Drude Dahlerup
Drude Dahlerup kör överallt sitt applådknipande
nummer:
- Om Titanic är på väg ner, är det bättre
att sitta i sin egen båt.
SvD 2000-09-25
Drude Dahlerup i SvD 2000-01-25
Det är förvånande att folkpartisten Carl Hamilton (SvD 14/1) använder de danska folkomröstningarna som argument för att det skulle gå galet om Sverige får en folkomröstning om EMU. I Danmark har vi som bekant haft flera folkomröstningar om EG/EU. 1972 om medlemskapet, 1986 om den inre marknaden, 1992 om Maastrichtfördraget, 1993 ännu en omröstning om Maastrichtfördraget plus de så kallade Edinburgh-undantagen och slutligen 1998 om Amsterdamfördraget.
Och det är fastslaget att vi i Danmark skall ha en folkomröstning om"ja eller nej" till danskt medlemskap i EMU. Också i Storbritannien kommer ett eventuellt medlemskap i EU:s gemensamma valuta att avgöras genom folkomröstning. Det skulle därför vara förvånande om Sverige som det enda av de tre EU-länder som frivilligt valt att stå utanför EMU inte skulle låta folket avgöra frågan.
Hamilton talar om en "destruktiv dansk tradition", eftersom folkomröstningarna enligt honom har förgiftat och försvagat dansk demokrati och parlamentarism. Det är starka ord från en svensk! Hamilton argumenterar mot en svensk folkomröstning om EMU för att han fruktar ett mycket lågt valdeltagande med åtföljande låg legitimitet för resultatet. Varför nämner Hamilton inte danska exempel också i detta sammanhang?
Precis som Sverige har också Danmark haft extremt lågt valdeltagande i valen till EUparlamentet, vilket tycks sakna demokratisk legitimitet hos befolkningen.
Men valdeltagandet i folkornröstningarna har alltid varit högt, med vissa variationer:
1972: 90,1 procent, 1986: 75,4,1992: 83,1,1993: 86,5 och 1998:76,2 procent.
Det motsvarar någorlunda valdeltagandet i kommunalval (1997: 70,1 procent) och folketingsval (i998: 85,9 procent) i Danmark.
Det kan inte råda något tvivel om att just folkomröstningar dels medför att befolkningen i Danmark känner sig starkt förpliktad till att sätta sig in i sakfrågorna, dels sätter i gång en viktig del av den demokratiska processen: det offentliga samtalet om det aktuella ämnet.
Det finns dessutom inga belägg för Hamiltons påstående att folkomröstningarna skulle ha skapat en särskilt hård atmosfär i dansk politik. Det är inte folkomröstningarna, utan den faktiska skillnaden i inställning till utvecklingen av den Europeiska unionen, som splittrar befolkningen. Varken det danska folketinget eller den svenska riksdagen avspeglar befolkningens inställning till EU.
Det finns antagligen flera olika orsaker till den ganska katastrofala diskrepansen mellan folket och de folkvalda i en så viktig fråga, men en av dem är att de politiska partierna, av vilka många är starkt splittrade i EU-frågan, medvetet försöker undvika EU-frågor i de nationella valkampanjerna. Då är det kampen om regeringsmakten som står och förmodligen alltid kommer att stå högst på dagordningen.
Mot den bakgrunden förefaller det ytterst betänkligt att låta den svenska riksdagen avgöra en så betydelsefull fråga för svensk suveränitet som EMU-medlemskapet, särskilt som man kan utgå ifrån att riksdagen inte heller efter nästa riksdagsval kommer att avspegla väljarnas åsikter i denna sak.
Jagkan inte heller låta bli att undra om Hamilton skulle ha haft samma ståndpunkt till folkomröstning om EMU ifall förhållandet hade varit det omvända, det vill säga om det hade varit majoritetmotEMUiriksdagen, medan opinionsmätningarna hade visat stor majoritet för EMU bland väljarna.
Drude Dahlerup
danska och
professor
i statsvetenskap vid Stockholms Universitet
