Staffan AhlbergGemensam valuta ger varken fred eller
välstånd Professor Carl B Hamilton verkar inte (vilja?)
förstå hur centralt det är att ha en uppfattning om målet
för det ännu ofärdiga EU-projektet, innan man kan ta
ställning till EMU. Utan Europas förenta stater kommer EMU
att spränga EU Den senaste i raden som träder fram och
ventilerar sitt euromotstånd är Staffan Ahlberg,
styrelseledamot i affärssystembolaget IBS. Gemensam valuta ger varken fred
eller välstånd Med stor förvåning läste jag Carl Bildts svar på mitt debattinlägg om EMU. I detta anförde jag att det vore bättre att först bestämma om EU skall bli ett Europas Förenta Stater eller en union mellan fria nationalstater, eftersom det senare omöjliggör euron. När jag dristade mig tro att den bakvända beslutsordningen möjligen kunde bero på att några av dagens svenska politiker vill kunna bli EU-pampar hoppar en ilsken före detta statsminister upp och kallar detta för en gemen smutskastning på oanständigt låg nivå. Inte visste jag att Carl Bildt räknar sig till dagens svenska politiker och nog kan dessa svara för sig själva. Göran Persson har utlovat 100 000 nya jobb. Och Carl Bildt lovar att euron skall ge oss ekonomisk framgång. Men få ekonomer tror på att EMU skulle ge oss ökad sysselsättning. En marginellt lägre växlingskostnad vägs upp av en större risk för ökade konjunktursvängningar, det vill säga högre arbetslöshet i lågkonjunktur. För att motverka dessa svängningar vill ju LO skapa en stötdämpare, buffertfonder som ger högre skatter och därigenom lägre, inte högre, tillväxt. Tidigare var ju Carl Bildt väldigt klar över att nyckeln till välstånd är låga skatter, personliga incitament för att studera, arbeta, spara och investera, liten byråkrati och flexibel arbetsmarknad. Men nu vill han liksom sossarna knyta den svenska ekonomin närmare den kontinentala, som faktiskt har än mindre av dessa välståndshöjande faktorer än Sverige. Carl Bildt hävdar även att EMU ger fred. Men en gemensam valuta medför mycket intimare relationer mellan staterna. Tvångsregler som gemensam räntenivå och pakt om budgetstabilitet ökar konfliktanledningarna - när man börjar gräla om familjeekonomin så ökar spänningarna. Och Carl Bildt om någon borde väl veta att inte hjälpte dinaren Jugoslaviens folk till fred. Men är euron bra för det svenska folket? Risken att smittas av kontinentens allvarliga ekonomiska problem är stora. Vår ekonomi har vuxit snabbare än EMU-ländernas. Arbetslösheten är lägre. Kronan är stabilare än euron och har på senare år förstärkts väsentligt mot både dollar och euro. Säg ja till EU och nej till EMU just nu! Professor Carl B Hamilton
verkar inte (vilja?) förstå hur centralt det är att ha en
uppfattning om målet för det ännu ofärdiga EU-projektet,
innan man kan ta ställning till EMU. Den 15/5 försöker professor Carl B Hamilton, riksdagsledamot (fp), bemöta argument från flera av nej-sidans EMU-debattörer inklusive undertecknad. Han verkar därvid inte (vilja?) förstå hur centralt det är att ha en uppfattning om målet för det ännu ofärdiga EU-projektet, innan man kan ta ställning till EMU. För att travestera katten i "Alice i Underlandet": om man inte bryr sig om målet så spelar det ingen roll om man röstar ja eller nej. Jag ska försöka förklara logiken, som Hamilton kallar bisarr, i några enkla steg. 1. EU är som en charterbuss på resa. Inom kort ska tio nya resenärer komma ombord. Och ännu fler väntar vid vägkanten. Passagerarna diskuterar ivrigt hur bussen ska styras. Att det inte kan gå till på samma sätt som när man bara var sex i bussen är uppenbart. Man är också oense om vart bussen ska gå - till det multinationella Europa med samverkande fria länder eller till det federala Europas förenta stater. Diskussionen är livlig, för alla vill bestämma sig innan ändå fler kliver på. 2. Det måste vara rätt att avvakta utgången av denna debatt om målet för EU, innan man tar ställning till EMU. Det finns nämligen inget praktiskt exempel i modern tid på att en valutaunion mellan fria länder kan fungera över en längre tid. Alla försök att binda valutakurser mellan självständiga nationer har förr eller senare misslyckats. Blir EU en union mellan fria nationalstater, talar således all erfarenhet för att EMU misslyckas. Och då är det givetvis en stor fördel för Sverige att stå utanför detta fiasko.
