Riksdagsbeslutet
Utrikesutskottets betänkande1994/95:UU05 Sveriges medlemskap i Europeiska unionen
Stockholm den 1 december 1994
På utrikesutskottets vägnar Maj-Lis Lööw
Sammanfattning
Utrikesutskottet tillstyrker i betänkandet -- mot bakgrund
av att en majoritet i folkomröstningen röstat ja till
svenskt medlemskap i EU -- regeringens förslag i proposition
1994/95:19 Sveriges medlemskap i Europeiska unionen om att
riksdagen skall godkänna fördraget om Sveriges anslutning
till EU samt slutakten till fördraget. Samtliga partier står
bakom detta ställningstagande.
Propositionen
I proposition 1994/95:19 hemställs (yrkande 1) att
riksdagen godkänner fördraget mellan Konungariket Belgien,
Konungariket Danmark, Förbundsrepubliken Tyskland, Hellenska
republiken, Konungariket Spanien, Franska republiken, Irland,
Italienska republiken, Storhertigdömet Luxemburg, Konungariket
Nederländerna, Portugisiska republiken, Förenade
konungariket Storbritannien och Nordirland (Europeiska unionens
medlemsstater) och Konungariket Norge, Republiken Österrike,
Republiken Finland och Konungariket Sverige om Konungariket Norges,
Republiken Österrikes, Republiken Finlands och Konungariket
Sveriges anslutning till Europeiska unionen samt slutakten till fördraget.
Propositionens yrkanden 2, 3 och 4 har genom beslut den 12 oktober 1994 (prot. 1994/95:8) remitterats till konstitutionsutskottet (bet. 1994/95:KU17).
Den dramatiska utvecklingen som inleddes med Berlinmurens fall i november 1989 ändrade förutsättningarna för den svenska utrikes- och säkerhetspolitiken. Tyskland återförenades. De central- och östeuropeiska liksom de baltiska länderna var på väg att återerövra sin frihet. Mot bakgrund av detta nya läge gjorde regeringen hösten 1990 en hemställan till riksdagen om att ta ställning för medlemskap i EG. I december samma år uttalade riksdagen, i enlighet med ett betänkande från utrikesutskottet, att den "lika dramatiska som positiva utvecklingen under 1989 och 1990 på en med historiska mått kort tid skapat förutsättningar för en kvalitativt ny europeisk samarbetsordning, vilken inte längre präglas av ideologiska och säkerhetspolitiska motsättningar mellan öst och väst" (bet. 1990/91:UU8). Riksdagen fann att ett svenskt medlemskap i EG skulle ligga i vårt lands intresse. Vänsterpartiet och Miljöpartiet reserverade sig mot beslutet. Sveriges medlemsansökan överlämnades till ordföranden i EG:s ministerråd den 1 juli 1991. Förhandlingarna om Sveriges medlemskap i EG inleddes i Bryssel den 1 februari 1993 och avslutades formellt den 30 mars 1994. Fördraget om Europeiska unionen (EU), Maastrichtfördraget, som trädde i kraft den 1 november 1993, omfattar såväl de samarbetsområden som regleras i de ursprungliga grundfördragen (Europeiska ekonomiska gemenskapen, numera Europeiska gemenskapen (EG), Europeiska kol- och stålgemenskapen (EKSG) och Europeiska atomenergigemenskapen (Euratom) (med de ändringar som tillkom genom Maastrichtfördraget) -- dvs. det vi sammantaget kallar EG -- som de nya mellanstatliga samarbetsområdena. Detta innebär i sin tur, enligt artikel 0 i Maastrichtfördraget, att Sverige fr.o.m. den 1 november 1993 förhandlade om medlemskap i Europeiska unionen, EU. En stor riksdagsmajoritet stod bakom den svenska förhandlingsuppläggningen, så som den presenterades för de dåvarande EG-staterna av statsrådet Dinkelspiel i samband med inledandet av förhandlingarna. Anförandet, som återgavs som bilaga till utrikesutskottets betänkande om Sverige och EG (1992/93:UU20), redovisade de svenska utgångspunkterna inför förhandlingarna på en rad centrala områden. Riksdagen har även, genom att anta en rad andra betänkanden (bl.a. 1990/91:KU22, 1990/91:UU21, 1991/92:UU24, 1992/93:EU1, 1993/94:KU21 samt 1993/94:UU20), utförligt redovisat bakgrunden till Sveriges strävan att delta i det europeiska integrationsarbetet och den utveckling som lett fram till beslutet att ansöka om medlemskap i den europeiska gemenskapen/unionen. Hela förhandlingsarbetet har tagit sin utgångspunkt i dessa riksdagens grundläggande ställningstaganden. Den av riksdagen särskilt tillkallade delegationen, Svenska delegationen till gemensamma parlamentarikerkommittén EG--Sverige (EU-delegationen), följer i egenskap av organ för riksdagens kontakter med Europaparlamentet den europeiska integrationsprocessen och har svarat för samrådet med regeringen under medlemskapsförhandlingarna. Utöver det samråd som dessutom ägt rum i