Sven HagströmerSkippa EMU, så får vi större
demokratiskt inflytande, säger finansmannen Sven Hagströmer. Sant
eller falskt? - Sant, säger statsvetare Dagens verklighet ställs mot
förespråkarnas drömmar Hagströmer och Qviberg på kollisionskurs om
euron Finansmannen Gustaf Douglas tycker att debatten om euron
har missat sakfrågorna. I ett utspel kallar han nu förre
styrelsekollegan och nej-sägaren Sven Hagströmer för mupp.
PORTRÄTT: SVEN HAGSTRÖMER - Med blick för
kort sikt Näringslivshöjdare säger nej till EMU
Finansmannen Sven Hagströmer blir en av
förgrundsgestalterna på nej sidan inför folkomröstningen
om ett svenskt EMU-medlemskap. Skippa EMU, så får vi
större demokratiskt inflytande, säger finansmannen Sven
Hagströmer. Sant eller falskt? - Sant, säger statsvetare Finansmannen och nej-sägaren Sven Hagströmer sa i går: - Vi får större demokratiskt inflytande om vi röstar nej i folkomröstningen, bland annat genom att Riksbanken får sina direktiv från riksdagen. Statsvetare ger honom rätt. Jörgen Hermansson vid Uppsala universitet håller med Dagens verklighet ställs mot
förespråkarnas drömmar Jo, men visst vore det väl bra med en enda valuta! Att åka runt i hela Europa utan att behöva växla kronor till euro! Att tillväxten i Sverige skulle öka om vi gick över till euro! Ja, en gemensam valuta låter ju onekligen lockande. Men om valet vore så enkelt den 14 september skulle allt annat än en hundraprocentig uppslutning för euron vara en sensation. Tyvärr är valet betydligt mer komplicerat. Mina tveksamheter till en svensk övergång till euro nu grundar jag främst på följande faktorer: 1. Våra förutsättningar att föra en balanserad, tillväxtbefrämjande penningpolitik försvinner. 2. Europrojektet präglas mer av politiska stormaktsambitioner än av ekonomisk realism. 3. Har vi en gång valt att gå in finns ingen väg ut - avvakta hur projektet utvecklas. För att kunna föra en effektiv ekonomisk politik
finns i dag två typer av verktyg: Ekonomer är överens om att penningpolitiken verkar bäst på kort sikt, medan finanspolitiken tar längre tid att verka. Går Sverige in i EMU-samarbetets tredje steg mister vi en egen penningpolitik. Vi tvingas att leva med en politik som är anpassad för i dag 12 länder, om några år kanske 25 länder. Vad vi vet i dag är att sannolikheten för att dessa länder alltid har likartade problem som kräver likartade penningpolitiska åtgärder är väldigt liten. Låt mig göra följande liknelse: Min lilla dotter Lisa, 8 år, insjuknar i hög feber. Jag gör som alla andra oroliga föräldrar - ringer doktorn. Doktorn frågar då hur resten av familjen mår. Han får svaret att bortsett från Lisas sjukdom mår vi alla bra. Vad säger han då? Jo, så länge inte alla är sjuka kommer han inte! Vem vill leva under sådana förutsättningar? Inte jag i alla fall. Den andra grunden för mitt ställningstagande
är att europrojektet har väldigt mycket av politisk överbyggnad
- att bli en utmanare till USA-dollarn. Låt mig förklara: Vid Lissabonöverenskommelsen år 2000 satte EU upp som mål att vara i kapp USA ekonomiskt och därmed bli världens ledande ekonomiska stormakt 2010. Vad har hänt sedan dess? Jo, gapet mellan Europa och USA har vidgats ytterligare! Resultatet av de stora deklarationerna, som utvärderas fortlöpande, är häpnadsväckande. Utan att inbördes väga olika åtgärder rankas utanförländerna Sverige, Storbritannien och Danmark i topp, dock att eurolandet Finland har lyckats tränga sig in före Danmark. Att tre utanförländer intar fyra av de främsta platserna är mer än en slump. Vilka länder ligger sämst till? Jo, Tyskland, Italien och Frankrike. Skämtsamt brukar jag sammanfatta detta med att Sveriges utanförskap kan karaktäriseras som att stå utanför i värmen och titta in i kylan. Är det verkligen något vi vill ändra på? Ja-sidan brukar säga att Sverige måste in i EMU för att vi ska kunna öka omvandlingstrycket i vår ekonomi. Verkligheten visar att förhållandet