Björn von der EschHemsida
Riksdagen
Till vilken knytkurs kommer övergången
från krona till euro att ske? KI att gratulera till anmärkningsvärd precision - Konjunkturinstitutet är att gratulera till sin sensationella precision i förutsägelsen att EMU-medlemskap skulle ge 0,3 procent högre tillväxt. Få klarar av att förutsäga så små avvikelser på några års sikt. Jag är mycket intresserad av hur denna beräkning gått till. Det säger Björn von der Esch,
riksdagsledamot (kd) och styrelseledamot i Medborgare mot EMU, med anledning av
konjunkturinstitutets prognos för 2004 och 2005. Ledarredaktionen,
Göteborgsposten 28/5 2003: Björn von der Esch hade i artikeln intill skrivit: "Framtidskonventet kan komma att innebära fundamentala förändringar av EU och därmed EMU. Vilka vet vi först efter regeringskonferensen i december. Att då tvinga svenska folket att ta ställning tre månader före är att tvinga oss att köpa grisen i säcken. Det kan bara förhindras genom att säga ett rungande nej den 14 september. Ett nej kan nämligen alltid ändras när vi vet vad det nya EU innebär. Med ett ja är vi ohjälpligt fast. Låt oss se på Danmark, där utesluter statsministern en folkomröstning innan medborgarna fått se resultatet av framtidskonventet. Framtidskonventet blir helt avgörande
för vilket slags EU som vi med ett ja till EMU blir oupplösligt
sammanbundna med. Det är därför demokratiskt otillständigt
att tvinga svenska folket att ta ställning till EMU några
månader innan EU:s framtida maktstruktur och uppgifter blivit kända
för allmänheten. om kampanjbidragen Fråga till statsministern:
Diskuterades nere i Bryssel över huvud taget inte Varför tvingar JA-sidan fram en
folkomröstning omedelbart Folkomröstningen nästa höst om
euron kan hjälpa kristdemokratin, eller bidra till att stjälpa den.
Kd säger ja till euron, men EMU-motståndarna är i majoritet
bland partiets sympatisörer. KU bortförklarar grundlagen Tystnaden förblir
total Brev till Riksdagens
konstitutionsutskott Öppet brev till partiledarna
om grundlagen i valrörelsen Ett medlemskap i EMU är utomordentligt
farligt för svensk ekonomi. Sverige skulle förlora möjligheten
att bedriva en självständig ekonomisk politik. Vi skulle avskaffa
vår självständiga riksbank som fört en framgångsrik
penningpolitik och begränsat inflationen. Vidare får vi permanent
högre skatter och sämre välfärd. Anförande
av Björn von der Esch (grundlagen) Riksdagen avstår makt
åt ett korrumperat EU EU-makt kan bli
fråga för folket Politisk fars i riksdagen om
grundlagen och EU Motion till riksdagen
Brev till riksdagens samtliga
ledamöter 2002-01-17 Undertecknarna av denna skrivelse ifrågasätter starkt det riktiga i att Riksdagen skall ta ställning till ett fördragsförslag som redan har fallit genom att det irländska folket i en folkomröstning röstat emot fördraget. Margit Gennser (m) Bengt-Ola Ryttar (s) Lars Ohly (v) Sven Bergström (c) Lotta Nilsson Hedström (mp) Björn von der Esch (kd) Ulven i EU:s
fårakläder avslöjas (Irland) Ur artikel av
Stig-Björn Ljunggren i Finanstidningen 2000-09-08 EMU-vännerna håller masken fast de har
facit Bristande politisk
stadga är vad som sänker euron "Nej till EMU, men inte till EU", DN Debatt 2000-03-24 Björn von der Esch intervjuad i Lantbrukets affärstidning ATL Framtidskonventet blir
helt avgörande för vilket slags EU som vi med ett ja till EMU blir
oupplösligt sammanbundna med. Det är därför demokratiskt
otillständigt att tvinga svenska folket att ta ställning till EMU
några månader innan EU:s framtida maktstruktur och uppgifter blivit
kända för allmänheten. Medan man i hela övriga EU sedan ett år tillbaka är djupt engagerad i det så kallade framtidskonventets konsekvenser för ett nytt EU, för vi en debatt om EMU - och endast EMU - som vore det någonting som svävar fritt och oberoende av allt annat som händer. Detta trots att beroendet mellan EU och EMU är som mellan kommunicerande kärl. I detta EU-maskineri utgörs navet av EMU. EU kan nämligen inte existera utan EMU och vice versa. För att ha en chans att fungera, måste EU utvecklas till ett Europas förenta stater. Danmarks statsminister har entydigt förklarat att han inte kommer att utlysa folkomröstning om EMU förrän framtidskonventets konsekvenser inte bara är kända, utan också analyserade. Borde inte den uppfattningen delas av åtminstone ja-sidans företrädare i näringslivet? I vart fall av dem som i andra sammanhang brukar framhålla sitt tunga ansvar för analys och bedömning av högriskprojekt. Nu tvingas svenska folket köpa grisen i säcken den 14 september såvida vi inte röstar ett rungande nej. Ett nej som - till skillnad från ja - kan ändras om framtidskonventet skulle lyckas med det nya EU. Anf. 80 BJÖRN VON DER ESCH (kd): Fru talman! Inför folkomröstningen om EU-medlemskap tilldelades ja- och nej-sidorna vardera 25 miljoner i kampanjbidrag. Vad som inte redovisades var bidrag på över 800 miljoner till ja-sidan från det svenska näringslivet. Med anledning av den kritik som det föranledde sade statsministern här i kammaren: Jag tycker att den folkomröstning som vi ska ha om EMU så småningom mycket väl kan vara en startpunkt för ett nytt sätt att redovisa kampanjpengar. Det har jag ingenting emot. Detta sade statsministern i februari 2000.Ingenting har skett. Folkomröstningen den 14 september blir en upprepning av den parodi på demokratisk rättvisa som vi såg i EU-valet. Det handlar återigen om hundratals miljoner i oredovisade satsningar på ja-sidan. Det är ovärdigt en demokrati. Statliga företag som är medlemmar i svenskt näringsliv finansierar indirekt ja-sidan med svenska folkets pengar. Nej-sympatisörerna står maktlösa. Varför ska det behöva vara på det viset?
