Lars Ahlmark

Klokt avvakta i EMU-frågan
Lars Ahlmark, f.d. riksdagsledamot (m) 2000-05-08 i Borås Tidning

En "vänta och se"-linje hade varit den klokaste i EMU-frågan. Dels för att vi bör avvakta de ekonomiska konsekvenserna av den gemensamma valutan men främst för att vi bör hålla distans till EU:s nuvarande federalistiska utveckling.

Det skriver den tidigare moderate riksdagsmannen Lars Ahlmark. Han vill sätta in frågan om svenskt deltagande i valutaunionen i ett större maktpolitiskt perspektiv.

Den minnesgode erinrar sig att det för några år sedan - när europasamarbetet höll på att förlora sin folkliga förankring - florerade ett begrepp: subsidiaritetsprincipen. Därmed skulle förstås att besluten bör fattas på lägsta möjliga nivå, så nära de berörda som tänkas kan.

I dagens Europaunion går utvecklingen i en annan riktning. En stark central ledning, styrning uppifrån, enhetliga lösningar och som lagisk konsekvens en gemensam valuta är de principer som främst gäller.

Kapitulationen skedde redan i samband med förhandlingarna om inträde. Sverige skulle bli medlem i det nya Europa till varje pris. Därför blev priset högt. Hur skall man annars tolka att Sverige, numera ett relativt fattigt land, ändå är en så stor nettobidragsgivare till unionen? Och i de minsta detaljerna röjer sig helheten. När Sverige avstängdes från rätten att sälja sitt snus på den "öppna" europeiska marknaden (för att inte konkurrera ut en del av cigarettförsäljningen där) var det en indikation på vilka krafter som verkligen styr.

Är inte fred viktigare än snus, hånade eftergiftens försvarare. Jovisst, men ingenting säger att det finns en inbyggd motsättning mellan de två. Inte heller att länder i union lever fredligare än andra.

Se på det nordamerikanska inbördeskriget, på Sovjetunionens söderfall, på utvecklingen i Jugoslavien, på Sveriges relationer till Norge. Inte har det inslag av tvång som ligger i en unions natur haft någon stabiliserande inverkan.

Fyra friheter

Det europeiska samarbetets positiva sida finns i de fyra friheterna: fri rörlighet över gränserna för varor och tjänster, för kapital och människor.

Men på dessa hörnstenar byggs nu ett hus befolkat av politiker och höga tjänstemän vars ambition är att reglera, inte att frigöra.

Turbulensen kring Österrikes regering har också givit oss en handfast och nyttig lektion i EU:s sanna väsen. 14 EU-länders ministrar underkänner en regering som har en klar majoritet av landets riksdag bakom sig. I praktiken är det därför ett underkännande av det österrikiska folkets rätt att i fria val ge sin mening tillkänna. Genom sitt obehärskade uppträdande spelar EU Österrikes regering i händerna. Nu är det plötsligt den som står på demokratins sida och följer dess regler medan motståndarna förkastar parlamentarismen.

Hadar Cars (fp) tar bladet från munnen när han säger att det redan idag är hårklyveri att kalla EU för någonting annat än en federation. Federationer kännetecknas främst av att de ingående staterna förenat sig om yttre gränser, handelspolitik, utrikespolitik, försvar, valuta och författning. Och allt detta föreligger eller är under utveckling inom EU - därav hans slutsats.

Tom Heyman (m) har liknande synpunkter med kommentaren: Därmed är den federala staten etablerad, men vem ville ha den? Ja, det är en bra fråga.

Frågan om ett svenskt medlemskap i EU är överspelad. Vi får efter förmåga dra utvecklingen i önskad riktning. Nu gäller det anslutningen till en gemensam valuta, euron. Men detta måste ses i ljuset av den beskrivna utvecklingen. De som vill förstärka och cementera EU:s överstatliga karaktär och knyta Sverige allt fastare till ett sådant system kan enkelt tillstyrka att kronan ersätts med euron. Andra är rimligen mer avvaktande. Ty den gemensamma valutan är inte främst ett ekonomiskt utan ett politiskt projekt.

Konsekvenser

De möjliga ekonomiska konsekvenserna är ofta diskuterade. Margot Wallström (s) uttrycker sig så här: Euron kommer att förbättra den inre marknadens sätt att fungera. Den kommer också att påverka utvecklingen av vårt näringsliv. Som medlem av EMU får Sverige och svenska företag tillgång till en större kapitalmarknad samtidigt som växelkursrisker minskar. Vi skapar stabilare ekonomiska spelregler.

Tom Heyman (m) har ett annat synsätt: Ingen har på något trovärdigt sätt kunnat förklara hur man inom EMU-området ska kunna hantera ett enskilt land som av någon anledning drabbas av stora ekonomiska problem. EMU-projektet är ett ekonomiskt fullskaleexperiment utan någon bakomliggande fungerande ekonomisk teori.

Svårigheter

Genom sin oförmåga att finna en god form för lönebildningen är Sverige utan tvivel ett av de länder som snabbast riskerar att hamna i ekonomiska svårigheter. En gång trodde moderaterna litet naivt av om vi fick en besvärande arbetslöshet skulle de fackliga kraven på

inflationsdrivande löneökningar dämpas. Men några bestående resultat av en sådan tillnyktring är svåra att se. Och det räcker inte med en väl fungerande avtalsrörelse. Vi talar om ett nytt synsätt för all överskådlig framtid.

Ehuru moderat tvingas jag konstatera att socialdemokraternas gamla linje "vänta och se" varit den klokaste. Dels för att vi bör avvakta de ekonomiska konsekvenserna av den gemensamma valutan men främst för att vi bör hålla distans till EU:s nuvarande federalistiska utveckling.

Det som verkar vara den nya socialdemokratiska hållningen - "ja, men senare" - är dock mindre begripligt. Tanken bakom att vänta är ju att ny information skall avvaktas. Att då samtidigt låsa sig för allt utom själva tidpunkten för en anslutning är minst sagt motsägelsefullt.

En eventuell folkomröstning i eurofrågan bör därför komma först om några år. Drivs den fram snabbt måste svaret bli ett nej till den gemensamma valutan från dem som ser med oro på EU:s nuvarande utveckling.

Början på sidan