är det motsatta. Inte minst just nu är den olika synen på valutan på ömse sidor om Atlanten mycket påtaglig. Det jublas på olika håll inom euroområdet över den svaga dollarn och den motsvarande starka euron. De som jublar mest, och inte utan anledning, är nog amerikanerna, som på detta sätt exporterar arbetslöshet till ett Europa som ser sig som vinnare utan att vilja se en viktig anledning till varför arbetslösheten i dag stiger så kraftigt inom euroområdet. Dessutom tror jag att vi ännu bara sett början av effekterna av denna ödesdigra politik. Skrattar bäst som skrattar sist! Och hur ska det EU se ut i vilket euron ska verka? Frågan är just nu synnerligen oklar och stöts och blöts av det så kallade Framtidskonventet. Valet den 14 september kan jämföras med frågan: Vill du ha chokladsås? Svaret blir, i varje fall för de flesta, beroende av om det ligger köttbullar eller glass på tallriken. Sedan kan man ju som aktiesparare ha ett alldeles eget perspektiv på europrojektet. De flesta bedömare, inte minst på ja-sidan, är överens om att europrojektet i sig är förenat med stora risker. Fördelarna, såsom de framställs av ja-sidans mer sansade förespråkare, kompenserar inte på långt när de risker som jag ser i projektet - inte minst sedan vi nu kunnat konstatera utfallet under snart fyra år av valutasamarbetet. Det vill säga att ställa dagens verklighet mot förespråkarnas drömmar. Dessvärre kan man inte äta drömmar. Med visst inslag av demagogi skulle jag kunna formulera mitt nej nu på följande sätt: Ni som var klarsynta nog att inte köpa Ericsson
på 200 kronor, visa er fortsatta klarsyn genom att för
närvarande avstå ifrån högriskprojektet euro.
Glöm inte bort att det är väldigt lätt att göra fisksoppa av ett akvarium. Det omvända är svårare. Rösta vänligt men bestämt nej den 14 september!
Sven Hagströmer Hagströmer och Qviberg på
kollisionskurs om euron Sven Hagströmer Därför säger han nej:
Mats QvibergDärför säger han ja:
Så vad blir valresultatet den 14 september?
Finansmannen Gustaf Douglas tycker att
debatten om euron har missat sakfrågorna. I ett utspel kallar han nu
förre styrelsekollegan och nej-sägaren Sven Hagströmer för
mupp. Efter vikande opinionssiffror och stort genomslag för nej-sägarna börjar nu ja-sidan i EMU-frågan röra på sig. Finansmannen och moderaten Gustaf Douglas gör nu ett utspel med pajer i båda nävarna. "Den uppmärksamhet som bland annat P-O Eriksson, Sven Hagströmer och Rune Andersson fått står inte i proportion till deras betydelse. Sven Hagströmer är en mupp och har aldrig drivit något medelstort- eller storföretag", säger Gustaf Douglas till Affärsvärlden. "Vi på nejsidan kan egentligen åka på semester. Ja-sidan gör det ena självmålet efter det andra med buffertfonder, räntor på 500 procent och nu personangrepp. För mig är EMU ett högriskprojekt och jag undviker sådant", säger Sven Hagströmer och pekar på spänningarna inom EMU-blocket. Carl A Hamilton: Hur kom finansmannen Gustaf Douglas
över PORTRÄTT: SVEN HAGSTRÖMER - Med blick för kort
sikt Långsiktigt ägande har inget egenvärde i Sven Hagströmers värld. Men han sätter en ära i att ifrågasätta - oavsett om det gäller EMU, svensk korporativism eller etablerade maktstrukturer. Sven Hagströmer är en hård kritiker av Sveriges korporativistiska tradition, som enligt hans mening innebär att "individer gömmer sig bakom organisationer". Därför var det inte ologiskt att han nyligen anslöt sig till den växande klick industri- och finansmän som säger nej till svenskt EMU-medlemskap, i opposition till bland andra Svenskt Näringsliv. Flera av nejsägarna ingår i Hagströmers personliga nätverk, vilket inte saknade betydelse. Men framförallt irriterade han sig över jasägarnas argumentation i debatten. I likhet med många EMU-skeptiker tror han att svensk ekonomi skulle bli mer sårbar utan en egen valuta och räntepolitik, med negativa effekter för både tillväxt och sysselsättning. "Det