Det finns många orsaker till att en koppling av fria länders valutor inte fungerar i det långa loppet. Ett skäl är att så länge som man har nationsvis organiserade fackföreningar och arbetsgivare som förhandlar om löneökningar, så kommer ländernas kostnadsnivåer att glida isär. Som strejken bland de kommunalanställda nyligen visar, är det medborgarnas förväntningar och inte de fackliga ledarna eller de ekonomiska realiteterna som styr lönebilden. Traditionerna för löneutveckling är mycket olika i Europas olika länder. Eftersom även små men varaktiga skillnader i löne- och produktivitetsutveckling adderas, liksom ränta på ränta, får man till slut stora lönekostnadsgap. Detta drabbar då inte bara enskilda företag eller branscher utan all konkurrensutsatt verksamhet i ett land. Bland annat därför spricker valutaunioner, något som varken nationella buffertfonder eller (ve och fasa) nygamla statliga ingrepp i lönerörelserna lär kunna förhindra. 3. Eftersom EMU utan Europas förenta stater inte
kommer att fungera, kräver ett EMU-beslut nu antingen ett senare
återtåg till nationella valutor eller en federal statsbildning.
Om man inte når majoritet för det federala alternativet, är risken stor att EMU blir den tuva som stjälper hela EU-bussen. Det kan aldrig vara klokt att utnyttja EMU som en trojansk häst för att bakvägen lura in Europas medborgare i något som de egentligen inte vill ha. Hamilton vill inte förstå detta. Han tillvitar däremot meningsmotståndare åsikter de inte har. Att vi "med svansen mellan benen ska dra (oss) undan till en politiskt, kulturellt och ekonomiskt perifer position" har ingen hävdat vara ett bra sätt att främja vare sig svenska eller europeiska intressen. (Däremot kan man fråga sig varför så många borgerliga tror att ett EMU-medlemskap skulle öka chansen till en mer liberal svensk näringslivspolitik. Även Göran Perssons och Carl B Hamiltons rekommendationer att anamma den finska modellen är obegripliga. Varför vill sossar och folkpartister ha en politik som leder till att den svenska arbetslösheten mer än fördubblas till en finsk nivå?) För att EU-bussen ska ge alla dess gamla och nya resenärer en framgångsrik resa måste saker och ting tas i rätt ordning. - Först måste en gemensam värdegrund och vision mejslas ut. Sedan ska en klok "grundlag" utformas. - Därefter måste gemensamma institutioner byggas/reformeras. - Och till sist möjligen en gemensam valuta som kronan på verket. Detta är en resa som kommer att ta tid, kanske ett decennium eller mer - det vill säga alldeles för länge för att dagens svenska politiker ska hinna bli EU-pampar. Men utvecklingsoptimistens tvillingsyster är som bekant tålmodigheten. Så säg ja till EU och därför nej till EMU - just nu. Utan Europas förenta
stater kommer EMU att spränga EU Det finns flera skäl till att rösta nej till att euron införs som svensk valuta. Det starkaste är omsorgen om hela det viktiga EU-projektet. All erfarenhet talar för att en valutaunion mellan självständiga länder ökar slitningarna mellan dessa. Detta blir än allvarligare när tio nya länder, med en BNP per capita på en femtedel av nuvarande euroländers, också ska in i systemet. Det ökar ytterligare risken för att spränga hela EU inifrån. Sverige, Danmark och England bör inte trassla till det för sig själva och för EU genom att föra in ytterligare ekonomier i EMU-systemet. Budgetförändringar, alltså ändrade skatter eller offentliga utgifter, tar lång tid att komma överens om och är politiskt känsliga. Riksbanken däremot kan snabbt höja eller sänka räntan som ett led i att hålla inflationen i schack. I ett flytande system ändras valutans värde kontinuerligt genom marknadens bedömningar av landets produktivitet och inflation. Erfarenheten från många tidigare valutaunioner har gång på gång visat att om ett land för en egen budgetpolitik men avstår från de egna ränte- och valutavapnen, så blir det i längden omöjligt att styra en nationell ekonomi. Hela systemet blir instabilt. Vi i Sverige har våra egna misslyckanden