Utrikesnämnden har riksdagen i sin helhet kontinuerligt informerats om förhandlingarnas förlopp. Europaminister Dinkelspiel har vid återkommande tillfällen lämnat aktuell information i kammaren och besvarat frågor och interpellationer rörande Europapolitiken och medlemskapsförhandlingarna. I sitt av riksdagen i april 1994 godkända betänkande 1993/94:UU20 om Sverige och Europeiska unionen anförde utrikesutskottet följande om det avtal som träffats mellan Sverige och Europeiska unionen: Det avtal som Sverige och EU:s medlemsstater har enats om skulle, enligt utskottets uppfattning, på ett avgörande sätt förbättra förutsättningarna för en fortsatt utveckling av vårt lands välstånd och välfärd. Ett närmare och tätare samarbete i Europa skulle också förbättra förutsättningarna för Unionens viktigaste strävan -- att säkra freden och friheten i Europa. Ett medlemskap i EU skulle göra det möjligt för Sverige att, som likvärdig part, delta i utformningen av Europas framtid och Europas samarbete med omvärlden. Utskottet välkomnar att Sverige, genom det resultat som uppnåtts i förhandlingarna med EU:s medlemsstater, nu har tagit ett viktigt steg för att möjliggöra ett svenskt medlemskap i Europeiska unionen. Riksdagen beslutade i juni 1994 att en folkomröstning skulle hållas om svenskt medlemskap i EU (bet. 1993/94:KU50). Folkomröstningen, som ägde rum den 13 november 1994, gällde om Sverige skulle bli medlem i EU i enlighet med det avtal som förhandlats fram mellan Sverige och EU:s medlemsstater. Svarsalternativen i folkomröstningen var ja eller nej. Dessutom fanns möjligheten att rösta blankt. 52,3 % (2 833 721 personer), dvs. en majoritet av de röstande, svarade ja på omröstningens fråga. 46,8 % (2 539 132 personer) svarade nej. 0,9 % blanka röster avgavs. Valdeltagandet blev det största i en svensk folkomröstning -- 83,3 % av de röstberättigade deltog. Alla politiska partier har förklarat sig beredda att respektera utfallet av folkomröstningen. Regeringens proposition 1994/95:19 Sveriges medlemskap i Europeiska unionen anmäldes och bordlades den 3 oktober 1994 (prot. 1994/95:1). Den 12 oktober 1994 biföll kammaren talmannens förslag att hänvisa propositionens yrkanden 2, 3 och 4 till konstitutionsutskottet samt propositionen i övrigt till utrikesutskottet (prot. 1994/95:8). Då motionstiden gick ut den 18 oktober 1994 hade sammanlagt 24 motioner väckts med anledning av propositionen; 23 av dessa har -- helt eller delvis -- anknytning till de delar av propositionen som remitterats till utrikesutskottet. Med anledning av proposition 1994/95:75 Vissa livsmedelspolitiska åtgärder vid ett medlemskap i Europeiska unionen, vilken remitterats till jordbruksutskottet, har utrikesutskottet sedermera beslutat att överlämna vissa med anledning av proposition 1994/95:19 väckta motionsyrkanden till jordbruksutskottet. Konstitutionsutskottet behandlar i sitt betänkande (1994/95:KU17) yrkandena 2, 3 och 4, dvs. propositionens fjärde del med därtill hörande förslag till lagtext och bilagor, jämte de motionsyrkanden som föranletts av propositionen i dessa delar. Konstitutionsutskottet behandlar därutöver grundlagsändringar inför ett svenskt medlemskap i EU i ett separat betänkande (1994/95:KU9). Utrikesutskottet har berett samtliga övriga utskott tillfälle att avge yttrande över propositionen i den del som remitterats till utrikesutskottet jämte motioner i de delar som har samband med respektive utskotts beredningsområde. Yttranden har avgivits av konstitutionsutskottet, finansutskottet, skatteutskottet, justitieutskottet, lagutskottet, försvarsutskottet, socialförsäkringsutskottet, socialutskottet, kulturutskottet, trafikutskottet, jordbruksutskottet, näringsutskottet samt arbetsmarknadsutskottet. Yttrandena har intagits i bilaga 1 till betänkandet. 2 Betänkandets disposition I betänkandet tar utskottet under skilda avsnitt upp de olika frågor som aktualiserats genom regeringens proposition
I propositionen anförs att det är Sveriges önskan att delta i det framväxande ekonomiska och monetära samarbetet i Europa, dvs. i valutaunionen (EMU). Om Sverige kommer att delta i en tredje fas av EMU beror dels på när vi uppfyller inträdeskraven, dels på om vi själva vill. Sverige kommer inte att automatiskt bli medlem i den slutliga valutaunionen enbart för att vi blir medlemmar i EU. Sverige har i förhandlingarna anmält, och detta har noterats till protokollet, att riksdagen har det slutliga avgörandet.
