-
Nytt
- Index A till Ö -
EMU-skeptiker -
Statsvetare -
Medborgare mot EMU -
Junilistan
Nätverket folkomröstning.nu -
Konventet/Konstitutionen
|
|
Johan LybeckTidigare av Johan Lybeck om EMU Johan Lybeck: Räntan borde istället
höjas tycker han Ja till EMU betyder också ja till ett
federalt EU Vart tar EU-projektet vägen? Sverige bör vänta med EMU! Ja till EMU betyder också ja till ett
federalt EU De senaste månaderna har ett antal ekonomer uttryckt åsikter om för- och nackdelar med ett svenskt EMU-medlemskap. Det intressanta är att de allra flesta vill ta ställning på grundval av politiska faktorer, inte ekonomiska. De som säger ja till EMU gör det, som EMU-utredaren professor Lars Calmfors, av politiska skäl, trots att han anser att de ekonomiska konsekvenserna av EMU netto blir negativa för Sverige. EMU är ju inte bara en fråga om minskade kostnader för valutaväxling och bättre konkurrens mellan länderna. Som betonades redan av Kommissionens tidigare ordförande, Jacques Delors, "EMU:s fader", är den monetära unionen ett sätt att skynda på Europas politiska integration. En gemensam valuta förutsätter nämligen att det förr eller senare bildas en gemensam finanspolitik som genom att justera skatte- och bidragsnivåer i de olika länderna hanterar de obalanser som tidigare reglerades via nationella växelkurser och räntor. Utan en sådan gemensam politik kommer inte EMU att överleva utan brytas sönder av ländernas olikartade utveckling. En gemensam finanspolitik förutsätter i sin tur ett långt mer federalt EU är dagens. Att EU är på väg att ändras radikalt under inflytande av behovet att samordna 25 medlemmar framgår av det hemligstämplade men läckta dokument som kallas "Penelope". Det "nya" EU däremot kommer att fatta alla beslut med majoritet, vilket i sin tur innebär att de medlemsstater som vill behålla EU:s grundläggande karaktär av mellanstatlig organisation kommer att bli överkörda. Redan i dag blir ju de tre länder som inte är medlemmar i EMU överkörda av euroblocket i alla de ekonomiska frågor som beslutas med majoritet (allt utom skatter) eftersom vi tre (Sverige, Danmark, Storbritannien) inte kan mobilisera en blockerande minoritet. För detta krävs med dagens röstregler 26 av 87 röster i Ministerrådet (Ecofin); vi tre har bara 17. I fortsättningen kan vi bli överkörda på alla områden. State of The Union
I sitt svar till mig och andra
EMU-skeptiker använder professor Braunerhjelm, SNS, den klassiska
debattekniken att låtsas tala om ett ämne medan han i själva
verket talar om något helt annat I sitt svar till mig och andra EMU-skeptiker använder professor Braunerhjelm, SNS, den klassiska debattekniken att låtsas tala om ett ämne medan han i själva verket talar om något helt annat. För efter en mycket kort inledning om EMU glider han över till att tala om strukturella problem i Sveriges och andra länders ekonomi. Han skriver att en svagare valuta är ingen utväg ur strukturella kriser. Nej, självfallet inte, har jag påstått det? Bland annat för att ge kronan möjlighet att stiga i värde, om så behövs, vill jag att Sverige håller sig utanför EMU. Braunerhielm hävdar också att Sverige måste satsa på en fungerande arbetsmarknad, lönsamhet i utbildningen, aktivt ägande och ägaransvar, minimering av den offentliga byråkratin, stopp för de skenande sjukförsäkringstalen med mera. Jag håller helt med om att dessa områden håller tillbaka Sveriges tillväxt, men vad i all världen har det med EMU att göra? En liknande misstolkning gör docent Carl Johan Åberg (12/12) när han varnar för de problem som den svenska devalveringspolitiken fört med sig. Men orsaken till att den svenska valutapolitiken på 1990-talet, och hittills på 2000-talet, har varit så framgångsrik