Anf. 81 Statsminister GÖRAN PERSSON (s): Fru talman! När jag fällde det yttrandet var det inte bara med avseende på det som Björn von der Esch nu beskriver. Det var också med erfarenhet inte minst från Irland och andra ställen där ju de som röstat emot förändringarna haft ett kraftfullt internationellt stöd från kretsar som har varit svåra att spåra. Det var också i den andan som inlägget gjordes. Jag har ingenting emot att vi redovisar. Samtidigt är det naturligtvis svårt att hindra företag och organisationer som har resurser att ge uttryck för det de känner, tycker och tänker. Det är svårt att lägga band på det. Det vill jag inte heller göra. Om vi kan hitta ett sätt att redovisa vad det är för resurser, så inte mig emot. Vi kan ju se ett steg längre fram. Vi kan se på kommande riksdagsval. Där ser vi att man börjar tala om att vissa partier återigen ska öppna för att ta emot bidrag från näringslivet. Där har vi all anledning att se upp och i så fall redovisa öppet. Fråga till statsministern:
Diskuterades nere i Bryssel över huvud taget inte Fru talman! Det är inte helt oväntat att Irakkrisen i dag dominerar allt det vi debatterar. Inte desto mindre skulle jag vilja fråga statsministern: Diskuterades nere i Bryssel över huvud taget inte den fråga som är så helt avgörande för EU:s framtid, nämligen framtidskonventet? I dag kan vi läsa i tidningen att det ska forceras fram, med ett förslag till midsommar och ett beslut i december månad. Om detta över huvud taget inte blir diskuterat, hur fungerar demokratin då i vårt land och i EU? Var det ingen diskussion över huvud taget om detta? Kommer det att bli någon diskussion om det? Anf. 63 Statsminister GÖRAN PERSSON (s): Fru talman! Nej, det var ingen diskussion. Jag tror att det är begripligt, med tanke på världsläget. Att i det sammanhanget, när vi skulle diskutera Irakfrågan, ta upp en diskussion om exempelvis europeisk framtida utrikes- och säkerhetspolitik hade inte varit så fruktbart, för att uttrycka sig försiktigt. Vi beklagar att vi har den här situationen. Vi har all anledning att göra konventet mer känt och all anledning att diskutera det djupare. Där har vi alla naturligtvis ett ansvar. Toppmötet började med att ordförandeskapet meddelade att vi kommer att ha det extra toppmötet i halvårsskiftet i grekisk regi. Sedan har vi på inget sätt tagit ställning till att det ska forceras fram. Det finns de som önskar det, men det är inte vår uppfattning.
Varför tvingar JA-sidan fram
en folkomröstning omedelbart
Att det är folkomröstning om EMU i höst känner nog dom flesta till. Vad däremot inte många känner till, är att hela det EU sorn vi i dag ser framför oss kan vara ett helt annat EU om bara 18 månader. Om detta hörs knappast ett ljud - och framförallt - borde inte i anständighetens namn folkomröstningen skett först när vi vet hur det nya EU kommer att se ul?! EU och EMU hänger ju oupplösligt samman. Sedan snart ett år tillbaka sitter drygt hundratalet EU-politiker i ett jättelikt rådslag - som kallas konvent - och stöter och blöter hur EU skall göras om från grunden nu när vi är 25 medlemmar. År 2004 skall man vara klar. Skall EU bli ett Europes Förenta Stater? Skall EU vara statsförbund eller förbundsstat - och vad är skillnaden? Hur stort får EU bli? Skall EU ha en gemensam utrikespolitik och krigsmakt, eller skall bara vissa länder vara med? Var i världen skall styrkorna få användas? Skall EU ledas av en president - och en vicepresident för de små ländertna? Hur skall dom väljas? Hur skall makten delas mellan presidenter, parlament och regeringschefen? Skall skattepolitiken göras gemensam och hur skall språkförbistringen med 23 olika språk hanteras? Skall medlemsstaterna delas in i A-, -B och kanske C-lag osv osv Vet vi inte svaren på dessa frågor när vi röstar om EMU köper vi grisen i säcken. Varför tvingar då JA-sidan fram en folkomröstning omedelbart före dessa omvälvande förändringar av EU? Ingen ytterligare medlemsstat kommer ju att anslutas till EMU före år 2007. Vi kan inte ansluta oss före 2007 utan att än en gång begå grundlagsbrott. Vårt inflytande i rådslaget påverkas inte av folkomröstningen. Att lägga folkomröstningen ett knappt år innan vi vet hur det nya EU skall se ut är därför inget annat än ett grovt politiskt bondfångeri för att undvika debatt. Det är ovärdigt en demokrati - och förtjänar endast att bli bemött med ett rungande NEJ. För kom ihåg - ett JA är oåterkalleligt, medan ett NEJ alltid kan omprövas när vi fått veta vart EU är på väg. Det har vi Göran Perssons ord på.