Regeringens proposition 1994/95:19
Sveriges medlemskap i Europeiska unionen
Stockholm den 11 augusti 1994
Carl Bildt
- Ulf Dinkelspiel
Regeringens inställning till deltagande i EMU:s valutaunion, såsom den kom till uttryck i den svenska förhandlingspositionen rörande EMU, har tidigare presenterats i Riksdagen.
Positionen innebär att Sverige vill delta i den framväxande ekonomiska och monetära unionen.
Angående formerna för beslut gäller följande.
Om Sverige kommer att delta i en tredje fas av EMU beror dels på
när vi uppfyller inträdeskraven, dels på om vi själva
vill.
Sverige kommer inte att automatiskt bli medlem i den slutliga
valutaunionen enbart för att vi ratificierar medlemskap i EU.
Sverige har i förhandlingarna anmält, och detta har
noterats till protokollet, att Riksdagen har det slutliga avgörandet.
Riksdagens Protokoll 1994/95:42 Onsdagen den 14 december
Anf. 9 PER GAHRTON (mp): Fru talman!
Den 14 december 1994 kommer utan tvivel att få en framskjuten plats i våra historieböcker som dagen då Sveriges riksdag beslöt att förvandla Sverige från självständigt land till ett sorts län i en framväxande stormaktsstat och riksdagen från en lagstiftande församling till en i huvudsak rådgivande remissinstans.
Den dagen kommer också att betraktas som den definitiva slutpunkten för den s.k. svenska modellen. Nu blir Sverige medlem i en klubb som har visat sig unikt effektiv i ett enda avseende, att under lång tid upprätthålla en mycket hög arbetslöshet också under högkonjunktur. Någon kanske frågar: Var inte EU:s toppmöte i Essen ett genombrott för en radikal EU-politik mot arbetslöshet och en seger för Ingvar Carlsson?
Sanningen är att om någon vid Essenmötet vann så var det som vanligt stormaktsbyggarna. Det framgår tydligt av de beslut som fattades. Nu i efterhand, när nyhetsintresset inte är så stort, finns de faktiskt publicerade i de s.k. Presidential Conclusions. Detta kan inte vara så mycket för svenska socialdemokrater att yvas över. EU-mötet uttalade sig bl.a. för energiska framsteg när det gäller det europeiska enandet också inom de ekonomiska och monetära fälten och slog fast att en strikt tillämpning av konvergenskriterierna enligt Maastrichtfördraget skall genomföras. Det var ett beslut det, som Ingvar Carlsson i princip deltog i.
Hur rimmar då detta med löftena före folkomröstningen?
Den 2 november sade Jan Bergqvist, ordförande i
finansutskottet, till Dagens Industri: Idén om en bank och en
valuta kommer i varje fall inte att genomföras under min levnad.
Är Jan Bergqvist akut döende, eller bluffade han för
att lugna de socialdemokrater som absolut inte vill att Sverige skall
binda sig till EU:s gemensamma valuta?
Faktum är att Ingvar Carlsson genom att utan reservation ställa
upp bakom resolutionen om EMU- kraven vid EU-toppmötet har begått
ett löftesbrott.
Detta är inte det första, och det lär dess värre
inte bli det sista heller.
