Margit Gennser
Margit Gennser i Riksdagen xx januari 2000 om EMU
Internationalisering är förvisso inget nytt fenomen för Sverige. 1971 talades det allmänt om internationaliseringen av den svenska ekonomin, om svenska företags etableringar utomlands etc. Det poängterades att många storföretag hade mer än hälften av sin produktion utanför Sverige och att internationaliseringen accelererat under 60-talet. Den svenska utvecklingen var inte unik i Europa. Den underlättades av att en internationell penning- och kapitalmarknad vuxit fram - trots valutaregleringar, den s k euromarknaden.
Euromarknaden handlade med eurodollars och eurobonds. Bakgrunden var att amerikanska medborgare fick bättre avkastning på sina dollar i Europa än i USA. Marknaden utvecklades stabilt ända till den amerikanska administrationen försökte stoppa dollarutflödet med en ränteutjämningsskatt. Euromarknaden bidrog till en positiv utveckling av världshandeln och tillväxten. De reglerade nationella kapitalmarknaderna hade aldrig kunnat åstadkomma detta.
Sveriges dynamiska utveckling 100 år tidigare var också en följd av internationalisering och väl fungerande internationella penning- och kapitalmarknader.
Den dåtida världen kännetecknades av stor, obegränsad frihet, för enskilda att flytta sig och sitt kapital från ett land till ett annat. De internationella arbetskraftsrörelserna och den friare handelspolitik påverkade vidden och hastigheten av näringslivets förändringar.
Förutom fungerande kapitalmarknader som vuxit fram i takt med behoven, skapade den teknologiska utvecklingen inte minst på transport- och kommunikationsområdena framgångarna. Likheterna med i dag är slående. Men den avgörande faktorn var dock den stora frihet för hushåll och företag att fatta sina egna beslut. Människor kunde flytta fritt utan inresetillstånd, pass och visum. Kapitalet och handel rörde sig fritt. Tullar hade tagits bort eller lättats. De rikare länderna accepterade att andra länder inte lika strikt tillämpade frihandel som de själva. Toleransen gjorde att de som kommit på efterkälken kunde hinna fatt. Det hade varit önskvärt -ja, lyckligt - om de som protesterade i Seattle på WTO-mötet hade kunnat sin historia bättre. Fri handel är rättvis handel.
De friheter jag nämnt för människor, för kapital och för varor och tjänster, är omistliga för den liberala friheten. Varför? Individen, hushållet och företaget har då alltid ett val. Vill man inte nöja sig med status quo kan man flytta. Det finns alltid ett "exitalternativ".
När våra smålänningar inte ville finna sig i överhetens beslut, gav de sig av till Amerika. När man ville skapa sig ett bättre liv än det man fick i New York drog man västerut gränsen mot obrukat land symboliserade liberal frihet. Denna frihet består på fungerande fria marknader och internationaliseringen är ett utflöde av dessa.
Global ekonomin skapar minst problem i en värld som bygger på liberal frihet. Världen kommer aldrig att bli fullkomlig men de frihetliga principer med begränsade regleringar har i hög grad bidragit till en god ekonomisk och demokratisk utveckling. De s k "frihetsindexen" visar att de anglosachsiska länderna kännetecknas av färre regleringar och lägre skatter en de kontinentala länderna inom EU. Större frihet ger hushållen större rådighet över sina pengar och sina egna liv.
För oss i Sverige är det viktigt att återigen bekanta oss med vår historia. Längtan efter frihet - liberal frihet - utgjorde avstampet för Sveriges utveckling från Fattig-Sverige till ett välståndsland. Och den successiva eftersläpning vi upplevt sedan mitten av 60-talet är djupast sett ett resultat av motsatta tendenser. Regleringar skulle ge trygghet.
Som motiv inte minst för en EMU-anslutning har det hävdats att den gemensamma valutan skulle skydda oss för de risker den globala ekonomin skapar. Sverige skulle endast kunna uppnå ekonomisk stabilitet och framgång om vi tillhörde Euroland fullt ut. Det är förvånande att dessa argument fortfarande är lika levande som för 5 år sedan. Verkligheten talar ett annat språk. Euron har sjunkit med ca 15 procent under ett år. Hög arbetslöshet dröjer sig envist kvar i Eurolands tungviktare Tyskland.
