Källa: SvD nyhetsartikel,
2000-02-18
- Om vi vill bli ett större parti måste vi vara ärliga
och säga att det här är en svår fråga och
uppmuntra till en intellektuell diskussion. Det skulle ge oss sympati,
men i stället väljer man en besserwisserattityd samtidigt
som man stöter ut dem som har en avvikande uppfattning.
Margit Gennser på Internet 2000-02-18: Saken är avklarad!
- Vi tystar ingen debatt, men den behövs inte (om EMU). Vi har gjort vårt val. väl medvetna om att det finns några av våra väljare som har en annan åsikt än vår förträffliga uppfattning. Argumenten biter inte på dem och det får vi finna oss i.
Nyckelordet för partisekreterare Johnny Magnusson (SvD 2000-02-18 s.7) är ”vägledning”. Ett partis uppfattning är att vägleda väljarna.
Hur har det då varit med den moderata analysen och den öppna diskussionen?
1. Partiledningen gjorde sitt val – tidigt.
När danskarna sa nej i folkomröstningen om Maastrichtfördraget lägrade sig sorgen över moderata partiledningen. Att danskarnas nej kunde leda till ett mellanstatligt samarbete i linje med det öppna samhälle som Gösta Bohman gjorde sig till tolk för redan på 70-talet tillhörde de kätterska åsikterna som inte var gångbara inom (m).
2. Jan-Erik Larsson nära observatör av ja-sidan i folkomröstningen om EU har tillstått att EMU inte skulle diskuteras i folkomröstningen. Då hade det blivit nej till EU. Dessutom trodde vi att EMU var ett utopiskt förslag som aldrig behövde genomföras. Diskussionen kvävdes!
3. Björn von der Esch opponerade sig mot moderaternas EU-politik. Han var väl påläst.
Diskussionen i frågan snöptes och han blev nerkallad till gruppledaren Lars Tobisson. Hans politiska framtid kunde äventyras. Vi vet alla hur det gick.
4. Dåvarande riksdagsmannen Wiggo Komstedt kritiserade
öppet moderata partiledningens dåliga kontakt med ”vanliga
riksdagsledamöter” och väljarna. Kritiken upptogs illa
av partiordföranden Carl Bildt. Själv tog jag till orda och
sa något i stil med att en klok chef lyssnar alltid och är öppen
för synpunkter. Jag exemplifierade med EMU-frågan och
konstaterade att erfarenheterna, perspektivet, analysen och inte minst
de böcker vi läser kan leda till helt olika slutsatser än
Carls. Svaret blev ”Jag har verkligen inte tid eller lust att
diskutera böcker med fru Gennser!”
Nej, han hade ju intressantare samtalspartners – Helmuth
Kohl!