KU bortförklarar grundlagen
Den 13 juni i år beslöt riksdagen att all beslutsmakt, som inte berör vårt statsskick, skall kunna överlåtas till Bryssel. Ett ingrepp i vår nationella suveränitet som saknar motstycke. För att beslutet skall gälla krävs att det tas ytterligare en gång efter septembervalet, det vill säga nu i höst. Tanken bakom kravet att grundlagsändringar för att gälla måste beslutas, såväl före som efter ett val är, att medborgarna i valrörelsen skall ges möjlighet att skapa sig en egen uppfattning i frågan innan dom röstar. Så är demokratin avsedd att fungera. Vem informerade under valrörelsen om riksdagens förestående närmast totala maktöverlåtelse till Bryssel? Ingen! Partiernas informella överenskommelse att till varje pris undvika debatt i den frågan fungerade till 99,9 procent. Vad värre är tystnaden har nu utsträckts att gälla till efter att det andra och definitiva beslutet tagits. Värst av allt - vår grundlag föreskriver att i en fråga som denna skulle medborgarna givits möjlighet att i en folkomröstning på valdagen själva avgöra om dom godtar en sådan maktöverlåtelse till Bryssel. När några riksdagsledamöter krävde att grundlagen skulle följas och folkomröstningsproceduren förberedas förklarade emellertid riksdagens talman helt frankt att det fanns det inte tid till. Ett mer flagrant grundlagsbrott i en mer ödesmättad fråga står nog inte att finna. Riksdagen konstitutionsutskott vars uppgift det är att vara grundlagens försvarare uppträdde i stället som grundlagens bortförklarare (RD 2001/02:124). Således ondgjorde sig ordföranden över att någon över huvud taget tillät sig åberopa vår grundlag om det kunde innebära att EU:s arbete försvarades. Vice ordförande var inte sämre. Han menade att grundlagsändringen var ingen "genuin folkomröstningsfråga" - bland annat gick det ju inte att rösta ja - sic! Faktum kvarstår - svenska folkets grundlagsfästa rättighet att få avgöra denna ödesfråga i en beslutande folkomröstning omintetgjordes av talmannen genom att grundlagens bestämmelse (RF 8:15) åsidosattes. I en rättsstat blir den självklara konsekvensen att beslutet om grundlagsändringen från den 13 juni upphävs med hänvisning till att åsidosättandes av kravet på folkomröstning är grundlagsvidrigt. Därefter får proceduren göras om varvid man respekterar grundlagens tvingande bestämmelser för beslutande folkomröstning. Allt annat är demokratisk svindel. Denna självklarhet har konstitutionsutskottet att ta ställning till. Vad gör man där? Jo - konstaterar att talmannen inte kan omfattas av konstitutionsutskottets granskning! Gånge denna kalk ifrån oss - punkt slut. Vad i all sin dagar har det med saken att göra? Svenska folket struntar väl i vad talmannen kan göras ansvarig för. Det har olagligen berövats sin grundlagsfästa möjlighet att avgöra vår tids största framtidsfråga i en folkomröstning, över huvudet på sina politiker. Det är en tragik för Sveriges demokrati och självbestämmande att konstitutionsutskottet som tidigare var grundlagens omutlige försvarare nu istället agerar som dess mest tjänstvilliga bortförklarare. "Ödmjukhet inför EU" berömmer man sig av. En inställsamhet som utnyttjas och uppmuntras av Bryssel men som ingenstans skapar vare sig respekt eller beundran men väl motsatsen BJÖRN VON DER ESCH Tystnaden förblir
total Riksdagen beslöt den 13 juni att alla våra lagar fortsättningsvis skall kunna stiftas i Bryssel - förutom dom som rör statsskicket. För att denna oerhörda maktöverlåtelse till EU skall gälla krävs ett andra beslut som skall tas den 20 november. Tanken med två beslut är, att en grundlagsändring som så radikalt inskränker Sveriges självbestämmande får inte genomföras utan att väljarna i valrörelsen blivit så utförligt informerade i frågan att dom kan ta hänsyn till den när dom lägger sin röst. En självklarhet i en demokrati! I stället har vi upplevt en närmast total mörkläggning från ansvariga politiker. En mörkläggning som avses fortsätta tills beslutet är taget den 20 november. Hur kan detta få fortgå månad efter månad i en demokrati som vår? Jo. För det första: Politikerna anar att riksdagens maktöverlåtelse till Bryssel saknar folkligt stöd. För det andra: Det riksdagens ledamöter inte visste den 13 juni men som dom borde veta nu är, att beslutet om maktöverlåtelsen antogs i strid med vår grundlags bestämmelser. Grundlagen säger nämligen att väljarna skulle ha givits möjlighet att själva avgöra den här frågar, på valdagen, i en beslutande folkomröstning. Den grundlagsbestämmelsen satte talmannen ur spel. När nu konstitutionsutskottet blivit uppmärksammade på detta grundlagsbrott borde man självfallet reagera i syfte att upphäva beslutet den 13 