Buffertfonder
Buffertar av något slag behövs, även på grund av stabilitetspakten
Utredningen stabiliseringspolitik i valutaunionen (SOU 2002:16)
Citatsamling buffertfonder i pdf-format
|
Om några år kan Sverige vara fullvärdig
medlem i EMU, vilket vore önskvärt. Då försvinner
vårt räntevapen. Men om vi till dess inte förmår att
skapa de villkor som krävs för att bytet till euron ska bli
framgångsrikt, ja, då riskerar Sverige att stå inför
stora problem. |
Det är inte lätt att förstå
allt tal om buffertfonder, överskottsmål och offentliga finanser.
Men i själva verket är det inte så krångligt.
DN
ger dig svaren på de vanligaste frågorna.
Remissvar på betänkandet Stabiliseringspolitik i valutaunionen (SOU 2002:16)
| Det finns två verktyg för nationers ekonomiska
politik. Penningpolitik och finanspolitik. Penningpolitiken sköts av
centralbankerna. De senaste decennierna har visat framgångar för
penningpolitikens förmåga att åstadkomma stabil ekonomisk
utveckling utan inflation. Den gör man sig av med genom att införa
euron och en enda centralbank med gemensam ränta. Kvar finns
finanspolitiken som bygger på regeringars förmåga att styra
statens inkomster och utgifter. Det finns ont om europeiska exempel på
att den varit framgångsrik. Europafokus intervju med Sture Eskilsson, 10/12 2002 |
"Det är nu möjligt för svensk
finanspolitik att motverka lågkonjunkturer
och Sverige kan ha
hög tillväxt med låg inflation"
Anders Sundström,
Styrelseordföranden i Socialdemokrater för Europa
Apropå EMU visade folkpartiets Lars Leijonborg i riksdagen
upp en gammal pappersfemma som nu i Sverige är utbytt mot en
mynt-femma.
– Precis så
odramatiskt kommer det att kännas om och när Sverige byter till
euro-sedlar.
Kjell-Olof Feldt:
Teoretiskt sett skulle
det finnas en lösning på detta problem. Det är att
beslutsbefogenheterna flyttas över till starka och välutrustade
centrala organ - ett europeiskt finansdepartement och en europeisk centralbank
- som har möjlighet att spela med alla ekonomisk-politiska medel för
att få tillräckliga variationer och nyanser
Men det lär inte behövas någon längre utläggning för att visa det mardrömslika i denna konstruktion. Att av en halv kontinent, omfattande 10-12 länder och med omkring 300 miljoner invånare, göra en enda stat reser demokratiska, politiska och administrativa problem av enorma mått.
Det man har skapat är en federativ statsbildning, där federationen har alltför få och alltför trubbiga instrument och där delstaterna ur samordningssynpunkt är alltför starka men ändå berövats möjligheterna att bedriva en självständig politik. Det finns faktiska exempel i vår värld på sådana federativa statsbildningar som varken är tillräckligt centraliserade eller tillräckligt decentraliserade för att kunna föra en effektiv ekonomisk politik.... mer
Utredningen om stabiliseringspolitik för
full sysselsättning vid svenskt medlemskap i valutaunionen (Fi 2000:07)
Stabiliseringspolitik i valutaunionen (SOU 2002:16)
Ordförande för kommittén har varit ambassadör
Bengt K Å Johansson. Ledamöter har varit professor Lars Calmfors,
generaldirektören Ingemar Hansson, fil. dr. Nils Lundgren, professor Inga
Persson samt chefsekonomen Irma Rosenberg.
Kommittén tillsattes hösten 2000. Den har i uppdrag att analysera
förändrade förutsättningar för svensk
stabiliseringspolitik vid ett deltagande i valutaunionen. Utredningen ska
särskilt beakta finanspolitikens roll och analysera behovet av nya
ekonomisk-politiska instrument och institutionella förändringar som
kan göras för att främja en effektiv stabiliseringspolitik.
Särskilt ska kommittén studera hur flexibiliteten i de reala
lönekostnaderna.
Se även Stabilitetspakten - EMU-utredningens underlagsrapporter
Nils Lundgrens särskilda yttrande
Stabiliseringspolitikens
förändrade förutsättningar vid EMU
utdrag ur
betänkadet SOU 2002:16
Rolf Englund på
Nationalekonomiska Föreningen 1999
Rolf Englund på
Nationalekonomiska Föreningen 1997
Enligt min mening innebär ett EMU-medlemskap en stabiliseringspolitisk nackdel, även när man beaktar troliga anpassningsmekanismer på arbetsmarknaden och möjligheterna att använda andra ekonomisk-politiska instrument.
Lars Calmfors i Ekonomisk Debatt 2/2000
Överskottsmålet
Om man avstår från förändring kommer den offentliga sektorns finansiella nettoförmögenhet (tillgångar minus skulder)
att skapa en offentlig förmögenhetsbuffert som starkt kan ifrågasättas.
Bufferten innebär att den privata sektorn systematiskt tvingas betala in mer skatter än vad den offentliga sektorn behöver för att driva sin verksamhet.
Överbeskattning är ineffektivt. Varje krona som samlas på hög hade kunnat bidra till produktiv verksamhet i privat sektor.
Ann Öberg, ny chefekonom på Svenskt Näringsliv, SvD Brännpunkt, 27 juni 2013
Regeringens överskottsmål sågas av Assar Lindbeck
"Jag föreslår att man avvecklar överskottsmålet", säger han
Veckans Affärer 2008-02-20
"Överskottsmålet är ett mål som passar bra under en övergångsperiod, men de offentliga finanserna är i gott skick, därför föreslår jag att man ska avveckla överskottsmålet."
Regeringens ekonomiska politik granskas just nu av Finanspolitiska Rådet, som bildades förra året.
Lars Calmfors, professor i nationalekonomi och ordförande i rådet, vill inte föregå analysen som kommer i maj.
Han menar dock att regeringens långsiktiga strategi förslagsvis bör vara mer detaljerad.
"Vi ska se över vad som är en lämplig formulering för överskottsmål och hur det ska siffersättas", säger Lars Calmfors till VA.
Överskottsmålet
Hur långt är ett snöre?
Hur lång är en konjunkturcykel?
Och var i konjunkturcykeln befinner vi oss?
Rolf Englund 7/2 2007
Bäckström har både rätt och fel.
De automatiska stabilisatorerna har sina poänger.
Lars Heikensten och Klas Eklund, DN Debatt 4/7 2007
Urban Bäckströms utspel om att ta bort överskottsmålet i de offentliga finanserna.
Den underliggande frågan är rimlig: Är det staten eller medborgarna som ska spara och ha resurser?
P J Anders Linder, SvD 28/1 2007
Johan Schück förklarar om överskottsmålet i budgeten
Överskottet i de offentliga finanserna - staten, kommunerna och pensionssystemet två procent av BNP - är det fastlagda målet, sett över en konjunkturcykel
DN 21/9 2004
Överskottet i de offentliga finanserna - staten, kommunerna och pensionssystemet - sjunker från 0,7 procent av BNP i år till 0,6 procent nästa år och 0,4 procent under 2006. Genomsnittet hamnar långt under två procent av BNP, som är det fastlagda målet - sett över en konjunkturcykel.
Avsteg från överskottsmålet under lågkonjunkturår är fullt försvarbara. Men perioden 2004-07 karaktäriseras tvärtom av hög BNP-tillväxt, med 3,5 procent i år och 3,0 procent under nästa år.
Enligt regeringen innebär det en nedgång i den öppna arbetslösheten från 5,6 procent i år till 5,1 procent under nästa år och 4,4 procent under 2006. Men därefter kommer man inte mycket längre: en lägsta nivå på 4,2 procent nås under 2007. De arbetsmarknadspolitiska programmen har då fortfarande en volym som motsvarar två procent av arbetskraften.
Golvet för den samlade arbetslösheten ligger alltså en bit över 6 procent, om man får tro regeringen. Lägre kan man inte komma, trots de kraftiga stimulanser som sätts in.
I år beräknas 77,0 procent av alla i åldern mellan 20 och 64 år ha arbete.
RE: Det är redan det bland det högsta i världen. SCB: Procent av befolkningen. Åldersgruppen 16-64 år. Överskottsmålet och buffertfonderna (EMU-skatten) Statsminister Göran Persson talade /i valrörelsen inför EMU-omröstningen/ om behovet av starkare offentliga finanser och att överskottsmålet borde höjas från 2,0 till 2,5 procent av BNP.
Överskottet i de offentliga finanserna ligger för närvarande långt under gällande mål - och någon kommande höjning är det inte längre tal om.
Som en beredskapsåtgärd är det klokt att förstärka statsfinanserna i samband med ett inträde i EMU. Därmed skulle budgetutrymmet öka för en expansiv finanspolitik
i lågkonjunkturer. Socialdemokraternas tidigare
partisekreterare och f d utrikesministern Sten Andersson har bestämt
sig. Paradoxen är att de partier som tidigare mest ansetts vara
emot att försöka finjustera ekonomin med politiska medel, moderaterna
och folkpartiet, nu kan förknippas med just det. Bildt is back!... de svepande gesterna och den sedvanliga
självsäkerheten känns irriterande välbekanta
Socialdemokraternas uppgörelse med LO får bara
delvis godkänt av professor Lars Calmfors Räcker det här för att ersätta en egen
penningpolitik? "Nej, inte riktigt - "För det första tror jag inte att
det är möjligt över huvud taget, finanspolitiken kan även i
bästa fall bara delvis kompensera förlusten av en
självständig penningpolitik. För det andra finns det en del i
uppgörelsen som är ganska vagt." Att jämna ut kommunernas inkomster över tiden är en
bra idé, enligt professorn. Likaså sysselsättningsmarginalen,
även om han saknar tydliga regler för i vilket läge pengarna
får användas. Däremot är han kritisk till att ha ett ekonomiskt
råd utsett av arbetsmarknadens parter. "Jag tycker att upplägget är fel. Min uppfattning
är att man borde ha ett rent expertråd, som arbetar på uppdrag
av regering och riksdag." Uppgörelsen om finanspolitiken mellan LO och regeringen
dominerade gårdagens debatt, till fördel för Maud Olofsson.
Anna Lindh försökte med varierande framgång byta ämne och
infallsvinkel. Det socialdemokraterna och LO kommit
överens om duger inte, Fredrik Reinfeldt tycker att socialdemokraterna och LO gör
euron en otjänst när de får det att framstå som att
Sverige ofta kommer att få återkommande problem i ekonomin som
behöver stabiliseras. Men han säger att det ändå mot förmodan kan
bli en djup ekonomisk kris i Sverige vid något enstaka tillfälle,
och då sannolikt därför att de svenska lönerna ökat
betydligt mer än omvärldens löner. Därför vill han
inrätta ett råd av oberoende ekonomer som ska ha låg inflation
som enda mål. Rådet ska fungera ungefär som den svenska Riksbanken
hittills fungerat och rapportera till riksdagen. Tyder något på att
inflationsmålet är i fara ska rådet föreslå
åtgärder. - Kräv av de tre borgerliga ja-partierna att de ansluter
sig till överenskommelsen med LO. LO har sålt sig dyrt. Medan Odell,
Leijonborg och Reinfeldt biter ihop tänderna På onsdagen revs fältet upp igen, med
socialdemokraternas och LO:s klassiskt s-märkta överenskommelse. De
borgerliga japartierna måtte ha skurit tänder när de tog del av
överenskommelsen. Men så här nära omröstningen
råder reglen ”sitt ned i kampanjbåten så den inte
välter”. En tidning med liberalkonservativ grundsyn kan inte undgå
att ställa frågor. Enligt överenskommelsen är det numera
finanspolitiken – läs skatter och offentliga utgifter – som ska
svara för stabiliseringspolitiken. Det låter bra. Men vi har i decennier sett skatter höjas. Vilken är
sannolikheten att socialdemokrater någonsin tar beslut om motsvarande
rejäla skattesänkningar? Statens budget ska få ökade
överskott. Leder inte detta till skattehöjningar eller slopade
skattesänkningar? Och till sist: arbetsmarknadens parter bjuds in till ett slags
samhällsekonomiskt råd. Hur stort kliv tillbaka mot korporativism
är det? Alf Svensson, Lars Leijonborg och Fredrik Reinfeldt
försöker som sagt för omröstningsfridens skull släta
över så gott de kan. Men socialdemokraterna och LO bär ett
tungt ansvar för att ha sökt göra socialdemokratisk
kampanjpolitik av folkomröstningen om euron. En sista undran kan inte undvikas. Konjunkturpolitik och politiska
interventioner i ekonomin var under lång tid en gången tids
politik. Nu är detta åter den ett samhällsdebattens huvudtema.
Vem väckte Keynes? Och varför? Keynes
är stendöd Socialdemokraterna och LO gör nu i
traditionell korporativistisk stil upp om den ekonomiska politikens utformning
efter ett svenskt EMU-medlemskap. Socialdemokraterna och LO gör nu i traditionell
korporativistisk stil upp om den ekonomiska politikens utformning efter ett
svenskt EMU-medlemskap. Det handlar om finanspolitiken men lika mycket om makt
och ömsesidiga intressen. I överenskommelsen ligger också
förhoppningen att vända nejsidans försprång och
undanröja risken för en försvagad socialdemokrati. Göran Persson har nu slagit till reträtt efter
vårvinterns fiasko med LO och buffertfonderna. Statsministern var
då så övertygad om att han hade partiet med sig att hans
främsta oro gällde borgerliga väljare. Begreppet fonder skulle
kunna ge upphov till en löntagarfondsdebatt i ny skepnad. Men LO gav sig
inte. Och inte heller EMU-motståndet. I dag håller Göran Persson på att tappa greppet
inte bara om EMU utan om hela arbetarrörelsen. De borgerliga
väljarnas känslor har snabbt upphört att vara ett problem. Nej, i överenskommelsen nämns inte ordet buffertfonder.
Men i praktiken är mål och medel desamma som under de tidigare
förhandlingarna: att motverka konjunkturnedgång och
överhettning med politiska medel. Återigen är därför
ett höjt överskott i de offentliga finanserna en
nödvändighet för att balansera sämre tider. Och
återigen uppstår motargumenten: Varför detta behov av en
riskpremie? I en granskning av Sveriges finanser drog nyligen Internationella
valutafonden (IMF) slutsatsen att det inte krävs några
särskilda åtgärder för att klara EMU-medlemskapet. Den
svenska ekonomin, konstaterar Imf, är starkare än många
euroländers. Så vad vet socialdemokraterna och LO som inte IMF vet?
Intrycket av deras överenskommelse riskerar därför att bli
motsägelsefullt, för att inte säga kontraproduktivt. Många
väljare kan lätt dra en helt annan slutsats än den avsedda: Det
måste vara mindre farligt att stå utanför EMU. Att överskottsmålet ska höjas även om Sverige
röstar nej är mindre betydelsefullt. En månad före
folkomröstningen blir den psykologiska effekten av förslaget att EMU
kräver en riskpremie. I köpslåendet mellan socialdemokraterna och LO
röjs en misstro mot väljarnas förmåga att
förstå EMU-projektets innebörd. Förslaget innehåller
flera positiva beskrivningar om EMU men förhandsinställningen är
ändå negativ. Det flaggas för framtida problem och
svårigheter som måste övervinnas. Fyller det tveksamma väljare med tillförsikt? Snarare
tvärtom. I Temos senaste mätning har nejsidan fortfarande ett stort
övertag. Väljarna måste övertygas med positiva argument.
Bortsett från en del tekniska lösningar som anvisas
för stabilitetsmålen, typ ökade budgetmarginaler, kunde SvD
inte ha sagt det bättre själv. SOU 2002:16, Stabiliseringspolitik i valutaunionen,
slutbetänkande samt underlagsrapporter Läser man gårdagens LO-dokument
noga, kan man vara lugn. I dokumentet finns sex krav som ska ge politikerna makt över
stabiliseringspolitiken. Det kan låta allvarligt. De svenska erfarenheterna av att
från regeringskansliet försöka motverka
konjunktursvängningarnas effekter är avskräckande. Dessa
experiment har i värsta fall motverkat sina syften och annars mest handlat
om skattehöjningar som har fått bli permanenta. Men läser man gårdagens LO-dokument noga, kan man vara
lugn. Det kommer att fylla sin funktion under valrörelsen, men kommer inte
att innebära några avgörande finanspolitiska
förändringar efteråt. Till att börja med konstateras: "Om Europa skulle drabbas av
en lågkonjunktur kommer ECB att sänka räntan. Då
stimuleras även den svenska ekonomin." Med andra ord ger LO godkänt åt centralbanken i
Frankfurt. Det är bara vid helsvenska konjunkturavvikelser (det vill
säga förmodligen aldrig) som det blir aktuellt att tillämpa
idén om att skattesatser ska användas i stabiliseringssyfte. Att målet för överskott i de offentliga finanserna
höjs från 2,0 till 2,5 procent av BNP behöver inte vara
negativt om man beaktar politikernas problem att nå det lägre
målet. Med det nya målet kanske det gamla kan bli verklighet i
framtiden. I LO-dokumentet finns också en formulering om en
sysselsättningsmarginal i budgeten. Den är avsedd att klara en aktiv
arbetsmarknadspolitik under en djup lågkonjunktur och kan hamna på
kanske 30 miljarder kronor, enligt vad Wanja Lundby-Wedin antydde på
gårdagens presskonferens. Denna buffert ska till sin natur vara en utvidgad budgetmarginal.
Alltså den marginal som regeringen har misslyckats kapitalt med. Den
senaste budgeteringsmarginalen var på några ynka hundra miljoner
kronor, alltså inte mer än vad svenska folkets sjukskrivningar
kostar under några enstaka dagar. Marginalen ska rymmas inom den vanliga statsbudgeten och borde
därför inte vara något argument för en ökad
överbeskattning av svenska löntagare och företag. Förslaget om att kommunernas skattepengar ska fördelas
i portioner över en konjunkturcykel har diskuterats i olika varianter i
många år. Det är ett erkänt problem att skattepengarna
kommer kommunerna till del med en sådan fördröjning att de
snarast förstärker konjunktursvängningarna. Nu måste
strävan vara att anpassa kartan till verkligheten - sluta lura
väljarna genom att påstå att kommunalskatten är en
kommunal angelägenhet. Merparten av kommunernas ekonomi är
ändå detaljreglerad av statsmakterna. Förslaget är
alltså inte något hot mot den kommunala självstyrelsen -
för den är ändå bara en chimär. Det är intressant att LO påpekar att flera av
förslagen i dokumentet bör genomföras även vid ett nej.
Därmed har organisationen lämnat synsättet att det är ett
ja som innebär risker för den svenska ekonomin. Även ett nej innebär att stabila statsfinanser är
nödvändiga. - Kräv av de tre borgerliga ja-partierna
att de ansluter sig till överenskommelsen med LO. Sten Andersson tycker det var rätt att ta med nej-sägare
i regeringen, men att det är fel att nu ha satt munkavle på dem.
Det socialdemokraterna och LO kommit överens om duger
inte, LO och socialdemokraterna överens om
finanspolitiken vid ett eventuellt EMU-medlemskap - Här finns en politik för att klara hög
sysselsättning, höjda reallöner och en god välfärd vid
ett svenskt EMU-medlemskap, säger LOs ordförande Wanja Lundby-Wedin
om rapporten En politik för full sysselsättning och trygg
välfärd med euron. Parternas ekonomiska råd. LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin säger, enligt
Ekot, att överenskommelsen med socialdemokraterna är ett argument
för ja, men hon vill ändå inte avslöja hur hon själv
kommer att rösta. Sture Eskilsson:
Var ligger moderaternas smärtgräns för EMU-medlemskap? DN, Göran Eriksson: Göran Persson hoppas i dag, onsdag
13/8 2003, kunna presentera en finanspolitisk uppgörelse med LO som skall
hjälpa ja-sidan till ett lyft i opinionen. Svenska politiker skall få större möjligheter
att motverka lågkonjunktur och överhettning om Sverige går med
i EMU. - Vi kommer att kunna presentera ett ganska heltäckande
förslag om hur finanspolitiken skall bedrivas, sade statsminister
Göran Persson efter att på tisdagen ha inlett sin första
euroturné ute bland väljarna, med ett torgmöte i
Växjö. Enligt uppgift till DN vill regeringen, om svenskarna säger
ja till euron, införa ett nytt finanspolitiskt mål, som innebär
att den ekonomiska politik som riksdag och regering beslutar om skall
användas till att motverka konjunkturnedgångar och överhettning
i den svenska ekonomin. När penningpolitiken flyttar till Frankfurt skall
alltså svenska politiker överta den stabiliseringspolitiska roll som
Riksbanken har i dag. Det nya målet är en av delarna i den uppgörelse
med LO som socialdemokraterna hoppas kunna presentera i dag, om en majoritet i
LO-styrelsen ställer sig bakom dokumentet. I övrigt består
uppgörelsen av åtgärder som blev kända redan i
våras, när partiets förhandlingar med LO om buffertfonder
havererade. Alltså ett höjt överskott i de offentliga
finanserna, en "sysselsättningsmarginal" i budgeten som reserveras
för arbetsmarknadspolitiska åtgärder, en "kommunbuffert" som
innebär att kommunernas inkomster jämnas ut över
konjunkturcykler. Dessutom skall det införas snabbare beslutsvägar
för riksdagen när man vill förändra skatter för att
påverka konjunkturen. Kalkylen i s-ledningen är att uppgörelsen skall
täta sprickan mellan LO och partiet i EMU-frågan, och locka
tveksamma s-väljare in i den rätta fållan. Dokumentet
innehåller nämligen också positiva formuleringar om euron: En
svensk anslutning skulle leda till lägre räntor, högre
tillväxt och ökad handel. Ett nej skulle å andra sidan innebära att Sverige
förlorar inflytande i EU. Formuleringarna gör att LO:s
ordförande Wanja Lundby-Wedin riskerar kritik från LO:s många
euromotståndare, som noga bevakar att hon lever upp till den neutrala
euroinställning som LO tidigare fattat beslut om. - Betydelsen av att vi kommer överens skall inte
underskattas, säger Göran Persson i turnébussen mellan
Växjö och Kalmar. Göran Perssons EMU-turné passerade
alltså genom glasriket och han fick en vas av partikamraterna i
Växjö och en skål i Kalmar, innan resan avslutades med ett
möte på Klaipedaplatsen i Karlskrona. Genomgående inledde Persson med att tala om eurons
ekonomiska fördelar, men gick sedan över till att beskriva EU och EMU
som fredsprojekt. - Ni har sett krigskyrkogårdarna i Europa, sade Persson
till s-seniorerna i Kalmar, och underströk att EU kom till för att
förhindra nya krigsutbrott på kontinenten. - Jag håller på att utveckla ett tal, och jag tror
att det så småningom kommer att bli ganska kraftfullt, sade Persson
med sin vanliga blygsamhet. Den hägrande uppgörelsen med LO är en orsak till
att Persson är optimistisk, trots de usla opinionssiffrorna. En annan
är den inbyggda fördelen med att ligga under i kampanjens inledning.
- Momentum ligger på ja-sidan, sade Persson och syftade
på den ökade uppmärksamhet eurovännerna kan räkna med
när siffrorna väl börjar stiga. Att de stiger är Persson
övertygad om, och påminner om att val och folkomröstningar i
Sverige alltid slutar ganska jämnt. Perssons största problem i kampanjen har han möjligen
skapat själv. När han nyligen recenserade de egna euroskeptiska
ministrarnas åsikter väcktes en förnyad debatt om Perssons
ledarstil. Nejsidan i det egna partiet kallade statsministern för feg.
På en fråga från en brittisk journalist svarade
Persson att han helt enkelt inte kunde säga "no comments", när han
ställdes inför kulturminister Marita Ulvskogs uttalande om att EMU
riskerar att göra EU till en superstat, vilket skulle bana väg
för terrorism. - Det är ett befängt resonemang, och det sade jag
också, konstaterade Persson. Angrepp ministrar emellan får dock mycket utrymme i
massmediernas bevakning av eurokampanjen, vilket statsministern tycker är
besvärande. - Det är ett jätteproblem, att vi har en debatt om
debatten i stället för om sakfrågan, säger Göran
Persson. Men för nejsidan är det förstås "gefundenes
fressen". Buffertfonderna är
överflödiga Häromdagen landade Internationella valutafondens (IMF)
årliga analys av läget i den svenska ekonomin. Rapporten som
innehåller både ris och ros, bör kunna ge jasidan
välbehövlig draghjälp. Förutom att Sverige får
beröm för landets starka statsfinanser applåderar IMF den
låga inflationen. Valutafonden påpekar också att de
ekonomiska stabilisatorer som Sverige redan har gör s k buffertfonder
överflödiga. I klartext betyder det att Sverige för att kunna möta
eventuella svängningar i ekonomin vid en övergång till euron
inte behöver bekymra sig om ytterligare säkerhetsarrangemang. Den
svenska statsbudgetens överskottsmål på två procent,
kombinerat med att EU:s stabilitetspakt tillåter medlemsstaterna att
överskrida budgettaken med tre procent, räcker gott som buffert. Kommentar av Rolf Englund: Wanja Lundby-Wedin och Göran Persson presenterar gemensamt
program om EMU och överskottsmål - EMU-skatt och buffertfonder - den
15–16 augusti. Om ett land frånhänder sig penningpolitiken,
framför allt räntan men även valutan, då blir det
löntagarna som får fungera som stötdämpare i ekonomin. I
ekonomiskt avseende är detta den centrala punkten i EMU-frågan.
- Vi ska inte ha någon buffert för något som
är bra. Tvärt om är euron en buffert för svensk
ekonomi. Ett höjt överskott i de
offentliga finanserna har samma funktion som de buffertfonder Enligt professorn i internationell ekonomi Lars Calmfors visar
erfarenheter från andra länder att det finns starka ekonomiska
skäl för att ha en buffert i statsfinanserna om man ska gå med
i EMU. Det finns ett rejält problem, och det är att skapa
förutsättningar för att driva en bra, stabiliserande
finanspolitik om vi går med i EMU, säger Lars Calmfors. Enligt Lars Calmfors är det bra att det nu förs en
debatt i Sverige om hur vi ska anpassa ekonomin. Det ger oss en bättre
start med euron än de länder, exempelvis
Tyskland, som var med
från starten och som inte tänkte på stabiliseringspolitiken,
menar han. Även om effekten blir den samma med ett höjt
överskott i statsfinanserna hade hade Lars Calmfors helst sett att det
blivit svenska buffertfonder. I mångt och mycket spelar det inte så
stor roll vilken modell man väljer. I båda fallen
förbättrar man statens förmögenhetsställning och
gör det möjligt att låta budgeten försvagas i en
lågkonjunktur. Men jag tycker att det skulle varit en fördel om man
hade fonderat pengar. Då hade man väldigt klart kunna säga att
de här pengarna bara får användas för att motverka
hög arbetslöshet, säger Lars Calmfors. När det gäller Sverige tycker Lars Calmfors att det
viktigaste, oavsett om de undanstoppade pengarna kallas för buffertfonder
eller något annat, är att det finns ett finanspolitiskt råd
som kan tala om när det är så dåliga tider att pengarna
får användas, utan inflytande från politiker, fack eller
arbetsgivare. Då kan man sänka momsen temporärt, eller
sänka arbetsgivaravgifterna, eller göra generella sänkningar av
inkomstskatterna. Jag tror att det är väldigt viktigt att ha
någon form av expertråd som klart pekar ut i debatten när det
kan behövas finanspolitiska åtgärder, säger Lars Calmfors.