under perioden 1973-1993 som en näraliggande bekräftelse på detta. Vi försökte då hålla en fast växelkurs, vilket låste Riksbankens räntepolitik till kronförsvaret. Sverige hamnade gång på gång i svåra kriser och fick upprepade gånger devalvera valutan. Efter det att kronan tilläts flyta och Riksbanken fick uppdraget att med en aktiv räntepolitik hålla inflationen i schack har vi fått en mycket bättre utveckling. Vårt nuvarande system verkar också ha fått den positiva effekten att lönerörelsen kunnat decentraliseras, och att avtal kan träffas i nivå med viktiga konkurrentländers. Framför allt har regeringen inte blivit indragen i avtalsrörelserna i form av löften om olika skattelättnader och förändringar i löneskatter. De så kallade Haga-uppgörelserna, med sina förödande effekter, har försvunnit. Finanspolitiken har med flytande valuta frigjorts från stabiliseringspolitiken och kan, om viljan finns, koncentreras på strukturella reformer. EMU-länderna har däremot fått väsentligt mycket svårare att klara rimliga krav på tillväxt, budgetbalans och låg inflation. De har förlorat räntan som en egen kontrollvariabel. Ett land som Tyskland skulle uppenbarligen behöva en sänkt ränta och en svagare valuta. Det skulle ge högre tillväxt och minska budgetunderskottet. Länder som Portugal och Irland skulle behöva egna centralbanker som stramade åt för att få ned inflationen. Går även Sverige med i EMU är vi sannolikt snart tillbaka i centrala avtal och så småningom i en ny inkomstpolitik. Och tvärt emot vad många på ja-sidan tror eller hoppas, blir det inom ramen för EMU med låst växelkurs och avskaffad riksbank än svårare att genomföra nödvändiga strukturella reformer av transfereringssystem, arbetslivslagar och kapitalskatter. Men, säger tillskyndarna till EMU, vi ska ju bort från nationalstaterna. Och EMU är ett av de starkaste medlen på den resan mot detta mål! Ja, kanske kommer vi i den avlägsna framtiden att få ett federalt starkt EU. Eller också får vi inte det. Saken är som bekant långt ifrån avgjord, och just nu sliter ett särskilt europeiskt konvent med denna centrala fråga. Så låt oss först komma till enighet om EU-projektets slutmål, innan vi kastar oss in i ett EMU-projekt som historiskt sett har små chanser att lyckas, om man kommer fram till att de självständiga nationalstaterna ska få vara kvar. Dessa behöver nämligen en egen valuta och räntepolitik om de ska ha en egen finanspolitik. Och det är garanterat ingen bra idé att försöka använda EMU som bakdörr för att lura in tveksamma européer in i det Europas Förenta Stater som de inte vill ha. Det skulle stjälpa hela EU-projektet. Så rösta nej för att bevara freden i Europa!
EMU-motståndet
bland höjdarna i näringslivet har gått från några
enstaka kritiska röster till en samlad motrörelse. Samtidigt lyser
näringslivstopparna på ja-sidan med sin frånvaro. EMU-motståndet bland höjdarna i näringslivet har gått från några enstaka kritiska röster till en samlad motrörelse. Samtidigt lyser näringslivstopparna på ja-sidan med sin frånvaro. Splittringen är tydlig och för första gången i en politisk fråga är inte näringslivet enat. Toppdirektörernas revolt mot EMU Näringslivet brukar tala med en röst i politiska frågor. Så var det vid folkomröstningarna om både kärnkraften och EU. Men nu har den enade fronten spruckit. I EMU-frågan pågår en direktörsrevolt mot de ledande organisationernas officiella ja-entusiasm. De kätterska växer i antal. Idag har nio börsbolag styrelseordförande som är öppet emot att Sverige nu går med i valutaunionen. Den senaste i raden som träder fram och ventilerar sitt euromotstånd är Staffan Ahlberg, styrelseledamot i affärssystembolaget IBS. Han är nybliven medlem i den borgerliga organisationen Medborgare mot EMU. - Jag blir medlem av omtanke om EU. EMU kan skapa starka spänningar mellan länderna. Det kan bli en bomb som briserar. Och för Sveriges del tror jag knappast att det är en fördel att kopplas till den tyska ekonomin, säger Staffan Ahlberg. Veckans Affärer
|