juni. Sedan får man göra om proceduren och respektera medborgarna grundlagsfästa rätt att kunna få avgöra frågan i en beslutande folkomröstning. Men icke. Man anser uppenbarligen att har talmannen brutit mot grundlagen är det ett fall för allmän domstol och inte för konstitutionsutskottet. Där kör man vidare som om ingenting hänt. En motion lär ha utlovats som skall förhindra en upprepning. Vad hjälper det? Maktöverlåtelsen är ju för evigt - därefter finns inget att överlämna! Dessutom - för svenska folket kan det väl göra i stort sett detsamma hur en domstol bedömer talmannens agerande. Det för medborgarna avgörande är ju att dom berövats sin grundlagsfästa rätt att själva kunna avgöra om riksdagen skall få överlåta sin makt till EU eller inte. Det är det som måste rättas till. Konstitutionsutskottet skall vara svenska folkets yttersta garant för att landets grundlagar respekteras. Från att först partierna inför valet totalt undanhållit medborgarna vår tids mest ödesmättade fråga, blundar nu konstitutionsutskottet för att medborgarna i strid med grundlagen berövats sin unika rätt att själva kunna fälla avgörandet. Och tystnaden förblir total! Björn von der Esch Brev till Riksdagens
konstitutionsutskott Riksdagens konstitutionsutskott Begärna om omedelbar utredning av riksdagens åsidosättande av grundlagen (RF 8 kap 15§) vid behandlingen av KU:18 den 13 juni 2002 (Riksdagens möjlighet att överlåta beslutanderätt till EU mm.) Nämnda grundlagsbestämmelse stadgar bl.a. att 35 ledamöter har rätt att inom 15 dagar framställa yrkande om beslutande folkomröstning på valdagen. När talmannen upplystes om att ett sådant yrkande skulle framställas beslöt hon korta ner den i grundlagen föreskrivna tidsramen till högst tre dagar. Därmed omöjliggjordes erforderlig namninsamling för begäran om folkomröstning. Ett vilande grundlagsförslag måste rimligtvis ifrågasättas om det visar sig att det tillkommit efter att medborgarna författningsvidrigt berövats sin grundlagsfästa möjlighet att själva avgöra frågan i en folkomröstning på valdagen. Väljer riksdagen att sopa grundlagsbrottet under mattan har rättssamhället havererat. Med hänsyn till vad som förevarit i ärendet och för tilltron till riksdagen, krävs snarast ett klarläggande huruvida grundlagsbrott kan föreligga.. Rimligtivis bör oavhängig sakkunskap utanför riksdagen anlitas. Stockholm den 6 september 2002 Björn von der Esch (kd) Riksdagen körde över
grundlagen Det finns frågor som är så betydelsefulla för vårt lands framtid att de skall kunna avgöras direkt av folket i stället för av politiker. Vi är mitt uppe i en sådan nu. Frågan gäller om riksdagen skall kunna frånhända sig all makt - som inte rör statsskickets grunder - till EU. Det är en avgörande fråga för Sveriges framtida suveränitet och för medborgarnas möjlighet att utkräva politiskt ansvarar. Den kan inte genomföras utan att grundlagen ändras. Därför har en minoritet av riksdagsledamöterna rätt att yrka på en folkomröstning. Den skall i så fall hållas på valdagen och då är det väljarna och inte politikerna som fäller avgörandet direkt. Som bekant vill riksdagens majoritet kunna överlämna makt till EU enligt förslaget. Fem riksdagsledamöter kontaktade därför talmannen för att meddela sin avsikt att med stöd av grundlagen (RF8:15) samla trettiofem namn inom stipulerade femton dagar och inkomma med yrkande om folkomröstning. Talmannen avvisade kravet med hänvisning till praktiska svårigheter. Erforderligt sammanträde med riksdagens kammare fanns nämligen inte inplanerat. Så lättvindigt körde riksdagen över sin egen grundlag, trots att grundlag är grundlag och alltid måste följas. I efterhand visar det sig dessutom att de åberopade svårigheterna var en fiktion. Talmannen hade nämligen bara behövt senarelägga kammarens uppehåll med två sammanträdesfria veckor - och därefter avsluta med ett sammanträde - så hade saken varit klar. Bortsett från praktiska detaljer är det oerhört att en i grundlagen föreskriven rättighet - det heligaste i vår demokrati - bara sätts ur spel. Att det tillåts ske utan minsta protest från riksdagens kontrollorgan. Tvärtom - i riksdagsdebatten hördes anklagelser från självaste konstitutionsutskottet för att grundlagen missbrukades i syfte att "försöka begränsa möjligheterna för EU att göra sitt arbete" Man baxnar! Grundlagen gäller inte om den åberopas för att begränsa möjligheterna för EU att göra sitt arbete. Så talar maktens arrogans. Folkets grundlagsfästa rätt och möjlighet att självt besluta i denna ödesfråga har omintetgjorts. Nu kan riksdagen i höst fatta det andra och definitiva beslutet helt på egen hand - utan inblandning av folket. Dock - det finns fortfarande en väg att förhindra att skandalen fullbordas. Beslutet som är fattat kan upphävas med hänvisning till att folkets grundlagsfästa rätt till en folkomröstning sattes ur spel av riksdagen. Sedan får hela proceduren göras om i enlighet med grundlagens bestämmelser. Kanske kan därigenom också riksdagens anseende återupprättas. Riksdagen avstår makt