Paradoxen är att de partier som
tidigare mest ansetts vara emot att försöka finjustera ekonomin med
politiska medel, moderaterna och folkpartiet, nu kan förknippas med just
det. Nej-partiledarna talade om att vi vet vad vi har och att det
fungerar bra nu när vi har fått ordning på ekonomin. Det
är uppenbart att mycket av eurokampanjen fram till den 14 september nu
kommer att handla om det vettiga i att politikerna ska ta på sig en del
av riksbankens uppgift om det blir ett ja till euron. Det är ju det som uppgörelsen mellan socialdemokraterna
och LO innebär. Om det blir en ekonomisk kris ska riksdagen snabbt kunna
ingripa för att hålla nere arbetslösheten när det inte
längre finns någon svensk ränta att ta till, något som de
borgerliga ja-partierna i princip ställt sig bakom. Centerns Maud Olofsson frågade gång på
gång varför man skulle återinföra något som inte
fungerat tidigare. Hennes slutsats är att politiker inte klarar av att
driva konjunkturpolitik. Till slut svarade moderaternas Bo Lundgren att politikerna inte
alls ska försöka reglera konjunkturen. Lundgrens svar kommer dock knappast att få Maud Olofsson
att sluta att fråga. Paradoxen är att de partier som tidigare mest ansetts vara
emot att försöka finjustera ekonomin med politiska medel, moderaterna
och folkpartiet, nu kan förknippas med just det. LO och buffertbluffen Det politiska argumentet för någon sorts "buffert"
är glasklart. Jasidan behöver få med LO-ledningen. Och LO har
krävt buffertfonder. LO-ledningen är ju van att vara
överställd regering och riksdag. Men det ekonomiska argumentet? Tanken bakom "bufferten" - oavsett teknisk form - är att
regeringen ska ha pengar i reserv att använda vid ekonomisk kris, för
att rädda sysselsättningen. Nå: vilka historiska exempel har vi
på att statliga interventioner räddat landet ur ekonomiska kriser?
Inga. De offentliga utgifterna 1937 var 12 procent av BNP, mot 18
procent som genomsnitt av dagens EU-länder. I ett land var utgiftskvoten
44 procent. Det var Nazi-Tyskland, det enda land som förde en strikt
keynesiansk politik. Det som fick Sverige ur depressionen var att vi 1931
lämnade guldmyntfoten, och sedan av en slump devalverade kronan mot
pundet. Så kom nittiotalets kris, när realräntan steg
från noll till 12-15 procent. Regeringen lånade 200 miljarder
kronor per år för att hålla uppe de offentliga utgifterna. Det
hjälpte inte, eftersom pengarna gick till konsumtion. Och en stor del kom
från utlandet, eftersom facket och staten med löner och skatter
slagit ut nästan all konsumtionsvaruindustri. Problemen var inte brist på offentliga pengar, eller
konjunkturfall. Utan problemen låg i ekonomins struktur. Euron är ett betalningsmedel, men den
representerar också en ekonomisk politik som sätter Keynes på
sin rätta plats Kontroverserna kring stabilitetspakten demonstrerar att EMU
behövs och fyller sin funktion. Utan den Europeiska monetära unionen
skulle det vara enklare för publikfriande politiker att låta
budgetunderskott och statsskuld skjuta i höjden. Nu slipper de inte undan
Stabilitetspakten tillåter ett finanspolitiskt spelrum i
krislägen, utan att för den skulle göra avkall på den
politiska disciplin som är nödvändig för att ekonomin inte
ska gå överstyr. Euron är ett betalningsmedel, men den representerar
också en ekonomisk politik som sätter Keynes på sin rätta
plats och som sätter stopp för den devalveringspolitik som varit
förödande för Sverige. Problemet med svensk ekonomisk politik de senaste decennierna har
varit en ovilja att ta itu med de verkliga, underliggande problemen... Jasidan ger sig alltså inte. Trots att hela våren
dominerades av en debatt om buffertfonder - som skadade eurons sak i Sverige -
försöker man nu starta en ny diskussion om statens konjunkturpolitik.
Det är både feltajmat och feltänkt. Arbetsgivarorganisationen Svenskt Näringsliv jublar varken
över det höjda överskottsmålet eller det ekonomiska
rådet, men kan acceptera dem om det hjälper till att ro i land ett
ja till euron. Vi ser att avsaknaden av nationell penningpolitik ställer
nya krav på politiken. Trots en del stickspår som centerledaren Maud Olofsson
och Hitler har det överskuggande temat varit hur den svenska ekonomin ska
skötas om det inte längre finns någon egen ränta att spela
med. Finns det utrymme i statens finanser
för skattesänkningar, bör skatterna också sänkas.
Följaktligen säger vi nej till förslaget om höjt
överskottsmål i statsfinanserna. Dagens överskottsmål
är stadigt nog, och pengar därutöver gör bättre nytta
hos företag och medborgare än i statens kassakista. Vi beklagar, men detta kan inte uppfattas
på något annat sätt än att Reinfeldt
förespråkar överbeskattning Kritiken mot buffertar och överskottsmål som
moderaterna tidigare har framfört träffar också den
konstruktion som Reinfeldt nu förespråkar. Att det handlar om en
omsvängning i politiken står klart. Det räcker att damma av
några citat för att se det. Exempelvis avfärdade den nu avgående moderatledaren Bo
Lundgren en höjning av överskottsmålet till 2,5 procent som "en
oacceptabel överbeskattning" (TT 1/3). I ett pressmeddelande (7/4) konstaterade Lundgren: "Att
införa buffertfonder eller liknande verktyg skulle innebära en
återgång till 1980-talets skadliga politik." Gunnar Hökmark,
moderaternas förre talesman i ekonomiska frågor, har påpekat
(nyhetsbrev 5/11 2002) att idén om en buffert kan jämföras med
att "införa överbeskattning som en långsiktig ekonomiskpolitisk
doktrin". Men i dag talar alltså moderaternas blivande partiledare om
en "definierad nivå för överskott i de offentliga finanserna".
Vi beklagar, men detta kan inte uppfattas på något annat sätt
än att Reinfeldt förespråkar överbeskattning I praktiken innebär fp-förslaget,
som enligt Leijonborg är förankrat med ledningarna i samtliga
japartier, att överskottsmålet "under ett antal år" höjs
från 2 procent av BNP, till 2,5 procent. Den halva extra procentenheten
innebär ett höjt offentligt sparande, motsvarande cirka 12 miljarder
kronor årligen. Nejsidan kommer att kalla det för en EMU-skatt, eller varna
för att det högre sparandet kommer att leda till nedskärningar i
välfärden. Leijonborg hoppas nu att både LO:s ordförande Wanja
Lundby-Wedin, och Kommunals Ylva Thörn skall kunna tala varmare om euron.
Jasidan ger sig alltså inte. Trots
att hela våren dominerades av en debatt om buffertfonder - som skadade
eurons sak i Sverige - försöker man nu starta en ny diskussion om
statens konjunkturpolitik. Det är både feltajmat och
feltänkt. Feltajmat därför att bisak görs till huvudsak i
eurodebatten. Den stora frågan inför folkomröstningen är
inte hur våra politiker ska stabilisera konjunkturen i framtiden, utan
vilken roll Sverige ska spela i Europa. Ska vi vara medlemmar fullt ut i EU
eller ställa oss utanför? Ska vi våga ta samma steg som uppemot
450 miljoner européer eller försöka klara oss på egen
hand? Ska vi forma framtiden i gemenskap med andra eller hoppas att
Sverige ensamt kan bli tryggare än Europa? Det här är
frågor som såväl Tysklands Joschka Fischer som utrikesminister
Anna Lindh väckte under Almedalsveckan, och som nejsidan har svårt
att svara på utan att verka isolationistisk och konservativ. Ändå talar jasidan förbluffande lite om dem.
Varför? Enligt uppgift tror kampanjstrategerna att svenskarna struntar i
fred och samarbete och bara bryr sig om krassa plånboksfrågor.
Alltså handlar väldigt mycket av diskussionen om räntor, hyror
och jobb och väldigt lite om själva Europatanken. En rätt
så provinsiell debatt, skulle en utomstående säga. Men det är inte bara fel tid att prata konjunkturpolitik. Det
är också fel tänkt. Olyckligtvis har det spritt sig en
vanföreställning om att politikerna måste börja driva en
aktiv stabiliseringspolitik om vi säger ja till euron. Och för att
detta ska bli möjligt bör staten samla ännu mer i ladorna, heter
det, vilket fått ett antal riksdagspartier att föreslå
höjda överskottsmål i de offentliga finanserna. Visst. Man kan, som Riksbanken föreslagit, göra
finanspolitiken mer tydlig och genomskinlig. Men att kräva att
finansministern eller riksdagens finansutskott ska börja styra
konjunkturen är något helt annat. I Sverige har vi under efterkrigstiden drygt 30 års
erfarenhet av politiker som försökt stabilisera
samhällsekonomin. I dag vet vi att alla sådana försök
gått åt pipan. Inflationen blev hög och varierade från
år till år. Budgetunderskott och statsskulder växte på
ett unikt sätt under fredstid. Något borde vi ha lärt oss av
den perioden. Många praktiska slutsatser kan dras. Teoretiskt finns det
heller inget starkt stöd för att inleda en ny era av aktiv
finanspolitik, med politiker som försöker styra ekonomin genom
konjunkturens svängningar. De flesta ekonomer är skeptiska till
detta; en del direkt avvisande. Enighet finns bara om behovet av en flexibel
arbetsmarknad - men här säger den svenska regeringen som bekant
blankt nej. Det avgörande för ett lands utveckling är inte
kortsiktiga stimulanser i lågkonjunkturer eller åtstramningar i
högkonjunkturer (för sådant räcker de så kallade
automatiska stabilisatorerna gott och väl) utan att det drivs en politik
för tillväxt. I dagarna kan det vara värt att påminna om den tid
då Sverige var med i den klassiska guldmyntfoten, vilket närmast kan
liknas vid en global valutaunion (1881-1913). Då hade varken Keynes eller någon annan forskare
presenterat en utvecklad teori för hur politikerna skulle stabilisera den
ekonomiska aktiviteten. Men det gick bra i alla fall. (RE: Do blev det Världskrig 1914 och 1929 gick det
heller inte så bra) Tiden var lyckosam, såväl ekonomiskt som politiskt.
Växelkurserna var fasta, inflationen låg, den finanspolitiska
disciplinen god. Om Europas politiker spelar sina kort rätt finns få
skäl varför EMU inte skulle kunna bli ett minst lika
framgångsrikt projekt. Överskottsdiskussion gynnar inte
ja-sidan Risken är istället den motsatta. Om det behövs
politiska försäkringar och skyddsnät, är inte det ett
argument för att euron är sämre än kronan? En bred facklig-politisk enighet anses tydligen
nödvändig om det, i bästa fall, skall gå att få en
kritisk svensk opinion att bli mer positiv till euron. Visst - i framtiden blir
det inte lika lätt för socialdemokraterna att utmåla
moderaterna som högerspöken! Inte nu efter att Dan Andersson och
andra uttryckt sin uppskattning över den moderata politiken. Men i
sakfrågan blir problematiken känsligare. Hur kan moderaterna
så plötsligt svänga från en ståndpunkt till en
annan? Eller är det rentav inte fråga om någon
omsvängning alls? Hur kan då Andersson tala om att moderaterna
gått till vänster? Fortsättning följer! Enligt LO är EMU ett så
väldigt riskprojekt att alla tänkbara skyddsmekanismer måste
inrättas. Enligt LO är EMU ett så väldigt riskprojekt att
alla tänkbara skyddsmekanismer måste inrättas. Den som tror att
detta gynnar ja-sidan riskerar att få fel - även om det skulle
medföra att LO-styrelsen någon gång på eftersommaren
"förtydligar" sin uppfattning. Måhända blir ungefär lika
många europavänner skrämda av den tilltagande
problematiseringen som de vilka kan omvändas till ja via LO. Ytterligare en risk, vilken skymtar tillsammans med taktiken
är att utstrålningen från EMU som ett elit- och
överhetsprojekt tilltar. Den anklagelsen må vara aldrig så
obefogad, men när det handlar om värvningar till ja-sidan måste
den likväl tas in i kalkylen. Vore det kanske mera fruktbart att framhålla risken med att
stanna utanför i stället för att acceptera det LO-perspektiv som
ser alla risker inne i valutaunionen Bo Lundgren höll ett EMU-tal med väl kända
argument för – som att ett svenskt medlemskap skulle leda till
ökad handel och tillväxt, fred och gemenskap. Motståndarsidans
argument är vulgära, hävdade Bo Lundgren. Dan Andersson: Jag håller med om nästan allt som
Fredrik sagt Sture Eskilsson: Var ligger moderaternas smärtgräns
för EMU-medlemskap? EMU den nya vägen till löntagarfonder Moderaterna, säger han, vill ha ett
ökat överskott i budgeten ett tag När det gäller den senaste veckans diskussioner om
stabiliseringspolitiken vid ett inträde i EMU så säger Bo
Lundgren att det närmast är akademiska diskussioner. – Om det
är så att man har pengar som tas ut nu för att minska
statsskulden så vinner all på det till dess att statsskulden kommer
ned på en rimlig nivå om ett antal år, säger Bo
Lundgren. Hur länge ska det pågå? Men det ska finnas ett slut? Om LO fortfarande lider av
beslutsvånda så tycks de borgerliga japartierna i alla fall vara
beredda att sluta upp bakom Göran Perssons lösning med ökat
budgetöverskott och en snabbare skuldamortering för att öka
landets ekonomiska manöverutrymme vid en övergång till euron.
Det finns en viss logik i detta: säkert överväger en del
borgerliga väljare att rösta nej därför att de är
oroliga för vad som händer med välfärden och jobben vid en
ekonomisk kris när Europeiska centralbanken sköter penningpolitiken.
Moderaterna kan tänka sig
såväl avbetalning på statsskulden som en budgetmarginal
- Eftersom finanspolitiken får ett större ansvar finns
det anledning att se till att den kan fungera med större flexibilitet
än i dag, säger moderatledaren Bo Lundgren. - Enligt min uppfattning finns det ett långtgående
konsensus på ja-sidan om finanspolitiken vid ett ja, säger
folkpartiledaren Lars Leijonborg som liksom Lundgren vill ha ett överskott
och en marginal i budgeten. Rolf Englund: Jfr Bill och Bull och Elake Måns Bara nu inte LO dummar sig "ett höjt överskottsmål i de offentliga
finanserna" Vi ser att avsaknaden av nationell
penningpolitik ställer nya krav på politiken. I början på 1980-talet - bestämde varje land om
det skulle vara tillåtet att föra ut valuta ur landet eller ej.
Varje land kunde självt bestämma räntenivån utan att
snegla på vad andra länder gjorde. Nu kan den som har tillgång
till kapital tjäna pengar på pengar genom valutaspekulationer.
Miljardbelopp flyttas genom enkla knapptryckningar över gränserna
varje dag. Utrymmet för världens länder att fritt
bestämma över sin ekonomiska politik har därmed minskat.
"Marknaden" har urholkat de valda politikernas makt. Vi vill att Europa ska
få en ännu tydligare röst i världspolitiken, och samarbeta
nära med FN för att garantera att hela världens intressen tas
till vara i en tid med endast en dominerande stormakt. Det är dags för oss alla i Sverige att bestämma om
vi vill gå med i valutasamarbetet och införa euron som valuta.
Många av de nya medlemsländerna kommer om några år att
införa euron som valuta. Den kommer då att användas av 400
miljoner människor. Euron innebär att det europeiska samarbetet fördjupas.
Genom att man inför en gemensam valuta ökar det politiska samarbetet
kring ekonomin och de demokratiskt valda beslutsfattarna ökar sin makt i
förhållande till det globala kapitalet. Att demokratin
därigenom ökar ser vi inom arbetarrörelsen som den kanske
främsta fördelen med euron. Samtidigt finns det många som känner oro inför
tanken på en gemensam valuta. Det finns farhågor om att euron ska
medföra ökad arbetslöshet och minskad förmåga att
påverka ekonomiska kriser i Sverige. Det finns en rädsla för
att samarbetet ska innebära att svensk välfärd måste
anpassa sig till de lägre ambitionerna på andra håll i Europa.
Många människor tror inte att det ska vara möjligt att ta ut de
skatter vi själva önskar om vi får en gemensam valuta. Den oron
tar vi på allvar. Men… Svensk arbetarrörelse har under våren haft en
arbetsgrupp med uppgift att ta fram ett stabiliseringspolitiskt ramverk
för att fördelarna med valutaunionen ska kunna komma oss till del
utan att det ska uppstå några nya risker för arbetslöshet
eller oförmåga att hantera den ekonomiska konjunkturen.
Arbetsgruppen kom inte överens i frågan om att avsätta medel i
en särskild fond. Men vi var överens om mycket annat. Sverige kan möta den nya situation som euron innebär
genom att stärka utrymmet för finanspolitiken. Vi ser de fördelar som euron medför: ökad
demokratisk makt, högre tillväxt, lägre räntor och
lägre priser. Men vi ser också att avsaknaden av nationell
penningpolitik ställer nya krav på politiken. Ingen av oss har något intresse av att Sverige ska delta i
ett samarbete som medför risk för ökad arbetslöshet och
försämrad välfärd. Därför är vi
övertygade om att vi, trots att vi inte är överens om fonden,
ska kunna finna ett politiskt ramverk som förhindrar att arbetslöshet
och välfärd kan komma att användas som medel att dämpa
konjunktursvängningar. För att nå dit återupptar vi nu diskussionen
där vår arbetsgrupp slutade om hur ett sådant
stabiliseringspolitiskt ramverk bör utformas. Vi tar sikte på att
kunna presentera det vi är överens om i god tid före
folkomröstningen den 14 september. Vi är övertygade om att det
är bra för Sverige - och för svenska löntagare - om
samarbetet fortsätter att utvecklas i framtiden oavsett om Sverige blir
medlemmar i valutasamarbetet eller inte. För att inför folkomröstningen undanröja alla
eventuella oklarheter är vi fast beslutna att göra allt för att
komma överens om en politik som värnar sysselsättning och
välfärd om svenska folket röstar ja till euron. Göran Person bedömer det som orealistiskt att en
uppgörelse Under Almedalsveckan öppnade blivande
moderatledaren Fredrik Reinfeldt för ett höjt
överskottsmål, något som partiet hittills motsatt sig.
Arbetsgivarorganisationen Svenskt Näringsliv jublar varken över det
höjda överskottsmålet eller det ekonomiska rådet, men kan
acceptera dem om det hjälper till att ro i land ett ja till euron. Men moderaterna accepterar bara en tillfällig höjning,
vilket kan ställa till det för Persson som vill hålla ihop
japartierna över blockgränsen. Därför vill Persson ha en
vag överenskommelse med LO, medan LO gärna skulle se en detaljerad
plan. Det bäddar för konflikter med borgarna under slutspurten
inför valet. Till exempel kan borgerliga japartier svälja LO-kravet
på bredare marginaler i budgeten, men inte genom att låta
utgifterna slå igenom dagens utgiftstak. Trots en del stickspår som
centerledaren Maud Olofsson och Hitler har det överskuggande temat varit
hur den svenska ekonomin ska skötas om det inte längre finns
någon egen ränta att spela med. För anhängarna av euron kan man knappast tänka sig
något bättre än att få höra Europas ledande
miljöpartist säga att Tysklands problem är dess egna och snarare
skulle förvärras om landet inte var med i EMU. Det är
nämligen precis ekonomiska svårigheter som Tysklands som det mesta
handlat om. Vad gör ett land som kommer i otakt med de övriga
euroländerna när det inte längre finns någon egen valuta
eller ränta att justera? Hur ska det som brukar kallas
stabiliseringspolitik bedrivas när den egna Riksbanken försvunnit?
Nej-sidans kanske bästa argument, möjligen förutom
faran för demokratin, är ju risken för ökad
arbetslöshet om euron införs. Om Sverige ensidigt drabbas av en
ekonomisk nedgång och det inte går att hålla uppe
efterfrågan återstår inget annat än fler arbetslösa
som får svårt att få jobb igen. Arbetslösheten skulle
alltså riskera att permanentas på en högre nivå. Den faran lämnar heller inte ja-sidan någon ro.
Alldeles särskilt som LO med ungefär två miljoner medlemmar
ställt sig neutral i folkomröstningen på grund av bristen
på stabiliseringspolitik vid ett ja till euron. Om ja-partierna i allmänhet och socialdemokraterna i
synnerhet skulle presentera ett konkret program för vad som ska
ersätta den svenska räntesättningen så skulle ledande
LO-företrädare kunna uttala sig positivt om euron. - Det beror på Göran Persson, säger exempelvis
LO:s chefsekonom Dan Andersson
som försäkrar att han ännu inte bestämt sig för hur
han ska rösta. Men mer än konturerna av en ny stabiliseringspolitik har det
inte blivit. Ja-partierna tycks på väg att enas om ett ökat
offentligt sparande för att snabbare få ner statsskulden. Enligt
folkpartiledaren Lars Leijonborg är partierna "i praktiken" överens,
partisekreteraren Johan Jakobsson beskrev det som en "de facto
uppgörelse". Ja-sidan vill också helst föra den
stabiliseringspolitiska diskussionen åt sidan för att i stället
tala om euron som ett fredsprojekt som ger ökad tillväxt och
därmed välstånd. Men eftersom frågetecknen knappast rätats ut blir det
svårt. Hur ska regelverket som omgärdar den nya
stabiliseringspolitiken utformas? Vem ska avgöra när det verkligen
blir kris? För en regering med dåliga opinionssiffror när
valet närmar sig blir det onekligen frestande att börja stimulera
ekonomin även om läget egentligen inte är så dåligt.
1970-, 1980- och början av 1990-talens erfarenheter av när
politikerna försöker styra konjunkturen är heller inte
särskilt upplyftande. Saken blir inte lättare av att de borgerliga ja-partierna och
socialdemokraterna möjligen kan komma överens om principerna, men
inte om hur de ska uppfyllas. Och även om det till slut finns något som är
tillräckligt konkret för att vinna kvinnans gunst och Wanja Lundby-
Wedin som säger att hon personligen bestämt sig för att
rösta ja, så kommer inte debatten att vara över för det.
Nej-sidan kommer att kräva besked om hur mycket ett ja till
euron kostar. Hur mycket höjs skatterna? Hur mycket måste kommuner
och landsting skära ner? Ska bidragen minska? Beräkningarna kommer
att stå som spön i backen. EMU den nya vägen till
löntagarfonder För snart tjugo år sedan, den 4 oktober 1983, ägde
den största manifestationen i modern svensk historia rum. Det var kampen
mot löntagarfonderna som fick hundratusen människor att ställa
upp i Kungsträdgården och sedan marschera mot kanslihus och riksdag.
Det var en reaktion mot socialisering av Sverige, mot tanken att ställa
företagsamheten under facklig överhöghet. Löntagarfonderna hade aldrig något folkligt stöd,
även en majoritet inom LO var emot dem. De var en belastning för
socialdemokraterna i varje val och bidrog till slut till ett maktskifte
där Carl Bildt kunde avskaffa dem. Senare socialdemokratiska regeringar
har nogsamt avstått från varje tanke på att försöka
sig på något liknande igen. Men bland LO:s funktionärer har
drömmen om stora fonder som bas för facklig maktutövning levt
vidare. EMU-frågan har gett möjlighet att lansera tanken
på en buffertfond. Inrättandet av en sådan var LO:s krav
för att ställa upp i ledet bakom Göran Persson. Hans politiska
reptilhjärna reagerade blixtsnabbt: Glöm det, vi ska inte ha en
repris på debatten om fondsocialism. Några månader har gått sedan dess och
opinionsundersökningar har visat att EMU har lika svagt folkligt stöd
som löntagarfonderna. Persson känner att utan hjälp från
LO-ledningen går detta aldrig. Och han finner lösningen, låt
oss bara ta bort det förhatliga ordet fond och tala om en buffert i
stället så ska det nog ordna sig. De första reaktionerna verkar ge Persson rätt. Wanja
Lundby-Wedin ler förnöjt i sin LO-borg och de borgerliga Ja-partierna
säger att, jo någon buffert för de påfrestningar som EMU
kommer att leda till behövs nog. En talesman för Svenskt
Näringsliv säger att detta var en öppning vi väntat
på, vi ska ringa upp LO för vidare diskussioner. Låt oss innan Ja-sidans ledningar lyckas lägga en
samförståndets våta filt över debatten försöka
reda ut sakfrågorna. För det första: Varför menar man att det
behövs en särskild statsfinansiell buffert om vi går med i EMU?
Jo, när vi lagt ner Riksbanken kan vi inte längre driva
en egen penningpolitik och när vi dessutom blir bundna av
euroområdets finanspolitiska regler måste vi skapa ett nytt utrymme
för egna insatser. Tanken att vi helt och hållet skall vara beroende av
åtgärder från Frankfurt och Bryssel när inflation och
arbetslöshet står för dörren avskräcker även
trogna EMU-anhängare. För det andra: Vem har man tänkt sig ska betala
uppbyggnaden av fonden? Löntagarfondernas grundtanke var att företagen
själva skulle bekosta sitt uppköp av fonderna genom vinstbeskattning.
Samma grundtanke går igen i diskussionerna om att extra moms och
arbetsgivaravgifter ska användas för att finansiera buffertfonderna.
