Almedalen 2003
Aalmedalens
hemsida
Två frågor kommer att dominera
varje kvällssamtal över ölglasen i bersåerna i det
gröna Visby, där politikerveckan i Almedalen börjar på
söndag. 5 juli 2003 Björn Elmbrants fredagskrönika
De två frågorna är: Hur ska nejsidan kunna
förhindra ett nederlag? Om det inte går, hur ska man i så
fall hantera den öppna förtroendekrisen mellan väljare och
ledning för flera av de politiska partierna och organisationerna som ett
nej skulle innebära?
Den armé av mediarådgivare och
kommunikationskonsulter som numera nästlat sig in i alla politiska
sammanhang finns förstås också på plats i Visby. De
är städse beredda att slå fram på datorn nya hisnande
kalkyler om plånboksfördelarna med ett ja eller kalla till nya
presskonferenser om trallvänliga ja-sånger. Men hittills har de
här råden inte fungerat - så varför skulle det fungera
nu?
LO-ordföranden Wanja Lundby-Wedin på en presskonferens
på torsdagen. Men hon sade också: En kosmetisk politik
för att bara få fram fler ja-röster kommer att
genomskådas av väljarna. Därmed satte hon fingret
på den ömma punkten. Om politikerna hade samlat ihop sig och kommit
överens om mer stabilitet och trygghet i budgetpolitiken förra
året eller tidigt i våras hade det vägt tungt inför
folkomröstningen. Nu riskerar det ge intryck av att vara någonting
som man kokat ihop i panik för att förhindra ett valnederlag.
Så vad ska ja-sidan då göra för att klara
skivan? Jag vet inte, och det är inte heller min uppgift att komma med
vare sig goda eller dåliga råd. Inte idiotförklara Fast jag
är ändå bombsäker på vad ja-sidan inte ska
göra. Den ska akta sig för att bunta ihop och idiotförklara
nej-väljarna. Att exempelvis uttrycka sig som socialdemokraternas
ja-general Anders Sundström gjort, om vi ska tro Norrköpings
Tidningar: Att rösta nej är bara tjurskalligdumt.
För hör folk att de betraktas som dumma, vägrar de
lyssna. Då går inte ens de goda argumenten hem.
http://www.sr.se/cgi-bin/nyheter/artikel.asp?artikel=256558
|