åt ett korrumperat EU Häromdagen skulle vi i riksdagen rösta om någon liten fråga som gällde plantor och frön i skogsbruket. Strax innan läste talmannen upp en ramsa som ingen lyssnade på förrän hon plötsligt uppmanade oss att rösta. Så skedde. Alla utom tre röstade ja. Men vad hade vi röstat om? Jag frågade mina bänkgrannar. Ingen visste. Omröstningen stod inte som någon särskild punkt på dagordningen. Efteråt gick jag fram till podiet och frågade. Hör och häpna – vi var tvungna att rösta om överlåtelse av beslutanderätt till Bryssel av hela det lagstiftningsområde dit plantor och frön hör innan vi kunde rösta om skogsbruksfrågan. Den maktöverlåtelsen skedde således medan sannolikt 99 procent av ledamöterna – mig inbegripen – inte uppfattat vad saken gällde! Den 13 juni beslutar riksdagen att också makt som i dag inte får överlåtas till EU ska kunna överlämnas från och med nyår. Det sker in blanco. Det ska nämligen räcka att mottagaren verkar ”inom ramen för samarbetet i EU”. Ett krav som till och med maffian uppfyller. Frivilligt, utan att vara ombedda och utan motprestation gör vi detta. Vilken aningslös underdånighet! Beslutet måste tas två gånger eftersom grundlagen måste ändras. Andra gången blir efter valet. Går beslutet igenom även då har medborgarna i praktiken förlorat möjligheter att utkräva ansvar för de beslut som kommer att fattas i Bryssel. Ingen vet ju längre vem som är politiskt ansvarig där. Tänk på det i valet den 15 september! EU:s styrelseskick ska nu göras om. I stället för att byta ordförande varje halvår ska en president väljas på fem år. Storbritanniens Tony Blair nämns som den förste. Göran Persson anser att i så fall de mindre medlemsstaterna måste representeras av en egen vicepresident. Jo jo – vem skulle det kunna vara?! På konferenser, konvent och toppmöten ska detta och oändligt mycket mer avgöras till år 2004. Då ska ju minst 12 nya stater in i EU. Du och jag och övriga 350 miljoner får vara med och tycka till via mejl. Så demokratiskt har aldrig tidigare en union byggts upp, säger EU:s makthavare till sina medborgare i ett kanske sista försök att vinna deras förtroende. Kommer det att lyckas? EU är i dag större än det Europa som Hitlers Tredje rike utgjorde. Dess befolkning redan dubbelt större än en gång Sovjetunionens och snart också USA:s. I EU:s förlängning hägrar en utvidgning som i omfattning mäter sig med Maos Kina. Under parollen globalisering ska EU vara världens ledande stormakt år 2010. Det bestämdes i Lissabon för två år sedan. Vad det kräver politiskt, militärt och ekonomiskt kan vi blott ana. Därför behöver Bryssel mer makt. Som alltid under förevändning att freden och miljön står på spel. EU:s visioner hade kanske kunnat förankras hos medborgarna om man redovisat positiva resultat. Visat upp en kraftfull, demokratisk ledning som präglats av kompetens och moralisk resning. I stället ser vi hur ledande stats- och regeringschefer som endast tack vare sin politiska ställning undgått att ställas inför rätta för korruption och mutor tillåts styra EU. En genomkorrumperad EU-kommission nödgades avgå men ställdes aldrig som utlovats inför rätta. Vi ser ett parlament som av hänsyn till sina egna uppskruvade förmåner tiger om tjänstemännens överdrifter. De få modiga tjänstemän som vågat avslöja korruption inom EU har mist sina jobb, och tigs ihjäl av parlamentet. Dessa avskyvärda missförhållanden kallar EU ett ”demokratiskt underskott” som man får leva med. Korruptionen inom EU är nu så utbredd på snart sagt alla nivåer att den inte längre går att hejda. Den fräter sönder EU-systemet inifrån på samma sätt som korruptionen inom nomenklaturan slutligen ledde till Sovjetunionens fall. Ingen hade modet och viljan att lägga om kursen för EU medan tid fanns. I stället lät man korruptionen förbli EU:s mest fundamentala tabu. Därför tvingas vi nu åse hur EU stolt ångar vidare likt Titanic mot en oundviklig katastrof. Till detta EU vill majoriteten i riksdagen kunna överlämna den makt den ännu har kvar. Varningar avfärdas på sedvanligt besserwissermanér. Kritikerna påstås ha ingenting begripit. De bara blandar äpplen med päron. Dessvärre är det just där dilemmat ligger. EU är nämligen inget antingen eller. Tvärtom – EU omfattar allt, och allt går i vartannat! Precis som korruptionen. Så låt oss åtminstone våga diskutera den!