Storleken på bufferten har angetts till 2,5 procent av BNP, det vill
säga uppemot 60 miljarder kronor. Det skulle som minst innebära en
extrakostnad på omkring 12 miljarder kronor (0,5 procent av BNP), som
huvudsakligen får bäras av företagen. Inte undra på att Göran Persson och andra
Ja-sägare vill tala tyst om fondernas storlek och vilka som ska betala
fram till efter EMU-omröstningen. För det tredje: Kärnan i debatten om buffertfonderna
handlar inte om Sveriges ekonomi utan om LO:s makt. De vill ha en stor
påse med skattebetalarnas pengar för att kunna dela ut till grupper
och ändamål de finner ligga i fackets intresse. Maktpositionen maskeras nödtorftigt genom att man talar om
ett expertråd där också näringslivet ska kunna vara
representerat. Men fackets representanter ska naturligtvis vara i majoritet och
makten förankrad i LO-borgen. Detta kan Persson inte offentligt acceptera före
folkomröstningen, men han har förklarat sig villig att diskutera
frågan därefter. Därmed är det tydligt vad vi har att vänta vid ett
ja till EMU i höst. Peter Wolodarski skrev i en artikel 8/7 att "moderaterna har
bytt fot i finanspolitiken". Moderaterna har avvisat och fortsätter att avvisa ett
långsiktigt mål om överskott i de offentliga finanserna. Om
det formas en bred politisk enighet om att reducera statsskulden till en mer
rimlig nivå och därefter ha målet balans över
konjunkturcykeln för de offentliga finanserna vore detta båda bra
och önskvärt. Svar av Peter Wolodarski: Varför måste Bo Lundgren göra en redan komplicerad
fråga mer komplicerad? Fakta i målet är följande: I
våras sa Bo Lundgren själv att "höjda överskottsmål
är detsamma som en årlig överbeskattning. En höjning av
överskottet med 0,5 procent av BNP innebär att varje svenskt
hushåll måste betala mer än 10 000 kronor extra i skatt bara
under den första mandatperioden." (Pressmeddelande 1/3 2003.) Under Almedalsveckan har däremot Lundgrens efterträdare,
partiets ekonomiske talesman Fredrik Reinfeldt, sagt att moderaterna kan
tänka sig att höja just detta överskottsmål för att
minska statsskulden. Bo Lundgren har kanske inte bytt fot, men moderaterna har
definitivt gjort det. ------------- På väg ner mot Almedalen frågar jag
moderatledaren Bo Lundgren varför partiet bytt fot i finanspolitiken.
Men bytt fot är precis vad moderaterna har gjort. När
debatten om buffertfonder var som hetast i våras, tillhörde Lundgren
dem som kategoriskt avfärdade alla förslag om
sysselsättningsreserver och höjda överskottsmål i de
offentliga finanserna. Folkpartiets kompromissvilja fördömdes. Och moderatledaren ville av goda skäl inte höra talas om
någon "EMU-skatt", vilket var benämningen på förslaget om
att höja statens sparande. Men sen hände något. Vad? För det första meddelade Bo Lundgren att han skulle
avgå som partiledare. För det andra började det gå allt
sämre för jasidan i opinionsmätningarna, och i den så
kallade eurobunkern på Storgatan i Stockholm spred sig oron bland de
välbetalda pr-pojkarna. Vad gör vi för fel? Är
folkomröstningen redan förlorad? Kombinationen av dessa två faktorer bäddade för
den moderata omvändelsen. Enligt Persson kommer regeringen,
tillsammans med andra, att före folkomröstningen om euron den 14
september, presentera förslag om hur finanspolitiken ska se ut vid ett
medlemskap i EMU. Förslagen syftar till att dämpa oron bland väljarna
för att ett ja innebär en risk för högre
arbetslöshet.Persson ville emellertid inte gå närmare in
på förslagen. Men de kan säkert få brett stöd i
riksdagen, när nu diskussionen om buffertfonder är förd åt
sidan, som Persson uttryckte det. Bo Lundgren med på LO-buffertfonder -
vilket magplask Effekten kan bli den rakt motsatta som Persson inbillar sig
när han vill diskutera en ekonomisk buffert med LOs Wanja Lundby Wedin.
Nej-sidan kan lätt stärkas när osäkra väljare ser att
statsministern ängsligt plötsligt kan acceptera vad som helst
för att få lite ökat stöd. Även sånt som han
tidigare sagt bestämt nej till ... Och vad säger man om att moderatledaren Bo Lundgren
tänker hålla ihop med Göran Persson på ja-sidan även
om sossarna kommer överens med LO om buffertfonder i ny tappning?
Försommarens magplask! Kanske han skulle ha godtagit löngtagarfonder
också i ett trängt läge? Moderatledaren är beredd att svälja att man samlar
miljarder i buffertfonder som facket sedan ska ha viss kontroll över.
Är man verkligen så pressade bland euro- partierna att man
köper vad som helst för att få den gemensamma valutan. Det
imponerar verkligen inte. I stället för panikåtgärder är det
viktigt att ja-partierna samlar sig och försöker möta
nej-kampanjen som tagit dem på sängen. De flesta hade väntat
sig en kort valrörelse på tre-fyra veckor, men när nej-sidan
gjorde en mycket tidig rivstart så förmådde man inte svara.
Visst skulle LO vara en viktig
ja-röst i EMU-debatten. Bo Lundgren (m) kommer inte att spräcka ja-samarbetet med
socialdemokraterna, även om en överenskommelse om EMU-buffert
genomförs med LO Persson är rädd och det är Svenskt
Näringsliv också. Gennser: Ge besked om EMU-skatter Svenskt Näringsliv positiv till att återuppta
samtalen med LO Göran Person bedömer det som orealistiskt att en
uppgörelse Det finns vissa ekonomiska fördelar med ett svenskt
medlemskap i valutaunionen men de senaste årens debatt och analyser visar
att de i varje fall inte är betydande. Det finns också ekonomiska
risker och det är skälet till att man nu diskuterar ett nytt
överskottsmål så att Sverige skall kunna klara den gemensamma
valutans eventuella chockverkan mot svensk sysselsättning. Centerns Maud Olofsson ställde den centrala
frågan: Av allt detta kan man nu inte dra slutsatsen att förlusten
av nationell penningpolitik helt skulle kompenseras av ett minskat behov av en
egen konjunkturpolitik, och av mindre störningar av den svenska ekonomin
från valutamarknaden. Som en beredskapsåtgärd är det
därför klokt att följa det vanliga rådet att
förstärka statsfinanserna i samband med ett inträde i EMU.
Därmed skulle budgetutrymmet öka för en expansiv finanspolitik
(minskade skatter eller ökade statsutgifter) i
lågkonjunkturer. - Jag är förvånad över att inte fler ser
behovet av mekanismer som kan träda in, om regering och riksdag inte
ensamma förmår att klara uppgiften EMU-papperen på bordet, Ringholm LO-ledningen kunde hoppas att EMU-mardrömmen var
över, när statsminister Göran Persson för några
veckor sedan bestämde sig för att inte tillgodose LO:s krav på
buffertfonder. I stället hade den bara börjat. Är det inte uppenbart att vi, med Tyskland för
ögonen, borde dröja med att ta ställning till den gemensamma
valutan? /Englands finansminister/ Gordon Brown left it to MPs to infer
that there was no compelling case for joining the euro in a hurry - “if
problems emerge is there sufficient flexibility to deal with them?” The
rationale for this requirement is that national economies in a single-currency
area can no longer adjust to shocks by changing interest rates. Vi vet i dag hur den ekonomisk-politiska regimen
ser ut vid ett utanförskap. För ett meningsfullt val krävs att
vi medborgare också får veta hur den ekonomisk-politiska regimen
kommer att se ut utan en svensk penningpolitik. - Jag vet inte om jag känner mig
överkörd LO-kongressen var klarsynt. Buffertar behövs som skydd
för något som är känsligt och värdefullt mot
stötar och skador. "Jag har inte bestämt mig" "Ja till EMU" har spruckit LO kommer inte att ta ställning i den
kommande folkomröstningen om euron LOs chefsekonom Dan Andersson har rätt:
LO:s styrelse kommer troligen att avstå från att ta
ställning för eller mot ett svenskt medlemskap i valutaunionen EMU.
När styrelsen träffas på måndag är det mest
sannolika att den konstaterar att LO-kongressens villkor för att säga
ja till EMU inte är uppfyllda. Vi är inte världens största ekonomi och har inte
världens största valuta. Jacques Delors said the EU's flagship project of economic and
monetary union was "not working", because of the failure of governments to work
together on fiscal policy. Varje skattebetalare tvingas årligen punga ut med 3.000
kronor i en extra EMU-skatt. Det går ett spöke genom den svenska EMU-debatten.
Buffertfonder. Och det är ingen orimlig gissning att dessa kan avgöra
folkomröstningen i höst. Varje skattebetalare tvingas årligen
punga ut med 3.000 kronor i en extra EMU-skatt. Inte konstigt att nej-sidan
gnuggar händerna över att få sådan utmärkt
ammunition till skänks från sina motståndare. I synnerhet
borgerliga väljare lär nog tänka sig för ordentligt vid
valurnan den 14 september. Frånsett den extra skatten, får ja-sidan även ett
pedagogiskt problem med att förklara varför EMU-projektet är
så osäkert att Sverige måste införa ekonomiska
stötdämpare för att kunna gå med. Det är inte
svårt att förstå om väljarna upplever hela saken som
suspekt. Ett medlemskap i EMU handlar inte främst om ekonomi, utan
om politik Nu strider ja-sidans falanger Strunta i LO-basen Regeringen säger ja till EMU – det
gör inte LO Folkpartiet om
överskottsmål och fonder (pdf) Vid seminariet underströk Gunnar Lund att ekonomierna i
Europa närmar sig varandra. Den ekonomiska utvecklingen i Sverige
följer allt närmare utvecklingen i hela EU. En följd av detta
är att riskerna för att med en separat svensk lågkonjunktur
hamna ur fas med EU därför blir allt mindre. Sverige behöver inte öka beskattningen när vi
övergår till euron. Men av någon obegriplig anledning ger
socialdemokraterna och folkpartiet mer eller mindre oavsiktligt det intrycket.
Vill folkpartiet helhjärtat ha ett ja i
folkomröstningen om EMU? Finns det något land
där en av de allra viktigaste frågorna - vilken valutaregim man ska
ha - kan avgöras av styrelsen i en intresseorganisation? LO tvekar om euron Tillbaka till fonderna I går skulle LO:s styrelse ha
uttalat sig om organisationens villkor för att säga ja till EMU hade
blivit uppfyllda eller ej Arbetarrörelsens jakampanj har kört fast i
försöket att ena LO och socialdemokraterna om en EMU-buffert. Den
gemensamma arbetsgruppen, under finansminister Bosse Ringholms ledning,
lyckades inte få fram ett förslag till LO-styrelsens möte
på måndagen LO:s styrelse beslutade idag (24/3) att
bordlägga frågan om huruvida man vill rekommendera LO:s
representantskap att ställa sig positiv till ett svenskt
EMU-medlemskap. Samtidigt beslutades att frågan ska tas upp vid ett extra
styrelsemöte måndagen den 31 mars klockan 8.00. LO:s styrelse vill
invänta resultatet från den arbetsgrupp som tillsattes av den
socialdemokratiska partistyrelsen i november 2002. Arbetsgruppen, som
består av företrädare från både LO och det
socialdemokratiska arbetarepartiet, arbetar samtidigt vidare.
Läs LOs
pressmeddelande här "ett höjt överskottsmål i de offentliga
finanserna" Göran Perssons taktik tycks vara att få med sig de
borgerliga partierna på att höja det långsiktiga
överskottsmålet. Sådan kohandel borde de borgerliga
avhålla sig från. "en hård kärna av folkpartister (även
kända som Hamilton/Munkhammarliberalerna) som är så
förälskade i EMU-projektet att de i princip är beredda att offra
vad som helst och argumentera hur som helst för att Sverige ska bli
medlem" På måndag, den 24 mars, sammanträder
LO-styrelsen. Den skall då fatta beslut om LO:s villkor för ett ja
till EMU, av vilka buffertfonderna är ett, kan anses uppfyllda.
Folkpartiet säger nej till
buffertfonder, men säger Svart måndag för jasidan Rörlig växelkurs, stabila statsfinanser som kan
anpassa efterfrågan Leijonborg har nyckelrollen Likgiltiga storbolagsdirektörer och moderater i konflikt
med näringslivet är inte de bästa förutsättningar
för att mobilisera borgerligheten inför
EMU-omröstningen Kampanjen för ett svenskt medlemskap i EMU har den senaste
veckan skadats allvarligt. "Vad skall ersätta penningpolitiken?"
Säger du att det här är politisk taktik? Regeringen förespråkar att kronan byts mot euron.
Det finns goda skäl till det: - Det är oansvarigt av ja-sidan att
inte har en genomtänkt strategi för hur vi ska kompensera bortfallet
av en självständig penningpolitik om Sverige går med i EMU,
säger Nils Lundgren, ordförande för nätverket Europa ja -
euro nej. De har samma, ganska vulgära, argument
som inför folkomröstningen 1994, de slår an samma strängar
av intolerans. Bo Lundgren höll ett EMU-tal med väl kända
argument för – som att ett svenskt medlemskap skulle leda till
ökad handel och tillväxt, fred och gemenskap. Motståndarsidans
argument är alltså vulgära, hävdade Bo Lundgren. – De som finns på vänstersidan, den starka delen
av nej-sidan, vill inte att Sverige ska bli friare och människorna
själva få den makt som följer när barriärer
rivs. Dan Andersson: Jag håller med om
nästan allt som Fredrik sagt Samtliga seminariedeltagare var överens om att det
behövs ett annat styrinstrument om Sveriges ekonomi avviker allt för
mycket från de andra euroländernas. De möjligheter som då finns är i princip att
justera skatter och avgifter. Frågan är vem som ska bestämma
när det i så fall ska ske och vad som ska göras. Fredrik
Reinfeldt och vice riksbankchefen Villy Bergström är eniga om att en
expertgrupp med ekonomer ska signalera när det är dags. Men oeniga om
vem som ska fatta besluten. - Riksdagen kan delegera till regeringen att för en kortare
tid justera vissa skattesatser som till exempel momsen inom ett intervall, sade
Villy Bergström och hänvisade till att riksdagsbeslut ofta tenderar
att dra ut på tiden. Det fick Fredrik Reinfeldt att understryka att
vårriksdagen snabbhanterade två beslut under en vecka. - Riksdagen
är inte trög när det gäller beslut. Därför ska vi
inte delegera en del av beskattningsrätten till regeringen av skälet
att det tar för lång tid i riksdagen, sade han. Det fick Dan Andersson, som var specialinbjuden för att
ställa frågor till panelen, att ge Reinfeldt en komplimang. - Jag
håller med om nästan allt som Fredrik sagt, sade han. Att
moderaterna nu också står bakom överskottsmålet tycker
han är bra. Men Dan Andersson anser inte att en bred uppgörelse kring
detta kan leda till att LO säger ja till euron. - Nej, men det gör
att det blir lättare att förhandla med Göran Persson och det kan
leda till att LO förtydligar sin uppfattning inför omröstningen,
sade han. Ett sådant förtydligande kan komma från LO-styrelsen
i augusti när förbundens styrelser haft frågan uppe. Bo Lundgren (m) kommer inte att
spräcka ja-samarbetet med socialdemokraterna, även om en
överenskommelse om EMU-buffert genomförs med LO -Det är bra om LO och socialdemokraterna ställer upp
för Sverige. Några väljare tycker att det känns
svårt att greppa diskussionen om euron, det kan kännas lugnare om
fler är med på ja-sidan. Men i sak är Bo Lundgren fortfarande motståndare till
idén om en buffert. -Buffertfonder är fel. De behövs inte. Euron ger i sig
själv bättre förutsättningar för ekonomin. Samtidigt
finns en andra del av detta. Någon form av justering av finanspolitiken
är bra eftersom det vore positivt med lägre statsskuld. Att använda ett överskott i statsfinanserna för att
betala av på statsskulden var även Göran Perssons tanke
när diskussionerna om buffertfonder var som hetast mellan
socialdemokraterna och LO i våras. Bo Lundgren förnekar samtidigt
att Göran Persson skulle ha informerat honom på förhand om
inviten till LO. - - - ”Blir det LO-fonder ska vi avskaffa
dem”, utropar Bo Lundgren. Hans främsta språkrör
Expressen är inte sämre. ”Direktörer och fackpampar ska
bestämma över våra skattepengar”, skriver tidningen
på ledarplats. Moderaterna är ensamma på jasidan om att ta strid mot
regeringens planer på en EMU-buffert Lundgrens reaktion är
"obegriplig", menar Svenskt Näringsliv, vars EU-expert Johnny Munkhammar
tycker att regeringens förslag är "harmlöst"
DN 5/3
2003 "en hård kärna av folkpartister (även kända
som Hamilton/Munkhammarliberalerna) som är så förälskade i
EMU-projektet att de i princip är beredda att offra vad som helst och
argumentera hur som helst för att Sverige ska bli medlem"
Peter Wolodarski,
DNs ledarsida 19/3 2003 Persson är rädd och det
är Svenskt Näringsliv också. Nnu går vi in i slutet av juni och nej-sidan leder
fortfarande stort. Det kan knappast tolkas som något annat än
nervositet att Persson nu kryper till korset och vill prata fonder igen. Trots
att han vet att det kommer att göra det än svårare för de
borgerliga bundsförvanterna att övertala sina väljare. Faktum
är att det kommer förmodligen att göra det ännu
svårare nu än om fonderna hade presenterats i våras. För
nu vet LO att de har ett helt annat förhandlingsläge än
då. Persson är rädd och det är Svenskt Näringsliv
också. Nu kan LO pressa fram än hårdare villkor. Vill man ha
EMU får man ta LO:s krav på köpet. Lundby-Wedin signalerar tydligt detta när hon i en kommentar
låter förstå att hon förväntar sig att
arbetsgivarsidan lägger sig för hennes tidigare krav att det
förutom fonder skall införas ett ekonomiskt råd i Sverige. Det
lär bli svårt för Svensk Näringsliv att svälja. Det
gäller ju inte bara stoltheten utan även frågan i sig. Man har tidigare dömt ut idén som sådan. Hur
skall man nu motivera för sina medlemsföretag att den visst är
värd att pröva? Och moderatledaren Bo Lundgren, som var först ut
att fördöma alla tankar på fonder och sedan inhöstade
internt beröm för denna sin principfasta hållning, hur skall
han positionera sig i detta läge? Han kan rimligtvis inte göra annat
än att upprepa sin kritik – och bli överkörd av Persson.
Och därmed skapa ett skeende som inte bara kommer att göra det
svårare att övertyga de egna nej-sägarna utan dessutom skapa en
hel del nya. Svenskt
Näringsliv positiv till att återuppta samtalen med LO LO och arbetsgivarna förde tidigare samtal om ett ekonomiskt
råd som skulle inrättas av parterna om Sverige går med i EMU.
När LO-ledningen bestämde sig för att förhålla sig
neutral till EMU tappade dock Svenskt Näringsliv intresset och avslutade
samtalen. Men de senaste dagarnas ömsesidiga inviter mellan
statsminister Göran Persson och LO-basen Wanja Lundby-Wedin gör att
också arbetsgivarna öppnar för nya samtal. - Jag utesluter inte sådana om LO engagerar sig och
förklarar för sina medlemmar hur ett ekonomiskt råd skulle
fungera, och samtidigt ställer sig positivt till euron, säger Stefan
Fölster. LO:s gamla förslag om buffertfonder säger Svenskt
Näringsliv fortsatt nej till, men Stefan Fölster tror inte att det
längre är aktuellt. - Om regeringen och LO öppnar samtalen på nytt, handlar
det inte om att älta gamla förslag, utan helt nya som gör att vi
måste titta på det med nya glasögon, säger han. Om
någon kommer med bra idéer för både hängslen och
livrem så utesluter vi dem inte. Hur viktigt anser han det är att LO tar positiv
ställning till euron? - Det är viktigt att Wanja Lundby-Wedin själv inte
beläggs med munkavle utan får säga vad hon tycker. LO som
organisation är inte lika viktig. De olika LO-förbunden driver ju
ändå sina linjer, säger Stefan Fölster. Göran Person bedömer det som
orealistiskt att en uppgörelse Vid sin sida i EMU-kampanjen har statsministern moderater,
folkpartister och kristdemokrater, och förstås många av sina
egna partikamrater. Däremot inte LO, efter att samtalen om att införa
så kallade buffertfonder vid ett EMU-medlemskap havererade. LO ville öronmärka pengar som skulle användas i en
lågkonjunktur. Persson ville i stället betala av på
statsskulden för att kunna öka upplåningen i samma situation.
- Det var buffertens förvaltning det stöp på. Det
här var vårens stora motgång. Det är sorgligt. Vi skulle
ha haft en mycket lättare valrörelse om vi hade haft LO med oss,
menar Persson. Statsministern utesluter inte att återuppta diskussioner med
LO. Din grundsyn är ju att EU bör vara ett mellanstatligt
samarbete, men EMU är ju mer överstatligt än det mesta. Hur
går det ihop? - Alldeles utmärkt. Det som är kärnan i svensk
politik, den delen av det vardagliga livet som påverkas av politiska
beslut ska vara nationell. LO kräver 10 miljarder per år
för ja till EMU Nu har LO presenterat mer exakta villkor för att att
göra upp med socialdemokraterna inför folkomröstningen om ett
svenskt EMU-medlemskap. För att säga ja till EMU vill LO lägga
tio miljarder på hög varje år. Pengarna ska sparars i en fond
som bara får användas i extrema lägen. Hur det ska gå till måste vara strikt reglerat,
säger LO-ekonomen Dan Andersson: Enligt LO-modellen, som presenterades på tisdagen, ska den
nya reserven, eller fonden, ingå i det offentliga sparandet. Det ska vara
regering och riksdag som bestämmer över pengarna. LO-kongressens
definition av buffertfonder för några år sedan var pengar som
låg utanför statsbudgeten och som skulle kontrolleras av
arbetsmarknadens parter i samverkan med staten. "För det första är detta ingen fond, det är
ett höjt överskottsmål", skrev Munkhammar och fortsatte i samma
stil. Detta är vad jag kallar för koko-argumentation” Miljöpartiets språkrör Peter Eriksson. - Det är oansvarigt av ja-sidan
att inte har en genomtänkt strategi för hur vi ska kompensera
bortfallet av en självständig penningpolitik om Sverige går med
i EMU, säger Nils Lundgren, ordförande för nätverket
Europa ja - euro nej. Se även Karin
Pilsäter om Ja-sidans alternativ Rävsax kring ja-kampanjen Ja till Euron blir en rejäl skattehöjning Finansminister Bosse Ringholm ville på måndagen
inte bekräfta vad andra vet, att LO viker sig i frågan om
buffertfonder. Det kan ju inte bli några fonder enligt LO:s ursprungliga
modell, eftersom det skulle äventyra ett svenskt ja till euron i
folkomröstningen den 14 september.. En reservfond menar man skall kunna rädda landet om
tiderna blir sämre och euron sviktar. Det är ett resonemang vars
innebörd är oerhört ifrågasatt Ett annat ord för dessa fonder är skatter, vilket
bland andra ekonomiprofessorn och socialdemokraten Sören Wibe har
påpekat. Buffertfonden är ingenting annat än en EMU-skatt.
Tanken är att höja
överskottsmålet i budgeten från 2 till 2,5 procent av BNP i
genomsnitt över en konjunkturcykel, vilket skulle ge en extra buffert
på cirka 10 miljarder kronor per år. Som buffertfond låter
det förhållandevis modest. Bufferten ska, enligt de obekräftade
planerna, börja byggas upp tidigast 2007 - och oavsett om Sverige då
sagt ja till euron eller ej. Det är nog en klok strategi om man vill ha
ett ja i folkomröstningen, för alla EMU-förespråkare vill
inte ha buffertfonder. Bara nu inte LO dummar sig Förslag om buffertfonder döms ut Regeringen är beredd att avsätta drygt tio miljarder
kronor per år till den buffertfond som LO krävt för att
säga ja till ett svenskt EMU-medlemskap. Ett nyinrättat ekonomiskt
råd skall lägga förslag om hur pengarna bör användas.
Det mesta talar alltså för att
löneökningstakten för närvarande ligger på en
nivå som kommer att leda till stigande arbetslöshet. Med medlemskap
i EMU och ett lägre inflationsmål blir kravet om
återhållsam lönebildning än mer akut. Men de möjliga positiva effekterna på svensk ekonomi
kan enbart slå igenom om vi klarar av stabiliseringspolitiken på
ett både rättvist och effektivt sätt i EMU. Jag hoppas kunna verka för ett
svenskt EMU-medlemskap. Nytt stålbad? Robert af
Jochnick: "Det är viktigt att fundera
på hur vi som medlemmar i EMU ska kunna skapa goda
förutsättningar för en stabil utveckling med fortsatt låg
inflation Man kan ana konturerna av en uppgörelse
S och LO om buffertfonder Sverige är tyvärr
ännu inte moget att gå med i EMU Gyllenhammar:
De borgerliga ja-partierna vill göra upp
med regeringen om att ha ett nationellt inflationsmål även vid
ett svenskt EMU-medlemskap. EMU-minister Gunnar Lund är öppen
för idén, men LO säger blankt nej. The Euro: One Size Fits None Vi kan få betala ett pris när vi inte längre har
en egen penningpolitik eller kan sätta räntan efter vad som bäst
passar svenska förhållanden.... Riskerna med ett inträde i
valutaunionen bör inte överdrivas Marit Paulsen, som sitter
i EU-parlamentet för folkpartiet, anser inte att ett medlemskap i
valutaunionen gör någon större ekonomisk skillnad för
Sverige på kort sikt. "Jag tror att det är ungefär plus minus
noll. Ett utanförskap är inte en trappa ned till helvetet och ett
medlemskap är inte en stege till himlen. Men långsiktigt tror jag
att det blir betydligt mer minus om vi inte är med." Buffertfonder ger ett nej
till EMU "Dennis och Wohlin överdriver
Riksbankens betydelse" För egen del landar jag därför i ett Ja - om
än osäkert och med viss vånda. EMU mer än pengar
"Den gemensamma valutan manifesterar i sig
Begrav buffertfonderna bums Stabiliseringspolitik för full sysselsättning vid
svenskt medlemskap i EMU LOs remiss-svar om
buffertfonder DN har länge förespråkat att
Sverige går med i EMU. Det står vi fast vid. Men .... Om euron blir Sveriges valuta
sjunker den inte i värde vid en inflation. Spring inte ifrån facket, Persson
Kamp i (s) mellan ja eller nej till
EMU Svenska finanser svänger mest Persson nobbar LO:s EMU-krav EMU - MEN SENARE Ett EU-medlemskap måste följas av ett EMU-medlemskap.
