Gustaf Sandström
"Otydliga EU-lagar döljer maktkamp"
Gustaf Sandström, domare i Regeringsrätten, på DN
DEBATT 28/4 2000, utdrag
Det ger något av en högre livskänsla att som forskare, politiker, diplomat eller vanlig tjänsteman få vara med om något stort, om ett äventyr. Entusiasmen får dock inte leda till att man tappar det kritiska perspektivet.
Hur kommer Europabygget att se ut. Hur kommer visionerna att avspeglas i det dagliga livet. Jag vill ta upp de rättsliga aspekterna. Som domare i Regeringsrätten har jag i Barsebäcksmålet och en rad andra mål haft anledning att tillämpa skilda delar av EG-rätten, ofta faktiskt med entusiasm.
Tyvärr är EG-rätten generellt sett av dålig kvalitet. Förutsebarheten är ofta liten. Texterna är oerhört omfattande. Yviga formuleringar paras med svårtillgängliga detaljregleringar. Oklarheter förekommer ständigt. Likaså ofullkomligheter och direkta fel i översättningarna.
Ibland är oklarheterna i EG:s rättsakter avsiktliga. Det förekommer inte sällan att medlemsstaterna enas om en skrivning som tills vidare sopar problemen under mattan.
Det kan också vara så att den stringens som finns i ett ursprungligt textförslag försvinner när förslaget manglas genom EG:s lagstiftningsapparat (förhandlingsmaskineri). Där utsätts det för synpunkter och krav från gemenskapsinstitutioner, medlemsstater och särintressen av skilda slag. Ibland beror tolkningssvårigheterna på att en allt mer täckande EG-reglering gör att regelsystemet tappar i konsistens. Vatten är kanske livsmedel i ett EG-direktiv men inte i ett annat. Eller också vet man inte.
Det är inte säkert att klarhet skapas ens om en fråga förs till EG-domstolen. Där tillåts inte skiljaktiga meningar och formuleringarna blir lätt kompromissbetonade och otydliga.
Sverige är ny som medlemsstat och EG-rättens svagheter uppfattas nog av många som EG:s problem och inte Sveriges. Akademiker och andra som ägnar sig åt EG-rätt - och som skulle kunna delta i debatten - är till stor del inriktade på att tillägna sig och föra vidare allt det nya som kommer. Och det som är nytt uppfattas gärna som fräscht och spännande.
Jag skulle vilja slå ett slag för avnämarna. Enskilda och företag bör kunna kräva att det skall gå att förutse om ett visst handlande är förenligt med EG-rätten eller ej. Också domstolarna - som är satta att hantera regelmassan - måste ges en rimlig chans. Liksom medlemsstaternas regeringar och myndigheter som ofta tvingas manövrera på känn.
Varför blir det på det här sättet. Jo, för att olika krafter drar åt olika håll. Mot dem som konsekvent vill fullfölja ambitionen i EG-fördraget, en allt närmare union, står de som vill hålla på den nationella suveräniteten. En diffus formulering kan då lösa upp knuten. Osäkerheten lämnas åt medlemsstaterna och deras domstolar, medborgare och företag att hantera. Om inte EG-domstolen - om och när saken kommer dit och domstolen väljer att tala klarspråk - bestämmer hur det skall vara. Och då handlar det inte så mycket om traditionell juridik.
Det är inte bara EG-rätten som sådan och relationen mellan den och nationell rätt som är besvärlig (EG-rätten förutsätts ha företräde framför nationell rätt, i princip även i förhållande till nationella grundlagar). EG är också inblandad i en mängd internationella avtal. Triaden av rättsordningar - nationell rätt, EG-rätt och internationell rätt - skapar nya gränsyteproblem och kompetenstvister.
Utifrån ett rättssäkerhetsperspektiv vill jag till dem som kan påverka saken säga följande. Överväg noga i varje särskilt fall om det finns tillräckliga skäl för en reglering på EG-nivå. Tänk på att erfarenheten även från inhemsk lagstiftning talar för att nya regelsystem nästan alltid för med sig oväntade praktiska svårigheter och oklarheter, om inte annat så vid mötet med andra regelsystem. Låt inte oenighet i sakfrågor eller kring hur snabbt integrationen skall drivas vidare leda till att regler utformas så att det mesta av stringens och förutsebarhet går förlorad.