Politisk fars i riksdagen om
grundlagen och EU Sedan några månader pågår en politisk fars innanför vår riksdags väggar. En fars som hotar driva vår demokrati till moralisk bankrutt. Frågan gäller hur riksdagen skall kunna överlämna beslutsmakt till EU utan att medborgarna märker det. När i julas regeringen lade fram sitt förslag till hur riksdagen borde frånhända sig beslutandemakt till EU var förhoppningen att det skulle kunna ske utan debatt. Det misslyckades då statsvetaren Sverker Gustavsson slog larm i SvD. Sedan dess råder kaos i riksdagsbehandlingen. Frågan är juridiskt och politiskt så komplicerad att endast ett litet fåtal riksdagsledamöter har möjlighet att skapa sig en egen bild av problemen. Det gör att man utåt kan ge sken av att det rör endast en normal EU-fråga bland många andra, medan det i själva verket handlar om vår svenska demokratis fortbestånd ifall riksdagen överlåter mer beslutanderätt till Bryssel. Förhoppningarna var att ärendet skulle vara undanstökat i mars i god tid före valet. Nu efter otaliga sammanträden och uppskjutna beslut är allt ett enda misch masch. Den ursprungliga enigheten över partigränserna rämnade i takt med att omfattningen av riksdagens nedmontering började anas. Fortfarande anser emellertid flertalet sig bundna av tidigare utfästelser - kosta vad det vill. För skams skull säger man sig vilja undanta frågor som rör statsskickets grunder från överlåtelse till Bryssel. Låter ju bra, men man har kört fast när det gäller att definiera vad som hör dit. Därmed blir undantaget meningslöst. Frågan om hur överlåtelserna av beslutanderätt i praktiken skall gå till försöker man lösa nu i elfte timmen. Dessa för vårt lands demokrati oerhört långtgående grundlagsfrågor driver en handfull riksdagsledamöter. Mer än sporadiska samråd med övriga riksdagsledamöter tycks inte ha förekommit i mer än tre av riksdagens sju partigrupper. Undra på att inte heller allmänheten har en aning om vad som pågår! Svårigheterna i att formulera de nya lagtexterna beror å ena sidan på att riksdagens nuvarande beslutsmakt skall kunna överlåtas till Bryssel, samtidigt som detta inte får framstå så tydligt att medborgarna förstår vad det innebär. Det är nämligen ingen bra fråga att driva ett valår. Genom samförståndet över partigränser har emellertid denna för demokratin olyckliga mörkläggning möjliggjorts. Att lagtexter som produceras under dessa omständigheter inger allvarliga betänkligheter inte minst ur demokratisk synpunkt torde vara uppenbart. En möjlighet att begränsa skadeverkningarna av sådana hastverk är att låta vår främsta juridiska expertis, nämligen Lagrådet, granska vad i detta fall konstitutionsutskottet åstadkommit. Men icke! En sådan granskning är det inte tal om. När det gäller grundlag anser KU sej self nokk. Det paradoxala i detta lagstiftningskaos är att det är helt onödigt. Den överlåtelse man vill göra behövs inte. Vi kan och bör fortsätta som hittills. Om två år vet vi nämligen hur det nya EU skall se ut med kanske tolv nya medlemmar och förmodligen en helt annan ledningsstruktur och lagstiftning. Då tvingas vi under alla omständigheter att ändra vår egen lagstiftning till det som då gäller. Grundlagar skall inte ändras stup i kvarten. Tvärtom skall dom utgöra den fasta grunden i vår lagstiftning. Enda skälet till att nu överlåta beslutanderätt är att vi inför EU vill visa oss vara bäst i klassen! Runt om i Europa vänder sig medborgarna i dag bort från den etablerade politikens maktutövning. Har vi ingenting lärt av detta? "Sverige
klarar inte av EU-tempot" Brev till riksdagens
samtliga ledamöter 2002-01-17 Regeringens förslag lyder: Som riksdagsledamöter har vi fått väljarnas förtroende och uppdrag att utöva det högsta ansvaret för vårt lands styrelse i överensstämmande med gällande lagstiftning. Om detta ansvar delegeras vare sig till Bryssel, regering eller annorstädes har vi som riksdagsledamöter gjort oss skyldiga till det som Statsministern med all rätt fördömde i partiledardebatten – Abdikerat från det politiska ansvaret Än har vi tid att sinsemellan och i partigrupperna sätta oss in i konsekvenserna av prop. 2001/2002:72 Ändringar i regeringsformen – samarbetet i EU m.m. Väljarna utgår från att vi har gjort det! Björn von der Esch Mer om motionen kan läsas på http://www.nejtillemu.com/72.htm varifrån man också kan ladda ner propositionen i pdf-format (Acrobat). Den kan också laddas ner direkt från http://justitie.regeringen.se/propositionermm/propositioner/pdf/p200102_72.pdf Björn von der Esch, Brev till redaktören, SvD