Det är EU-kommissionen, ECB och Ekofinrådet överens om. Dock
bör EMU-medlemskapet inte stressas fram, utan följa på en
period av anpassning till euron. “Ett snabbt EMU-inträde medför betydande risker
för länderna. De har, även efter EU-medlemskapet, en
mångårig period av anpassning framför sig då det kan
vara bra att ha en egen valuta och en egen ränta för att mildra
ekonomiska bakslag eller chocker”, säger Klaus Regling,
generaldirektör för kommissionens ekonomi- och finansdirektorat. Franske centralbanschefen Jean-Claude Trichet konstaterar
även att ett alltför snabbt inträde i växelkursmekanismen
ERM, då ett land låser sin valuta gentemot euron, kan vara ett
misstag. Sandro Scocco blir
direktör på Arbetsmarknadsstyrelsen Ams). “Onödigt höja
överskottsmålet” (enligt IMF) LO och EMU-fällan Lars Jonung: Bank of England chief explains UK
euro delay LO ställer sig positivt till ett
svenskt medlemskap i EMUs tredje steg, valutaunionen, under
förutsättning att lönebildningen visar sig stabil och att vi
får nya instrument för att kunna hantera ekonomiska chocker. Keep floating, stop worrying
En sån
himla otur Tonvikten ligger snett i den svenska
EMU-debatten. En dumhetens
konspiration ”EMU ÄR EN DUM
KONSTRUKTION” Vad
händer vid depression? Jonas Ljungberg, Korkade EMU-förslag
EMU är inget
ekonomprojekt Lars Jonung i bilaga till EMU-utredningen Se inte bara till kronor och
ören ( EMU-utredningen) Riskerna med ett inträde i
valutaunionen Även i EMU-frågan var det Göran Persson som satte
tonen. Han påpekade att det, trots den djupa lågkonjunkturen, inte
syns några tecken på valutaoro i Europa. Detta kan mycket väl
vara eurons förtjänst. En gemensam valuta minskar risken för
spekulationsattacker. Det är en av de många vinster som ett
medlemskap i EMU skulle medföra.
Folkpartiledaren Lars Leijonborg betecknade ett eventuellt byte av kronan till
euron som lika odramatiskt som när femkronorssedlarna ersattes med
mynt. Fullt så enkelt är det visserligen inte. Men Leijonborg
har rätt i ett avseende: riskerna med ett inträde i valutaunionen
bör inte överdrivas. Om Riksbanken lämnar över ansvaret för
räntenivån och valutavärdet till den europeiska centralbanken
kan finanspolitiken dock behöva stärkas. Det kan till exempel ske
genom att regeringen ges mer omedelbar kontroll över moms- och
skattenivåerna. EMU-kritiska
centerpartiets ledare Maud Olofsson är skeptisk till detta
förslag. Det finns det visst fog för. Mot bakgrund av de historiska
erfarenheterna av svensk, expansiv finanspolitik bör även andra
möjligheter utredas ordentligt. Därmed inte sagt att det går att använda ett
lösryckt förslag - så som Olofsson gör - som argument
för att stå utanför valutaunionen. Vad händer om ekonomin börjar
krisa på allvar? RE: Det var det enda som sades i hela Svenska
Dagbladets huvudledare om stabiliseringspolitik utan växelkurs och
ränta om utredningen. Även Dagens Nyheter viftar bort hela
frågeställningen DN 2002-03-13 Blir Sverige medlem i EMU sköts ränte- och
valutapolitiken centralt på EU-nivå. Då uppstår problem
om Sverige råkar ut för störningar som andra EU-länder
inte drabbas av. LOs chefekonom Dan Andersson menar att den är alldeles
för akademisk för att ligga till grund för några beslut. -
Men frågar man en professor så får man en professors svar,
säger han. Han menar att både eurons förespråkare och
motståndare åtminstone får en gemensam reaktion: - Det
här med EMU var krångligare än man tänkt sig. Professor Lars Calmfors, som varit ledamot i utredningen,
menar att man tagit de möjliga problemen på större allvar
än de länder som redan är med i valutaunionen. - Vi är oerhört angelägna om stabila offentliga
finanser men det saknas vetenskaplig grund för utredningens slutsats. Det
nya målet har utredningen dragit som en kanin ur en hatt, säger
Carl B Hamilton (som är styrelseleordförande i
Anne Wibbles
minnesfond) Moderatledaren Bo Lundgren tror att ett svenskt
EMU-medlemskap kan höja den långsiktiga svenska tillväxten och
därmed minska problemen med stabiliseringspolitiken. TCO-ekonomen Roland Spånt är allmänt
kritisk till EMU och menar att det inte finns några ekonomiska skäl
att ansluta sig. ANALYS: Sverige behöver hög ekonomisk
beredskap Resonemanget känns igen från finanspolitikens
storhetstid på 1960- och 1970-talet. På den tiden trodde politiker
och ekonomer på möjligheterna att finjustera ekonomin genom att
vrida på rattar och dra i spakar från finansdepartementets
kontrollrum. Sedan dess har det blivit uppenbart att stabiliseringspolitik inte
kan bedrivas på det sättet. Tanken hos EMU-utredningen är också att det endast
är i undantagsfall som finanspolitiken ska användas aktivt. Man talar
om situationer där det uppstår ett produktionsgap, alltså en
skillnad mellan faktisk och möjlig produktionsnivå, motsvarande
minst 2 procent av BNP. Historiskt kan man peka på att detta har
inträffat vid två tillfällen under de senaste två
decennierna: överhettningen i slutet av 1980-talet och nedgången i
början av 1990-talet "Om vi står utanför EMU har vi något större
frihet att sätta vår egen ränta – men friheten är
marginell" "Inga dåliga skäl för ett
medlemskap i valutaunionen" How Valuable Is Exchange Rate Flexibility? Optimal
Monetary Policy under Sectoral Shocks DN-ledare
2002-03-13 Även Svenska Dagbladet viftar bort hela
frågeställningen LOs chefsekonoms särskilda
yttrande till Kommittén om stabiliseringspolitik för
full sysselsättning vid svenskt medlemskap i valutaunionen Den nya EMU-utredningen Kostnadsfritt
medlemsmöte på SNS, Sköldungagatan 1, Stockholm Tillbaka till globaliseringen
(buffertfonder, guldmyntfoten , Lars Jonung) Mellan ekonomins
avgrunder Mot euron med starkare krona
Utvecklingen inom det stora euroområdet är inte
jämn, när det kokar på ett håll kan det vara iskallt
på ett annat. Penningpolitiken inom euroområdet avgörs i
Frankfurt och kommer att bestämmas av läget i de största
ekonomierna, menar dessa kritiker. Sverige blir ett "randområde", som kan
få svårt att hänga med i svängarna. Vi vet i dag hur den
ekonomisk-politiska regimen ser ut vid ett utanförskap. För ett
meningsfullt val krävs att vi medborgare också får veta hur
den ekonomisk-politiska regimen kommer att se ut utan en svensk
penningpolitik. Röstar vi ja till EMU får vi en starkare
röst i det nya Europa, ökad pristransparens inom eurområdet och
förhoppningsvis lägre priser. Vi mister dock en
självständig penningpolitik som kan anpassas till svenska
förhållanden. Riksbankens penningpolitiska funktion ersätts av
Europeiska centralbanken, ECB, som måste se till hela euroområdet.
ECB kan inte ta särskild hänsyn om utvecklingen i Sverige avviker.
Detta ökar risken för perioder med överhettning eller djup
recession. Tyskland lider nu till exempel av en
lågkonjunktur, medan Irland samtidigt har starka tendenser till
överhettning. Hur jasidan i allmänhet och regeringen i
synnerhet anser att inhemska stabiliseringspolitiska problem ska hanteras inom
ramen för ett EMU-medlemskap är emellertid i dag höljt i dunkel.
Det gör det svårt att bilda sig en uppfattning inför
folkomröstningen. Frågan om stabiliseringspolitisk regim är
central för EMU-valet. Den svenska lönebildningen kan till exempel
komma att kraftigt skilja sig från omvärldens. Det kan tyckas som en ödets ironi att vi just
nu, när vi äntligen verkar få ordning och reda i
lönebildningen, frivilligt ska göra oss av med det verktyg vi
använt oss av - vår egen penningpolitik. Man kan naturligtvis hoppas
på att vi i en EMU-värld plötsligt får en
lönebildning i nivå med våra konkurrentländers.
Sannolikheten måste dock anses vara betydande att så inte blir
fallet. Det finns goda skäl att i förväg
tänka igenom och tillskapa de verktyg som behövs för att undvika
en dylik situation. Innan vi tar klivet in i en EMU-värld bör vi
alltså analysera om - och i så fall hur - vi kan bygga
institutioner som kan hantera en svensk utveckling som skiljer sig från
euroområdets. Vi vet i dag hur den ekonomisk-politiska regimen ser
ut vid ett utanförskap. För ett meningsfullt val krävs att vi
medborgare också får veta hur den ekonomisk-politiska regimen
kommer att se ut utan en svensk penningpolitik. Vi anser att detta bör ske
genom att regeringen presenterar sin syn i en EMU-proposition för
Riksdagen redan innan sommaruppehållet, och inte väntar till
Riksdagen öppnar igen efter folkomröstningen. Det vore dessutom
önskvärt med en värdegemenskap mellan jasidans partier.
Pensionsfrågan, som fem av riksdagspartierna står bakom, skulle
här kunna tjäna som ett bra exempel. Om vi inte får ett klargörande på
denna centrala punkt, kommer ja-alternativet i EMU-omröstningen att
få karaktären av en lottsedel. Stabilitetspakten -
Vänta och se -
Tyskland -
Irland Ett medlemskap i EMU handlar inte främst om
ekonomi, utan om politik - Jag vet inte om jag
känner mig överkörd - Har det socialdemokratiska partiet
förstått vad de missar när det gäller kampen för ett
ja till EMU? "Nej" är Lundby-Wedins underförstådda svar
på den frågan. - LO-styrelsens beslut om att ställa sig
neutralt i EMU-frågan betyder att de anser att det inte finns något
skydd mot ökad arbetslöshet vid ett EMU-medlemskap, konstaterar
vänsterpartiets Camilla
Sköld Jansson och tillägger: Wanja Lundby-Wedin förklarar dock varför LO
inte säger nej till EMU, trots att kongressens viktiga villkor om
buffertfonder nu inte uppfylls. I en artikel nyligen
skrev Andersson att "om nu inte arbetarrörelsen kan ge buffertar till
löntagarna så har de skäl att rösta nej". Det skall
dock inte läsas som att LO:s chefekonom nu är EMU-motståndare,
eller som en signal till LO-medlemmarna, säger Andersson som fortfarande
hoppas mycket på arbetsgruppens förslag. - Där finns mycket bra saker, säger
Andersson. Regeringen och finansministern tycker ju till och med att det
är så bra att det kan ersätta vårt förslag. "Ja till EMU" har spruckit Näringslivets organisationer, exempelvis Svenskt
näringsliv, slåss för ett ja. Men flera tunga direktörer
ser inga som helst fördelar med EMU. De flesta av dem ingår i
nätverket "Medborgare mot EMU". Men, invänder den näsvise, nejsidan har ju inte heller
helt enig. Vad spelar det då för roll att ja-sidan är
splittrad? Det är mycket enkelt. Hela bevisbördan faller på dem
som förespråkar ett ja. De som vill ha en förändring
måste övertyga väljarna om att den är bra. Det
behöver inte de som vill att allt ska förbli vid det gamla. Om det är uppenbart att ja-förespråkarna har
skilda uppfattningar om hur verkligheten ser ut, disparata idéer om
varför man ska byta valuta och olika uppfattningar om vilka
förändringar som kommer att krävas i Sverige försvagas
argumentationen. Vill folkpartiet helhjärtat ha ett
ja i folkomröstningen om EMU? Den 22 april ska LO:s representantskap, det högsta beslutande
organet mellan kongresserna, ta ställning till om kongressens villkor
för att rekommendera medlemmarna att rösta ja är uppfyllda eller
inte. På den punkten kan LO inte svika. LO:s medlemmar är alltid de
som först förlorar jobben när arbetslösheten stiger och som
nedskärningar slår hårdast mot eftersom de har de
snävaste ekonomiska ramarna. För att rekommendera ett ja måste LO veta att det finns
instrument för att klara jobben och sysselsättningen. Det är
ingen maktfråga, det är en överlevnadsstrategi.
Förstår ja-partierna det? LO kan inte ge politikerna ett öppet mandat och säga att
frågan får lösas efter folkomröstningen. Visserligen
är varje riksdag suverän att ändra varje politiskt beslut,
reglering och lag. Vad det handlar om är att LO-medlemmarna måste
känna förtroende för att det finns en politisk majoritet som
långsiktigt vill garantera sysselsättningen. Problemet är att det inte finns tillräckligt brett
parlamentariskt stöd för stabilitetspolitiken. I ett tidigt skede var
också folkpartiet och kristdemokraterna öppna för att
avsätta resurser i Riksgälden för att ha en stabilitetsreserv
eller buffert för orostider. Nu har folkpartiet efter moderaternas våldsamma attacker
på vad de kallar ”nya LO-fonder” fått kalla fötter.
Ingen bufferthög med pengar, säger Lars Leijonborg, folkpartiet vill
i stället amortera på statsskulden. Positionerna ser låsta ut men vad är viktigast: en enad
ja-sida i omröstningen om euron eller en fortsatt partipolitisk kamp om
hur överskottsmålet ska hanteras? En kompromiss måste till.
Gå halva vägen var! Amortera på statsskulden i fem år med 10 miljarder om
året och bygg sedan upp ett reservkonto i Riksgälden med motsvarande
10 miljarder per år. Vill folkpartiet helhjärtat ha ett ja i folkomröstningen
om EMU? Då måste partiet respektera LO:s krav om trygghet för
vanliga löntagare. Tar politikerna inte det på allvar är utgången
given. Det blir ett nej i folkomröstningen om euron.
Se t ex "EU has a lower rate of employment and of productivity than the US. In 2002, for every 100 working age people (aged 15 to 64) the US employed 75 and the EU only 66; if the EU were to achieve the US rate it would have to employ 17m more people than it does today.
Guillermo de la Dehesa /The writer is chairman of the Centre for Economic Policy Research and is author of the forthcoming book Quo Vadis Europe?/"
Financial Times September 15 2004
Göran Persson talade inför EMU-omröstningen om att överskottsmålet borde höjas
Överskottet ligger för närvarande långt under gällande mål
Johan Schück, DN Ekonomi 14/9 2004
Assar Lindbeck på DN Debatt
27/4 2003
Han ska rösta nej,
med motiveringen att han inte litar
på moderaterna. I ett tal på Skarpnäcks folkhögskola i
Stockholm i dag är hans budskap: Ja till EMU, men inte nu
DN
4/9 2003
Anders Jonsson, SvD 25/8 2003
Sveriges framtid i Europa och Europas framtida utveckling är vad
EMU handlar om.
Låt oss därför lämna
räntenivåer, överskottsmål och stabiliseringspolitik.
DN-ledare 20/8 2003
Dagens Industri 5/8 2003
Jasidan har hamnat i en självförvållad
fälla genom att så hårt trycka på behovet av att samla i
ladorna och förbereda sig för "det värsta". Närmast
opåkallat förs nu mardrömsscenarier fram som många
väljare inte visste var möjliga.
Mats
Wiklund, signerat, DNs ledarsida 15/8 2003
men kan ses som ett
förhandlingsbud.
Fredrik Reinfeldt, DN 15/8 2003
Om du /Person/ inte gör
det, eller misslyckas i dina försök, kommer jag och många andra
ja-anhängare att säga "EMU ja, men inte nu".
- Men om
moderaterna ställer sig bakom uppgörelsen - då blir det ja
från mig i folkomröstningen, säger
Sten
Andersson, DN 13/8 2003
Barometern 14/8
2003
SvD-ledare 2001-03-22
Nej, i överenskommelsen
nämns inte ordet buffertfonder. Men i praktiken är mål och
medel desamma som under de tidigare förhandlingarna: att motverka
konjunkturnedgång och överhettning med politiska medel.
DN-ledare 14/8 2003
SvD-ledare om LO och
överskottsmålet 14/8 2003
Svenskt Näringsliv
får härmed avge följande synpunkter på rubricerat
betänkande.
Svenskt Näringsliv avstyrker det föreslagna
finanspolitiska rådet. Det finns inget behov för ett sådant
eftersom vi anser att aktiv stabiliseringspolitik inte skall bedrivas
klicka här
Det kommer att fylla sin funktion under
valrörelsen, men kommer inte att innebära
några
avgörande finanspolitiska förändringar efteråt.
DI-ledare 14/8 2003
Om du /Person/
inte gör det, eller misslyckas i dina försök, kommer jag och
många andra ja-anhängare att säga "EMU ja, men inte nu".
- Men om moderaterna ställer sig bakom uppgörelsen - då blir
det ja från mig i folkomröstningen, säger
Sten
Andersson, DN 13/8 2003
- Nej-sidan har naturligtvis rätt när de säger att det
är fegt och respektlöst att attackera regeringskollegor som
avtvingats löfte att inte gå i svaromål.
men kan ses som ett förhandlingsbud.
Fredrik Reinfeldt, DN 15/8 2003
Överenskommelsen
innebär inte att LO överger sin neutrala hållning inför
folkomröstningen om eurons införande i Sverige.
LO 13/8 2003
Om Sverige går
med i eurosamarbetet ökar betydelsen av gemensamt ansvarstagande i
vårt land. Fack och arbetsgivare kommer att ha en viktig roll eftersom de
ansvarar för lönebildningen.
Socialdemokraterna välkomnar
att arbetsmarknadens parter bildar ett nytt fristående ekonomiskt
råd som kan arbeta fram underlag för beslutsfattande.
Rådet kommer då att få en viktig roll genom att det uttrycker
parternas gemensamma syn på kostnadsutvecklingen på arbetsmarknaden
och därigenom svenskt näringslivs konkurrenskraft.
Rådets
uppgift blir att ge en självständig ekonomisk bild av
konjunkturläget till riksdag och regering.
- För mig som principiell motståndare till fondsocialism är
diskussionen om buffertfonder anledning nog att ifrågasätta ett ja i
höstens omröstning. Moderaterna verkar ha en annan
smärtgräns. Hur mycket höjda skatter och ökade
finanspolitiska befogenheter till korporativa råd är de beredda att
acceptera i eurons namn?
- Vi vet nu att Göran Persson har för
avsikt att göra upp med LO om finanspolitiken vid ett ja till EMU. Vi vet
att en uppgörelse innebär höjda skatter till någon form av
fond styrd av ett korporativt sammansatt råd.
SvD-ledare 8/8 2003
Ja-sägaren Assar Lindbeck
är av annan mening:
"Av allt detta kan man nu inte dra slutsatsen
att förlusten av nationell penningpolitik helt skulle kompenseras av ett
minskat behov av en egen konjunkturpolitik, och av mindre störningar av
den svenska ekonomin från valutamarknaden. Som en
beredskapsåtgärd är det därför klokt att följa
det vanliga rådet att förstärka statsfinanserna i samband med
ett inträde i EMU. Därmed skulle budgetutrymmet öka för en
expansiv finanspolitik (minskade skatter eller ökade statsutgifter) i
lågkonjunkturer. Assar
Lindbeck på DN Debatt 27/4 2003
Aftonbladet 6/8
2003
professor Sten Johansson, chef för
LO:s ekonomiska forskningsinstitut Fief.
Moderaternas ledare Bo Lundgren
DN 27/7 2003
som LO
krävt för att säga ja till ett medlemskap i EMU. Det hävdar
Lars Calmfors
Ekot 17/7 2003
Anders Jonsson, SvD 25/8 2003
- Men om den svenska
ekonomin skulle få stora problem gäller det att finanserna är
så stabila att det går att gripa in. Men det kommer att
inträffa ytterst sällan.
Alla vill nu
ha en "buffert" inför ett EMU-medlemskap - även de borgerliga
Nils-Eric Sandberg, kolumn SvD 17/7 2003
SvD-ledare 16/7 2003
Vad
som behövs är en strategi där politikerna "tar befälet". I
den strategin utgör EMU ett ankare som kommer att tvinga fram en mer aktiv
strukturpolitik.
Pontus Braunerhjelm, Dagens
Industri 16/7 2003
DN-ledare 16/7 2003
- Absolut, ett höjt överskottsmål tycker
vi är onödigt men vi motsätter oss inte det, säger Stefan
Fölster, chefekonom på Svenskt Näringsliv.
DN 5/7 2003
Göran Persson och Wanja Lundby-Wedin
DN Debatt 13/7 2003
Anders Jonsson, Lördagsanalys, SvD 12/7 2003
Göran
Tunhammar
VD Svenskt Näringsliv på DNs ledarsida 19/3
2003
SvD-ledare 10/7 2003
DN nyheter 9/7 2003
- De är båda bra kommunikatörer, och vi behöver ju
fler kvinnor på jasidan, sade Leijonborg.
DN-ledare 16/7 2003
Visst är det bra med en enad ja-sida. Men inte till vilket
pris som helst.
Norrköpings Tidningar 8/7 2003
Den som tror att detta gynnar ja-sidan riskerar att få
fel -
utstrålningen från EMU som ett elit- och
överhetsprojekt tilltar
Borås Tidning 8/7 2003
Ekot 7/7 2003
Att moderaterna nu också står bakom
överskottsmålet tycker han är bra.
DN 7/7 2003
Pressmeddelande
från Medborgare mot EMU 2003-07-05
Sture Eskilsson Gotlands Allehanda 6/7 2003
för att betala av på
statsskulden, men det ska vara under begränsad tid.
Bo Lundgren i
Ekot 6/7 2003 17.45
– Det kan
röra sig om 4,5,6 år – i den storleksordningen.
– Javisst,
därför att när väl statsskulden är rimlig finns det ju
ingen anledning att överbeskatta människor, säger Bo Lundgren.
Samtidigt kan en sådan bred uppgörelse - paradoxalt nog - ge
alla dem som varnar för farorna med ett euromedlemskap vatten på sin
kvarn. Det blir närmast ett indirekt erkännande av att ett medlemskap
är riskfyllt och något som kräver ekonomiska
säkerhetsåtgärder. Ännu ett självmål är
det sista jasidan behöver.
Sydsvenskan 4/7
2003
för att bemöta konjunktursvängningar vid ett EMU-medlemskap.
Kd, fp och m öppnar därmed i det pressade opinionsläget
för enighet med s och LO-ledningen
om grunden för en
finanspolitik med euron.
DN
1/7 2003
Det hänger samman med stabilitetspakten
Mats Johansson, SvD 2/3 2003
Det kan låta harmlöst men är ett steg i fel
riktning.
DN-ledare 24/3 2003
Göran Persson
och Wanja Lundby-Wedin
DN Debatt 13/7 2003
Sverige behöver
en buffert för att ha ett ordentligt utrymme att bedriva en aktiv
finanspolitik och möta de kostnader som en åldrande befolkning
för med sig.
Det behövs marginaler i budgeten så att
lågkonjunkturer inte automatiskt ska framtvinga besparingar i
välfärden.
Den Europeiska centralbanken måste bli
öppnare och mer aktiv.
/med LO om buffertfonderna/ skulle gå att få
klar före folkomröstningen.
SvD 25/6
2003
- Absolut, ett höjt överskottsmål tycker vi är
onödigt men vi motsätter oss inte det, säger Stefan
Fölster, chefekonom på Svenskt Näringsliv.
DN
5/7 2003
Anders Jonsson,
Lördagsanalys, SvD 12/7 2003
Sture Eskilsson
Gotlands Allehanda 6/7 2003
Så är det inte.
Bo
Lundgren DN 10/7 2003
"Vi har inte bytt fot", svarar Lundgren vänligt och promenerar vidare.
Peter Wolodarski, DNs ledarsida 8/7 2003
DN
30/6 2003
Norrb.Kuriren 29 juni:
Men om priset för medverkan heter
buffertfonder får det vara.
Den buffert som vi redan har /3+2
procent/ borde räcka
SvD-ledare 28/6 2003
-Det är klart vi kan hålla sams - det
kan vi redan i dag, säger han till svt.se. Moderatledaren Bo Lundgren
är till och med positiv till att dialogen mellan Göran Persson och
LO:s Vanja Lundby-Wedin är i gång.
SvT 27/6
2003
Nu kan LO pressa fram än hårdare
villkor.
Vill man ha EMU får man ta LO:s krav på
köpet.
Corren 27 juni 2003
-
Istället för att strö omkring tomma löften måste
Göran Persson ge besked om EMU-vardagens krassa verklighet. Hur mycket
kommer företagare och konsumenter att behöva betala i skatt till
EMU-bufferten? Hur mycket ökar krånglet av att skattenivåerna
går upp och ner efter ekonomins svängningar? Blir det ett
korporativt råd av fack- och näringslivshöjdare som dikterar
finanspolitiken i framtiden?
Pressmeddelande Stockholm
2003-06-27
om åtgärder inför ett EMU-medlemskap .
- Vi är öppna för en diskussion, säger Stefan
Fölster, Svenskt Näringslivs chefsekonom.
DN
27/6 2003
/med LO om buffertfonderna/ skulle gå att få
klar före folkomröstningen.
SvD 25/6
2003
Carl
Tham, DN Debatt 25/6 2003
– Vad är det för instrument ni har om Sverige
hamnar i kris och vi inte kan använda räntan?
På den
frågan blev ja-partierna svaret skyldig.
Aftonbladet, ledare 5/6 2003
Assar Lindbeck på
DN Debatt 27/4 2003
Utan buffertfonder, som bidrar
till att stabilisera lönebildningen, bör Sverige inte gå med i
EMU, anser han
- I dag skulle jag rösta nej, och så blir det
nog
P-O Edin, intervjuad i DN 25/4
2003
Aftonbladet, ledare 23/4 2003
DN nyhetsartikel 23/4 2003
Det måste vara fel att gå över till euron om vi
inte har en god uppfattning om vilken typ av ekonomisk anpassning som kommer
att krävas om vårt kostnadsläge på nytt blir för
högt. Risken för det är stor. Därför tänker jag
rösta nej den 14 september
DN:s förre politiske chefredaktör
Svante Nycander
DN Debatt 12/4
2003
The Economist 10/4 2003
Peter Norman VD, Sjunde
AP-fonden
Daniel Barr chefsanalytiker, Sjunde AP-fonden
Dagens Industri 5/4 2003
LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin
DN 8/4
2003
Nils Lundgren
tillsammans med centerns Lena Ek
Publicerad i Göteborgs-Posten 4 april
2003
Wanja Lundby-Wedin, LO:s
ordförande
Ekots lördagsintervju 5/4
2003
Ja-sidan inför
folkomröstningen om EMU är nu splittrad i minst tre falanger.
Göran Persson har anledning att vara nervös.
