd. Det har lett till att vi har haft en riksdag som inte alls representerar folket i synen på EU:s utveckling. Om denna riksdag fått fatta beslut om EMU-anslutning hade 80 % här inne röstat ja. 20 % av riksdagsledamöterna representerar den stora majoritet av svenska folket som röstade nej.

Egentligen kanske det bara finns ett argument. Ni förlorade folkomröstningen om EMU. Det gjorde ont, och ni vill inte vara på den förlorande sidan igen. Ni tror inte på era egna argument. Ni tror inte på era möjligheter att övertyga en majoritet av svenska folket om att säga ja till denna konstitution. Därför förvägrar ni folket möjligheten att ta ställning.

Anf. 6 MAUD OLOFSSON (c):

Det går i rätt riktning. Därför är Centerpartiet positiva till det nya förslaget till fördrag.

Anf. 7 MARIA WETTERSTRAND (mp):

Jag vill börja med att tacka de politiska företrädarna i Storbritannien, Spanien, Danmark, Irland, Holland, Portugal, Polen, Tjeckien och Luxemburg för att de låter folken rösta om förslaget till den nya EU-konstitutionen. Det innebär att åtminstone en majoritet av EU:s befolkning har rösträtt i den här frågan, dock ej folket i Sverige än så länge. Här anses människorna nämligen inte tillräckligt intellektuellt begåvade. Det är en för svår och komplicerad politisk fråga för folket att avgöra enligt både regeringen och den borgerliga alliansen. Samtidigt är de förändringar som föreslås i konstitutionen inte alls särskilt stora enligt samma partier.

Ni människor som lever i Sverige är alltså, till skillnad från majoriteten av EU:s befolkning, intellektuellt inkapabla att säga ja eller nej till EU:s konstitution trots att den bara påstås innehålla några små, knappt märkbara, förändringar. Däremot är ni uppenbarligen kompetenta nog att utse en hel riksdag, politiker, för att avgöra frågan åt er – trots att frågan över huvud taget inte diskuterades i den valrörelse som föregick det val till riksdagen som var för några år sedan.

För någon månad sedan fick regeringen ta emot 120 333 namnunderskrifter med krav på en folkomröstning. Det är den näst största namninsamling som har gjorts i Sverige. Den pågår fortfarande. Och jag tycker att det är dags att regeringen och den borgerliga alliansen lyssnar på denna folkets remiss.

Anf. 10 LARS LEIJONBORG (fp):

Herr talman! Två gånger på tio år har svenska folket folkomröstat om EU-frågor. Det är inte trovärdigt att vi på ja-sidan inte skulle våga ta den debatten – det är klart att vi gör det. Å andra sidan kan vi inte hamna i en situation där varje EU-förändring ska göras till föremål för folkomröstning bara därför att några på nej-sidan vill sätta så mycket käppar i hjulet som möjligt.

Vi tar debatten. Än så länge tycker jag inte att den svenska debatt som förts har varit särskilt övertygande när det gäller att den här konstitutionen skulle utgöra så stora problem som det påstås. Tvärtom! Den är ett viktigt instrument för att fortsätta unionens utveckling, även om den inte innebär några dramatiska förändringar gentemot det som redan tidigare har växt fram.

Anf. 13 MAUD OLOFSSON (c):

När det gäller euron och valutan vann jag ju den förra folkomröstningen, så jag är inte rädd för folkomröstningar.

Jag vet att svenska folket har sagt nej till den gemensamma valutan, men jag vet också att det är andra länder som har sagt ja. Jag störs inte av att de har en gemensam valuta. Jag störs inte av att det skrivs in i fördraget att de har en gemensam valuta. Vad skulle det förändra? Är det någon som tror att dessa länder skulle tvinga oss att byta valuta från kronor till euro? Hur skulle det gå till?