2000-03-20 Göran Persson som finans minister, liksom en av hans föregångare, Gunnar Sträng, visade prov på en osedvanlig naturlig fallenhet för sunt ekonomiskt tänkande. För en ansvarig politiker kan sådan fallenhet för praktiskt ekono mi inte ersättas av aldrig så mycket teori. Därför blev Göran Pers sons framträdande på EMU kongressen i Folkets Hus Stockholm för många en när mast traumatisk upplevelse. Från att under åratal ha be traktat EMU-projektet med en beundransvärd kyligt analyserande skärpa från så väl ekonomisk som demokra tisk synpunkt, tvärvände han nu för att med en närmast ka pitalistisk glöd omfamna allt det han tidigare utifrån sund skepsis varnat för. EMU:s utveckling detta första år, då eurons värde fallit som en sten tvärtemot alla förutsägelser, kan rim ligtvis inte ha minskat tvivlen på EMU. Ändå är det precis det som Göran Persson på står sig uppleva. Därmed har han satt sin trovärdighet på spel. Varför? Om drygt nio månader tar Sveriges statsminister över som ordförande för EU. Som icke-medlem i EMU vet man inte om vi blir nästa svarta får i FU-flocken. För att om möjligt eliminera den risken ikläder sig nu Göran Persson rollen av den nyfrälste EMU entusiasten. En bedrövlig uppvisning, men det kan bli värre. I Danmark, som heller inte är med i EMU, har man likväl, utan att folket egentli gen är medvetet om det, låst den danska valutan till euron genom den s k växelkurs mekanismen ERM 2. Följden är att den danska valutan hittills tappat 10 procent i värde gentemot den svenska. Precis som i Danmark kan Göran Persson i sin nyvunna EMU-entusiasm och ambi tion att vara Bryssel till lags, all tysthet ansluta den svens ka kronan till euron genom ERM 2. Avtalet är förberett sedan ett år tillbaka och för att träda i kraft behövs inte vare sig någon folkomröst ning eller riksdagens godkän nande. Allt som krävs är Gö ran Perssons namnteckning! Därmed skulle han lyckas låsa den svenska kronan till euron utan att Sverige gått med i EMU. Med andra ord, elektroniska fotbojar, men inte fängelse. Politiskt oantastligt men moraliskt? Björn von der Esch Bristande politisk stadga
är vad som sänker euron EUs politiker uttrycker sin oförståelse för eurons negativa utveckling som de menar går på tvärs mot de gynnsamma ekonomiska prognoser som ständigt kommer från euroområdet. Men förklaringen till den dystra utvecklingen har ju politikerna själva en gång lämnat. Man har ju slagit fast att EMU och euron inte är ett ekonomiskt utan politiskt projekt. Detta vill man i dessa eurokrisens dagar helst glömma. Alltså vad investerare och finansmarknader nu primärt bedömer är självfallet eurolands framtida politiska stabilitet i jämförelse med i första hand USA. Hur utfaller en sådan jämförelse? USA är världens mäktigaste ekonomiska stormakt, som leds av en kongress bestående av praktiken endast två politiska partier samt av en president med enorma maktbefogenheter. Euroland består av 11 suveräna stater med var sin stats- eller regeringschef som alla har sitt parlament att ta hänsyn till. Det innebär sammanlagt mer än 60 politiska partier. I USA sker ett nationellt val vart fjärde år. I Euroland kan det förekomma 3-4 nationella val om året förutom regionalval som i bland annat Tyskland, Frankrike och Italien kan få stor betydelse även för den nationella politiken. Är det någöt som finansiella aktörer ogillar så är det politisk osäkerhet. Den urholkar omedelbart förtroendet för respektive lands valuta. I USA blir det inrikespolitisk turbulens inför presideutvalen vart fjärde år. Inom euroområdet blir det aldrig lugnt. Lägg därtill att de 11 länderna driver en ständig politiska kamp sinsemellan för att tillskansa sig allsköns nationella fördelar inom euroområdet, samtidigt som inget land tillåts att ta ledningen över helheten mer än sex månader i taget. Med det i åtanke torde finansmarknadens aktörer knappast känna någon entusiasm över att euroområdets nuvarande 11 medlemmar inom några år kommer att ha dubblerats. Vad som i dag upplevs som politisk turbulens i Euroland fruktar nu allt flera snart nog kan utvecklas till ekonomiskt-politiskt kaos. Vad händer i ett Euroland som har mer än 120 olika självständiga politiska partier som talar minst 17 olika språk? USA har ett! Uppgiften att utveckla EMU och euron till ett framgångsrikt ekonomiskt projekt hade varit enorm, men kanske möjlig. Nu bestämdes att göra det hela till ett politiskt projekt i stället. Därmed förblir USA för överskådlig framtid minst lika ekonomiskt attraktivt för investerare som det är dag. För Euroland fortsätter dessvärre motsatsen att gälla, och det med en euro som ingen vill ha. Björn von der Esch i Dagens
Industri 2000-02-25: För drygt ett år sedan fick ECB-chefen Duisenberg ta emot gratulationer från hela världen för eurons succéartade start. 1,18 dollar var den värd och snart skulle den ha stigit till 1,24 dollar. Våra euro-fans här hemma siade om svensk ekonomis snara "marginalisering" och nedgång eftersom vi inte begripit att också vår krona måste bytas mot euron. Nu vet vi hur det gick. I dag har euron fallit 20 procent och kostar bara 0,98 dollar, och av den utlovade starka och stabila världsvalutan har vi ingenting sett. Vår egen krona däremot blir allt starkare - tvärtemot EMU-vännernas förutsägelser - och därmed har det skapats nya och helt onödiga problem.