Lena Melin Aftonbladet 5/4 2003
Aftonbladet,
5/4 2003
LO bör säga Nej till EMU
- LO bör följa rådet
från sin chefsekonom. Det säger Rolf Englund, en av grundarna av
Medborgare mot EMU, i en kommentar till LOs beslutsvånda om
buffertfonderna.
Pressmeddelande 4/4
2003
Ekot 4/4 2003
Mer om LO
LO:s ordförande
i Lördagsintervjun 5/4
Utanför, med en liten och
sårbar valuta, blir det nödvändigt att ha än större
ekonomiska muskler.
Anders Sundström och Stavros Giangozoglu.
Uppsala Nya Tidning 3/4 2003
Financial Times
2/4 2003
Borås
Tidning 31/3 2003
Buffertfonderna riskerar nu att bli ett av de präktigaste
självmålen i svensk politisk historia. Det vore också ett av
de mest onödiga, ty hela frågan är egentligen ett
stickspår som för bort diskussionen från de avgörande
problemen i svensk ekonomi.
För det första: höga skatter och
en sönderreglerad arbetsmarknad hämmar den ekonomiska dynamiken, med
resultatet att vi får sämre tillväxt och successivt blir
fattigare än jämförbara länder.
Ekonomer skulle aldrig ha uppfunnit en gemensam valuta för
Europa
PM Nilsson Expressen
2003-04-01
En samlad ja-sida hade
givetvis haft sina fördelar. Men ...
Sydsvenskan 1/4 2003
SvD-ledare 1/4 2003
Sprickan mellan LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin
och statsminister Göran Persson djupnar.
För närvarande har
de olika åsikter om precis allt.
Lena
Melin, Aftonbladet, 30/3 2003
Mer om LO
Vi kan förlita
oss till den europeiska centralbankens räntejusteringar.
Anders Wettergren,
krönika, GP 27/3 2003
Anders Wettergren, krönika, GP 27/3
2003
Då måste partiet respektera LO:s
krav om trygghet för vanliga löntagare.
Tar politikerna inte det
på allvar är utgången given.
Det blir ett nej i
folkomröstningen om euron.
Aftonbladet ledare
25/3 2003
Dagens Industri, ledare 25/3 2003
Sydsvenskan 25/3
2003
Corren 25/3 2003
DN nyhetsplats 25/3
2003
Det kan låta harmlöst men är ett steg i fel
riktning.
DN-ledare 24/3 2003
Fredrik Tenfält,
Göteborgs-Posten 19/3 2003
Peter Wolodarski, DNs ledarsida 19/3
2003
Efter mötet med Lundby-Wedin ställer sig statsministern
på LO:s sida.
DN nyhetsplats 19/3 2003
ja till höjt överskott i de
offentliga finanserna.
Därmed öppnas vägen till en
kompromiss mellan regeringen och fp
DN
nyhetsplats 17 mars 2003 15:43
Bråket om buffertfonderna kan avgöra folkomröstningen
om EMU.
Folkpartiets och kristdemokraternas lama hållning riskerar
att leda fram till ett nej.
Med sex månader kvar till
folkomröstningen har alla EU-positiva krafter i Sverige anledning att vara
djupt oroade över hur detta kommer att sluta.
DN-ledare 17/3 2003
eller större variation i trygghet och
inkomster?
Dan Andersson, DNs ledarsida 17/3 2003
Striden tycks
märkligt nog inte främst stå mellan ja och nej, utan mellan
ja-anhängarna.
Aftonbladet 16/3
2003
DN, nyhetsplats
15/3 2003, reporter Henrik Brors
Det är LO:s krav på särskilda
fonder som skapat splittring, både till höger och vänster om
blockgränsen
DN-ledare 15/3 2003
EMU-förespråkarna har ett problem. De har
inte något gemensamt förslag om vad som skall ersätta den
nuvarande penningpolitiken som ekonomisk
stabiliseringsfaktor.
Jesper Katz, doktorand i nationalekonomi
vid Linköpings universitet och utbildningsansvarig vid Medborgare mot
EMU
Sydsvenskan 14 mars 2003
– Jag kan bara säga att som ekonom kan jag inte förstå
den typen av resonemang. Jag kan också inse att det kan vara politiskt
taktiskt besvärligt om man vill argumentera för ett EMU-medlemskap
att samtidigt gå ut och säga att man måste ha ett högre
budgetöverskottsmål.
Lars Calmfors om
Göran Perssons utspel, Ekot 14/4 2003
Tillväxten, handeln och
köpkraften ökar.
Men makten över räntan flyttas till
Frankfurt
Klas Eklund SvD 12/3 2003
Nils Lundgren,
Pressmeddelande, 5 mars 2003
Nej-sidan försöker skrämmas med det som
känns främmande och spelar på den naturliga osäkerhet som
finns inför framtiden.
Ekot 7/7
2003
Att moderaterna nu också står
bakom överskottsmålet tycker han är bra.
DN 7/7 2003
-Det är
klart vi kan hålla sams - det kan vi redan i dag, säger han till
svt.se. Moderatledaren Bo Lundgren är till och med positiv till att
dialogen mellan Göran Persson och LO:s Vanja Lundby-Wedin är i
gång.
SvT 27/6 2003
-Nej, socialdemokraterna väljer att prata med vilka
de vill.
Nu kan LO pressa fram än
hårdare villkor.
Vill man ha EMU får man ta LO:s krav på
köpet.
Corren 27 juni 2003
om
åtgärder inför ett EMU-medlemskap.
- Vi är
öppna för en diskussion, säger Stefan
Fölster, Svenskt Näringslivs chefsekonom.
DN 27/6 2003
/med LO om buffertfonderna/ skulle
gå att få klar före folkomröstningen.
SvD 25/6
2003
- Vi får se om vi hinner göra något mer, säger
han, men bedömer det som orealistiskt att en uppgörelse skulle
gå att få klar före folkomröstningen.
Men sedan hittade vi ju på att avreglera
ekonomierna på 70- och 80-talen. Anden är släppt ur flaskan och
den kommer inte tillbaka. Då måste vi hitta en nivå där
vi kan matcha den här nya situationen för att på så
sätt få möjlighet att driva en nationell politik.
Ekot 11/3 2003
- Självklart måste
politikerna i förväg vara överens om att nu är det en djup
lågkonjunktur och nu måste vi ta från den här reserven.
Om den sedan ska användas tillskattesänkningar eller
utgiftsökningar kan man avgöra då.
Peter Wolodarski DN 10/3 2003
- Det
är skamligt. Det är bara ett sätt att komma undan debatten om
buffertfonderna
SvD/TT 7/3 2003
- Om EMU är ett sådant stabilt och
framgångsrikt projekt, varför behövs då buffertfonder
eller överskott i statsfinanserna som säkerhet? Eurozonens djupa
ekonomiska kris visar att EMU är ett riskprojekt, säger riksdagsledamot Lena Ek, vice ordförande i Europa
ja - euro nej och ledare för centerpartiets Nej till EMU-kampanj.
-
Avsättningen av 10 miljarder kronor årligen till buffertfonder
är en slags EMU-skatt utan betydelse. Om Sverige hamnar i en ekonomisk
kris liknande den 1992 krävs betydligt större belopp. Att höja
överskottsmålet i statens finanser minskar också utrymmet
för sociala reformer eller för att sänka skatterna,
säger Nils
Lundgren.
Corren, ledare, 3/3 2003
En lysande artikel,
enligt Rolf Englund
Lena Ek, centerpartiet 4/3 2003
SvD-ledare 4/3 2003
Claes-Göran Hegnell, pol red, Smålandsposten 3/3
2003
Expressen, ledare 3/3 2003
Med det här upplägget kan buffertfonderna
samla ja-röster utan att skrämma över någon till
nej-sidan.
Dagens
Industri, ledare 3/3 2003
Mats Johansson, SvD 2/3 2003
Regeringens förslag om buffertfonder får skarp kritik av
både EMU-motståndare och delar av den politiska oppositionen.
Fonder för att minska risken för ekonomiska kriser är
verkningslöst och fel väg, är några av omdömena.
DN 2/3 2003
DN 1/3 2003
SvD-ledare 27/2
2003
Det är
där den svaga länken sitter och det är en viktig riskfaktor att
diskutera och åtgärda. Det nya i EMU blir, som vi ser det, inte
högerpolitik, utan ökade krav på stabilisering genom
finanspolitiken. Det betyder att regering och riksdag måste agera mer
än idag. Om de inrättar nya beslutsramar, stärker sin
analyskapacitet och bygger politisk konsensus kring vilka skatter som ska
användas, så kan de snabbt och legitimt fatta de beslut som kommer
att krävas i EMU. De måste också säkra tillräckliga
resurser till finanspolitikens stabilisering.
Monika Arvidsson,
LO-ekonom Lena Westerlund, LO-ekonom
LO-Tidningen nr 5, 2003
Men det förutsätter att LO-kongressens
krav har uppfyllts
Wanja Lundby-Wedin
Aftonbladet 20/2
2003
Både Riksbanken
och det statliga konjunkturinstitutet varnade under en utfrågning i
riksdagens finansutskott på torsdagen för att de svenska
lönekostanderna ökar alltför snabbt och måste ner till 3,5
procent om året
Dagens Eko 13/2 2003
Politikerna måste ta ett större ansvar för att
hålla inflationen och löneökningarna i takt med Europa .
Annars försämras vår konkurrenskraft och det kommer vi inte att
kunna devalvera oss ur som tidigare.
Men jag tror att vi klarar detta.
Annars är det beklämmande för Sverige.
DI 8/2 2003
Lars Heikensten 3/2 2003
Carl
Rosenblad
styrelseordförande i Consilium AB
Dagens Industri 3/2
2003
EMU-projektet introducerades långt innan man hade nått den
grad av integration och harmonisering som jag anser är
nödvändig.
DI 3/2 2003
DI 28/1 2003
Jürgen von Hagen:
Britain, Sweden, and Denmark - If I were
them, I wouldn't join until Germany has reformed
Business Week
24/1 2003
Jag skulle nog vilja
hävda att den förlusten är ytterst
begränsad.
Pernilla Ström DN 27/1 2003
Sydsvenskan 23/1
2003
Att Sverige
förlorar den nationella makten över penningpolitiken bekymrar henne
inte nämnvärt. "Jag tror att vi mer än väl kommer att hitta
finanspolitiska medel som kan kompensera om räntan är för
hög eller för låg för oss. Debatten koncentreras för
mycket på akuta nu-problem. Frågan är om vi i Sverige har
mindervärdeskomplex gentemot resten av Europa. Jag tror att
många
ekonomer på nej-sidan tycker att Sverige inte duger."
Folkpartiets EMU-general
Marit Paulsen DI 21/1 2003
Ulf Jakobsson Kolumn SvD 9/12 2002
Urban Bäckström DN Debatt 8/12 2002
Klas Eklund Eurofokus 3/12 2002
Finns
det då inga argument mot ett svenskt deltagande?
Stabiliseringspolitiken! Äntligen har Sverige fått fason
på stabiliteten. Det är osäkert vad som sker om vi går in
i EMU, och det finns en uppenbar risk att det blir sämre.
Vid medlemskap behövs buffertar i
stabiliseringspolitiken. Men absolut inga buffertfonder.
Carl B
Hamilton SvD Brännpunkt 5/12 2002
de europeiska nationernas och folkens öde"
Jacob Wallenberg DN
Debatt 4/12 2002
För egen del ser jag både ekonomiska
nackdelar och fördelar med euron. Förlusten av en nationell valuta-
och penningpolitik kan synas vara en nackdel som kräver kompensation i
form av större flexibilitet i den egna finanspolitiken.
SvD-ledare
30/11 2002
Sten Johansson FIEF -
Fackföreningsrörelsens
Institut för Ekonomisk
Forskning
Istället uppstår
arbetslöshet.
Johnny Munkhammar EU-expert vid Svenskt
Näringsliv
Sydsvenskan 26 oktober 2002
Nyss förklarade LO-ordföranden Wanja Lundby-Wedin frankt att
hon inte kan förorda ett medlemskap utan den grund som LO-kongressen
år 2000 ställde upp.
Aftonbladet, ledare 8 oktober 2002
Sören Wibe, ordförande i socialdemokratiska
EMU-kritiker
Ekot söndag 6 oktober 2002
Ragnar
Roos
Veckans Affärer nr 40, 30 september 2002
Statsminister Göran Persson sågar EMU-utredningens eniga
förslag om ökat överskottsmål för de offentliga
finanserna om Sverige ska gå med i EU:s valutaunion -
"EMU-skatten".
2002-08-16, reporter Åsa Tillberg
Svenska
Dagbladet, 2002-06-21
Scocco ska arbeta
med utvecklings- och policyfrågor kring verkets arbetsmarknadspolitiska
insatser, enligt ett pressmeddelande från Ams. Han ska också
ingå i verkets ledningsgrupp.
Ordförande i AMS styrelse är
Per-Olof Edin
Dagens Industri
2002-05-17)
Ledare
Transportarbetaren 4/02 Martin Viredius
EMU:
CENTRALISERAD PENNINGPOLITIK EN STYRKA
(Direkt, 020417)
BBC 15 April, 2002
Britons had yet to be convinced that
the benefits of adopting the currency were sufficient to warrant abandoning
control over interest rates.
LOs
ordförande Wanja Lundby-Wedin
vid ett anförande i Stockholm
inför Svenska EU-klubben
2002-03-21
The real case for an independent pound has nothing to
do with ultra-nationalism or hostility to Europe
Samuel Brittan,
Financial Times 2002-03-27
Oturligt nog drabbades de av den värsta ekonomiska
nedgången på sextio år. Hösten 1992 var det slut
på den enda vägens politik
DN-ledare 2002-03-26
Sixten Korkman, reporter Johan Schück
DN
2002-03-25
Expressen, Dagens Industri, Dagens Nyheter, Svenska
Dagbladet och Bo Lundgren
Rolf Englund i Nya Wermlands-Tidningen
2002-03-22
”Makthavare har genom alla
tider haft behov av rådgivare som har legitimerat deras beslut. De
två mest långlivade professionerna i den riktningen har väl
varit astrologer och teologer.
Numera är det ekonomer som tjänar
den rollen.”
P-O Edin, tidigare chefekonom på
LO
Affärsvärlden 2002-03-20
SvD Samtider 2000-03-05,
utdrag
Det finns konjunkturutfall som EMU-systemet inte är rustat
för. Dagens valutapolitiska fundamentalism har betänkliga likheter
med mellankrigstidens.
Expressen-ledare 2002-03-13
Det finns många goda skäl att
avvisa förslagen som i går presenterades i utredningen
"Stabiliseringspolitik i valutaunionen".
Ledare i Dagens Industri 2002-03-19
Sverige bytte
stabiliseringspolitisk regim i slutet av 1980-talet utan att det fanns
förståelse för processens konsekvenser för den
makroekonomiska utvecklingen.
Mats Hallgren i SvD 2002-03-14
I Finland och i flertalet av de EU-länder som har gått
över till euro ser man inte EMU som ett rent ekonomiskt projekt. Euron ses
som ett ekonomisk medel för att styra mot det politiska
målet om en allt närmare gemenskap mellan länderna och
folken.
bör inte överdrivas
Sydsvenskan 23/1
2003
SvD-ledare 2002-03-13
Tala är silver - tiga är guld.
Javisst, men det är också skamligt.
- Det är inte så enkelt att klara ut hur
sådana störningar ska hanteras. Problem inom skogssektorn,
bilindustrin eller IT-sektorn får starkare effekter i Sverige än
på andra håll, säger Bengt K Å Johansson.
- Andra
länder är inga föredömen, säger han.
- Ju högre
tillväxtbana, desto lättare att hantera konjunktursvängningar,
säger han.
Johan Schück i DN
Feltänkt om EMU
Ledare i
Aftonbladet 2002-03-14
Ledare i Sydsvenskan 13 mars 2002
Federal Reserve Bank of New
York
Staff Reports March 2002 Number 147
Vad svaga statsfinanser och en trögrörlig
arbetsmarknad ledde till fick Sverige uppleva i 1990-talskrisen.
Botemedlet
då var en flytande krona, det vill säga en devalvering som gjorde
oss alla fattigare.
Den möjligheten kommer inte mer att stå till
buds med ett EMU-medlemskap.
Det ska vi vara glada för, ty det kommer
att kräva en sundare ekonomisk ordning.
Kommittén för stabiliseringspolitik för
full sysselsättning vid ett svenskt medlemskap i EMU
(Fi
2000:07) lämnade sin
slutrapport
tisdagen den 12 mars.
tisdagen den 12 mars 2002 kl 18.00 - 20.00
DN-ledare 2002-03-07
SvD-ledare 2002-02-28
DN-ledare 2002-02-28
Peter Norman VD, Sjunde AP-fonden
Daniel Barr
chefsanalytiker, Sjunde AP-fonden
Dagens Industri 5/4 2003
Ekonomer skulle aldrig ha uppfunnit en gemensam
valuta för Europa
PM Nilsson Expressen
2003-04-01
LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin
DN 8/4 2003
Och LO:s beslut på måndagen
införlivas också omedelbart i nej-sidans propaganda.
- Beslutet skickar en tydlig
signal om att EMU innebär stora risker för löntagarna.
- Vi hade på kongressen en positiv
grundhållning till EMU. Frågan handlade om ifall LO skulle
ställa sig neutral, eller kunna ställa sig positiv.
Ja-sidan
inför folkomröstningen om EMU är nu splittrad i minst tre
falanger.
Göran Persson har anledning att vara
nervös.
Lena Melin 5/4 2003
Då måste partiet respektera
LO:s krav om trygghet för vanliga löntagare.
Tar politikerna inte
det på allvar är utgången given.
Det blir ett nej i
folkomröstningen om euron.
Aftonbladet ledare 25/3 2003
|
"en hård kärna av folkpartister (även
kända som Hamilton/Munkhammarliberalerna) som är så
förälskade i EMU-projektet att de i princip är beredda att offra
vad som helst och argumentera hur som helst för att Sverige ska bli
medlem" |
LO - Folkpartiet - Stabilitetspakten
Tillbaka till fonderna I går skulle
LO:s styrelse ha uttalat sig om organisationens villkor för att säga
ja till EMU hade blivit uppfyllda eller ej.
Corren 25/3 2003
I stället beslöt LO:s styrelse att skjuta upp sitt avgörande. Det berodde på att facket och socialdemokraterna inte hade kunnat enas om ett förslag om så kallade buffertfonder.
Problemet är att detta krav djupt splittrat eurosidan. Bland de borgerliga finns en stark motvilja mot att låta den fondsocialism som man besegrade för tjugo år sedan komma tillbaka genom ett EMU-medlemskap.
Buffertfonder betyder att pengar skall avsättas i fonder för att sedan kunna användas vid lågkonjunktur, för att till exempel finansiera en sänkning av arbetsgivaravgifterna. För om Sverige går med i EMU ger vi upp vår egen penningpolitik. Då kommer vi inte längre ha ett eget räntevapen att tillgå för att parera svängningarna i ekonomin.
Men de pengar som skall sättas i fonderna måste tas någon annanstans ifrån. Effekten kommer att bli minskat utrymme för såväl välfärdssatsningar som skattesänkningar. Både väljare till vänster och till höger har således anledning att tycka illa om planerna på buffertfonder.
Särskilt stort kommer det pedagogiska Särskilt stort kommer det pedagogiska problemet att bli på den borgerliga sidan. Hur skall Bo Lundgren, Lars Leijonborg och Alf Svensson kunna sälja in euron när den kommer att leda till höjd skatt (för att fylla på fonderna), och till en delvis fackligt styrd ekonomisk politik genom "strukturråd"?
Det finns dock en mycket bättre lösning: Sverige kan behålla sin penningpolitik. Så slipper vi slå knut på oss själva för att uppfinna krystade ekonomisk-politiska konstruktioner för att försäkra oss mot de osäkerheter som följer med ett EMU-medlemskap.
LO tvekar om euron
Sydsvenskan
25/3 2003
För ett ja till EMU kräver LO dessutom att lönebildningen skall vara "stabil". Detta villkor kan redan i vår punkteras av det egna förbundet Kommunal som i omförhandlingar av årets avtal begär lönepåslag på närmare 6 procent.
Mindre än ett halvår före folkomröstningen om Sveriges framtida valuta väljer landets största organisation, med nästan två miljoner medlemmar, att säga "pass". LO-ledaren Wanja Lundby-Wedin börjar i sitt vankelmod alltmer likna centerledaren Olof Johansson inför EU-valet 1995, då "nja" var centerns linje.
LO-ledningens stora dilemma är att den egna medlemskåren hör till de mest EMU-kritiska grupperna i landet. Enligt en färsk Temo-undersökning säger 63 procent av LO-folket nej till euron, mot 45 procent av hela väljarkåren. Kravet på buffertfonder - eller stabilitetsreserv som LO:s chefsekonom Dan Andersson nu föredrar att säga - var "moroten" som i september 2000 fick en splittrad LO-kongress att säga ja till EMU.
En kollektiv fonduppbyggnad löser inte de strukturproblem som utgör dagens stora samhällsekonomiska utmaning. Bättre än att driva fram en omstridd fondmodell är att LO håller fast vid sin linje och fortsätter att passa. Det kan vara upp till enskilda förbund - ytterst de enskilda medlemmarna - att väga för- och nackdelar med att Sverige fullt ut tillhör eller delvis står utanför Europas monetära union.
Arbetarrörelsens jakampanj har
kört fast i försöket att ena LO och socialdemokraterna om en
EMU-buffert. Den gemensamma arbetsgruppen, under finansminister Bosse Ringholms
ledning, lyckades inte få fram ett förslag till LO-styrelsens
möte på måndagen
DN nyhetsplats 25/3 2003
LO hade planerat för presskonferens efter LO-styrelsens möte på måndagen. Förhoppningen var att styrelsen skulle ha kunnat rekommendera LO:s representantskap att säga ja till ett svenskt medlemskap i EMU. Men det som har kallats "en ödesdag för jakampanjen" passerade utan att något beslut kunde fattas. Det fanns helt enkelt inget underlag från LO:s och socialdemokraternas gemensamma arbetsgrupp
Arbetsgruppen har nu en vecka på sig att enas om ett förslag som LO-styrelsen kan ta ställning till. Det extra representantskapet är inkallat till den 22 april.
"ett höjt överskottsmål i de
offentliga finanserna"
Det kan låta harmlöst men är ett
steg i fel riktning.
DN-ledare 24/3 2003
När ekonomiprofessorn och EMU-utredaren Lars Calmfors skriver på dagens ledarsida att det är "svårt" att förstå kritiken mot dessa fonder, så gör han en mycket optimistisk bedömning av förslagets kortsiktiga och långsiktiga politiska effekter. Vi delar inte hans bedömning. Vi tror varken att politiker är bra på att samla i ladorna för kommande bruk eller att denna modell är ett riktigt strategival för Sverige.
Om LO får igenom sina buffertfonder (eller en variant av dem) kan vi mycket väl hamna i en situation då facket genom politisk utpressning kräver att miljarderna ska användas i ett visst syfte. Ingen kan garantera vad som händer om fem-tio år. Att bygga upp nya miljardfonder är att bädda för politiska bråk, trots löften om annat i dag. LO:s och regeringens utfästelser är helt enkelt inte trovärdiga. Det är märkvärdigt att folkpartiet och kristdemokraterna fortfarande tycks lita på dem.
|
Lars Calmfors Ett argumetn som på andra håll använts mot en fonduppbyggnad/högre överskott är att det skulle innebära en "överbeskattning". Det är sant att skatterna skulle behöva vara något högre, eller de offentliga utgifterna något lägre, medan fonden byggs upp. Men det innebär inte någon permanent högre beskattning. Ränteintäkterna från de fonderade medlen leder nämligen till att skatterna i framtiden blir lägre än annars. Så en fonduppbyggnad innebär bara en omfördelning av skattebetalningar över tiden. |
| Ekonomiprofessor Lars Calmfors har av Kungliga
Vetenskapsakademin tilldelas Söderbergska priset 2003 "för hans
vetenskapliga insatser rörande lönebildning och ekonomisk politik".
Prissumman är 800.000 kronor. (DI 21/1 2003) |
Har Calmfors i grunden fel?
Rolf Englund 24/3 2003
Buffertfond splittrar ja-sidan inför
omröstningen om EMU
SvD nyhetsplats 22/3 2003
- Överskottsmålet bör höjas för att statens finanser ska vara i balans, att vi inte ska behöva låna pengar till driften över en konjunkturcykel. Det blir alltså inga pengar över till att stoppa in i någon fond. Om LO tror det lurar de sig själva. Ska de bygga upp en buffertfond måste riksgälden i så fall låna pengar till det och det ställer vi aldrig upp på, säger folkpartiets ekonomitalesman Karin Pilsäter.
Moderaterna är inte bara emot buffertfonder, de anser även att ett höjt överskottsmål i de offentliga finanserna innebär en överbeskattning och att de som vill ha det öppnar för "fondsocialism".
De tre borgerliga ja-partierna går just nu i otakt. Med ett ja till buffertfonder för att blidka LO riskerar dessutom Göran Persson att vidga klyftan ytterligare på ja-sidan.
- Jag är medveten om dilemmat. Om inte LO ger sitt stöd till EMU minskar förutsättningarna för oss att vinna folkomröstningen i höst. Det är något som Göran Persson får göra upp om med LO. Lösningen kan inte vara att vi accepterar några buffertfonder, säger Mats Odell.
"en hård kärna av
folkpartister (även kända som Hamilton/Munkhammarliberalerna) som
är så förälskade i EMU-projektet att de i princip är
beredda att offra vad som helst och argumentera hur som helst för att
Sverige ska bli medlem"
Peter Wolodarski, DNs ledarsida 19/3 2003
|
"Jag är en anhängare av urstarka offentliga
finanser men jag har svårt att se att det skulle vara någon
poäng med det förslaget." "Vi ska höja överskottsmålet. Men det
är inte på grund av EMU utan på grund av demografin, att vi
har en åldrande befolkning." |
Bland borgerliga sympatisörer är oron för dessa fonder stor. Att döma av brevskörden som nått mig under de senaste dagarna finns det liberalt sinnade väljare i tusental som kommer att rösta nej i folkomröstningen om LO gör upp med socialdemokratin. Och det kan mycket väl avgöra valutgången.
Men inom oppositionen råder ingen enighet om hur LO-fonderna ska hanteras. Det finns de som säger bestämt nej (som moderaterna) och de som antyder en vilja att kompromissa (som folkpartiet). Visserligen skickade fp-ledaren Lars Leijonborg i måndags ut ett pressmeddelande med rubriken "Nej till buffertfonder", men detta är mer en lek med ord än ett reellt avståndstagande från LO.
