|
Vänta och se
Göran Persson: Det enda som jag tycker håller, det är det där med vänta och se.
State of The Union Jag möter många som säger att det låter nog bra, men själv vill jag vänta och se.
Själv röstade jag ”ja” till att Sverige skulle gå med i valutaunionen vid folkomröstningen 2003 Riskerna är stora - Vinsterna är
små Det blev ett kraftfullt nej i folkomröstningen 2003 - Att det gick så bra för Sverige, det blev en bisarr situation. Man kunde med fog hävda att Sverige var i ett annat läge. Göran Persson: Det finns inte ett enda vackert argument /för Nej till EMU/, utan allt kokar ner till det snöda och egoistiska... Fichtelius: Vilket är det bästa argumentet emot då, även om det inte är vackert? Göran Persson: Ja, det enda som jag tycker håller, det är det där med vänta och se. Göran Persson 2003-03-31, Fichtelius, sid. 400 Det här är vår tids största beslut. Göran Persson 1999-10-18, Fichtelius, sid. 391 - Jag känner väldigt mycket äckelkänslor inför utanförskapet - Vi ska inte ha någon buffert för något som är bra. Tvärt om är euron en buffert för svensk ekonomi - Personligen är jag på framförallt ekonomisk-tekniska grunder tveksam till den gemensamma valutan. Är det inte uppenbart att vi, med Tyskland för
ögonen, borde dröja med att ta ställning till den gemensamma
valutan? Ett medlemskap i EMU handlar inte
främst om ekonomi, utan om politik - Det kan man ju ändra sedan, det har
också statsministern pekat på, men om man röstar ja så
är det oåterkalleligt, säger Leif Pagrotsky. Då
måste man vara övertygad om att det är bra för Sverige
för evigt och därför avstår jag från att gå in
där. Är du det minsta osäker om EMU
bör du rösta nej. Några citat ur den av Ja-sidans ledande
kampanjorganisation Sverige i Europa utgivna Det finns inget nja till euron
reflektioner från en EMU-skeptiker är den andra i en serie som
ges ut av Stiftelsen
Sverige i Europa för att stimulera till debatt inför höstens
folkomröstning. Mats Svegfors nås på mobil 070/593 79 97
Så betraktad blir utgången - 56 mot 42 - snarast
rättvis. För varför skulle svenska väljare just nu Det allra märkligaste nej-argumentet är att vi ska
rösta nej nu Niklas Ekdal, på Herbert Tingstens stol, Mer än hälften av svenska folket, 51,5 procent,
säger nej Det gäller att omvända nej-sägare
som vill vara med i EMU i framtiden, men inte nu Det allra märkligaste
nej-argumentet är att vi ska rösta nej nu Det är som om det fanns en mittemellan-linje - ett kanske - i folkomröstningen. De som lutar åt kanske, ska rösta nej för att det går att ändra på... Har man den minsta misstanke att det kan vara bra att Sverige deltar fullt ut i valutasamarbetet ska man självklart rösta ja nu, eftersom det är nu frågan avgörs. Och ja är det naturligaste svaret eftersom Sverige är med i EU, tolv länder har redan euron och fler kommer att byta sin valuta mot den. Ett nej skiljer ut Sverige som ett land som inte vill delta helhjärtat i Europasamarbetet. Väntat och sett har vi redan gjort. "Kanske" finns inte. Att någon ny chans inte kommer snart, det gjorde utrikesminister Anna Lindh väldigt tydligt i sitt tal i Almedalen. Det kan dröja många år innan någon politiker vågar ta risken att få ännu ett nej i en folkomröstning om euron. Då har redan Sverige hamnat långt vid sidan om. Anna Lindh framstår inte bara som ja-sidans starkaste kort, utan också som en allt mer övertygande politiker. Ett ja till euron den 14 september ökar sannolikt chansen att hon blir nästa statsminister redan nästa år. Göran Persson har lagt stor personlig prestige i EMU-valet. Ett nej skulle vara ett hårt slag för honom. Visst kan missnöjda väljare straffa honom med att rösta nej, men frågan är vad de vinner på det. Sannolikheten att han avgår på den extra partistämman nästa år är faktiskt större efter ett ja. Då kan han lämna med hedern i behåll. Vid den tidpunkten är det också svårt att tro att någon skulle kunna utmana Anna Lindh om partiledarposten - om hon vill ha den. Ett nej till euron den 14 september skulle - förutom att
inrikespolitiskt legitimera extrema krafter - underminera den svenska
positionen i EU. Och förr eller senare väcka frågan om Sverige
överhuvudtaget hör hemma i unionen. Detta är jasidans starkaste
- och sista - kort. "Allt som vanligt den 15 september" Per Gahrton, Sydsvenskan, 30/5 2003 Slutsatsen är att vi i dag inte kan veta vilka effekter
ett svenskt EMU-medlemskap kommer att ha på handeln. När centerns partisekreterare Jöran Hägglund
säger att partiets "nej inte är för evigt", är det en
sanning med modifikation. Om det blir ett ja träder Sverige in i
valutaunionen 2006 och inför euron som betalningsmedel.
