Jesper KatzJesper Katz, Veckans Profil i Studio EMU
Tidigare profiler i Studio EMU När styrkorna formerat sig har det
politiska landskapet i Sverige förändrats. "Vad skall
ersätta penningpolitiken?" Sverige får en ny stabiliseringspolitisk situation vid ett EMU-medlemskap. Den självständiga penningpolitiken och det nationella inflationsmålet avskaffas. Riksbanken kan inte längre anpassa reporäntan till den svenska konjunkturen eftersom räntan kommer att bestämmas av den Europeiska centralbanken, ECB, och anpassas till den genomsnittliga inflationen i euroland. Det innebär att ECB:s penningpolitik har en negativ inverkan på ett lands ekonomi om konjunkturen inte går i takt med euroland. Sådan är situationen på Irland och i Spanien som båda har negativ realränta vilket eldar på deras redan överhettade ekonomier. Den omvända situationen råder i Tyskland. Historiskt har samvariationen mellan den svenska och eurolands konjunkturer varit lägre än 20 procent, medan exempelvis kärnländer som Tyskland, Belgien och Frankrike har en samvariation på upp emot 75 procent. Risken är därför stor att ECB-räntan inte passar Sverige. EMU-förespråkarna har här ett problem. De har inte något gemensamt förslag om vad som skall ersätta penningpolitiken eller vem som skall handha detta ännu obefintliga redskap. Socialdemokraterna och LO är överens om förslaget att införa buffertfonder, även om man valt en annan redovisningsteknisk konstruktion än LO önskade och kallar det hela "en särskild reserv". Dessutom föreslår socialdemokraterna att regeringen får i uppgift att stabilisera ekonomin genom förändringar av momssatsen. Flera av de borgerliga ja-partierna och Svenskt Näringsliv ställer sig tveksamma till tanken på buffertfonder. Svenskt Näringsliv vill inte att någon stabiliseringspolitik skall bedrivas. De borgerliga ja-partierna har ännu inget förslag till hur stabiliseringspolitiken skall bedrivas. Det enda som sägs är att de vill att riksdagen fattar besluten - inte regeringen. Riksbanken antyder att momsvapnet istället skulle kunna överlåtas till dem. LO motsätter sig förslaget att beslut om momsen överlämnas till Riksbanken. Vidare vill de att fonderna styrs av ett stabiliseringspolitiskt råd, vilket den borgerliga ja-sidan och Svenskt Näringsliv motsätter sig. Förutom att EMU-förespråkarna inte är överens om något gemensamt förslag har de även problemet att ingen av parternas egna lösningar fungerar. Momsen har aldrig tidigare använts som stabiliseringspolitiskt redskap och det finns anledning att tro att det inte kommer fungera. Varje momsjustering kräver att alla momsskattepliktiga genomför stora förändringar. Exempel på förändringar som krävs är omtryckning av kataloger, ommärkning av priser, omställning av kassaapparater och förändringar i redovisningsrutiner. Skall detta förändras flera gånger om året kommer de administrativa kostnaderna att öka kraftigt - inte minst för småföretagare. Även möjligheter till skatteundandragelse ökar då företag felaktigt kan registrera köpet efter en sänkning eller före en höjning. Vidare kommer regeringen genom strategiska momssänkningar att försöka driva konjunkturen i önskad riktning inför val. LO:s fonder är lika dåliga som momsen. Det första problemet är LO:s inflytande över fondernas användning. Det möjliggör på kort sikt löneuttag som är högre än vad produktivitetstillväxten tillåter och när ökad arbetslöshet hotar kan facken kompensera arbetsgivarna via fonderna. Det andra problemet är att fonderna skall finansieras med skattemedel - cirka 10 miljarder kronor per år eller lika mycket som halva fastighetsskatten. Ett tredje problem är att fonderna är för små för att fungera ens i teorin. Svenskt Näringslivs förslag är att stabiliseringspolitiken sköts av EU. Organisationen vill att EU avskaffar jordbrukspolitiken och överför resurserna till en EU-instans som fördelar dem till länder och regioner i kris. Att EU skulle avskaffa jordbrukssubventioner för att införa någon typ av "omvandlingsresurser" - utan att öka EU:s budget - förefaller milt sagt utopiskt. Risken är att vi får betala ytterligare skatt för att EU skall ha både jordbrukssubventioner och "omvandlingsresurser". Det kan dessutom befaras att EU i praktiken kommer att vara lika uselt på stabiliseringspolitik som på jordbruksstöd. När skall EMU-förespråkarna tala om för väljarna vad som händer om de vinner?
|