En dumhetens konspiration
Expressen, Dagens Industri, Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet och Bo Lundgren
Rolf Englund i Nya Wermlands-Tidningen 2002-03-22

Nyligen presenterade utredningen Stabiliseringspolitik i valutaunionen (SOU 2002:16) sina slutsatser. Kommitténs uppdrag har varit att undersöka hur vi i Sverige på bästa sätt kan stabilisera den svenska ekonomin, om landet skulle välja att gå med i den europeiska valutaunionen och därmed inte längre skulle ha möjlighet att föra en självständig penningpolitik genom att höja eller sänka räntan, eller genom att ändra valutakursen.

Uppdraget har varit att undersöka vad som bör göras för att i ett sådant läge på bästa sätt avvärja de hot mot full sysselsättning och stabilt penningvärde som konjunktursvängningar och andra störningar kan medföra.

Nils Lundgrens särskilda yttrande

- Det är inte så enkelt att klara ut hur sådana störningar ska hanteras. Problem inom skogssektorn, bilindustrin eller IT-sektorn får starkare effekter i Sverige än på andra håll, kommenterade utredningens ordförande Bengt K Å Johansson, på sin tid statsråd och nära medarbetare till Kjell-Olof Feldt när den svenska krisen grundlades.

Professor Lars Calmfors menar att man tagit de möjliga problemen på större allvar än de länder som redan är med i valutaunionen. Andra länder är inga föredömen, säger han. De andra länderna har samma problem som Sverige men har förberett sig sämre för svåra tider.

Utredningens centrala förslag är att statens budget skall ha ett överskott på 2,5 alternativt 3 procent av BNP "i genomsnitt över konjunkturcykeln". Det betyder att statens budgetöverskott när konjunkturen är på topp skall vara sex procent av BNP.

Enligt SCB uppgick BNP år 2000 till 2 098 451 miljoner kr. En procent av det är 20 984 milj, låt oss säga 21 miljarder. Tre procent är således 63 miljarder. Svenska folket skall alltså i EMU-skatt varje år i genomsnitt inbetala 63 miljarder mer i skatt än vad som hade behövts om vi inte går med i EMU. Under goda år skall folket betala 126 miljarder mer i skatt än annars.

Detta har fått även de EMU-fanatiska moderaterna att blekna om nosen.

Hur skall de då kunna sänka skatten? Sänka? Höja skatten, det är vad moderaterna måste göra om de vill ta in Sverige i EMU - och de vill de.

Det är en känd psykologisk lag att det första man gör när man nås av ett fruktansvärt besked är att säga: Det är inte sant.

Den metoden har moderaterna och de andra EMU-kramarna praktiserat.

Expressen, som inte bara vill ha EMU, utan även öppet propagerar för att EU skall bli en riktig federation, med Sverige som delstat, förnekade verkligheten i en ledare (13/3). Tidningen skrev att det är groteskt att begära av medborgarna att betala höga skatter för att lösa problem som det höga skattetrycket orsakar. EMU har existerat i ett par år, inget EU-land har vidtagit så drastiska åtgärder och problemen har varit överraskande små.

Just precis, EMU har ännu inte prövats i en lågkonjunktur.

Dagens Industri, som på ledarplats formulerar de plattityder som direktörerna upprepar på konferenser och cocktailpartyn, skrev att EMU inte är ett ekonomernas projekt utan politikernas.

Som om det vore någon ursäkt för att EMU är ekonomiskt feltänkt.

”EMU ÄR EN DUM KONSTRUKTION”
P-O Edin, tidigare chefekonom på LO Affärsvärlden, nr 12, 2002-03-20

Monstruöst, sade Economist (om stabilitetspakten)
Rolf Englund i EU-krönika i Nya Wermlands-Tidningen 2001-08-30

Dagens Industri förnekar rakt ut hela frågeställning och påstår att frågan för Sverige inte är om en gemensam valuta är bra eller dålig utan om Sverige skall vara med i det europeiska samarbetet.

Men nog bör man fundera på om en gemensam valuta är bra eller dålig innan man bestämmer sig för om man skall vara med.

Det finns en barnramsa som säger att allting har en ände, men korven den har två, pannkakan har ingen, men den är glad ändå.

Dagens Nyheter går på pannkakelinjen och skriver helt glatt att botemedlet mot 1990-talskrisen var en flytande krona, det vill säga en devalvering. Den möjligheten kommer inte mer att stå till buds med ett EMU-medlemskap. Det ska vi vara glada för, ty det kommer att kräva en sundare ekonomisk ordning. Något utrymme för att finansminister Bosse Ringholm ska bedriva framgångsrik stabiliseringspolitik finns inte vare sig penningpolitiken sköts från Frankfurt eller som i dag från Stockholm.

- Vad händer om ekonomin börjar krisa på allvar? Det var det enda som sades i hela Svenska Dagbladets huvudledare om utredningen.

- Jag ser inga övervägande problem med en makroekonomisk ledning av penningpolitiken i Frankfurt jämfört med Stockholm, sade Bo Lundgren.

Bo Lundgren tror att ett svenskt EMU-medlemskap kan höja den långsiktiga svenska tillväxten och därmed minska problemen med stabiliseringspolitiken. Ju högre tillväxtbana, desto lättare att hantera konjunktursvängningar.

Men det är ju när tillväxten uteblir som vi behöver något i stället för en egen ränta och en egen valuta. Men briljans har aldrig utmärkt Bo Lundgren, som nu leder sitt parti mot ett välförtjänt nederlag.

En sån himla otur
Oturligt nog drabbades de av den värsta ekonomiska nedgången på sextio år. Hösten 1992 var det slut på den enda vägens politik
DN-ledare 2002-03-26

Tonvikten ligger snett i den svenska EMU-debatten.
Sixten Korkman, reporter Johan Schück
DN 2002-03-25

Fler artiklar av Rolf Englund om EMU

nejtillemu.com - Rolf Englund Home Page