Urban Bäckström
Innan han blev riksbankschef var han
statssekreterare åt
bankminister Bo Lundgren i
Bildt/Wibble-regeringen
1992
och mer om Urban
Bäckström
Bo Lundgren: Det finns inget bunkergäng!
Med facit i hand kan han också se vissa felbedömningar
under den ekonomiska krisen. Han har funderat på hur han skulle ha gjort
själv som finansminister men är osäker på om han hade
handlat annorlunda.
- Kraften i den ekonomiska nedgången och de
offentliga finansernas sårbarhet underskattades. Kronan skulle ha
släppts tidigare efter andra krispaketet 1992 och räntorna
sänkts snabbare.
Carl
B Hamilton i intervju i DN 98-05-12, sid A 10
Personalen fördubblades samtidigt
som förlusterna rusade i höjden. Vd:ns ersättning
fördubblades trots att bolaget var på väg mot konkurs.
Det
är bara en detalj i Riksbankens urusla affärer i de två bolagen
Pengar i Sverige AB och Svensk Kontantförsörjning.
DN
27/6 2003
Riksbankens satsning på att bolagisera kontanthanteringen har blivit ett fiasko. Som DN tidigare berättat har det kostat skattebetalarna åtskilliga hundratals miljoner. De ansvariga har haft dålig kontroll på kostnaderna som tillåtits rusa i väg samtidigt som intäkterna uteblivit. Bankledningen har också under en längre tid haft riksdagens revisorer flåsande i nacken och de har vid flera tillfällen utdelat svidande kritik mot både bankens egen verksamhet och misskötseln av de helägda bolagen.
Går vi in på för svag
nivå får vi en bra boom ett par år, sedan blir det inflation
med krav på åtgärder.
Blir kursen för hög blir
det högre arbetslöshet, och då måste ekonomin
stimuleras.
Urban Bäckström, Kristianstadsbladet 13/6 2003
Ett av de starkaste argumenten för ja-sidan har handlat om räntenivåerna i EMU-länderna kontra Sverige. Flera företrädare har hävdat att räntan kommer att sänkas ifall Sverige går med i EMU, valutasamarbetet som leder till att euron införs som betalningsmedel.
Men det är ett påstående som Urban
Bäckström inte skriver under på.
– Räntan i
EMU-länderna kommer ibland att vara högre, ibland lägre, än
i de övriga länderna. Det beror helt och hållet på
konjunkturerna och hur politiken är upplagd. Glöm
ränteargumentet, vädjar han till debattörerna och manar i
stället till en högre nivå på debatten.
– Det är viktigt att frågan om EMU blir mer intellektualiserad, säger han, samtidigt som han uppger sig ha förståelse för att folkhemsargumenten är de som lättast går hem.
Han tycker vi ska gå med. För att kunna påverka
och få inflytande.
– När Sverige var ordförandeland
var jag själv med om att jag och Bosse Ringholm blev utslängda
från ett möte när de andra länderna skulle diskutera
EMU-politiken.
Den forne riksbankschefen menar att det finns främst tre
argument för och emot euron:
De samhällsekonomiska effekterna
– där ett ja leder till en rörligare marknad med mer konkurrens
och det blir lättare för små och medelstora företag att
exportera.
Stabiliseringspolitiska effekter. Vilket är något av stötestenen i frågan. För ett ja leder till att vi tappar ett av två instrument för att bedriva egna åtgärder och kunna dämpa konjunktursvängningarna.
De politiska aspekterna. Idag är tolv länder med, flera
är på gång och det svenska inflytandet ökar om vi
går med.
– Samtidigt kommer besluten att fattas längre bort
än i Stockholm. Jag har stor respekt för det argumentet, samtidigt
är det många som anser att Stockholm också ligger långt
bort från vissa delar av landet.
När det gäller de ekonomiska argumenten har flera hävdat att Sverige klarar sig inte utan en egen penningpolitik och en flytande kronkurs. Samtidigt hävdar vi från ja-sidan att det skapas en långsiktigt stabil finanspolitik och att kronan kan vara en källa för störningar, bli utsatt för valutaspekulation och så vidare.
En av de viktigaste frågorna blir däremot till vilken
nivå den svenska kronan kommer att knytas vid ett medlemskap.
–
Går vi in på för svag nivå får vi en bra boom ett
par år, sedan blir det inflation med krav på åtgärder.
Blir kursen för hög blir det högre arbetslöshet, och
då måste ekonomin stimuleras.
"Dennis och Wohlin överdriver
Riksbankens betydelse"
Urban Bäckström
DN Debatt 8/12
2002
Stabiliseringspolitiken har kommit i fokus i EMU-debatten den senaste tiden. Inte minst mina företrädare på posten som riksbankschef, Lars Wohlin och Bengt Dennis, har bidragit till att lyfta fram riskerna med att överge dagens ordning med rörlig växelkurs och Riksbanken som mer direkt ansvarar för stabiliteten i ekonomin.
Det är bra att dessa frågor diskuteras, men jag delar emellertid inte Dennis och Wohlins pessimistiska syn när det gäller möjligheterna att etablera former för den nationella stabiliseringspolitiken vid ett eventuellt EMU-deltagande. Jag tycker att de överdriver Riksbankens betydelse för de gångna årens ekonomiska utveckling.
Jag tror att om den politiska viljan finns går det att precis som för penningpolitiken skapa en väl fungerande ordning också för finanspolitiken och den nationella stabiliseringspolitiken. Det gör det också enklare för mig att ha en positiv inställning till ett svenskt deltagande i EMU.
RE: Det borde vara svårt för
honom, enär riksbankens nuvarande ledning
ännu inte har uttryckt
någon åsikt om huruvida de har en negativ eller positiv
inställning
till ett svenskt deltagande i EMU.
Vad jag
förstår överskrider han sina befogenheter, vilket garanterar
honom ett bra
reträttjobb nu när han snart är arbetslös.
Eva
Srejber, vice riksbankschef, 2002-02-11
En centralbank bör
därför, enligt min mening, inte delta i något som
kan
uppfattas som kampanjliknande uttalanden.
Det finns viss risk för att till exempel pris- och löneutvecklingen i små medlemsländer som Sverige ibland avviker från den genomsnittliga nivån i valutaunionen. Detta kan inträffa om till exempel pris- och lönesättare blir mindre återhållsamma när de inte längre behöver befara att höga pris- och löneökningar leder till höjda räntor.
För att minska den risken tror jag att finanspolitiken, som övertar ansvaret för den nationella stabiliseringspolitiken vid ett EMU-medlemskap, skulle kunna fungera som ett bra komplement till den europeiska penningpolitiken. För att det ska fungera är det enligt min mening nödvändigt att skapa ett trovärdigt ramverk för finanspolitiken som kan fungera på ett liknande sätt som för penningpolitiken.
Det är dags att till fullo dra de ekonomisk-politiska slutsatserna av erfarenheterna från den svenska bankkrisen.
RE: Vilka slutsatser skall dras?
Riksbankens m fl remissvar
på betänkandet
”Stabiliseringspolitik i valutaunionen”
(SOU 2002:16)
"Jag har aldrig tidigare
upplevt manipulation, mörkande och 'låtsaspolitik' som i fråga
om Sveriges relationer till EU"
Villy BergströmDN 2002-11-05
"Jag
vågade inte säga vad jag trodde"
På
morgonen den 19 november 1992 satt Villy Bergström, då LO-ekonom,
och funderade på hur han skulle ducka för tv-teamets frågor om
att kronan skulle släppas fri.
DN Ekonomi 19/11 2002