är inte viktigt för mig att vara offentlig, men när Lars Wohlin (tidigare Riksbankschef) undrade om jag ville gå ut med mitt ställningstagande hade jag inget emot det. Syftet var att påverka opinionen genom att slänga in ett nytt vedträ i brasan. När EMU reduceras till en resevalutafråga är frågan oerhört trivialiserad. Unionens största land, Tyskland, lider stor skada av att inte kunna påverka sin ränta, bara det är mycket oroväckande för Sverige. Man ska minnas att vi dessutom har en mycket stor del av vår konkurrens från dollarområdet." Vilka reaktioner har du fått på ditt utspel? "Bara positiva, allt från respekt till stark sympati. Men jag vet förstås inte vad människor säger bakom min rygg." Vad får du för intryck av EMU-opinionen hos näringslivets makthavare? "Den har börjat röra på sig, från ett passivt, oengagerat ja till ett mer reflekterat vet ej. Rörelseriktningen är klar." Varför är ni då bara en handfull direktörer som säger ett tydligt nej? "Dem jag känner, Lars Wohlin, Per-Olof Eriksson och Dag Tigerschiöld, är alla personer med stor integritet och stort civilkurage. Och det krävs för att man ska våga gå emot vad näringslivets egna organisationer säger. Det känns inte bekvämt. Men jag varken golfar eller jagar så för mig är det inte så farligt." En del anhängare hoppas att ett EMU-medlemskap ska tvinga Sverige till strukturella reformer; lägre skatter och en mer avreglerad arbetsmarknad, eftersom vi inte längre kan "devalvera oss ur kostnadskriserna". Vad säger du om det? "Jag tror inte att svenska folket uppskattar det argumentet. Insikten om Sveriges strukturella problem är gemensam för ja- och nejsidan, oenigheten gäller om det bäst rättas till innanför eller utanför EMU." Ökar inte omvandlingstrycket i industrin med fast växelkurs mot euroländerna? "Senast vi hade fast växelkurs såg vi inte så förfärligt mycket av omvandlingstryck. Det slutade bara med kris för svensk ekonomi." Man skulle kunna anklaga dig för att tala i egen sak. Ta exemplet Bilia, där Custos är storägare, med en bilhandelsrörelse som skulle kunna hamna under prispress med en gemensam valuta? "Du tror väl inte att människor är så dumma att de inte kan använda en miniräknare när det gäller ett så stort köp som en bil? Vad skulle EMU göra för skillnad? Direktimporten av bilar har redan ökat kraftigt som ett resultat av EU-medlemskapet."
Finansmannen Sven Hagströmer
blir en av förgrundsgestalterna på nej sidan inför
folkomröstningen om ett svenskt EMU-medlemskap. "EMU är inte ett idealiskt valutaområde. Redan i dag är EU mycket heterogent, och med fler medlemmar blir det än mer så", säger Sven Hagströmer, ordförande och huvudägare i investmentbolaget Öresund. Till skillnad från många företrädare i näringslivet, och inte minst Svenskt Näringsliv, anser Sven Hagströmer att det svenska näringslivet bara kan vinna på ett fortsatt utanförskap. "Allt annat lika ger ett utanförskap svenskt näringsliv en snabbare tillväxt, högre sysselsättning och bättre lönsamhet", säger han. "Och nu pratar vi inte längre teorier. Bevisbördan ligger i dag på ja-sägarna som kommer dragande med utanförskapets skadeverkningar, till exempel för ränteläget. I verkligheten har vi sett de motsatta effekterna." I dagsläget anser han att ett EMU-medlemskap kan vara direkt farligt. "I dag finns alltid som sista utväg att reglera de olikheter som finns mellan ekonomierna med valutan." Sven Hagströmer säger sig ha varit övertygad EMU-motståndare så länge EMU funnits på agendan. Men det politiska engagemanget är nytt för honom. "Först med en riktig debatt kan vi få en ordentlig genomlysning av EMU-frågan. Att trivialisera den till en resevalutafråga gör hela tanken en björntjänst." Sven Hagströmer tror att det finns många inom näringslivet som är tveksamma till EMU. "Många sympatiserar med tankarna, men i organisations-Sverige har man redan bestämt sig. Men det är medborgarna som röstar."
|