är ju just att politikerna inte längre kan kontrollera växelkursen. Vart tar EU-projektet vägen? Romfördraget 1957 talade också vagt om en "ever closer union" - en allt närmare gemenskap - mellan de ingående länderna. Men grundidén förblev politisk, att bevara freden. Därför blev det så fel när EU:s ledare sökte framställa den monetära unionen (Maastrichtfördraget 1991) i ett ekonomiskt gyllene skimmer och därför var snuddande nära att få ett nej i den franska folkomröstningen. EU och EMU handlar om så oändligt mycket mer än hur många cent man sparat på att slippa växla turistvaluta. Men vad har detta med den svenska debatten att göra? Jo, jag menar att i stället för att räkna plus och minus borde svenska EMU-skeptiker ställa som första fråga; blir det en mer varaktig fred i Europa om Sverige deltar i EMU? Svaret på denna fråga kan knappast bli annat än nej. Vår roll är marginell och vad vi som nation gör spelar faktiskt ingen större roll. Sveriges potentiella roll i EU är inte nio miljoner människor i ett kommande EU på närmare 500 miljoner. För att få inflytande krävs också engagemang. Så länge det svenska folket är skeptiskt till Europatanken spelar det ingen som helst roll om Sverige är medlem i EMU eller ej. För frågan är vart EU är på väg. Denna fråga är som bekant under utredning i det författningskonvent, som leds av förre franske presidenten Giscard d'Estaing. Jag kan personligen inte förstå hur svenska politiker har mage att begära att svenska folket skall ta ställning till EMU, som innebär ett svenskt deltagande i en "ever closer union" - en allt närmare gemenskap - innan vi sett hur detta nya EU kommer att se ut. Blir det på sikt ett EU av tysk modell, med starka självständiga delstater, eller ett centralstyrt EU av fransk modell? Har inte de svenska medborgarna rätt att få svaret på frågan innan de tar ställning? EMU-folkomröstningen måste därför av politiska skäl skjutas några år på framtiden. Ej heller ger ekonomiska skäl orsak till brådska. Snarare är det så att vinsterna med en gemensam valuta väger lätt mot förlusten av en egen ränte- och valutapolitik i en allt mer orolig värld, i synnerhet innan EU skapat de federala finanspolitiska motåtgärder, som kan kompensera förlusten av en egen växelkurspolitik. EMU:s förespråkare hävdar att med euron försvinner Sveriges valutarisker. Vilken dumhet! Under perioden januari-augusti 2002 gick bara 39,6 procent av Sveriges export till EMU-länderna. Mot de övriga dryga 60 procenten skulle vi således ha haft flytande växelkurs i alla fall, men till priset av en förlorad egen penningpolitik. Till detta kommer att de företag som är beroende av euromarknaden själva kan integrera sig däri. Huvuddelen av Sveriges export till euroland faktureras redan i euro och dessa företag kan också, om de så vill, ha sin bokföring i euro och låta Stockholmsbörsen handla sitt aktiekapital i euro. Vad krävs det mer? Slutsatsen är därför att vi som nation har råd att vänta och se. För detta talar både de politiska och ekonomiska argumenten. Sverige bör vänta med EMU! Med riksdagsvalet avklarat väntas regeringen - oavsett sammansättning - snabbt bestämma dag för folkomröstnig om EMU. Enligt min mening bör emellertid inte regeringen fatta detta beslut just nu. Många argument till varför Sverige klarar sig bra utanför EMU har framförts de senaste veckorna på denna sida. Viktigast är väl Bengt Dennis konstaterande att den flytande växelkursen skött sin uppgift föredömligt under de senaste tio åren. Sveriges ekonomi är i dag väsentligt starkare än den på kontinenten, inte minst därför att kronan kunnat falla i värde och ge exporten ett behövligt stöd. Kronan ligger i dag 8 procent svagare än sommaren 2000 (enligt TCW-index). Men