Ledare i Sydsvenskan 92-01-24
Av ideologiska anständighetsskäl måste ATP förändras från ett kollektivt fördelningssystem till ett individuellt," Det sade Margit Gennser, moderat ledamot i pensionsberedningen, när hon i går presenterade sitt partis inställning i pensionsfrågan.
Trots att regeringspartierna och socialdemokraterna dagen innan tycktes vara överens om att behålla det nuvarande systemet, med tillägget att de s k intjänandereglerna för pension skall förändras, gör Margit Gennser nu en helomvändning i frågan.
Därmed är det upplagt för ny ideologisk strid i den fortsatta pensionsdebatten. Vad moderaterna opponerar sig mot är ett bibehållet ATP-system med en förlängning av intjänandetiden till 35 eller 40 år. I dag sträcker sig intjänandetiden över 30 år, där ATP-poängen baseras på de 15 högst betalda yrkesåren.
Moderaterna anser att ett bibehållet, men förlängt, system är fel i grunden. Det är kortsiktiga lösningar som skjuter de stora problemen framför sig. Dessutom missgynnas hög- och långtidsutbildade, menar moderaterna.
Flertalet av dagens löntagare har lång tid med ATP-inbetalningar i förhållande till ernådda poäng. Tidigare beräkningar har visat att så mycket som 70 till 80 procent av människors inkomster inte påverkar deras ATP. Den övervägande delen ATP-avgifter är ren skatt. Bara inkomster inom intervallen ett till 7,5 basbelopp berättigar till ATP, medan alla inkomster belastas med ATP-avgift.
Detta skattesystem stimulerar inte till hushållssparande. Det över trettio år gamla systemet bygger på förutsättningar om en årlig ekonomisk tillväxttakt som inte längre är trovärdig och en åldersstruktur i det svenska samhället som i dag är radikalt förändrad jämfört med när beslutet om ATP togs. Nuvarande ATP-system, där de yrkesverksamma bekostar pensionerna, klarar inte framtidens allt större utbetalningar till en växande pensionärsgrupp. Systemet är redan urholkat och kommer, även med en årlig tillväxttakt på två procent, att vara bankrutt senast inom trettio år. Med lägre tillväxt går det ännu snabbare.
Därför kan det inte bli fråga om att förändra inom det nuvarande systemet. Det måste till ett helt nytt.
En tänkbar variant är en grundpension med ett premiereservsystem, som i en övergångsperiod också tar vara på intjänade pensionsrättigheter. Det skulle stimulera både sparande och tillväxt och göra det direkt påverkbart för den enskilde, något som dagens system inte uppfyller.
Ett system där var och en sparar ihop till sin pension skulle, efter en lång och svår övergångsperiod, få stor betydelse för hur den svenska tillväxten utvecklas. Framför allt får ett sådant system effekter på arbetskraftsutbudet. En mer direkt koppling mellan inkomsterna i yrkeslivet och pensionen kommer att stimulera till större dynamik i arbetslivet.
Men att därför, som moderaterna nu gör, motivera behovet av en förändring på ideologiska grunder i stället för på samhällsekonomiska är stridslystet och en smula oroande
Den förra pensionsutredningen behövde sex år för att komma med två alternativ. Nu riskerar debatten, om den låses fast vid ideologiska motsättningar att ytterligare försena hela omläggningsprocessen.
Det är önskvärt att få till stånd en bred parlamentarisk lösning, som håller över tid och år oberoende av regeringsfärg.
Detta är moderaterna säkert medvetna om.
Med dagens situation där allt färre får arbeta ihop till pensionsvolymen åt allt fler, och där de ackumulerade pensionsfondmedlen snabbt äts upp på grund av dålig tillväxt, krävs ett system som med frivilligt sparande tryggar ålderdomen.
Det behövs ett incitament till eget pensionssparande som både skapar pensionskapital och som stimulerar tillväxten.
Om den svenska ekonomin skall kunna förändras i positiv riktning går det inte att undvika en omläggning av pensionssystemet.
Ur Finanstidningen 92-01-24
Pensionsfrågan får inte lösas genom lappande i det gamla ATP-systemet. Moderaterna föreslår istället ett individuellt fördelningssystem alternativt fonderande pensionssystem. Det fram gick vid en presskonferens på torsdagen där moderaternas ledamot i pensionsberedningen Margit Gennser tillsammans med den moderate partisekreteraren Gunnar Hökmark presenterade rapporten "Sparande, pensioner och ekonomisk tillväxt".
Moderaterna anser att det finns en rad förändringar av ATP-systemet som är förkastliga. Systemet bör inte repareras hjälpligt.
Förändringar som förkastas är till exempel förlängning av intjänandetiden till 35 eller 40 år, vilket skulle missgynna hög- och långtidsutbildade samt kvinnor.
"Att ändra på intjänandetiden är i grunden fel och innebär bara att vi skjuter problemen framför oss", sade Gennser.
Hon menar att individens sparmål måste göras intressanta. Den bästa lösningen vore att förändra ATP-systemet radikalt, antingen genom att införa ett individuellt fördelningssystem eller med fonderade pensionssystem. En kombination av de båda systemen skulle förmodligen vara att föredra.
Vid en övergång från ATP-systemet till ett nytt pensionssystem anser moderaterna att intjänade pensionsrättigheter skall föras in i det nya systemet. Den enskilde individen får rätt till en viss del av intjänat belopp och får själv bestämma om han vill gå över till det nya systemet eller ej.
I framtiden skall beloppet garanteras genom tillväxt.
Rapporten betonar vikten av att ha ett fast och logiskt samband mellan erlagda avgifter och framtida förmåner. Kopplingen kan ta sig uttryck i antingen individuella pensionskonton eller skyddat pensionskapital.
Gennser och moderaterna ifrågasätter om ATP-systemet är till nytta för ekonomisk tillväxt eller om det tvärtom skadar tillväxten.
Omläggningar av och förändringar i KBT-systemet kommunalt bostadstillägg) bör kunna lösa problemen för de pensionärer som har det sämst ställt.