PlattläggningsparagrafenGrundlagutredningen Årets val gäller bl.a. ett vilande grundlagsförslag med ändringar av 10.2 och 10.5 i regeringsformen (RF). Kommissionen har blivit lite tuffare och de har särskilt påtalat att de svenska domstolarna inte tillräckligt uppmärksammar EG-rätten Ur EU OCH DEN SVENSKA GRUNDLAGEN – FÖRBEHåLL OCH BEGRÄNSNINGAR av ULF BERNITZ, i EU-Skvadern – Om den Europeiska Unionens Konstitutionella Framtid
Under tystnad har Högsta domstolen blivit EU-medlemskapet har inneburit att Regeringsformen ger en falsk bild av hur Sverige styrs idag. Framförallt har EU-medlemskapet inneburit, att Regeringsformen ger en falsk bild av hur Sverige styrs idag. All offentlig makt i Sverige kommer inte längre från folket, som det står i Regeringsformens portalparagraf, utan i växande grad från EU. Riksdagen är idag inte längre ensam lagstiftare utan delar lagstiftningsmakten med EU:s ministerråd och EU-parlamentet. Högsta domstolen och Regeringsrätten är inte längre våra högsta domstolar utan liksom svensk rätt i tillämpliga delar underordnade EU-rätten och EU-domstolen. Direktiven till Grundlagsutredningen smyger förbi de allvarliga konfliktproblem mellan den nationella rätten och EU-rätten som seröst uppmärksammats av många professionella företrädare för offentlig rätt i samband med remissbehandlingen av fördraget om EU:s konstitution. Även om Lagrådet uttalat att inga formella grundlagshinder finns för ratificering av fördraget, har höga juridiska remissinstanser uttalat så stark tveksamhet till att bland annat öka möjligheterna till överföring av beslutanderätten till EU beträffande straffrätt och straffrättsprocessen, att detta inte kan förbigås i en översyn av den svenska regeringsformen. För en vecka sedan framkom det att också vår svenska straffrätt kan underställas EG-rätten. Regeringen är rädd för folket. Sverige är i dag underställt unionen utan annat lagstöd än vad som följer av att riksdagen genom enkel lag har beslutat, att unionslagstiftningen "gäller här i landet". Två fadäser bör avlägsnas, innan parlament
och valmanskårer uppmanas ta ställning. "Folkets utslag
behöver inte följas" Sverker Gustavsson om prop.72
Ur EU OCH DEN SVENSKA GRUNDLAGEN
FÖRBEHåLL OCH BEGRÄNSNINGAR Utdrag ur Ska vi ge upp
vårt självstyre? Ur EU OCH DEN SVENSKA GRUNDLAGEN
FÖRBEHåLL OCH BEGRÄNSNINGAR Nya 10:5 regeringsformen En så kallad EEC-paragraf hade införts, ursprungligen i den äldre regeringsformen, redan 1965. Enligt denna, 10:5 RF i äldre lydelse, var det möjligt att "i begränsad utsträckning" överlåta beslutanderätt till mellanfolklig organisation eller domstol. Denna formulering hade ansetts kunna täcka den svenska ratifikationen av EES-avtalet. Det bedömdes emellertid i vart fall vara tveksamt om den kunde anses innefatta en så omfattande och djupgående överföring av beslutskompetens som ett EU-medlemskap innebär. Grundlagsändringens närmare utformning blev som många minns föremål för omfattande debatt, där meningsmotsättningarna särskilt stod mellan vad som kom att benämnas en maximallstisk respektive minimalistisk hållning. Utgångspunkten för denna debatt blev det grundlagsförslag som lades fram 1993 av Grundlagsutredningen inför EG, under ordförandeskap av professor Olof Ruin, och som hade en maximalistisk prägel och föreslog ett nyinfört portalstadgande i regeringsformens första kapitel (1:10 RF) som skulle lyda:
Förslaget kännetecknas som synes av att det inte angav några konstitutionella gränser för räckvidden av överlåtelsen av beslutsbefogenheter. Förslaget blev framför allt kritiserat för att vara onödigt vidsträckt, bland annat av mig, och opåkallat beröva Sverige framtida möjligheter att påverka kommande rättsutveckling inom EU under hänvisning till svenska grundlagsbestämmelser. I debatten gjordes gällande att Sverige lade sig platt ("den sk plattläggningsparagrafen"). Debatten ledde mycket snabbt till att statsminister Bildt förklarade att ytterligare förslag borde utredas, vilket i sak torde ha innefattat ett avståndstagande. Den grundlagsändring som blev genomförd efter konsultationer mellan de politiska partierna gavs en mer försiktig utformning och den tillämnade portalparagrafen i regeringsformens första kapitel fick helt utgå. Grundlagsändringen blev slutligen antagen efter riksdagsvalet 1994 och den rådgivande folkomröstningen om Sveriges EU-medlemskap. Den kan karakteriseras som minimalistisk och har tydligt påverkats av den tyska författningsdomstolens nedan berörda synsätt. Grundlagsstadgandet lyder (10:5 första stycket RF):
Riksdagen beslutar om sådan överlåtelse genom beslut, varom minst tre fjärdedelar av de röstande förenar sig. Riksdagens beslut kan också fattas i den ordning som gäller för stiftande av grundlag. Den svenska grundlagsregeln är som framgår inte baserad på svenskt EU-medlemskap, utan riksdagen ges endast möjligheten att överföra befogenhet till EU vid ett svenskt medlemskap. Detta förklaras med att bestämmelsen utarbetades och beslutades innan EU-folkomröstningen hade genomförts. Det är dock otillfredsställande att en så viktig grundval för konstitutionen som EU-medlemskapet inte återspeglas tydligare i denna.
|