Denna undfallenhet beror delvis på en annan bedömning av skadan med att låta staten samla ännu mer i ladorna, delvis på att det finns en hård kärna av folkpartister (även kända som Hamilton/Munkhammarliberalerna) som är så förälskade i EMU-projektet att de i princip är beredda att offra vad som helst och argumentera hur som helst för att Sverige ska bli medlem.
Lars Leijonborg gjorde succé i riksdagsvalet, men frågan är hur många av hans väljare (därav åtskilliga före detta moderater) som kommer att stanna kvar i partiet om hans kompromissande resulterar i ett nytt maktredskap åt LO-ledningen. Oavsett hur det går i EMU-omröstningen är Göran Persson försäkrad. Med Lars Leijonborg är det annorlunda. Han är på god väg att spela bort både sin egen valframgång och en svensk övergång till euron.
Göran Perssons taktik tycks vara att
få med sig de borgerliga partierna på att höja det
långsiktiga överskottsmålet. Sådan kohandel borde de
borgerliga avhålla sig från.
Fredrik Tenfält,
Göteborgs-Posten 19/3 2003
LO anser att tio miljarder kronor skall avsättas årligen som buffert. Den summan kan jämföras med när Sverige några år in på 1990-talet senast befann sig i en allvarlig ekonomisk kris. Budgetåret 1992/93 hamnade budgetunderskottet på 187 miljarder kronor, och det nästkommande året på 177 miljarder kronor. Jämfört med andra finanspolitiska åtgärder blir LO:s buffertfonder inte mycket mer än ett spott i havet, för att uttrycka sig lätt vanvördigt. En buffertfond som hunnit byggas upp oavbrutet under en så lång period som 15 år skulle slukas helt av ett enda års budgetunderskott.
Göran Persson sitter i en besvärlig knipa. Hans egna ministrar tror inte på buffertfonderna, men samtidigt skall han försöka få upp LO på EMU-vagnen. Taktiken tycks vara att få med sig de borgerliga partierna på att höja det långsiktiga överskottsmålet i budgeten från 2,0 till 2,5 procent, men samtidigt hålla själva den tekniska frågan om fonder eller inte borta från dagordningen.
Sådan kohandel borde de borgerliga avhålla sig från. Frågan om överskottsmål för budgeten bör grundas på mer djupgående analyser än att en folkomröstning förestår. Och Perssons till stora delar självförvållade problem med LO kan han gott få reda ut på egen hand.
På måndag, den 24 mars,
sammanträder LO-styrelsen. Den skall då fatta beslut om LO:s villkor
för ett ja till EMU, av vilka buffertfonderna är ett, kan anses
uppfyllda.
Efter mötet med Lundby-Wedin ställer sig
statsministern på LO:s sida.
DN nyhetsplats 19/3 2003
LO vill skapa bufferten genom att målet för överskottet i de offentliga finanserna höjs med en halv procentenhet, vilket Svenskt Näringsliv och de borgerliga japartierna, utom moderaterna, kan acceptera.
Men folkpartiet förklarade på måndagen att pengarna, det handlar om drygt tio miljarder kronor om året, måste användas till att amortera på statsskulden. Att, som LO vill, samla pengarna "på hög" i en fond eller på ett konto, sade folkpartiet absolut nej till.
Efter mötet med Lundby-Wedin ställer sig statsministern på LO:s sida.
- Så länge vi har politiska beslut över de här pengarna, så kan vi mycket väl ha dem på ett konto, säger Göran Persson till DN på tisdagen. Fp-ledaren Lars Leijonborgs hårda nej till att bygga upp konton eller fonder med mångmiljardbelopp förefaller inte oroa Göran Persson.
- Vi kommer säkert att ha lite olika uppfattningar om hur den här dispositionen inom statsbudgeten skall se ut, säger Persson. Men det viktiga är att vi är överens om att höja överskottsmålet.
Ur ett offentlig-ekonomiskt perspektiv spelar det ingen större roll om pengarna sätts in på ett konto, enligt LO:s modell, eller används för att betala av på statsskulden som folkpartiet vill. Den offentliga ekonomin stärks i samma utsträckning i båda fallen. Men för LO har det ett avgörande symbolvärde att det "finns reda pengar" i bufferten; först då går det att tala om en verklig buffertfond.
För folkpartiet är symbolvärdet av en statlig fond det rakt motsatta, det luktar socialism.
Vi är helt emot fonder, förklarar Karin Pilsäter, partiets ekonomiska talesman.
Folkpartiet har tidigare uttalat sig hovsamt. För mindre än en vecka sedan skrev fp-ledaren Lars Leijonborg i sitt veckobrev: "Moderaterna har hittills i praktiken accepterat överskottsmålet på två procent, men den ytterligare halvprocenten framställs nu som socialism. Om en öppenhet för ett ambitiösare mål gör det lättare att vinna euro-omröstningen är väl det ett argument". SvD 18/3 2003
Fp-ledaren Lars Leijonborg gjorde på måndagen klart att folkpartiet inte accepterar att pengar "läggs på hög" i en buffertfond, om Sverige går med i EMU. Däremot tänker folkpartiet inte ta strid mot ett förslag som innebär att överskottet i de offentliga finanserna blir högre, förutsatt att pengarna används till att betala av på statsskulden.
- Sverige kommer att behöva starkare finanspolitiska muskler framöver. Men det har inget samband med EMU utan med demografiska faktorer, säger Leijonborg.
Med folkpartiets utspel på måndagen ökar pressen på Ringholms arbetsgrupp. LO har ett kongressbeslut som kräver buffertfonder för ett ja till EMU.
Det vore svårt för LO-ledningen att hävda att ett en snabbare avbetalning på statsskulden är samma sak som en buffertfond, och i arbetsgruppen har LO därför slagits hårt för att pengarna skall läggas just "på hög".
Ett förslag som diskuterats är att skapa ett särskilt konto på riksgälden för buffertfonden. Men kanske börjar LO nu öppna för en kompromiss. LO har ett intresse av bred politisk samstämmighet, för att en EMU-buffert inte skall upplösas vid en borgerlig valseger.
- Kunde vi säga att vi är överens om hur politiken skall riggas, kan väljarna tryggt rösta om EMU, sade Wanja Lundby-Wedin till TT i fredags. DN 18/3 2003
Svart måndag för jasidan
Bråket om buffertfonderna kan avgöra
folkomröstningen om EMU.
Folkpartiets och kristdemokraternas lama
hållning riskerar att leda fram till ett nej.
Med sex månader
kvar till folkomröstningen har alla EU-positiva krafter i Sverige
anledning att vara
djupt oroade över hur detta kommer att sluta.
DN-ledare 17/3 2003
När LO:s chefsekonom Dan Andersson skriver på dagens ledarsida, öppnar han en djup spricka inte bara i synen på ett svenskt medlemskap i EMU utan på hur vår ekonomi ska fungera i framtiden. Glöm för en stund talet om överskottsmål, Maastrichtkriterier och att DN skulle motsätta sig stabila statsfinanser (vilket naturligtvis inte är sant). Detta rör mer fundamentala frågor än så.
Det handlar i grunden om hur ett litet land som Sverige ska skapa en ekonomi som snabbt anpassar sig till förändringar i omvärlden eller om minsta lilla kris måste kräva politiska brandkårsuttryckningar som i bästa fall släcker ruiner. Dan Andersson tar avstånd från behovet av flexibilitet och rörlighet på arbetsmarknaden, men ger inget sammanhållet alternativ som har förutsättningar att verka effektivt.
Politiker ska styra konjunkturen, säger någon. Det har vi prövat förut. Riksdagen ska pumpa in pengar i krisbranscher, säger en annan. Men också det har vi erfarenhet av. Dan Andersson tycks vilja att arbetsgivaravgifterna ska svänga med förändringar i efterfrågan, men det är gammalt 1960-talstänkande som påminner om vad Sverige testade under några decennier. Borde inte resultatet från det experimentet vara avskräckande nog?
Om några år kan Sverige vara fullvärdig medlem i EMU, vilket vore önskvärt. Då försvinner vårt räntevapen. Men om vi till dess inte förmår att skapa de villkor som krävs för att bytet till euron ska bli framgångsrikt, ja, då riskerar Sverige att stå inför stora problem.
LO:s svar är buffertfonder. Dan Andersson vill numera inte kalla dem så, eftersom han förstår att ordet "fonder" får borgerliga väljare att se rött. Därför talar han om "stabilitetsreserv", som om buffertfondsbluffen inte skulle vara tydlig för alla.
Folkpartiet och kristdemokraterna förbryllar genom sin lama reaktion på utspelet. De tycks kallt kalkylera med att deras väljare inte bryr sig om att ännu mera skatter ska finansiera ett nytt maktmedel åt LO-ledningen - bara det blir ett ja till euron. Det är att grovt underskatta den oro inför ett svenskt EMU-medlemskap som finns i det borgerliga lägret. Många lutar åt ett ja men är långt ifrån 100-procentigt övertygade. Därför kan LO-fonderna mycket väl bli den fråga som leder fram till ett nej.
Landsorganisationen vill - tillsammans med TCO, Saco och regeringen - tvinga arbetsgivarna att delfinansiera varje sjukskrivning, och det kommer att göra det praktiskt taget omöjligt för äldre personer på arbetsmarknaden att få en ny anställning. Om idén realiseras kommer den att öka arbetslösheten och minska rörligheten, vilket är särskilt allvarligt om Sverige byter kronan mot euron.
Tillsammans med förslaget om buffertfonder utgör det ett grundskott mot ett framgångsrikt svenskt EMU-medlemskap.
Hittills har den samlade borgerligheten haft litet att säga om dessa avgörande aspekter av euroomröstningen. Bortsett från moderatledaren Bo Lundgrens utspel den senaste veckan har man i lugn och ro låtit socialdemokratin göra upp med LO, och facket har som vanligt dikterat villkoren.
Strategin är förödande. Med sex månader kvar till folkomröstningen har alla EU-positiva krafter i Sverige anledning att vara djupt oroade över hur detta kommer att sluta.
|
Kommentar av Rolf Englund: Ulf Dinkelspiel är styrelseordförande i Ja-sidans ledande kampanjorganisation, Stiftelsen Sverige i Europa |
Buffertar av något slag behövs på grund av stabilitetspakten
Rörlig växelkurs, stabila
statsfinanser som kan anpassa efterfrågan
eller större variation
i trygghet och inkomster?
Dan Andersson, DNs ledarsida 17/3 2003
Riv ur Dagens Nyheters ledare lördagen den 15 mars och läs den när ni vill förstå utgången av folkomröstningen.
För vinner den linjen som DN föreslår har landets löntagare men också småföretagare alla skäl att rösta nej till EMU. DN skriver "en ökad arbetslöshet motverkas bättre genom flexibilitet och rörlighet på arbetsmarknaden än via riksdagsbeslut om temporärt sänkta arbetsgivaravgifter.
DN är samtidigt emot starkare statsfinanser genom höjt överskottsmål och definitivt emot en stabilitetsreserv som LO förespråkar. DN uppmanar alla som verkar för att Sverige skall byta kronan mot euron att kraftfullt motverka varje kompromiss i denna fråga".
DN har ett sammanhängande ekonomiskt alternativ. DN vill inte ersätta växelkurs med stabil finanspolitik. DN vill i stället variera löntagarnas trygghet i anställning och deras inkomster.
Ur ekonomisk synvinkel går det lika bra att stabilisera ekonomin med hjälp av statens budget som med hjälp av flytande växelkurs.
Det finns därför av stabiliseringspolitiska skäl
inte motiv att säga nej till EMU.
Men det bara under
förutsättning att staten dels skapar nya beslutsregler, dels
ökar konsolideringen som gör att staten när så behövs
kraftfullt kan justera kapacitetsutnyttjandet i ekonomin. Det behövs inte
minst för att skydda företagen mot kostnadskriser och löntagare
mot arbetslöshet. Den statliga "professorsutredningen" om EMU ville
höja överskottsmålet med 0,5 till 1 procent. DN säger sig
inte lita på deras kalkyler, LO lutar sig mot dessa ekonomer.
DN låtsas som om ett evigt medlemskap i en monetär union, med vilken Sverige ekonomiskt inte passar helt väl och ett EMU som har lägre ambitioner vad gäller stabil ekonomisk utveckling och där Sverige bara kommer att utgöra en trettiondel och vars centralbank i liten omfattning kommer att ta hänsyn till Sveriges ekonomi, inte innebär fundamentalt ökade krav på den nationella finanspolitiken.
Tyvärr blir politiker svaga när de måste låna mycket. Det vet alla efter 1990-talets kris. LO Vill helt enkelt ha mer "konservativa" regler och mer prudentliga krav på solvens. Ja, det kommer att minska utrymmet för kortsiktighet både på utgiftssidan och inkomstsidan. Men det är helt neutralt vad gäller om en framtida regering vill möta en kris med tillfälliga skattesänkningar eller utgiftsökningar.
DN däremot motsätter sig spelregler som är neutrala mellan företagare, högre tjänstemän eller vanliga löntagare. Det är den tre gånger högre arbetslöshetsrisken för vanliga löntagare vid en ekonomisk kris som leder fram till ökade krav på statens budget.
DN har med sin ledare gjort EMU-debatten en stor tjänst genom att glasklart tydliggöra en skiljelinje i EMU-striden. Nej-sidan har all anledning att jubla.
De som inte har bestämt sig däremot vill ha besked. Rörlig växelkurs, stabila statsfinanser som kan anpassa efterfrågan eller större variation i trygghet och inkomster.
DAN ANDERSSON
Chefsekonom, LO
DN svarar Dan Andersson:
Svart måndag för jasidan
Buffertar av något slag behövs på grund av stabilitetspakten
Leijonborg har nyckelrollen
Striden tycks märkligt nog inte främst stå mellan ja
och nej, utan mellan ja-anhängarna.
Aftonbladet 16/3
2003
Första ronden i matchen om EMU är inne i ett avgörande skede. För folket som den 14 september ska rösta om ett ja eller nej till euron, måste den te sig förvirrande. Striden tycks märkligt nog inte främst stå mellan ja och nej, utan mellan ja-anhängarna.
Moderaterna mäler ut sig och grälar på sina borgerliga ja-bröder för att de inser att svenska ekonomin behöver ökade överskott när riksbanken förlorar räntevapnet vid ett EMU-medlemskap. Det är LO-kongressens krav på buffertfonder och strukturråd som skapat fondpanik hos moderaterna.
”Blir det LO-fonder ska vi avskaffa dem”, utropar Bo Lundgren. Hans främsta språkrör Expressen är inte sämre. ”Direktörer och fackpampar ska bestämma över våra skattepengar”, skriver tidningen på ledarplats. Att LO:s ordförande Wanja Lundby Wedin gång på gång förklarat att det inte handlar om LO-fonder utan skattemedel som regering och riksdag ska bestämma över och att ett strukturråd bara ska ge rekommendationer, spelar ingen roll för Lundgrens och Expressens skrämselpropaganda.
I LO:s och regeringens arbetsgrupp om buffertfonder, eller ”stabilitetsreserver”, är man överens om att överskottsmålen i statsbudgeten bör höjas från dagens 2 till minst 2,5 procent. Det betyder 10 miljarder om året. Kapitalet ska byggas upp för att klara sysselsättningen och stabilisera ekonomin om det blir kris som i början av nittiotalet.
Det är inget dramatiskt överskott. I socialdemokraternas 90-talsprogram 1989 föreslogs till exempel att det offentliga sparandet skulle öka till 5 procent av BNP! Ett annat viktigt skäl för behovet av ökade överskott är att vi får allt fler äldre. Vid sidan av nödvändiga löneökningar inom offentlig sektor reser det stora krav på ökade skattehöjningar framöver.
Bland de borgerliga ja-partierna har folkpartiet och kristdemokraterna väl insett detta och för en dialog om större överskott. Folkpartiets styrelse ska i morgon ta ställning till hur Sverige kan rustas bättre inför konjunkturkriser.
LO:s styrelse tar sannolikt beslut 24 mars.
Ja-sidan får stora problem att övertyga tveksamma väljare att rösta ja om kampanjen ska präglas av ett internt krig.
Uppmarschen till folkomröstningen ser inte bra ut för ja-sidan. Partierna och parterna måste enas. Det borde inte vara så svårt eftersom stabila statsfinanser och ökat sparande är nödvändigt för att vi ska få tillväxt, full sysselsättning och kunna garantera välfärden. Lars Leijonborg har en nyckelroll.
Likgiltiga storbolagsdirektörer och
moderater i konflikt med näringslivet är inte de bästa
förutsättningar för att mobilisera borgerligheten inför
EMU-omröstningen
DN, nyhetsplats 15/3 2003, reporter Henrik
Brors
Jasidan har hamnat i ett besvärande underläge sex månader före EMU-folkomröstningen. Men statsminister Göran Persson ser nu ut att lyckas samla ihop en förvånansvärt bred front från alla politiska läger i den mest känsliga frågan, om buffertfonder.
Moderatledaren Bo Lundgren och Svenskt Näringslivs nya vd Ebba Lindsö riskerar dock att skapa två hål i ja-muren.
De närmaste dagarna ska ett antal avgörande möten hållas för att få till stånd alliansen över blockgränsen. På måndag ska folkpartiets partistyrelse ta ställning till förslaget om att höja överskottsmålet i de offentliga finanserna från 2 till 2,5 procent, den kompromiss som en arbetsgrupp inom LO-ledningen och socialdemokraterna kommit överens om för att uppfylla LO-kongressens krav på buffertfonder om Sverige går med i EMU.
Göran Persson och LO-chefen Wanja Lundby-Wedin ska också förhandla om de sista detaljerna för att LO-ledningen ska kunna säga att den uppfyllt kongressens krav, trots att det inte längre kallas buffertfonder och trots att facket inte får någon makt över den budgetreserv som ska byggas upp.
Göran Persson framträdde i går på en EMU-studieupptakt hos ABF tillsammans med Wanja Lundby-Wedin. Han är övertygad om att det blir en bred uppgörelse. LO kan därmed säga ja till EMU, till skillnad från EU-folkomröstningen 1994 då LO inte tog ställning.
- Jag är i det unika läget att jag är statsminister i ett land där fackföreningsrörelsen är beredd att ta ansvar långsiktigt för våra utgifter, sade en nöjd Persson.
Han har också hållit kontakt med de borgerliga partierna, som DN skrivit om, och lyckats få de flesta att acceptera kompromissen om buffertfonderna.
Folkpartiets Lars Leijonborg och kristdemokraternas Alf Svensson är beredda att stå skuldra vid skuldra med Göran Persson för det gemensamma målet att vinna EMU-folkomröstningen. Även EMU-motståndarna i miljöpartiet backar upp kravet på att höja överskottsmålet.
Men Bo Lundgren bryter fronten. Han varnar i upphetsade ordalag för ett steg mot "fondsocialism" om det byggs upp en sådan budgetreserv. Moderatledaren är hårt trängd internt efter valfiaskot och hans kamp för att överleva som partiledare gör att han uppenbarligen tycker det är viktigare att agera oppositionsledare och gå till konfrontation mot regeringen, än att ställa upp i EMU-ledet bakom Göran Persson.
Bo Lundgren har därmed också hamnat i konflikt med Svenskt Näringsliv, som överraskande slutit upp bakom regeringens kompromiss med LO-ledningen. EMU-experten Johnny Munkhammar har kallat förslaget för "harmlöst" och chefsekonomen Stefan Fölster har argumenterat för att det höjda överskottsmålet bara är en anpassning till den ekonomiska politik som regeringen bedrivit de senaste åren.
De ledande tjänstemännen på Svenskt Näringsliv engagerar sig hårt för att föra ut ja-argument i form av olika rapporter och debattinlägg. Det är mer tveksamt hur stort engagemang höjdarna i näringslivet har i frågan.
Utnämningen av ny verkställande direktör i den egna organisationen tyder inte på det. När den nya vd:n Ebba Lindsö presenterades tidigare i veckan vägrade hon tala om sin inställning till EMU. Den ska hon avslöja när hon tillträder jobbet, vilket är den 1 oktober, två veckor efter folkomröstningen.
Under tiden sitter Göran Tunhammar kvar som vd, som tydlig EMU-förespråkare men utan auktoritet eftersom hans dagar är räknade.
Det är uppenbart att Wallenbergklanen och andra storbolagsägare ansåg det viktigare att snabbt kunna presentera en kvinnlig vd, för att försöka få stopp på hotet om kvotering i deras styrelser, än att se till att ha en stark kampanjledning inför EMU-omröstningen.
Andra skäl till det bristande engagemanget kan vara att flera höga direktörer är EMU-motståndare och det är trist att få oenighet i en sådan fråga på styrelsemötena eller på golfrundan. Likgiltiga storbolagsdirektörer och moderater i konflikt med näringslivet är inte de bästa förutsättningar för att mobilisera borgerligheten inför EMU-omröstningen.
Buffertar av något slag behövs på grund av stabilitetspakten
Kampanjen för ett svenskt
medlemskap i EMU har den senaste veckan skadats allvarligt. Det är LO:s
krav på särskilda fonder som skapat splittring, både till
höger och vänster om blockgränsen
DN-ledare 15/3 2003
Kampanjen för ett svenskt medlemskap i EMU har den senaste veckan skadats allvarligt. Det är LO:s krav på särskilda fonder som skapat splittring, både till höger och vänster om blockgränsen.
Socialdemokraterna har tidigare avvisat förslaget om statliga buffertfonder, men tycks nu gå med på en kompromiss som innebär att överskottsmålet i de offentliga finanserna höjs till 2,5 procent över en konjunkturcykel. Skillnaden mot dagens sparmål är cirka 10 miljarder kronor - pengar som enligt Landsorganisationen ska läggas på hög och användas som en reserv vid djupa lågkonjunkturer.
På den borgerliga sidan har folkpartiet och kristdemokraterna varit positiva till ett ökat sparande (dock av andra skäl än LO) medan moderaterna och dess ledare Bo Lundgren i skarpa ordalag tagit avstånd från förslaget och varnat för riskerna för en nygammal fondsocialism. Lundgren har också angripit sina borgerliga bröder samt organisationen Svenskt Näringsliv för att inte våga ta en ordentlig debatt med regeringen i sakfrågan. Moderatledaren har fog för sin kritik.
Det är anmärkningsvärt att så få på jasidan är beredda att gå emot LO:s och regeringens planer, som om en svensk övergång till euron är värt vilket pris som helst. Många borgerliga väljare lär inte resonera på detta sätt, utan väljer som en konsekvens att rösta nej i folkomröstningen.
Mitt argument gäller bara om LO:s krav på
omfattande buffertar och buffertfond genomförs.
Men om nu inte
arbetarrörelsen kan ge buffertar till löntagarna så har de
skäl att rösta nej nu och avvakta.
Dan Andersson, chefsekonom, LO
2003-01-31
Wanja Lundby-Wedin - Medborgare mot EMU - Bo Lundgren
Buffertar av något slag behövs på grund av stabilitetspakten
Säger du att det här är
politisk taktik, Lars Calmfors?
– Jag kan bara säga att som
ekonom kan jag inte förstå den typen av resonemang. Jag kan
också inse att det kan vara politiskt taktiskt besvärligt om man
vill argumentera för ett EMU-medlemskap att samtidigt gå ut och
säga att man måste ha ett högre budgetöverskottsmål.
Lars Calmfors om Göran Perssons utspel, Ekot 14/4 2003
– Går vi inte med i EMU så tror jag att vi får höja överskottsmålet ytterligare. Därför att då får vi in en osäkerhet i ekonomin, som vi annars slipper, sa Göran Persson. Men Göran Persson har fel, hävdar nu nationalekonomen Lars Calmfors.
– Jag tycker inte att det finns någon grund för att säga att vi behöver större överskott utanför EMU än i EMU. Jag har svårt att förstå det argumentet. Så vitt jag kan förstå så ställs det då ännu större krav på överskott i EMU. Därför att då måste vi ha tillräcklig säkerhetsmarginal, så att om vi råkar in i en svår lågkonjunktur, då ska vi kunna sänka skatter och höja offentliga utgifter för att hålla sysselsättningen uppe. Det kravet, menar jag, blir helt klart starkare i EMU än utanför.
Vid ett medlemskap i EMU förlorar Sverige makten över penningpolitiken. Räntan bestäms då av den Europeiska centralbanken i Frankfurt. Sverige förlorar det så kallade räntevapnet och kan inte längre sänka räntan för att stimulera ekonomin vid en lågkonjunktur. Då krävs ännu starkare statsfinanser som en reserv vid dåliga tider, menar Lars Calmfors.
Motståndarna till EMU har kalla den här extra reserven för en EMU-skatt. Och det här är naturligtvis politiskt känsligt för regeringen säger Lars Calmfors.
– Jag kan möjligen tänka mig att det är frestande att argumentera för att det inte finns någon kostnad för att gå med i EMU. Man kan se det som problematiskt att man måste öka kraven på överskott. Man kan tycka att det är politiskt taktiskt besvärligt.
Säger du att det här är politisk taktik?
– Jag kan bara säga att som ekonom kan jag inte förstå den typen av resonemang. Jag kan också inse att det kan vara politiskt taktiskt besvärligt om man vill argumentera för ett EMU-medlemskap att samtidigt gå ut och säga att man måste ha ett högre budgetöverskottsmål.
Mer om Göran Persson - Mer om Calmfors
Buffertar av något slag behövs på grund av stabilitetspakten
Moderaterna är ensamma på
jasidan
om att ta strid mot regeringens planer på en
EMU-buffert
Lundgrens reaktion är "obegriplig", menar Svenskt
Näringsliv, vars EU-expert Johnny Munkhammar tycker att regeringens
förslag är "harmlöst"
DN 5/3 2003
Bo Lundgren betraktar förslaget som en överbeskattning av svenskarna.
De flesta borgerliga japartierna har reagerat avvaktande och framhåller att ett högre överskott bara innebär en snabbare avbetalning på statsskulden.
- Regeringen vill ju att förslaget skall genomföras oavsett om vi går med i EMU eller inte, påpekar folkpartiets Karin Pilsäter, som menar att långtidsprognoserna visar att det behövs ett högre överskott under en period.
Därför talar Pilsäter om en "snuttefilt för LO": det är utformat för att LO skall kunna säga ja till EMU.
Miljöpartiets språkrör
Peter Eriksson.
- Det är skamligt. Det är bara ett sätt att
komma undan debatten om buffertfonderna
SvD/TT 7/3 2003
Enligt Persson behövs en höjning oavsett om Sverige byter valuta eller inte och störst blir den vid ett nej till euron.
- Vi ska höja överskottsmålet. Men det är inte på grund av EMU utan på grund av demografin, att vi har en åldrande befolkning. Går vi inte med i EMU får vi höja överskottet ytterligare, sade Persson efter en riksdagsdebatt på fredagen.
