Utdrag ur
Sammansatta konstitutions- och utrikesutskottets
betänkande 2001/02:KUU1
Utskottet menar för sin del att den i Nicefördraget överenskomna formuleringen av artikel 24 i Unionsfördraget inte förutsätter någon överlåtelse av beslutanderätt.
Detta framgår av punkt 5 i artikel 24 enligt vilken ett avtal inte skall vara bindande för en medlemsstat vars företrädare i rådet förklarar att medlemsstaten måste uppfylla vissa krav som följer av dess egna konstitutionella förfaranden.
Utskottet noterar att en sådan förklaring kan avges både när beslut skall fattas med enhällighet och när beslut fattas med kvalificerad majoritet. Utskottet vill betona att detta innebär att, i de fall en medlemsstat avger en förklaring enligt punkt 5, något för den staten folkrättsligt bindande avtal inte kommer till stånd förrän de konstitutionella kraven i medlemsstaten har uppfyllts och utgången av den prövning som därvid görs dessutom innebär att medlemsstaten vill bli bunden av avtalet.
Vidare vill utskottet framhålla att skulle utgången av t.ex. en parlamentsbehandling bli att medlemsstaten inte vill bli bunden av avtalet uppstår aldrig någon folkrättslig bundenhet. Genom att avge en förklaring enligt punkt 5 förfogar således varje medlemsstat över beslutet om staten önskar bli bunden av avtalet, och detta gäller oavsett vilken beslutsform som tillämpas i rådet.
Till detta kommer, anser utskottet, att unionens medlemsstater enligt artikel 23.2 i Unionsfördraget kan motsätta sig att beslut fattas med kvalificerad majoritet under åberopande av viktiga och uttalade skäl som rör nationell politik. Vilka frågor som påkallar att vetorätten utnyttjas avgör varje medlemsstat suveränt. Utskottet kan konstatera att situationen i princip härigenom är densamma som om beslut fortfarande alltid skall fattas med enhällighet.
För svenskt vidkommande gäller vid ingående av avtal enligt artikel 24 att regeringsformens bestämmelser måste iakttas fullt ut, dvs. regeringen måste fatta beslut om att ingå det aktuella avtalet och, i de fall så krävs, riksdagen lämna sitt godkännande. En förklaring enligt punkt 5 gör det möjligt för regeringen att uppfylla regeringsformens krav på t.ex. riksdagsgodkännande. En förklaring gör det också möjligt att i varje enskilt fall självständigt ta ställning till om Sverige önskar bli bundet av avtalet.
Utskottet noterar även att i samband med riksdagens behandling av Amsterdamfördraget (bet. 1997/98:UU13) framhöll konstitutionsutskottet att det förhållandet att beslut i andra pelaren i vissa fall kan fattas med kvalificerad majoritet – mot bakgrund av den kvarstående vetorätten – inte påverkade den grundläggande mellanstatliga karaktären av samarbetet.
Till skillnad från motionärerna menar utskottet att ändringen av artikel 24 i Unionsfördraget inte innebär att beslutanderätt överförs till EU. Artikeln strider följaktligen inte mot 10 kap. 5 § första stycket regeringsformen.