Den svenska räntan har sjunkit drastiskt utan EMU-anslutning och tillväxten har ökat på ett sätt som ingen vågade hoppas på för något år sedan. Allt är definitivt inte väl i vårt land. Den liberala friheten är i hög grad beskuren. Detta hänger i grunden samman med att staten inte hushållen i alltför hög grad beslutar över våra inkomster och resurser. Vi behöver sänkta skatter och avregleringar för att ge medborgarna den frihet som exitalternativet ger.
Men skulle inte en EMU-anslutning leda till en sådan här frihetlig utveckling? Sannolikt inte. EU och EMU är politiskt/byråkratiskt styrda. Verktygen i ett sådant system består av regleringar. Att överlämna utvecklingen till spontant och successivt framväxta lösningar är ett anatema för dem som vill reglera. Till detta kommer att EU största ekonomi Tyskland har en mycket svag liberal tradition. Den tyska modellen bygger på en fast samverkan mellan stora, starka grupper, bankerna, de stora företagen regeringen och de fackliga organisationerna. Servicenäringarna är delvis hårt reglerade. Allt detta har lätt till bristande dynamik och en allt svagare ekonomi.
Den svenska strukturen har stora likheter med den tyska. Harpsundsandan, centrala löneförhandlingar, kredit- och valutaregleringar under lång tid, låga nettolöner och en delvis negativa inställning till företagaren i motsats till företaget har vi haft gemensamt. Men av tillfälligheter har vi också anammat ett anglosachsiska inflytande.
Euromarknaderna och internationaliseringen har skapat förståelse för dynamiska finans- och kapitalmarknader. Ny teknik, inte minst på telefoni och IT-området har utvecklats dynamiska och get servicesektorn dynamik. Låt oss värja oss för EU-direktiv gällande IT-system och snarast avskaffa PUL!
Och reformer som på sin tid inte uppfattades som särskilt banbrytande eller märkliga jag tänker på Gösta Bohmans skattesparande i aktier (sedan kallat allemanssparande) - har skapat ett spritt aktieägande som saknas på kontinenten. Med det nya pensionssystemet kommer utvecklingen att fortsätta. Att sköta våra kapitalresurser omsorgsfullt är ett intresse för alla, inte bara för en liten elit.
Det är mycket vi måste göra i Sverige för att verkligen ta vara på de fördelar internationaliseringen enligt anglosachsisk modell erbjuder oss. Skattetrycket måste reduceras. Sverige måste bli ett land ditt företag gärna flyttar och stannar kvar. Men det finns saker vi inte bör göra. Vi bör inte ansluta oss till EMU, definitivt inte nu. Varför?
- Tyskland svarar för 1/3 av Eurolands ekonomi. Tyskland har svåra strukturproblem. Reformer kommer att genomföras men de tar tid. De politiska skandalerna inom CDU men också hos SPD kommer att öka svårigheterna. Penningpolitiken inom EMU kommer att styras av tyska behov. Kraven att finanspolitiken ska samordnas kommer att växa. I klartext önskas högre skatter även om det göms bakom begreppet minimiskatt. Med en samordnad penning- och finanspolitik ökar riskerna att EU och Tyskland som den dominerande nationen (delstaten) återvänder till gamla kulturella och ekonomiska ideal. Jag vill inte se en sådan utveckling.
- En gemensam finanspolitik innebär att EU blir en stat. Den svenska suveräniteten urgröps och försvinner.
EMU-frågan är en stor och ovanlig fråga. Därför måste den avgöras genom folkomröstning. Det går inte att på en gång i ett riksdagsval rösta om att ansluta Sverige till en federation, rösta om maxtaxa för barnomsorg och om reformer på sjukvårdens område. Att frågan är så svår att folket inte klarar av den, som en del debattörer hävdat, innebär ett underkännande av en av grundbultarna när det gäller liberal frihet. Sådana tankegångar måste bekämpas och måste bekämpas envist men också med den optimism som en frihetlig livssyn ger.
Sveriges framtid ligger i en internationalisering som bygger på liberal frihet, inte i en EMU-anslutning.