Anledningen till att överskottet behöver vara högre vid ett nej i folkomröstningen är att den svenska valutan är liten och att omvärlden kan dra öronen åt sig av oro för den ekonomiska utvecklingen. Men hur mycket större höjningen behöver vara vid utanförskap vill inte Persson slå fast.
Miljöpartiets språkrör Peter Eriksson är kritisk. Perssons uttalande är bara ett sätt för s att undvika debatten om att s-LO-gruppens förslag leder till en extra EMU-skatt i form av högre överskottsmål:
- Det är skamligt. Det är bara ett sätt att komma undan debatten om buffertfonderna.
"Göran Persson bara värd
förakt"
Birger Schlaug DN Debatt
2000-03-13
Ett annat ord för dessa fonder
är skatter, vilket bland andra ekonomiprofessorn och socialdemokraten
Sören Wibe har påpekat. Buffertfonden är ingenting annat
än en EMU-skatt.
Expressen, ledare 3/3 2003
Sverige har en känslig ekonomi av flera skäl. Ett är de höga skatterna. När krisen sätter in och skatteunderlaget rasar, då går det åt skogen med besked i ett land med stora skattefinansierade system.
Ett annat skäl är den tröga arbetsmarknaden. Länder är levande organismer och ju snabbare de anpassar sig till omvärldens skiftande villkor, desto bättre klarar de stötarna. Men den svenska arbetsmarknaden fungerar illa.
Men särintresset LO är inte ett dugg intresserat av en rörligare arbetsmarknad som snabbt slussar folk till tillväxtbranscher. LO tycker inte ens att det är en självklarhet att arbetstagare byter jobb i kristider. Nej, i stället för att ändra system som är fossiliserade - system vilkas ohållbarhet kommer att avslöjas när vi går med i EMU - vill LO införa konstgjord andning i form av buffertfonder.
Fonderna ska kunna användas till att tillfälligt sänka arbetsgivaravgiften. De ska alltså ha samma effekt som devalveringarna hade en gång; för höga löneökningar ska kompenseras med sänkta lönekostnader för att snabbt göra det billigare att producera i Sverige.
Ett annat ord för dessa fonder är skatter, vilket bland andra ekonomiprofessorn och socialdemokraten Sören Wibe har påpekat. Buffertfonden är ingenting annat än en EMU-skatt.
Men vi kan inte spara nålpengar till framtidens välfärd! Den kan vi bara värna genom att se till att samhället är vitalt och flexibelt, att arbetsmarknaden fungerar, att sjukskrivningarna minskar, att skatterna är höga nog för att täcka våra gemensamma behov men låga nog för att främja företagsamhet och tillväxt.
Dessutom kommer vi att behöva arbetskraftsinvandring.
Men sådant vill regeringen och LO inte tänka på och ännu mindre tala om. Bättre då att trolla fram buffertfonder. Fonder som är alldeles för små för att ha en chans att faktiskt lindra ekonomiska kriser, men stora nog att lägga en våt filt över allt tal om nödvändiga reformer. Det är åtminstone vad Bosse Ringholm och hans kolleger hoppas.
En reservfond menar man skall kunna
rädda landet om tiderna blir sämre och euron sviktar. Det är ett
resonemang vars innebörd är oerhört
ifrågasatt
Claes-Göran Hegnell, pol red, Smålandsposten
3/3 2003
LO:s uträkning är att vi måste ha någon form av styrning av ekonomin när vi går med i EMU eftersom riksbanken kommer att förlora mycket av sitt inflytande. En reservfond menar man skall kunna rädda landet om tiderna blir sämre och euron sviktar. Det är ett resonemang vars innebörd är oerhört ifrågasatt - också inom LO.
Efter att Sverige med nöd och näppe lyckades avstyra införandet av löntagarfonderna under 1980-talet hade man hoppats att diskussionerna om sådana fonder avskrivits för gott. Men tydligen inte. Fonderna skall tas. Det är inte i första hand skattehöjningar som bör sättas in för att räta upp den svenska ekonomin, om man nu uttrycker sig försiktigt. En stram budgetpolitik utan utsvägningar - som höjda tak, till exempel - är betydligt kraftfullare.
Om ekonomin behöver stimuleras är skattesänkning det som borde tillgripas i första hand.
Förslag om buffertfonder döms ut
Regeringens förslag om buffertfonder får skarp kritik av
både EMU-motståndare och delar av den politiska oppositionen.
Fonder för att minska risken för ekonomiska kriser är
verkningslöst och fel väg, är några av omdömena.
DN 2/3 2003
Avsättningen till fonderna är en EMU-skatt. Det kan inte vara något annat, säger Sören Wibe, socialdemokratisk riksdagsman, EMU-motståndare och dessutom ekonomiprofessor.
Wibe hävdar att de tio miljarderna ekonomiskt sett är av symbolisk betydelse.
Tio miljarder per år är närmast löjeväckande om man jämför med vad de störningar som vi varit utsatta för kostat. Om vi räknar på vad som behövdes vid den allvarliga ekonomiska krisen 1992 rörde det sig snarare om 300 miljarder kronor, säger han.
Fackförbundet Handels förbundsekonom Stefan Carlén har heller inte mycket till övers för regeringens fondförslag. Det är mest lite fernissa på ytan, anser han.
- Räknat i EMU-termer motsvarar tio miljarder kronor ungefär en procents skillnad i växelkursen kronan och euron. Det är vad valutorna kan skilja sig åt under en dag. Under de fyra år som kronan och euron levt sida vid sida har växelkursen varierat 20 procent mellan högsta och lägsta nivå, säger han.
Fonderna syftar till att höja det så kallade överskottsmålet i de offentliga finanserna från 2 till 2,5 procent. Men fonder och överskottsmål är två helt olika saker, hävdar Carlén. Dessutom är fonder en alltför långsam väg när det börjar krisa i ekonomin. Och vad gör man när pengarna tagit slut? undrar han.
- När pengarna är slut kvarstår alla problemen. Vill man fortsätta på den inslagna vägen måste man sänka lönerna. Det slår sönder kollektivavtalssystemet och de fackliga förhandlingarna, säger han.
Enligt Stefan Carlén är möjligheten att ändra växelkursen, vilket inte går med ett EMU-medlemskap, både effektivare och snabbare.
Moderatledaren Bo Lundgren tror heller inte på fonderna.
- Det är helt fel väg. Euron ger ökad stabilitet, medan buffertfonder och mer skatter ger färre jobb och mindre stabilitet, säger han till TT.
Folkpartiets ekonomitalesman Karin Pilsäter kallar förslaget för snuttefilt.
Miljöpartiets språkrör Peter Eriksson säger att förslaget visar att regeringen nu erkänner riskerna med att gå med i EMU. Att höja överskottsmålet med 10 miljarder om året tycker han är löjligt.
Nytt stålbad?
Både Riksbanken
och det statliga konjunkturinstitutet varnade under en utfrågning i
riksdagens finansutskott på torsdagen för att de svenska
lönekostanderna ökar alltför snabbt och måste ner till 3,5
procent om året
Dagens Eko 13/2 2003
– Om lönekostandsutvecklingen även framöver tenderar att bli större i Sverige än i omvärlden då kommer vi att mötas, om vi inte är med i EMU, av en åtstramande penningpolitik som ökar arbetslösheten i den grad som krävs för att bromsa löneutvecklingen.
– Går vi med i EMU då kommer vi att tappa marknadsandelar och den vägen tappa sysselsättning. Den första och viktigaste slutsatsen är alltså att vägen med systematiska växelkursjusteringar är stängd oavsett om vi går med i EMU eller inte. Istället kommer framöver alltför stora lönekostnadsutvecklingar att resultera i att arbetslösenheten blir högre och sysselsättningen blir lägre än i annat fall, sade Ingemar Hansson.
"Stålbadet i
skuldfällan"
Rolf Englund på DN Debatt 92-08-26
Buffertar av något slag behövs på grund av stabilitetspakten
Borgerliga kommer aldrig tycka att
buffertfonder är vettiga
Corren 8/2 2003
Det slits och dras på olika håll i EMU-frågan. Det smått bisarra har ju inträffat att de traditionella politiska rörelserna har fullt upp med att övertyga sina egna i frågan, inte den övriga delen av befolkningen.
För arbetarrörelsens del handlar det om att göra LO-kollektivet nöjt och belåtet - genom att införa buffertfonder.
”Jag är säker på att vi kan lösa det hela på ett sätt som både den fackliga och politiska delen av arbetarrörelsen tycker är bra, och som också andra kan tycka är vettigt”, säger Göran Johnson, sittande i den arbetsgrupp inom SAP som skall komma med ett sådant förslag.
Där försöker han lösa en omöjlig ekvation. ”Andra” det vill säga borgerliga, kommer aldrig tycka att buffertfonder är vettiga.
”Andra”, som förutsätts vara relativt säkra ja-röstare, kommer att bli än mer obenägna att rösta som de förutsetts göra av borgerliga strateger. Och blir det inga buffertfonder, då blir LO-medlemmar än mer obenägna att rösta som regeringens ja-strateger hoppas.
Centerns Maud Olofsson ställde den
centrala frågan:
– Vad är det för instrument ni har om
Sverige hamnar i kris och vi inte kan använda räntan?
På
den frågan blev ja-partierna svaret skyldig.
Aftonbladet,
ledare 5/6 2003
Det är hög tid att ja-sidan gör upp med den numera så omhuldade myten att den svenska riksbanken är Sveriges enda räddning. Riksbankens möjlighet att bedriva stabilitetspolitik genom att höja och sänka räntan förnekar ingen. Räntevapnet är effektivt eftersom det får omedelbar effekt på valutan och finansmarknaderna. I den reala ekonomin kyls dock inflationen ner först på ett till två års sikt.
Men räntan är inte det enda vapen som finns. Stabilitetspolitik kan också bedrivas med finanspolitiska insatser. Skatter, arbetsgivaravgifter, moms, bidrag kan höjas och sänkas. Buffertar byggas upp och stimulanspaket sättas in. Finanspolitiken är långsammare än räntevapnet och med svaga minoritetsregeringar är det alltid osäkert om oppositionen är villig att ställa upp på smärtsamma åtstramningar. Därför måste ja-sidans partier nu redovisa sina politiska alternativ till räntevapnet.
SAP och LO utformade en modell som tyvärr aldrig fullbordades eftersom Göran Persson – av rädsla för en ”fonddebatt” – sade nej till LO:s buffertfonder. Han valde borgfred med de borgerliga.
Bäst vore om socialdemokraterna och mittenpartierna kunde enas i en bred uppgörelse om en ny stabilitetspolitik om och när vi blir en del av EMU. Lars Leijonborg som försökte skrämma med fondsocialism har ett särskilt ansvar. Väljarna har rätt att få besked om vad som väntar om Sveriges ekonomi på nytt hamnar i kris. Vilka de politiska instrumenten är, hur de ska användas och vilka konsekvenser det får.
Sluta humma om ”finanspolitik” och ge ett tydligt svar på hur ni vill styra Sverige när vi har infört euron!
De borgerliga ja-partierna vill göra
upp med regeringen om att ha ett nationellt inflationsmål även vid
ett svenskt EMU-medlemskap. EMU-minister Gunnar Lund är öppen
för idén, men LO säger blankt nej.
DI 28/1 2003
"Vi på jasidan bör, under våren
komma överens om en skiss för hur stabiliseringspolitiken
inklusive ett inflationsmål kan utformas vid ett EMU-medlemskap",
säger folkpartiets Karin Pilsäter.
|
- Det är oansvarigt av ja-sidan att
inte har en genomtänkt strategi för hur vi ska kompensera bortfallet
av en självständig penningpolitik om Sverige går med i EMU,
säger Nils Lundgren, ordförande för nätverket Europa ja
- euro nej. |
Och EMU-minister Gunnar Lund (s)
är öppen för idén.
"Ett inflationsmål skulle
vara ett enkelt och tydligt mål. En invändning är att det kan
bli avigt med ett eget inflationsmål vid sidan av ECB:s och man kanske
inte ska fastna vid bara ett mål."
Det stora hotet mot en ja-parti-överenskommelse är att socialdemokraterna först måste komma överens med LO. Och LO vill inte ha något inflationsmål. "Ett inflationsmål för finanspolitiken innebär att regeringen sätter ramarna för löneökningstakten. Det är en form av statlig inkomstpolitik vi inte vill ha", säger LO-ekonomen Lena Westerlund.
Buffertar av något slag behövs på grund av stabilitetspakten
"nejsägarna till höger och
vänster"
SvD-ledare 10/12 2002
Ett besked var glädjande - att det skulle kunna finnas en riksdagsmajoritet av fyrklövern och mp mot LO:s fondsocialism, buffertfonderna. Därmed borde de kunna avföras från dagordningen, eller åtminstone av taktiska skäl begravas i någon betydelselös utredning till långt efter folkomröstningen, mycket långt.
Sammantaget skapar nejsägarna till höger och vänster en frihetsfiktion, en bild av hur bra det var förr (när kronan devalverades till en lågprisvaluta), av vilket stort handlingsutrymme vi hade utanför EU och nu utanför EMU.
SvD har en annan bild av verkligheten. I allt väsentligt är vi beroende av utvecklingen i Europa, vars union av 300 miljoner medborgare snart vidgas med mer än 70 miljoner. Inklusive våra grannar kring Östersjön som i likhet med Finland vill börja använda Europas valuta, euron.
SvDs famösa
omsvängningsledare
"man vill ju vara i gott sällskap"
DN 10/12 2002 På måndagen deltog Sveriges nye EMU-minister Gunnar Lund i sin första riksdagsdebatt. Den handlade förstås om EMU, och det stod snart klart att en riksdagsmajoritet säger nej till att bygga upp en buffert vid ett EMU-medlemskap genom att fondera pengar utanför statsbudgeten
. - Miljöpartiet vill inte ha de här buffertfonderna som LO lanserat, sade miljöpartiets Ulf Holm i debatten. De borgerliga har samma inställning. Därmed har regeringen ingen möjlighet att locka med LO på EMU-vagnen genom ett löfte om att införa buffertfonder.
- Men det har väl hänt förut att ett nej har blivit ett nja, säger Gunnar Lund till DN efter riksdagsdebatten. Det här är en diskussion vi måste föra för att hitta gemensam mark.
Fonderna var ett av de villkor som LO-kongressen år 2000
ställde för att säga ja till ett svenskt EMU-medlemskap.
Socialdemokraterna och LO har tillsatt en gemensam arbetsgrupp för att
hantera frågan inför det extra representantskap LO planerar till
våren. Gunnar Lund framhöll i debatten en alternativ lösning
som innebär att staten höjer överskottsmålet för de
offentliga finanserna. Det skulle fungera som en buffert och innebära ett
ökat utrymme för att stimulera ekonomin i lågkonjunktur. Det
är en lösning som också flera av de borgerliga partierna kan
tänka sig, och kanske också LO:s ledning.
Problemet är att LO:s
kongressbeslut handlar om just fonder.
Moderaternas ekonomiske talesman Fredrik Reinfeldt höll med Lund om det mesta, men inte om det höjda överskottsmålet. "EMU kräver ingen överbeskattning av svenska folket." (DI)
Begrav buffertfonderna bums
SvD-ledare 30/11 2002
Samordningsminister Pär Nuder avfärdar (Ekot 27/11) LO:s krav på så kallade buffertfonder som villkor för att stödja eurons införande i Sverige. Nuder har rätt i att stabila statsfinanser är den bästa bufferten, och det är bra att ledande socialdemokrater nu tydligt signalerar att LO-kravet bör avföras ur förpostfäktningarna inför folkomröstningen.
Ett införande av en ny variant av fondsocialism i vårt land kan aldrig accepteras av den borgerliga ja-sidan, än mindre av det näringsliv som stöder ett svenskt deltagande i EMU:s tredje steg. Att hålla fast vid buffertfonderna vore ett säkert sätt för LO att trygga nejsegern.
När LO argumenterar för behovet av stabilisatorer vid yttre chocker på ekonomin sticker ett exempel i ögonen, nämligen "lönekostnader som blivit för höga för att skapa fullt utnyttjande av resurserna" (remissvar 4/11 på stabiliseringspolitiska utredningen).
Ja, det är onekligen ett känt problem i det land som i decennier tvingades att föra en devalveringspolitik för att på grund av bristande konkurrenskraft försämra kronans värde sedan facket med hjälp av sin övermakt hade drivit upp löneökningarna. Men tanken är i fräckaste laget; först ska facket ta ut för höga löner så att ökad arbetslöshet hotar, sedan ska skattebetalarna via lägre avgifter kompensera arbetsgivarna för deras ökade kostnader.
Systemet skulle styras i gammal dålig korporativ stil av arbetsmarknadens parter i ett finans- och sysselsättningsråd som enligt LO skulle "leverera väl sammanjämkade positioner".
Dessbättre har Svenskt Näringsliv i sitt remissvar helt avfärdat denna form av nycentralism; lönebildningen i Sverige behöver ytterligare individualiseras. Om löntagarna prissätter sitt arbete ur marknaden hjälper inga fonder. Som EMU-utredaren Lars Calmfors slår fast i Financial Times (26/11), tillsammans med ekonomkollegan Giancarlo Corsetti, finns det inga snabblösningar på ekonomiskt försvagade EU-staters problem att hålla sig inom de ramar för underskott och skulder som konvergenskriterierna ställer upp. För att ändå öka flexibiliteten i de nationella ekonomierna över konjunkturcykeln föreslår de att länder med lägre skuld ska kunna öka underskotten under recession.
På samma sätt skulle ökad flexibilitet i lönebildningen kunna bidra till att parera påfrestningar på en ekonomi i obalans med omvärlden.
Fackförbunden får söka andra verktyg än buffertfonder för att lösa sina problem med legitimiteten gentemot medlemmarna.
Stabiliseringspolitik för full
sysselsättning vid svenskt medlemskap i EMU
Sten
Johansson FIEF - Fackföreningsrörelsens
Institut för
Ekonomisk Forskning
Svenska finanser svänger mest
Ragnar Roos
Veckans Affärer nr 40, 30 september 2002
Budgetkänsligheten kan mätas som påverkan på finanserna, mätt i procent av BNP, av en förändring i den ekonomiska tillväxten på i procentenhet (egentligen förändring i produktionsgap).
Förenklat uttryckt innebär det i Sveriges fall att budgetförsvagningen är ca 0,7 procent av BNP när tillväxten faller med i procentenhet.
Diagrammet nedan visar också att det finns ett samband mellan en hög andel offentliga utgifter och budgetkänslighet.
Stora transfereringssystem med höga ersättningsnivåer får utgifterna att skena i dåliga tider. Samtidigt stryps intäkterna snabbare i ett högskattesystem, när arbetstimmar och konsumtion minskar.
Regeringen bör de närmaste åren i första hand minska utgifternas nivå och känslighet. För höga ersättningsnivåer och offentlig expansion kan visa sig dyrköpt.
Ytterligare en aspekt om manar till återhållsamhet är det väntade EMU-inträdet. Måste Sverige, efter ett folkomröstnings-ja nästa år, delta i växelkursmekanismen ERM i två år, blir ett fullt medlemskap inte aktuellt förrän 2006. Med stigande underskott kan då en period av ränteoro uppstå när Riksbanken, i detta väntrum till EMU, måste hålla växelkursen stabil mot euron, slutar Roos.
RE: Ja, och då får riksbanken använda det
instrument man då har, räntan.
Precis som hösten 1992.
“Onödigt höja
överskottsmålet”
Dagens Industri 2002-05-17)
Sverige behöver inte öka det offentliga sparandet för att klara ett EMU-medlemskap. Det skriver Internationella valutafonden, IMF, i en rapport om den svenska ekonomin. Enligt IMF räcker det nuvarande överskottsmålet på 2 procent av BNP.
”Nuvarande överskottsmål ger gott om manöverutrymme för Sverige att parera konjunktursvängningar vid ett medlemskap”, säger Subhash Thakur, chef för den IMF-delegation som besöker Sverige i dagarna. IMF:s uppfattning delas dock inte av den statliga EMU-utredningen, som kom med sina rekommendationer tidigare i vår.
Enligt utredningen bör Sverige vid ett EMU-medlemskap höja överskottsmålet för de offentliga finanserna till 2,5 eller 3 procent.
Sverige måste inrätta en buffertfond som ska justera
arbetsgivaravgifterna vid ekonomiska kriser. Detta skriver LO i sitt
remiss-svar till regeringens utredning "Stabiliseringspolitik i valutaunionen".
LO är kritiskt till att utredningen inte förordat buffertfonder.
LOs ordförande Wanja Lundby-Wedin presenterade LOs remiss-svar
på en presskonferens måndagen den 4 november.
DN har länge förespråkat att
Sverige går med i EMU. Det står vi fast vid. Men
DN har
länge förespråkat att Sverige går med i EMU. Det
står vi fast vid. Men om medlemskapet ska bli lyckat, krävs en
dynamisk och flexibel ekonomi. Det är nyckeln. Reformer av arbetsmarknaden
och skattesystemet kan inte viftas bort med fromma förhoppningar om att
Bosse Ringholm ska gasa och bromsa i rätt tid.
För den som till vardags inte sysslar med saldomål och produktionsgap, kan hela diskussionen om svensk stabiliseringspolitik verka som ämnad för specialister. Men faktum är att ämnet snuddar vid några av de viktigaste aspekterna av den ekonomiska politiken. Fel beslut kan bli väldigt kostsamma, både på kort och lång sikt. Det är därför dags att börja bli intresserad.
RE: Jo, det är så dags
Går Sverige med i EMU växlar vi inte bara in kronan mot euron. Med ett svenskt medlemskap i valutaunionen följer också nya utmaningar för regering och riksdag. Varför? Jo, om ansvaret för penningpolitiken förs över till Europeiska centralbanken, ECB, kommer inte längre Riksbanken ha möjlighet att höja och sänka räntan för att nå inflations- målet. Vi får i stället leva med samma styrränta som övriga länder i euroland. Och den är inte anpassad för specifikt svenska förhållanden. Detta kan utvecklas till ett problem.
RE: Det hade vi ingen aaaaning om förut
Buffertar av något slag behövs på grund av stabilitetspakten
Spring inte ifrån facket, Persson
Aftonbladet, ledare 8 oktober 2002
Debatten om ett svenskt medlemskap i EMU, den europeiska valutaunionen, tar fart. Svaren på EMU-utredningen ska lämnas den 1 november och problemen tornar upp sig.
Nyss förklarade LO-ordföranden Wanja Lundby-Wedin frankt att hon inte kan förorda ett medlemskap utan den grund som LO-kongressen år 2000 ställde upp.
– EMU-utredningens förslag ger inte den trygghet LO eftersträvar, slog hon fast. Persson vill säga ja LO-ordförandens besked går på tvärs mot statsminister Göran Perssons uttalande i valrörelsen att han anser att villkoren för EMU-medlemskap är uppfyllda och att han nog rekommenderar socialdemokraternas förtroenderåd, som ska ta ställning den 16 november, att säga ja. Ett uttalande som väckt stark irritation inom fackföreningsrörelsen.
LO-kongressen krävde statligt finansierade buffertfonder. De ska kunna användas vid ekonomiska kriser för att inte arbetslösheten ska rusa i höjden när Sverige inte kan devalvera eller självständigt bestämma ränta och växelkurs.
Kongressen krävde också ett strukturråd med representanter för arbetsmarknadens parter och en stabil lönebildning. LO anser inte att något av kraven är uppfyllt och ser inte att regeringen ens påbörjat arbetet med att hitta de system som krävs.
Frågan är hur arbetarrörelsens två grenar på några veckor ska kunna enas. Utan ett tydligt ja från LO och en majoritet av LO-förbunden riskerar resultatet i folkomröstningen att bli ett annat än det ja partiordförande Persson önskar.
Inte minst Kommunals 600 000 medlemmar är tveksamma. Kräver trygghetsfonder LO-folkets oro är rationellt motiverad. Om Sverige drabbas av chocker och statsfinanserna sviktar är det de LO-anställda som löper störst risk att bli arbetslösa. Därför kräver LO någon form av trygghetsfonder, t ex en ”kommunbuffert” finansierad av skattemedel för att garantera sysselsättningen.
LO anser att överskottet i statsfinanserna kan höjs till 3 procent och en del av överskotten fonderas. Ska sådana buffertfonder bli stabila och verkligen övertyga LO:s medlemmar krävs att de är fristående från statsbudgeten och fungerar oberoende av vilken regering Sverige har. Likaså måste lönebildningen bli stabilare. Den anses av statsministern och många ekonomer nu ”vara på plats”, det vill säga på stabil EU- nivå.
Men ska målet om 80 procents sysselsättning nås ökar problemen att hålla löneutvecklingen. Redan mullrar det i LO-leden för att tjänstemännen drar ifrån och Kommunals medlemmar hotar att säga upp avtalet.
Vill Göran Persson ha samma framgångsrika valrörelse i folkomröstningen om EMU som nyss i valet bör han omgående ta en diskussion med fackföreningsrörelsen om vad som krävs för att övertyga undersköterskor, dagispersonal, handels-, fösäkrings-, statsanställda och andra oroliga löntagare.
Persson nobbar LO:s EMU-krav
Statsminister Göran Persson sågar EMU-utredningens eniga
förslag om ökat överskottsmål för de offentliga
finanserna om Sverige ska gå med i EU:s valutaunion -
"EMU-skatten".
2002-08-16, reporter Åsa Tillberg (OBS detta är
ett förkortat utdrag ur artikeln)
Statsminister Göran Persson sågar EMU-utredningens eniga förslag om ökat överskottsmål för de offentliga finanserna om Sverige ska gå med i EU:s valutaunion. Därmed går han också emot ett viktigt LO-krav.
- LO ställer sig positivt till ett svenskt
medlemskap i EMUs tredje steg, valutaunionen,
under förutsättning
att lönebildningen visar sig stabil
och att vi får nya
instrument för att kunna hantera ekonomiska chocker.
LOs ordförande Wanja
Lundby-Wedin vid ett anförande i Stockholm inför Svenska EU-klubben
2002-03-21
"Jag /Persson alltså/ är en anhängare av urstarka offentliga finanser men jag har svårt att se att det skulle vara någon poäng med det förslaget."
Utredningens förslag, som fortfarande är ute på remiss, motiveras med att Sverige behöver en extra buffert att ta till för finanspolitiska stimulanser vid lågkonjunktur när det nationella räntevapnet försvinner.
EMU-utredningen föreslog ett överskottsmål på 2,5-3 procent av BNP jämfört med dagens 2 procent. I utredningen ingick några av Sveriges tyngsta ekonomer, bland andra professor Lars Calmfors, Konjunkturinstitutets chef Ingemar Hansson och SBAB:s chefsekonom Irma Rosenberg.
