Klyftorna växer i stor-EU
DN 2001-02-18

EU utvecklas allt mer mot en tvåtredjedelsunion där en rik majoritet i nordvästra Europa har inkomster högt över genomsnittet, och en minoritet i södra och östra delen har en inkomst som är en tredjedel så stor.

De ekonomiska klyftorna mellan olika regioner och länder inom EU ökar dramatiskt i och med utvidgningen av EU från 15 till 27 medlemsländer. I och med utvidgningen ökar EU:s landyta och befolkning med 35 procent medan ekonomin (bruttonationalprodukten) bara växer med 5 procent. Hela 98 procent av människorna i ansökarländerna har i dag en inkomst som ligger under 75 procent av BNP för EU27. Det framgår av en ny rapport om ekonomisk och social utjämning i det framtida EU som EU-kommissionen sammanställt.

Regionalpolitiken inom EU kan dock inte upphöra i och med utvidgningen. Tvärtom behövs det än mer insatser från EU:s sida. Men utjämningspolitiken får inte inskränkas till utbetalningar från de rika till de fattigare länderna, förklarade Michael Barnier, EU-kommissionär med ansvar för regionalpolitiken när han häromdagen presenterade sin rapport inför EU-parlamentet. I det framtida EU 27 blir Europa indelat i tre ekonomiska block:

Överklassen utgörs av 12 industriländer i norra Europa (alla de nuvarande EU-länderna utom Grekland, Spanien och Portugal) med inkomster på 125 procent av EU-snittet. Kärnan blir triangeln York i Storbritannien, Hamburg i Tyskland och Franche-Comte i Frankrike. Befolkningen i dessa länder utgör 71 procent av EU27.

Mellanklassen blir de sju länderna i Syd- och Östeuropa: Spanien, Cypern, Portugal, Malta, Slovenien, Grekland och Tjeckien. Deras inkomster ligger på 80 procent av EU-snittet. Folkmängden utgör 13 procent av EU27.

Underklassen skapas av de åtta fattigaste länderna i Östereuropa: Ungern, Slovakien, Polen, Estland, Lettland, Litauen, Rumänien och Bulgarien. Deras inkomster väntas hamna på omkring 40 procent av EU-snittet. Befolkningsmässigt utgör de 16 procent av EU 27.

Problemet för Barnier och EU är att budgeten för ekonomisk utjämning inom EU minskar påtagligt de kommande åren. År 1999 var den 0,46 procent av EU-ländernas samlade BNP. År 2006 är den neddragen till 0,31 procent. - Det går inte att bedriva en meningsfull utjämningspolitik med en oförändrad budget för nästa budgetperiod åren 2007-2013. Vi kan inte lösa problemen för 27 länder med samma budget som vi haft för de nuvarande 15 medlemsländerna, fortsatte Barnier.

Ett annat problem för Barnier är att de EU-länder (framför allt Grekland, Spanien och Portugal) som i dag tar emot utjämningsbidrag från EU delvis kommer att tappa dessa efter utvidgning till de mer behövande nya EU-staterna. EU-kommissionen räknar med att hälften av de regioner och länder som i dag får det högsta EU-bidraget (mål-1) förlorar detta stöd.

Den regionala snedvridningen inom EU innebär problem både för över- och underklassen, menar EU-kommissionen. De fattiga regionerna inom EU avfolkas eller fortsätter i fattigdom. Och i de ekonomiskt överhettade områdena drabbas folk negativt av trafikkaos, miljö och hälsoproblem.

Skillnaderna mellan rika och fattiga regioner inom EU är redan i dag större än vad de är i USA - och efter utvidgningen blir det ännu värre. Grovt sett kan man säga att i den amerikanska modellen är staterna ekonomiskt sett någorlunda jämbördiga, medan det däremot finns det stora inkomstskillnader inom varje enskild stat. I EU-modellen är det tvärtom stora ekonomiska skillnader mellan länderna och regionerna, men (i jämförelse med USA) förhållandevis små inkomstskillnader inom dessa.

Åter till utvidgningen

Början på sidan