Allan Åberg

Den stabila euron
Allan Åberg EMU-samordnare, Svenska Arbetsgivareföreningen 2000-12-13

Den 3 maj kostade en euro 8,06 kr. Den 1 december kostade den 8,68. Det innebär att euron har stärkts med närmare 8 procent under det senaste halvåret. Är detta av relevans i debatten om Sverige ska gå med i EMU eller ej? Ja, därför att många människor – medvetet eller omedvetet - uppfattar eurons växelkurs som en värdemätare på valutaunionens förtjänster. Därför är det viktigt att granska om euron är så svag som man får intryck av i media och därför är det intressant att försöka belysa vad kursutvecklingen egentligen säger.

Jag hävdar för det första att euron inte alls är så svag som man får intryck av i medias rapportering och för det andra att den försvagning som ägt rum huvudsakligen beror på faktorer som inte har med EMU att göra.

Från introduktionen den 1 januari förra året fram till den sista november i år har euron fallit med cirka 23 procent mot dollarn. Fram till i våras föll euron också mot kronan. Som mest hade euron fallit 15 procent mot kronan sedan introduktionen. Betyder det att marknaden misstror EMU eller att EMU skulle vara allvarligt felkonstruerat eller till och med att EMU är på väg mot en kollaps?

Nej, inte alls, även om såväl företrädare för ECB som företrädare för EMU-ländernas regeringar emellanåt gjort ett rätt stressat intryck när man kommenterat den svaga euron. I ett historiskt perspektiv är euron är inte så särskilt svag, särskilt inte mot kronan. En euro kostade den 1 december 8,68 kronor. Detta motsvarar nästa på öret kronans genomsnittskurs mot euron och dess föregångare ecun under de fyra senaste åren som är 8,69 kronor. Omkring 8,70 var också euron/ecuns värde ett halvår innan introduktionen liksom ett halvår efter introduktionen.

Något som alltid tycks glömmas bort är att euron/ecun hade en tillfällig toppnotering mot kronan just vid introduktionen. Eurons försvagning är i själva verket i betydande omfattning dollarns förstärkning. Dollarn har, åtminstone fram till för några veckor sedan, haft en närmast osannolikt stark utveckling under senare år och stärkts mot flertalet världsvalutor. Mot euron hade dollarn fram till början av december förstärkts med omkring 30 procent sedan introduktionen den 1 januari 1999. Mot schweizerfrancen och den svenska kronan har den under samma period stärkts med knappt 25 procent, mot det brittiska pundet med knappt 15 procent.

Den svensk ekonomi är idag starkare än på mycket länge. Tilltron till riksbankens vilja och förmåga att hålla inflationen i schack är grundmurad. Även tilltron till att regeringens vilja och förmåga att upprätthålla budgetdisciplin är mycket god. Trots detta noterade kronan i november sitt lägsta värde på många år. Mot dollarn var detta den lägsta noteringen på femton år. Detta visar att en valuta kan sjunka i värde trots ett utmärkt ekonomiskt läge i valutaområdet, trots att få orosmoln syns på himlen och trots att marknaden hyser stort förtroende för den politik som förs av centralbanken och regeringen.

Att förklara valutakurssvängningar är rätt knepigt.

I Sverige svarar exporten för omkring 50 procent av BNP och i EMU för omkring 10 procent. Det innebär att valutakursens externa värde har mycket mindre betydelse i EMU än i Sverige. Risken för att en fallande växelkurs skall leda till inflation är därför mycket mindre i EMU än i Sverige. Det innebär också att valutakurssvängningarna är ett mycket mindre bekymmer generellt för företag i EMU än i Sverige. Att flytande valutor svänger mot varandra är helt normalt. Det hindrar inte att det är ett stort problem för många aktörer i ekonomin.

Växelkursvariationerna gör det riskfyllt att göra affärer i andra valutor än den egna. Detta får till effekt att transaktioner i andra valutor fördyras och, vad värre är, att många potentiella affärer aldrig blir gjorda. Därmed uteblir potentiella välfärdsvinster.

De problemen som orsakas av valutasvängningarna är ett av huvudmotiven till att bilda en valutaunion.

Att euron idag är starkare mot kronan än i somras gör inte i sig att argumenten för att gå med i EMU har stärkts. Men eurons och kronans kursrörelser under senare år är en utmärkt illustration till ett av huvudargumenten för att Sverige bör gå med i EMU, nämligen att i ett stort valutaområde är häftiga valutakursrörelser ett klart mindre problem än i ett litet.

Allan Åberg
EMU-samordnare Svenska Arbetsgivareföreningen, se även Industriförbundet, eller vad det heter numera

Början på sidan