Men Göran Persson är inte imponerad:
"De är
inte direkt i takt med den europeiska utvecklingen. Vi har redan nu i Sverige
ett överlägset stort överskott", konstaterar han med ett ganska
belåtet skratt.
"Jag har aldrig haft något problem med det resonemanget. Jag är anhängare av urstarka offentliga finanser. Och okej, vill de ha 3 procents överskott, så låt oss diskutera det. Men jag har svårt att se att det skulle vara någon poäng i det. Det är inte nödvändigt."
"Det svåra är inte att nå 3 procent. Det svåra tror jag är att övertyga svenska folket och riksdagen om att det är nödvändigt att göra när övriga EU börjar närma sig minus 3."
Så EMU-utredningen har fel?
"Ja. Jag tycker att det är svaga argument."
Att Göran Persson inte har mycket till övers för nationalekonomer, är välkänt. Men hans uttalande går också på tvärs mot LO-ledningen som vill se ett ännu större överskottsmål än EMU.
LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin har förespråkat ett överskott på 3-3,5 procent av BNP under en konjunkturcykel.
Särskilt yttrande
av ledamoten Nils Lundgren
Utredningen om stabiliseringspolitik
för full sysselsättning vid svenskt medlemskap i valutaunionen (Fi
2000:07) Stabiliseringspolitik i valutaunionen (SOU 2002:16)
"Jag tycker att Persson trots allt lämnar en liten
öppning för att höja överskottsmålet. Och om
tillräckligt många remissinstanser tycker det tror jag att han kan
komma att ändra sig", säger Wanja Lundby-Wedin.
DI 2002-08-16
LO och EMU-fällan
Ledare
Transportarbetaren 4/02 Martin Viredius
Den så kallade EMU-utredningen har lagt sina förslag och satt LO i ett dilemma som de EMU-vänliga facken får svårt att ta sig ur.
Lika glasklar som LO-kongressen var i sitt krav på buffertfonder som en förutsättning för stöd till ett svenskt EMU-medlemskap, lika glasklar är EMU-utredningen i sitt nej till buffertfonder.
Om utredningen får som den vill – och det får den säkert – kan alltså inte LO-ledningen rekommendera ett ja till EMU. De villkor som kongressen ställde upp för ett LO-stöd finns helt enkelt inte.
Det konstaterandet skulle möjligen kunna föranleda en suck av lättnad. Om LO säger nej till EMU minskar riskerna för ett medlemskap. Därmed slipper vi också en utveckling där Sverige, steg för steg, omvandlas till ett lydrike i Europas Förenta Stater.
Samtidigt får vi behålla de politiska verktyg som kan dämpa konsekvenserna av extremt låg inflation och budgetbalans.
För EMU handlar naturligtvis inte om möjligheten att turista runt i Europa med en enda sedelbunt i fickan. EMU är i första hand ett politiskt projekt och bakom de vällovliga ambitionerna döljs ett instabilt riskbygge.
Mycket starka krafter strävar efter att minska riskerna och instabiliteten via hög arbetslöshet, lönesänkningar och nedmonterad arbetsrätt.
Det finns en stor risk att kraven får genomslag. De många EU-länderna är helt enkelt för olika för att det ska gå att bedriva en gemensam valuta- och räntepolitik utan att det får långtgående konsekvenser på medlemsländernas arbetsmarknader. EMU plockar bort de verktyg som enskilda stater brukar ta till för finjustering vid kriser. Kvar blir mest bara arbetslöshetens grovyxa. Bara den slår hårt nog för att skrämma till lönesänkningar, halvnöd och folkomflyttningar.
När LO-kongressen ställde krav på buffertfonder var det ett försök att mildra effekterna av EMU:s negativa sidor och skapa ett nytt verktyg för konjunkturpolitik på nationell nivå.
Förslaget om buffertfonder har aldrig varit särskilt realistiskt och med visst fog kan man anklaga dem som fört fram förslaget för att försöka baxa igenom ett EMU-medlemskap med stöd av orealistiska förhoppningar om buffertfonder.
Den utvägen finns knappast längre. Det är bra.
Det som är mindre bra är att EMU-utredningens klara nej till buffertfonder knappast kommer att hindra LO:s uppslutning bakom ett ja till EMU.
LO-ledningen är i grunden positiv till EMU och den inställningen bäddar för en utveckling där kraven på buffertfonder förvandlas till ett eländigt spel kring hur stort det långsiktiga budgetöverskottet bör vara.
EMU-utredningen säger att en stabil svensk ekonomi kräver att budgetöverskottet måste ökas från dagens 2,0 procent till mellan 2,5 och 3,0 procent.
Över en konjunkturcykel måste alltså staten dra in tre procent mer än staten gör av med, under högkonjunktur ska överskottet vara större, under lågkonjunktur mindre. På det sättet kan man mildra effekterna av konjunktursvängningarna i någon mån utan egen valuta och egen räntepolitik.
Nu har LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin ställt krav på att överskotten ska ökas ytterligare, till uppåt 3,5 procent, och att en del av överskottet ska läggas i en buffert.
Och vips har kongressens ultimativa krav på buffertfonder förvandlats till en fråga om en förhandlingsbar halvprocent i budgetöverskottet.
Det är befängt, inte bara som ett försök att förebygga en svekdebatt utan också som ekonomisk metod.
Redan i dag ser vi hur svårt det är att upprätthålla kravet på ett tvåprocentigt överskott. Efter alla år av nedskärningar har rättsväsende, vårdinrättningar och skolor ofta förvandlats till rena kulisser och kraven på förändring är så starka att regeringen ägnar mängder av fingerfärdighet åt att fuska fram utgifter och förstärkningar som inte ska synas i den officiella statistiken.
Med ett överskottskrav på fyra procent är det i princip slut med det politiska manöverutrymmet. Kraven bäddar för permanent åtstramningspolitik, och det är väl knappast den EMU-resan som folket önskar sig.
Då är det faktiskt bättre att stanna utanför EMU och behålla den flytande kronan och det ränteverktyg som krävs för att anpassa politiken till just våra villkor. På köpet försvagas de krafter som vill förvandla kollektivavtalen till sopor.
Därför bör LO säga nej till EMU.
How Valuable Is Exchange Rate Flexibility?
Optimal Monetary Policy under Sectoral Shocks
Federal Reserve Bank of New
York
Staff Reports March 2002 Number 147
The paper explores the optimal monetary policy reaction to productivity shocks in an open economy. Whereas earlier studies assume that countries specialize in producing particular goods, I enrich the analysis by allowing for incomplete specialization.
I confirm the finding of Obstfeld and Rogoff (2000)--who build on Friedman (1953)--that a flexible exchange rate is highly valuable in delivering the optimal response to country- specific shocks. Its value is, however, much smaller when shocks are sector-specific, because exchange rate fluctuations then lead to misallocations between different firms within a sector. The limitation on the value of flexibility is sizable even when specialization is high.
Feltänkt om EMU
Ledare i
Aftonbladet 2002-03-14
Kan vi behålla full sysselsättning även om konjunkturen rasar? Är det möjligt att föra en stabiliseringspolitik trots att ansvaret för penningpolitiken ligger hos europeiska centralbanken, ECB?
Ja, konstaterar utredningen till att börja med. Det är möjligt att bygga upp nya stabiliseringspolitiska instrument.
LO-ekonomerna instämmer, men gör viktiga tillägg. De vill att staten upprättar buffertfonder, som ska tömmas i dåliga tider och fyllas på i goda, och slår fast att ett EMU-medlemskap inte går att förena med aggressiva skattesänkningar.
Problemet med EMU-utredningen är att den utgår ifrån att Sverige kan bedriva en helt självständig penningpolitik om vi står utanför EMU. Det går inte. Det penningpolitiska instrumentet har trubbats av i en alltmer gränslös ekonomi.
Om vi står utanför EMU har vi något större frihet att sätta vår egen ränta – men friheten är marginell.
"Inga dåliga skäl för ett
medlemskap i valutaunionen"
Ledare i Sydsvenskan 13
mars 2002
Ett medlemskap i valutaunionen EMU förändrar förutsättningarna för den svenska ekonomiska politiken. Varken räntenivån eller valutakursen kan längre användas för att jämna ut konjunktursvängningar. Andra medel måste tillgripas.
Utan en nationell penningpolitik blir lönebildningen och sysselsättningen mer känsliga för konjunktursvängningar.
Viktigast är att fallhöjden i statens finanser är betryggande. Överskottsmålet över en konjunkturcykel bör därför, enligt utredningen, höjas från nuvarande 2 till 2,5 alternativt 3 procent av BNP. Endast stabila statsfinanser kan garantera fortsatt välfärd.
Oavsett om Sverige är med i eller väljer att stå utanför EMU måste statsfinanserna vara starka.
Väljer vi att deltaga finns det i /utredningen/ en arsenal av ekonomiska åtgärder att sätta in för att Sverige skall klara sig i EMU.
Med samma valuta som de flesta övriga EU-länder får Sverige bättre förutsättningar för en långsiktig ekonomisk stabilitet och möjligheterna för en varaktig tillväxt ökar. Det är inga dåliga skäl för ett medlemskap i valutaunionen.
Nu är det dags att spika datum för en folkomröstning.
Otmar Issing om EU som transfereringsstat (very important article)
Stefan
Fölster, nu chefsekonom på Svenskt Näringsliv:
Sverige drabbas hårt om vi går in i en
lågkonjunktur under upptakten till ett medlemskap i valutaunionen, EMU.
Arbetslösheten kan bli upp till tre gånger så hög
som under normala ekonomiska avmattningar. Orsaken är att Sverige
inför utsikten att gå med i EMU gjort sig av med alla medel som
traditionellt brukar användas för att dämpa ett hastigt
konjunkturfall. Drygt 300 000 jobb brukar gå förlorade när
Sverige drabbas av en "normal" lågkonjunktur, definierad som ett fall i
BNP på 1 procent per år under tre år.
Men historiska
konjunkturfall har alltid kunnat dämpas av devalveringar,
räntesänkningar och stigande statsutgifter.
Men jag vill inte
anföra det här som ett skäl mot att gå med i EMU, utan
snarare som argument för en kraftfullare tillväxtpolitik, säger
Stefan Fölster.
Schröder calls for
Europe to set tax rates
The Times 2002-02-22
Den ansvarslösa automatiken
(buffertfonder)
DN-ledare 2002-02-22
Förnyad EU-kritik mot de svenska
skatterna
TT 2002-02-21
Vad EMU kräver
(buffertfonder)
Sydsvenskan ledare 19 februari 2002
Inför EMU växer lönekampen
(buffertfonder)
Lena Askling i Aftonbladet
EMU-utredningens underlagsrapporter presenterade
2002-02-18
Kedjan var töjbar
(stabilitetspakten/Tyskland)
Barbro Hedvall
DN 2002-02-13
RE: OBS! att buffertfonderna är till för att lura LO att säga Ja till EMU (dom får ju äntligen något de kan kalla Löntagarfonder) och för att lura EU-Kommissionen. För att inte buffertfornderna skall inräknas i statsbudgeten och falla under Stabilitetspakten och därmed inte kunna fylla sitt påstådda syfte, måste fonderna ligga utanför regeringens och riksdagens kontroll. Därmed duger det inte med några Medborgarfonder.
Persson säger "ja"
Dagens Industri 2002-01-21
"Javisst, det har också partiet
gjort och de villkoren är på väg att uppfyllas. LO har
buffertfondsresonemanget. Jag ser det inte som något problem att klara ut
den saken. Jag kan inte tänka mig att gå till en
folkomröstning, där inte de stora löntagarorganisationerna
är med och säger att det här är någonting som vi vill
ha."
LO säger nej till
EMU-omröstning i höst
DN 2002-01-03
Professor Lars Calmfors
efter eurostarten:
"EMU kräver mer politisk disciplin" -
buffertfonderna
DN Debatt 2002-01-03
Ringholm säger nej
till EMU-röstning vid valet
DN 2002-01-03
Arbetarna riskerar bli
stötdämpare
Dan Andersson Monika Arvidsson
DN Debatt
2001-12-15
Finlands buffertfonder inget att ta
efter
Lillemor Smedenvall ordförande i Finansförbundet
DI
2001-11-27
Lars Calmfors:
"Sverige är redo för EMU-medlemskap"
DN Debatt
2001-11-22
Euron blir en valfråga
Peter Lindskog, Finanstidningen 2001-11-20
LO spår tre valsedlar i
EMU-omröstningen
DI 2001-11-15
För det första
måste staten bygga upp nya trygghetssystem, som ska fungera som "buffert"
då vi inte längre kan använda den svenska kronan för att
parera olika störningar. Dan Andersson vill att löntagarna ska
avsätta upp emot 2,5 procent av lönesumman till olika buffertfonder,
som staten ska administrera tillsammans med arbetsmarknadens parter.
Regeringens EMU-utredning klarar inte
tidsschemat
Dagens Industri 2001-10-25
Finansdepartementet
Kommittén
för stabiliseringspolitik i EMU
Pressmeddelande 2001-07-05
Bengt K.Å. Johansson utreder
stabiliseringspolitik vid svenskt EMU-medlemskap
Finansdepartementet
Pressmeddelande 2000-10-30
Förnyad EU-kritik mot de svenska
skatterna
TT 2002-02-21
EU-kommissionen kritiserar åter de svenska skatterna. "Skattebördan på inkomst fortsätter att vara den högsta i EU", skriver kommissionen i sin rapport över hur medlemsstaterna följt EU:s allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken under 2001.
Rapporten nämner att inkomstskatten visserligen har sänkts, men hävdar samtidigt att många av de åtgärder som vidtagits inte tycks vara riktade mot de lägre lönenivåerna.
I riktlinjerna rekommenderas medlemsstaterna att sänka skatten för framför allt låginkomsttagare.
Inför
EMU växer lönekampen (buffertfornder)
Lena Askling i
Aftonbladet
I dag presenteras de första rapporterna från EMU- utredningen, utredningen som kan avgöra om det blir ja eller nej i folkomröstningen om svenskt medlemskap i valutaunionen. Först på bordet läggs bland annat professor Lars Calmfors analys av ”EMU:s effekter på lönebildningen” och partsgruppens rapport från LO, TCO, Saco och Svenskt Näringsliv.
I mars kommer huvudrapporten med förslag om så kallade buffertfonder och andra ekonomisk-politiska instrument för att vässa finanspolitiken och skapa ökad stabilitet om Sverige skulle drabbas av ekonomiska chocker. När vi är medlemmar i EMU kan Riksbanken inte längre ingripa med räntevapnet.
Dagens rapport om lönebildningen är nog så avgörande och kontroversiell. På en punkt är man inom utredningen väl överens – svensk lönebildning måste bli mer flexibel.
EMU-utredningens underlagsrapporter
presenterade
2002-02-18
Kommittén om stabiliseringspolitik för full sysselsättning vid svenskt medlemskap i valutaunionen (Fi 2000:07) presenterade i dag de underlagsrapporter som kommittén låtit ta fram under utredningsarbetet. Rapporterna ingår som bilagor i det slutbetänkande som ska avlämnas senast den 15 mars.
Följande rapporter presenterades:
1. Partsgruppens rapport; Dan Andersson (LO), Anders Bornefalk (SACO), Jan Herin (Svenskt Näringsliv), Roland Spånt (TCO), Jan Bröms (sekr)
2. EMU:s effekter på lönebildningen, Lars Calmfors
3. Tillbaka till konvertibilitetsprincipen? Penning- och finanspolitiska regimer i ett historiskt perspektiv, Lars Jonung
4. Finanspolitik i en valutaunion, Henry Ohlsson
5. Fiscal Policy: Institutions vs Rules, Charles Wyplosz
6. Personalutbildning i ett tillväxt- och stabiliseringspolitiskt perspektiv; Christina Håkansson, Satu Johansson, Erik Mellander
7. Fiscal Policy Coordination, Torben M. Andersen
Finlands buffertfonder inget att ta
efter
Lillemor Smedenvall ordförande i Finansförbundet
DI
2001-11-27
Metalls ordförande Göran Johnsson kräver den 20/11 buffertfonder av finsk modell för ett svenskt EMU-medlemskap - annars kan LO inte ens gå med på en medlemsomröstning i frågan.
Göran Johnsson vet att de buffertfonder som skulle sänka arbetsgivareavgiften tillfälligt i kristider inte är en perfekt lösning. Johnssons förslag att i stället bygga upp speciella mindre EMU-fonder för att kunna finansiera välfärden i dåliga tider är dock inte heller bra.
Göran Johnsson vet att de buffertfonder som skulle sänka arbetsgivareavgiften tillfälligt i kristider inte är en perfekt lösning. Johnssons förslag att i stället bygga upp speciella mindre EMU-fonder för att kunna finansiera välfärden i dåliga tider är dock inte heller bra.
Finland befinner sig i en likartad situation som Sverige. Finland är dock än mer beroende än Sverige av telekombranschen. Det intressanta är att Finland med konjunkturnedgång, svag tillväxt och fast valutakurs är mitt uppe i det skräckscenario som Johnsson och LO varnar för.
Finland har buffertfonder som man inte hunnit fylla på och använda. Utvärderingar från fackliga såväl som andra ekonomer i Finland har dessutom gjort klart att dessa fonder inte får någon effekt, och därför kommer att fasas ut.
Regeringens EMU-utredning klarar inte
tidsschemat
Dagens Industri 2001-10-25
Utredningen skulle ha varit klar till årsskiftet, men nu skjuts slutbetänkandet upp till den 15 februari 2002.
Vad beror förseningen på?
“Tidsskäl. Redan när delbetänkandet om andra länders erfarenheter lades fram vid halvårsskiftet, visste vi att vi inte skulle bli klara i tid och anmälde det till finansdepartementet.”
Och vad beror det på? Dålig planering?
EMU-utredningen tillsattes för knappt ett år sedan under ambassadören och socialdemokraten Bengt K Å Johanssons ledning.
Sedan dess har han och de fem övriga ledamöterna - KI-chefen Ingemar Hansson, SBABs chefsekonom Irma Rosenberg, professor Lars Calmfors vid Stockholms universitet, professor Inga Persson vid Lunds universitet samt Nordbankens förre chefsekonom Nils Lundgren - träffats ungefär en gång per månad med upphåll under sommaren. Nästa möte hålls den 12 november.
Till skillnad från den förra EMU-utredningen ska den här inte ta ställning till om Sverige bör gå med i valutaunionen eller inte.
Uppdraget går i stället ut på att utreda Sveriges möjligheter att på egen hand jämna ut konjunktursvängningar även vid ett EMU-medlemskap, så kallad nationell stabiliseringspolitik.
Gruppen ska också analysera behovet av nya ekonomisk-politiska instrument, däribland den omdebatterade frågan om så kallade buffertfonder.
Finansdepartementet
Kommittén
för stabiliseringspolitik i EMU
Pressmeddelande 2001-07-05
Den gemensamma penningpolitiken har i vissa fall förstärkt skillnaderna i konjunkturutveckling mellan de enskilda länderna och på nationell nivå tycks inte finanspolitiken i tillräcklig grad ha motverkat dessa skillnader. Detta tyder på att finanspolitiken inte med någon självklarhet kommer att få en lämplig utformning i valutaunionen.
Det pekar också på behovet att utforma finanspolitikens mål, medel och beslutprocesser på ett sätt som gör att finanspolitiken lättare kan spela den relativt sett mer betydelsefulla stabiliseringspolitiska roll som blir följden av ett medlemskap i valutaunionen.
Detta är några av slutsatserna i det delbetänkande, ”Stabilitet och stabiliseringspolitik i EMU” (SOU 2001:62), som Kommittén för stabiliseringspolitik vid svenskt medlemskap i valutaunionen i dag överlämnat till Finansdepartementet.
I en bilaga till delbetänkandet analyserar Henrik Braconier de offentliga finansernas konjunkturkänslighet. Hans slutsats är att de automatiska stabilisatorerna och den aktiva arbetsmarknadspolitiken även vid en relativt kraftig konjunkturavmattning kan tillåtas verka fullt ut utan att hamna i konflikt med EU:s underskottsregler. En förutsättning är dock att regeringens medelfristiga mål om ett överskott i de offentliga finanserna på två procent av BNP sett över en konjunkturcykel uppnås.
Kommitténs ordförande är ambassadör Bengt K Å Johansson. Övriga ledamöter är professorn i nationalekonomi vid Stockholms universitet Lars Calmfors, Konjunkturinstitutets generaldirektör Ingemar Hansson, förre chefsekonomen vid Nordbanken Nils Lundgren, professorn i nationalekonomi vid Lunds universitet Inga Persson samt chefsekonomen vid SBAB Irma Rosenberg.
Delbetänkandet kan laddas ner som pdf-fil från
http://www.finans.regeringen.se/propositionermm/sou/pdf/sou2001_62a.pdf
Bengt K.Å. Johansson utreder
stabiliseringspolitik vid svenskt EMU-medlemskap
Finansdepartementet
Pressmeddelande 2000-10-30
Regeringen har i dag tillsatt en kommitté med uppdrag att analysera förändrade förutsättningar för svensk stabiliseringspolitik vid ett eventuellt deltagande i den europeiska monetära unionen (EMU). Med stabiliseringspolitik menas politik för att motverka konjunktursvängningar i ekonomin.
Utredningen ska särskilt beakta finanspolitikens roll, analysera behovet av nya ekonomisk-politiska instrument och behovet av andra institutionella förändringar som kan främja en effektiv stabiliseringspolitik. Därvid ska andra EU-länders erfarenheter av att bedriva stabiliseringspolitik i valutaunionen kartläggas.
Utredningen ska också utreda behovet av ytterligare buffertar i de offentliga finanserna utöver de som följer av budgetmålen och vad som kan göras för ökad flexibilitet i de reala lönekostnaderna.
I det sammanhanget ska den analysera behovet och konsekvenserna av att införa särskilda så kallade buffertfonder.
Ordförande i kommittén är ambassadör Bengt K.Å. Johansson. Övriga ledamöter är professor Lars Calmfors, generaldirektör Ingemar Hansson, fil. dr. Nils Lundgren, chefsekonom Irma Rosenberg och professor Inga Persson.
Utredningen ska redovisa sitt uppdrag till regeringen senast 31 december 2001.
Ett delbetänkande ska redovisas senast den 30 juni 2001.
Buffertfonder utreds
DN 2000-10-30
Jfr om utredningen i SvD 2000-10-21
Regeringen tillsätter inom kort en ny EMU-utredning. Denna gång för att ta reda på hur Sverige kan underlätta ett medlemskap med hjälp av stora budgetöverskott och så kallade buffertfonder. Huvudutredare blir, erfar DN, ambassadör Bengt K Å Johansson.
Det är oklart när svenska folket får ta ställning till om Sverige ska gå med i EMU. Men regeringen vill ändå förbereda för ett medlemskap. Regeringen konstaterar att svensk ekonomi är mycket konjunkturkänslig och dessutom inte alltid går i takt med utvecklingen i de nuvarande euroländerna. Den befarar att det kan leda till ekonomiska kriser även om Sverige blir EMU-medlem. Och när det inte går att parera sådana ekonomiska chocker med en svagare krona eller lägre svenska räntor krävs nya resurser för att via statsbudgeten stimulera eller strama upp ekonomin.
Därför vill finansdepartementet att utredningen ska skärskåda andra EU-länders erfarenheter av stabiliseringspolitik i valutaunionen. Framför allt när det gäller budget- och skattepolitikens roll. Och då främst i mindre länder som Finland och Irland, som båda varit inne i en högkonjunktur samtidigt som övriga EMU haft det kärvare. Även de så kallade buffertfonder som LO ställt som villkor för att rekommendera sina medlemmar att rösta ja finns med i direktiven. Buffertfonderna skulle enligt finsk förebild byggas upp genom gemensamma avsättningar från företag och anställda. Pengarna skulle kunna användas för att i en lågkonjunktur sänka arbetsgivarvgifterna och därmed företagens lönekostnader. Utredningen ska bland annat titta på om det i Sverige finns några juridiska hinder eller svårigheter för arbetsmarknadens parter att frivilligt upprätta sådana fonder.
Men de flesta bedömares analys är ändå att buffertfondernas medel alltid kommer att vara för begränsade för att spela någon större roll. Utredningsdirektiven trycker betydligt mer på att lilla konjunkturkänsliga Sverige måste ha ett stort budgetöverskott att ta av, som kan plockas fram för att stimulera ekonomin och hålla efterfrågan uppe i dåliga tider. Exakt hur stort ska utredarna bedöma. LO:s andra käpphäst, det "strukturråd" bestående av fack, arbetsgivare och staten, som bland annat skulle styra över buffertfonderna, nämns enligt uppgift inte heller särskilt i direktivutkastet. Utreds inte strukturrådsmodellen får LO svårt att säga ja till EMU, anser den nyss avgångne chefsekonomen P-O Edin. - Det var ett absolut krav från LO-kongressen, betonar Edin.
Handels förbundsekonom Stefan Carlén, en av fackets mest namnkunniga EMU-motståndare, är mycket kritisk mot LO-ledningens sätt att framställa buffertfonder och strukturråd som någon slags livlina vid ett svenskt EMU-medlemskap. - Alla som tittat på buffertfonder är överens om att de aldrig kan ersätta växelkursmekanismen. De är för små och långsamma och gör varken från eller till. Den verkliga bufferten finns i budgeten, säger Carlén.
- I Finland var buffertfonderna bara till för att lura finska LO att säga ja. Nu tror jag den svenska LO-ledningen är lurad.
Stefan Carlén varnar också för facklig medverkan i strukturrådet, som han menar skulle tvinga facken att gå med på lönestopp i lågkonjunktur.
Att hitta en modell som kan tillfredsställa största möjliga antal väljare blir en tuff match för utredarna. Ordförande blir, enligt uppgift till DN, den politiske mångsysslaren och s-märkte före detta landshövdingen, medlaren och statsrådet Bengt K Å Johansson. Han har inte tidigare profilerat sig i EMU-frågan. Det har däremot en del av de övriga som väntas ingå i utredningen. Däribland Nils Lundgren, tidigare chefsekonom på Nordbanken och uttalad euroskeptiker.
Att ha EU-kritiker med i i laget är viktigt för att regeringen ska slippa anklagelser om en "riggad" utredning bestående enbart av regeringens "legoknektar". Bland de som regeringen väntas utse att ingå i utredningen finns också den förre EMU-utredaren Lars Calmfors.
Nej-segern i den danska EMU-omröstningen har uppenbarligen gjort att regeringen inte tycker att det är så bråttom att att få utredningen klar. Från början skulle betänkandet ha lagts fram senast sista juni 2001. Men nu väntas utredarna få minst ett halvår till på sig.