den goda ekonomin under innevarande år har också lett till en förstärkning av kronan det senaste året med 7 procent. Helt enligt läroboken. Till detta långsiktiga argument mot ett svenskt medlemskap i EMU vill jag dessutom lägga ett antal omständigheter som talar för att beslutet bör uppskjutas. Viktigast är att Europeiska Centralbanken, ECB, just nu riskerar att pressa ned hela kontinental-Europa i en deflationsspiral. Sverige bör hålla sig utanför denna risk tills vidare. Det är ingen slump att både USA och Storbritannien har kommit snabbare ur lågkonjunkturen än länderna på kontinenten. Det hänger mycket samman med att deras centralbanker har kunnat vara flexibla och fatta snabba beslut. ECB gör det ännu svårare för sig genom att formulera målet så att inflationen ska hållas mellan 0 och 2 procent. Men därmed riskerar man att strypa ekonomierna därför att man i praktiken eftersträvar fallande priser, deflation! Detta därför att inflationen, såsom den mäts, överskattar de faktiska prisförändringarna. Mätningarna fångar dåligt nya varor (som mobiltelefoner), kvalitetsförbättringar och förskjutning av köpvanor mot billigare produkter. Det innebär att ECB i praktiken kommer att ha en målfunktion som mycket väl kan leda till deflation. Det innebär också att den tyska uppmätta inflationen på 1 procent i augusti i verkligheten redan ligger på gränsen till deflation, detta i ett läge när tysk ekonomi brottas med stora svårigheter och tillväxten i år blir mycket nära noll, samtidigt som arbetslösheten ligger på skyhöga 9,9 procent. Och nu verkar det som om den sista motorn i euroekonomin, Frankrike, också hackar. Mycket av detta kan ECB:s penningpolitik lastas för. Sverige bör därför akta sig noggrant för att i dagens situation tvingas följa en penningpolitik som riskerar att skapa samma situation även här. Även andra skäl talar för att Sverige bör hålla sig utanför EMU ett tag till. Det påstås ju ibland att med Sverige i EMU elimineras all valutaosäkerhet. Men det är ju bara mot EMU-länderna som Sverige får en fast växelkurs. Även i EMU kommer växelkursen mot sådana valutor som dollar och norska kronor att variera. Första halvåret i år gick bara 38,7 procent av vår export till euroområdets tolv ekonomier. Mot över 60 procent av vår exportmarknad skulle vi således även som EMU-medlem haft varierande växelkurser! Andelen är dessutom sannolikt underskattad, då dollarn är en ännu större handelsvaluta på andra exportmarknader än USA. Sverige bör därför avvakta med sitt EMU-medlemskap, åtminstone till dess Storbritannien och Danmark med tillsammans 14,5 procent av vår export också blivit EMU-medlemmar. Ett politiskt motiv för att vänta och se är också osäkerheten om hur kandidatländerna kommer att påverka de nuvarande EU-ländernas ekonomi. Att med dagens svaga ekonomiska situation acceptera ekonomiskt ansvar för länder på väsentligt lägre utvecklingsnivå riskerar inte bara att spräcka EU:s budget. Problemen kommer också att förstärka befolkningarnas skepsis mot de nya EU-ländernas medborgare när man tvingas betala kalaset. Se på situationen i Tyskland där man även efter mer än tio år ännu inte lyckats integrera de forna östtyska delstarerna, vare sig ekonomiskt eller politiskt. Enligt beräkningar i "The Economist" får Östtyskland varje år lika mycket stöd som hela Marshall-hjälpen gav! Ett svenskt medlemskap i EMU brådskar inte. Jag är personligen för ett medlemskap i EMU på sikt, främst därför att EMU och EU är politiskt integrerade storheter. Det är svårt för en EU-medlem att varaktigt stå utanför EMU. Men det innebär inte att man huvudlöst ska skynda in i ett samarbete som riskerar den goda ekonomi som Sverige har i dag. Tidigare av Johan Lybeck om EMU
|