Var och en som öppnat den mest elementära handbok i ekonomi vet att man normalt stärker en valuta genom att höja räntan medan en räntesänkning får motsatt verkan. Om emellertid omvärlden saknar förtroende för en valuta sjunker den i värde vad man än säger eller gör, och just det har drabbat euron. Kronan däremot åtnjuter ett gediget förtroende, och fortsätter vi höja räntan i takt med ECB får kronan ett ohanterligt högt värde i förhållande till euron. Vår ränta borde därför ligga under euro-räntan. Priserna på varor och tjänster i euro-länderna ligger i dag 10-12 procent lägre i kronor räknat jämfört med för ett år sedan, eftersom kronans köpkraft ökat gentemot euron. Det gäller allt ifrån tyska eller italienska vitvaror och bilar till spanska semesterhotell. Hade våra medborgare varit medvetna om dessa prisskillnader, skulle de ha kommit konsumenterna till godo och inte stannat hos mellanleden. Vår inflation hade då blivit ändå lägre, och det hade varit stört omöjligt att motivera ytterligare räntehöjningar. Aldrig har bensinpriset, som bestäms av dollarn, varit så högt som i dag - drygt 9 kronor för en liter. Hade vi varit med i EMU hade bensinen emellertid kostat runt 11 kronor litern! En svensk löntagare som ger sig ut och handlar i Euroland får som sagts 12 procent mer för sina kronor i dag än för ett år sedan tack vare att vi står utanför EMU! Vad spelar då växelkostnader på några tiondels procent för roll? Enkla fakta - lätta att förstå. Men EMU-lobbyn väljer att mörka euro-fiaskot och förtiger att det i dag är euron och inte kronan som är en "skvalpvaluta". Därför hellre fortsätta en räntepolitik som bär åt fanders än riskera att förlora prestige. BJÖRN VON DER ESCH Euron satte nytt bottenrekord 2000-04-25 Om Björn von der Esch i SvD 99-11-30
Frågar man kd:s euromotståndare nummer ett, Björn von der Esch, vad som är skillnaden mellan kristdemokraternas och moderaternas interna EMU-debatt svarar den före detta moderaten: - Det går inte att jämföra. I moderaterna var det ingen debatt alls. Och det var just debatt jag var ute efter. Där är ingen skillnad mot nu, moderaterna har ingen intern EMU-debatt i dag heller, säger Björn von der Esch som blev utesluten ur moderaterna 1995 sedan han bildat ett eget EU-kritiskt parti. Det blev en tillfällig angöringsplats innan hann fann en ny hamn hos kristdemokraterna, som då, 1997, ännu stod fast vid sitt nej nu. I dag är kd på väg mot ett "ja, senare", liknande Göran Perssons formulering. Under höstens distriktsstämmor har riksdagsman Björn von der Esch debatterat EMU med europositiva partivännerna Mats Odell och Göran Hägglund. Men trots att hans debattmotståndare är i grunden positiva till euron, känner Björn von der Esch ingen frustande otålighet från deras sida. Det gör det lättare för honom att stanna som "EMU-dissident" i sitt nya parti. Björn von der Esch menar att det enda logiska för Sverige är att vänta på Storbritanniens beslut. Han känner stämningarna bland eurokritiska brittiska konservativa väl och tror inte att Tony Blair har en chans att få det brittiska folket med sig på ett beslut att gå in i EMU:s tredje fas. Björn von der Esch är stark anhängare av EG och Romfördraget med dess fyra friheter för att utveckla handelspolitiken. Men när Maastricht tillkom efter Berlinmurens fall blev han lika stark motståndare till den politiska unionen med dess gemensama valuta och gemensama försvars- och utrikespolitik. Ett högriskprojekt Han ser EMU som ett högriskprojekt, som har "mindre än 50 procents chans att överleva". Det värsta som kan hän da, om projektet går i stöpet, är att det kan dra med sig också Romfördraget, hävdar han. Är inte detta att måla fan på väggen? - Jo, dubbelfan, svarar ekonomie doktor Esch, som anser att EMU förstärker nationalistiska tendenser snarare än bromsar dem. - Spanien, Irland och Finland vill ha högre ränta, men får det inte. Det blir Tyskland och Frankrike som bestämmer. - Vad händer om ett EMU-land hamnar i ekonomisk och politisk kris och vägrar efterleva konvergenskriterierna? Hans svar är att detta land antingen går ur valutaunionen - vilken då börjar rämna inifrån. Eller också att krisen driver fram en ökning av transfereringarna, vilket i sin tur leder tillhögre skatteuttag från medlemsländerna till EU:s kassa. Rådande utgiftstak ligger på 1,27 procent av ett lands BNP. För att en union ska fungera måste skatteuttaget ligga på 7-8 procent, hävdar Björn von der Esch och jämför med det federala USA. - Vill vi ha ett Europas förenta stater? Kanske mina barn barn kommer att tycka att det är toppen? Men vill vi det? Gillar Keynes Den socialkonservative Esch kan förvåna genom att tala om behovet av keynesiansk politik och nödvändigheten av att tygla marknadskrafterna. - Jag är en gammal räv som tycker att Keynes var bra. Grundidén att staten ska ösa in miljarder under en lågkonjunktur, för att stimulera tillväxten, är bra. Men med EMU avlivar man Keynes och blir monetarist, säger Björn von der Esch som tycker att solidaritetsargumentet - att EMU tvinnar samman folken och ländernas ekonomier - är "ett vackert papper man har slagit in paketet i". Själv låter han närmast som en socialdemokratisk euroskeptiker när han beskriver EMU som möjligheten för "de stora elefanterna" (det vill säga storförtagen) att dansa som de vill. Han hoppas att statsministern lyssnar på handelsminister Pagrotsky i första hand.
|
