- Nytt - Index A till Ö - EMU-skeptiker - Statsvetare - Medborgare mot EMU

Riskerna är stora - Vinsterna är små
Se hur det går i Tyskland

Gustaf Lundgren

Jag häpnade över Carl B Hamiltons något överraskande beskrivning av andra världskriget på DI debatt. Om detta var vad Hamilton fick lära sig i skolan förstår jag att han gått med i ett parti som hårt driver kravet på en mer kunskapsinriktad skola och förbättrad, objektiv historieundervisning. Hans beskrivning av de europeiska ländernas agerande under andra världskriget har nämligen lite att göra med verkligheten.
Gustaf Lundgren Montessoriskolan Castello, år 9

Assar Lindbecks misstag om EMU
Rätt namn är den Ekonomiska monetära unionen
Gustaf, ÅR 9, Castello
28/4 2003

Assar Lindbecks misstag om EMU
Rätt namn är den Ekonomiska monetära unionen
Gustaf, ÅR 9, Castello
28/4 2003

Assar Lindbeck skrev nyligen om EMU på DN Debatt. Han kallar den där för den "Europeiska monetära unionen". Rätt namn är den Ekonomiska monetära unionen. Jag har naturligtvis full förståelse för att det här är en svår och komplex fråga, även för ekonomiprofessorer, men att kunna namnet borde väl ändå vara ett minimikrav på de som ska debattera frågan?

Början på sidan

Jag häpnade över Carl B Hamiltons något överraskande beskrivning av andra världskriget på DI debatt. Om detta var vad Hamilton fick lära sig i skolan förstår jag att han gått med i ett parti som hårt driver kravet på en mer kunskapsinriktad skola och förbättrad, objektiv historieundervisning. Hans beskrivning av de europeiska ländernas agerande under andra världskriget har nämligen lite att göra med verkligheten.
Gustaf Lundgren Montessoriskolan Castello, år 9

Hamilton hyllar Finland och de andra euroländerna, liksom kandidatländerna, för att tappert ha kämpat mot Stalin och Hitler, till skillnad från oss fega svenskar. Men om vi tittar på hur euroländerna faktiskt agerade under andra världskriget framträder en annan bild.

I Tyskland, Italien och Österrike valdes fascister till makten och det var dessa länder som startade andra världskriget och genomförde förintelsen. Spanien, Portugal och Irland, de båda förstnämnda styrda av fascister, som, i Spanien, kommit till makten med tysk och italiensk hjälp, stod neutrala. Beneluxländerna och Grekland ville också vara neutrala, men överfölls av Tyskland och det var egentligen bara grekerna som bjöd något egentligt motstånd. Frankrike förklarade visserligen krig mot Tyskland, men vek sig omedelbart och styrdes sedan av den nazivänliga Vichyregimen, som, åtminstone inledningsvis, hade starkt folkligt stöd.

Vad det gäller kandidatländerna gav de baltiska staterna upp sin självständighet till Sovjet och Polen och Tjeckoslovakien överfölls av Tyskland. Slovakien blev ett tyskt lydrike och Ungern, och Jugoslavien (där Slovenien ingick) var tyska allierade. Några av de mindre euroländerna stred alltså under en kortare period på rätt sida i andra världskriget, men det är också allt. Alla de stora euroländerna agerade på ett sätt som de har anledning att skämmas för. Om vi ska ha en förebild borde det istället vara Storbritannien, som stred på rätt sida genom hela kriget. Men de står ju utanför EMU! Vart tog euroländernas modiga kamp för demokrati vägen?

Kvarstår så Hamiltons främsta hyllningsobjekt, Finland, som visserligen av omständigheterna tvingades att kämpa mot Sovjetdiktaturen för sin självständighet vid Nazitysklands sida, men som uppvisade en enastående vilja och tapperhet. Men där gör Hamilton en häpnadsväckande logisk kullerbytta då han avslutar med att hylla Finlands ”realpolitiska” linje under efterkrigstiden. Hamilton måste syfta på den finländska undfallenheten mot Stalins Sovjet, som bl a förde in kommunisterna i regeringen, ledde till fängslandet av den legendariske socialdemokratiske ledaren Tanner och rättegångar mot flera av de finska ”fascister” (med sovjetiskt språkbruk) som stridit så tappert. Jag trodde det var modig kamp som Hamilton ville ha? Det verkar som om folkpartiet borde starta sin skolreform med en lektion i europeisk historia för den egna riksdagsgruppen!