Ny svensk modell på export?
Att valet till ny amerikansk president skulle bli jämnt har alla observatörer både i USA och Europa varit eniga om. Det uppfattades som lika sannolikt att USA:s president skulle heta Mr Gore som Mr Bush. Den jämna presidentkampanjen diskuterades i The Economist. Frågan var vem som hade det bästa programmet. Analysen har – hur märkligt det kan låta – ett speciellt intresse för oss svenskar.
Där Mr Gore vill bevara, där vill Mr Bush, enligt The Economist, förändra. Det innebär att Gore vill begränsa skattesänkningar och betala mer på statsskulden. Han vill också lägga mer skattepengar på Social Security (det amerikanska ATP-systemet) och på Medicare.
Mr Bush vill å andra sidan fortsätta en politik, som ger tillväxt genom att sträcka ut den fria marknaden på alltfler områden. Han vill förändra Social Security till ett blandsystem, som består av ett utgiftsbaserat fördelningssystem och ett premiereservsystem. Amerikanarna ska precis som i Sverige få köpa aktiefonder för en del av pensionsavgifterna. Resten av dessa går in i ett fördelningssystem, där det är raka rör mellan inbetalda avgifter och framtida pension.
The Economist konstaterar att de två presidentkandidaternas program och erfarenheter uppvisar mer grad- än artskillnader. Mr Gore får högre vitsord för utrikespolitisk erfarenhet, medan Mr Bush får bättre betyg för en rakryggad hållning gällande motståndet mot protektionism, för sin större förståelse för en fri marknad och färre regleringar och för större innovativ kraft, när det gäller att förändra Social Security – och här kommer Sverige in.
Precis som i Sverige når de stora efterkrigsgenerationerna pensionsåldern inom något decennium. Skillnaden är att ökningen kommer 10 år senare i USA än i Sverige. 2015 i stället för 2005.
Social Securitys avgifter kommer inte att räcka för de ökande pensionerna 2015 utan betydande belopp måste tas från systemets fonder. De flesta beräkningar tyder på att fonderna tillsammans med avgifterna endast kan täcka 2/3 av de utlovade pensionerna 2037, om avgifterna/skatterna inte höjs dramatiskt. Situationen i USA ser ut som den som mötte oss svenskar 1990.
Mr Bush vill agera i tid och undvika de stora skattehöjningarna. Hur ska det göras?
Hans rådgivare på pensionsområdet – en av de mest ansedda i världen – professor Martin Feldstein har funnit att det nya reformerade svenska pensionssystemet utgör en bra utgångspunkt även för en förändring av Social Security. En del av de årliga pensionsavgifterna – 3 procentenheter – ska därför enligt Mr Bush placeras i aktie- eller räntefonder allt enligt löntagarens eget val. Samtidigt görs ett något mer begränsat fördelningssystem som är mer robust genom att den förmånsbaserade konstruktionen ändras till en ny utgiftsbaserad modell som i Sverige. Detta innebär att de under arbetslivet samlade pensionsavgifterna bestämmer hur stor pensionen blir. Det är raka rör mellan avgifter och pension. Så är det inte i ATP och Social Security . Staten har här lovat att betala en viss procent av tidigare intjänad lön. Ett sådant löfte är mycket bräckligt och kräver förr eller senare snabbt höjda pensionsavgifter eller sänkta pensioner.
Mr Gore vill inte ändra något i pensionssystemet. Han vill endast skjuta till mer pengar – högre avgifter. Vad uppnår han med detta?
Höjt skatte- och avgiftstryck och ändå skulle resultatet endast bli en tidsfrist på 10-15 år. Social Security´s problem skulle vara ännu mer akuta 2055 än 2037.
Hur ser då en relativt sannolik utveckling ut för Mr Bush´s modell. Om kapitalavkastningen på aktiefonderna förblir goda, dvs ger en bra långsiktig avkastning bör t o m premiereserven kunna ge samma pensionsstandard som i dag med sänkta avgifter. En sådan förutsägelse kan vara för optimistiskt. Den demografiska utvecklingen med ökad medellivslängd kan skapa problem precis som i Sverige. I USA har dock nativiteten och även invandringen varit högre liksom tillväxt och aktieavkastning.
Ett pensionssystems ”hälsa” beror i hög grad på att de yrkesaktiva generationerna inte minskar i allt för hög grad i förhållande till dem som lämnat arbetsmarknaden. Den yrkesaktiva befolkningens storlek i förhållande till pensionärerna samt tillväxt och kapitalavkastning bestämmer om systemet är robust.
Nativitet, tillväxt och medellivslängd kan inte enskilda individer påverka på egen hand. Men ett bra utformat pensionssystem kan skapa drivkrafter som gör att människor handlar på ett för dem själva och andra rationellt sätt. Den enskilde får bl a genom pensionsinformationen ökade incitament att påverka sin pension. Lagom riskfyllda fondsatsningar och ett nytt sätt att se på pensionsåldern kommer säkerligen att bidra till att minska påfrestningarna när medellivslängden ökar.
Eftersom man i ett avgiftsbaserat fördelningssystem inte kan utlova en viss pension i kronor /dollar måste de yrkesaktiva och pensionärerna få reda på hur pensionssparandet förräntats och hur stabilt det är. I det nya i pensionssystemet görs varje år en balansräkning upp över systemets tillgångar – avgifterna samt buffertfonden – och systemets skulder - alla de pensionsfordringar som en gång ska betalas. Systemet är i balans när tillgångar och skulder är lika stora. Om tillgångarna är större än skulderna, finns det reserver för dåliga tider. Är skulderna större än tillgångarna, bör man dra ner på indexeringen – avkastningen blir lägre – ända till systemet är i balans igen. Denna ”inbromsning” måste bäras av alla pensionstillgodohavanden. Alla generationer får dela på effekterna av dåliga tider. Inga generationsklyftor skapas. Inbromsningen har sin motsvarighet i försäkringsbolagens pensionsförsäkringar. När kapitalavkastningen sjunker, minskas återbäringsräntan.
De nyheter som Feldstein/Bush uppskattat i det svenska pensionssystemet är två:
1. Kombinationen av fördelningssystem och premiereservssystem. Blandningen underlättar övergången från ett icke hållbart ATP-system till något mycket mer robust.
2. Möjligheten att ställa upp en balansräkning för systemet varje år. På så sätt kan systemets stabilitet säkerställas med minsta möjliga ingrepp. Skulle systemet bli för starkt – tillgångarna alltför stora - då kan alla som har pensionstillgodohavande få återbäring.
Många socialdemokrater har trott att ATP-systemet var unikt svenskt. Men så var det inte. Svenskarna fann sin ATP-modell i USA. Det var Social Security som var modellen. 70 år senare behöver Roosevelts pensionssystem förnyas och då kommer den nya modellen från Sverige.
Att lära av andra, att utveckla själv och att lära ut det är en god sida av den så ofta förtalade globaliseringen.
Margit Gennser