|
Magnus Nilsson – ”Moderat och för EMU”
Insändare, Kristianstadsbladet 13 juni 2003
EMU-förespråkarnas verklighetsfrånvända
resonemang
Magnus
Nilsson, Svensk Linje 1/97
Jag delar Magnus /Nilssons/ kritik av de utopiska
EMU-förespråkarnas visioner om ett Europa med gemensamt
skattesystem, gemensam finanspolitik etc. En sådan politisk union vore
skadlig för Europa.
Peje
Emilsson i Svensk Linje 2-3/1997
Magnus Nilsson – ”Moderat och
för EMU”
Insändare, Kristianstadsbladet 13 juni
2003
Det är inte bara vänstern och miljöpartiet som är emot euron. En liten grupp som kallar sig Medborgare mot EMU dyker då och då upp i debatten. De säger sig vara för ett ”marknadsekonomiskt nej till EMU” vilket kanske kunde vara bra. Problemet är att det inte är sant.
Organisationen, som får statliga bidrag tillsammans med vänstern på nej-sidan, använder de vanliga protektionistiska och nationalistiska argumenten.
De menar att vi måste kunna låta valutan förlora i värde för att skydda de svenska jobben och de är generellt fientliga mot EU som de menar är odemokratiskt.
En av deras käpphästar är att de riktiga fransmännen egentligen röstade nej till euron, men att de färgade i de forna kolonierna röstade för.
Det är kort sagt ganska tvivelaktigt om EMU egentligen är för marknadsekonomi och frihandel.
Om inte annat är det rätt underligt att, som de gör, påstå att en gemensam valuta för att underlätta handel och fri rörlighet är ”socialism”.
Kommentar av Rolf Englund:
Det min gamle vän och arbetskamrat, den gamle nyliberalen, numera
kommunikationskonsulten, Magnus Nilsson i sin insändare hänsyftar
på med beskyllningarna för rasism är följande passus av
Milton Friedman. Det är hämtat från ett seminarium i Venedig
där ett antal Nobelpristagare diskuterade bland annat EMU.
Läs
gärna mer härom på
vad_anser_nobelpristagare.pdf
Milton Friedman: En poäng som jag skulle gjort i min introduktion handlar om det politiska spelet kring euron. Det är fascinerande - och också oroande - att en elit tvingade euron på Europas länder. Euron valdes inte av folket.
Två folkomröstningar hölls. En i Danmark som gick emot euron och en i Frankrike, som med hjälp av provinserna utanför fastlandet gick igenom med liten marginal.
Därefter ville inte de politiska ledarna ge sina folk en chans att säga huruvida de ville ha euron. Med folkomröstningar skulle euron med säkerhet röstats ner av tyskarna och troligen av flera andra länder.
Nu blev det inga folkomröstningar, så vi har fått en betydande ekonomisk och konstitutionell förändring påtvingad av en elit. Är detta ett bra omen för eurons framtida stöd från de politiska institutionerna?
Mer av Milton Friedman om EMU finns på http://www.internetional.se/emufrid.htm