Anf. 16 FREDRIK REINFELDT (m):

Vi tycker att den representativa demokratin är bra. Vi står upp för den. Vi tycker att den representativa demokratin kan fatta beslut. Vi är övertygade om att en diskussion i en folkomröstningskampanj – och vi har ju upplevt det – kommer att handla om något helt annat. Den kommer att försänka oss i ett ja- och ett nejläger som delar Sverige och som gör det så svårt att göra vardag, att gå vidare och använda vårt medlemskap på ett sätt som skapar kvalitet och utveckling för Sverige.

Vi är stolta över den representativa demokratin. Vi tycker att den kan fatta beslut. Det är vårt besked. Vid detta kommer vi att stå fast.

Anf. 22 SÖREN WIBE (s):

Herr talman! Jag noterar med viss besvikelse att ingen av partiledarna har ändrat sin inställning i hur frågan ska behandlas. Majoriteten vill att den ska antas av riksdagen vid ett tillfälle. Det betyder att väljarna varken i ett ordinarie val eller i en folkomröstning får ta ställning till den här viktiga frågan.

Jag finner detta fullständigt oacceptabelt. Det strider visserligen inte mot de juridiska grunderna för hur vårt statsskick ska skötas, men det strider definitivt mot andan i vår demokrati.

Konstitutionen togs fram efter valet 2002. Man planerar alltså att nu fatta beslut om den före valet 2006. Väljarna hålls helt utanför processen. Jag är fullständigt övertygad om att den här beslutsordningen kommer att öka den misstro mot EU som finns inte bara hos det svenska folket utan hos de flesta folk inom unionen. I själva verket torde det inte finnas någon viktig fråga där det finns en sådan stor skillnad mellan vad de valda parlamentarikerna anser och vad folken anser som just hållningen till EU. I Sverige, liksom för övrigt i alla länder i nordvästra Europa, är den här klyftan avgrundsdjup.

Jag förordar en folkomröstning. Enligt opinionsundersökningarna omfattas den hållningen av bortåt 60 % av vårt lands befolkning. Endast 10–15 % förordar den ordning som majoriteten i den här riksdagen nu planerar för.

Kärnpunkten i konstitutionen, liksom i hela EU-frågan, är frågan om maktöverlåtelse eller maktdelning mellan nationella parlament och EU:s institutioner. Jag noterar att ingen av majoritetens partiledare med ett ord berörde den här frågan.

Varje nytt fördrag har inneburit att makt överförts från den här riksdagen till EU:s institutioner. Med Maastricht-, Amsterdam- och Nicefördragen och nu konstitutionen för vi lagstiftningsmakt till EU. Svenska folket stiftar inte längre suveränt sina egna lagar. Väljarnas misstro mot detta bottnar i en oro ur flera aspekter. Man känner att makten flyttas längre bort, att den blir mer anonym och att man inte har samma möjligheter att påverka.

Herr talman! Man känner också en misstro mot denna riksdag och denna riksdags politiker som närmast utan opposition, nästan rutinmässigt, gång på gång går med på denna maktöverlåtelse utan att underställa den folkets prövning. Då det rör principerna för statsskicket, det vill säga spelreglerna för oss politiker, borde det vara en självklarhet att inte vi själva ska fastställa dem. De ska fastställas av folket.

Anf. 28 SÖREN WIBE (s) replik:

Herr talman! Om Ingvar Svensson hade lyssnat noga till vad jag sade hade han funnit att jag inte alls sade att jag fann det oacceptabelt att inte ha en folkomröstning. Jag sade att jag finner det fullkomligt oacceptabelt att inte underställa svenska folket den här frågan vare sig i en folkomröstning eller i ett ordinarie val. Väljarna bör få säga sitt i ett val eller en folkomröstning.

Man undrar lite var anständighetens gräns går mellan halvsanningar och rena osanningar.
Om vi har haft hundraprocentigt inflytande över ett beslut och sedan ska dela det med 25 eller 27 andra har vi väl i all sin dar tappat beslutsmakt!
Björn von der Esch (kd) i Riksdagen 29/4 2005