Beslutanderätten över vår styrräntenivå
övergår då till Europeiska centralbanken, ECB. För att EU-bussen ska ge alla dess gamla och nya
resenärer en framgångsrik resa måste saker och ting tas i
rätt ordning. - Först måste en gemensam värdegrund och
vision mejslas ut. Sedan ska en klok "grundlag" utformas. Därefter
måste gemensamma institutioner byggas/reformeras. Och till sist
möjligen en gemensam valuta som kronan på verket. Hur den svenska finansmarknaden påverkas av ett ja eller nej
till euron har hittills inte tagit någon större plats i debatten.
Budskapet på ett seminarium under onsdagen var dock att eurons
påverkan på Stockholms finansmarknad inte är så stor
på kort sikt. Skeptikerns bekännelse Ledarredaktionen, Göteborgsposten 28/5 2003: Även jag har en gång sagt: låt oss vänta
och se hur det går. Men vid den tiden fanns valutaunionen bara på
papperet. "I've been wrong so far, so I don't have too much confidence in my
view. - Även jag har en gång sagt: låt oss
vänta och se hur det går Den fråga som vi alla ska besvara den 14 september
är om Sverige ska införa euron som valuta eller inte. Men i
frågan ligger mycket mer. Folkomröstningen handlar i grunden om hur
vårt Sverige ska utvecklas i framtiden. Du har tidigare känt en oro för att hela
europrojektet skall spricka och att det finns en sådan risk, vari
består den enligt Dig? Att "vänta och se" är detsamma som att ställa
sig utanför. Då hamnar vi i ett helt nytt läge. Tro, vetande och risker i EMU-frågan
Varför gå med i ett projekt som är så
tekniskt och ekonomiskt svårbedömt att inte ens socialdemokraterna
och LO kan bli ense frågar man sig. Bättre att vänta och se.
Krisen i den tyska ekonomin är redan djup. Men om ett
år, när EU utvidgas österut, kan den förvärras
avsevärt. Den tyska utvecklingen är en bomb som väntar på
att brisera. "En del säger ju att vi ska vänta över en
konjunkturcykel. Jag tror personligen inte att man behöver vänta
så länge. By the first week of June, Gordon Brown, the
chancellor of the exchequer, must announce the results of the most
comprehensive study the Treasury has ever made of a single decision: whether or
not Britain should join the euro. Än så länge har nejsidan en trumf på hand
i känslan att det är säkrast att "vänta och se". En annan
plusfaktor för utanförskapets vänner är risken att
borgerliga väljare stannar hemma för att de inte vill stödja
Göran Persson. I TV-debatten om euron påstod Lars Wohlin upprepade
gånger att ett ja till euron är för evigt, medan ett nej
lätt kan ändras. Detta är helt fel. Nu har vi chansen att säga
ja. Och vi vet inte när den kommer nästa gång. Den gamle LO-bossen Stig Malm är en av dem. I
teve häromdagen sade han ungefär så här: Men, invänder den näsvise, nejsidan har ju inte
heller helt enig. Vad spelar det då för roll att ja-sidan är
splittrad? Röstar vi ja
accepterar vi för överskådlig framtid detta nyliberala
ekonomiska system. Röstar vi nej kan vi dels vänta och se hur det
går och ändrar vi oss kan vi gå med senare. Dels behåller vi nyckeln till friheten som är den rörliga valutan. I tider när olika länder och olika regioner ska konkurrera inom en mängd olika branscher så behöver vi ett flexibelt ekonomiskt system som kan möta upp och nedgångar. Vi behöver en stabil ekonomi i stället för en stabil valuta. Jacob Wallenberg varnar för att EMU-projektet
kan drabbas av barnsjukdomar: Mitt argument gäller bara om LO:s krav på omfattande
buffertar och buffertfond genomförs. Men om nu inte arbetarrörelsen
kan ge buffertar till löntagarna så har de skäl att rösta
nej nu och avvakta. "... bättre för Sverige att vänta och se vad som
kommer att hända. Att ett nej blir mer sannolikt behöver inte vara
negativt för kronan eftersom Sverige ser starkare ut än
omvärlden" "Chansen att gå med i EMU under så gynnsamma
förhållanden som i dag kanske aldrig kommer igen.
Lars Jonung i Dagens Nyheter
2000-04-05 Alla
argument för att vänta och se har blivit svagare Vi vet att regimer med flytande
växelkurs fungerar Den andra lösningen blir aktuell om EU, mot förmodan, skulle vilja satsa på en mer allomfattande myntunion redan om några år. Enligt min mening bör i så fall Sverige, i likhet med England och Danmark, tills vidare hålla sig utanför myntunionen. "Chansen att gå med i EMU under så gynnsamma
förhållanden som i dag kanske aldrig kommer igen. Därför
är en vänta-och-se attityd till euron så farlig", säger
socialdemokraternas ja-general Anders Sundström. Ja till EMU betyder också ja till
ett federalt EU Riskabelt gå in i EMU med
tillväxten som gisslan Ska man verkligen riskera tillväxten som gisslan i en politisk strid om hur arbetsmarknaden ska fungera? Det mest naturliga vore väl ändå att först skapa en fungerande lönebildning, som garanterar tillräcklig kontinuitet i balansen mellan löner och produktivitet. Därefter skulle frågan om en EMU-anslutning kunna diskuteras, i en debatt fri från konstlade villkor och motiveringar. About half the businesses in the UK
want the government to wait and see Jag röstar
nej. Den gemensamma valutan Let
pounds and euros compete När centerns partisekreterare
Jöran Hägglund säger att partiets "nej inte är för
evigt", är det en sanning med modifikation. Mindre än tre månader kvar till höstens folkomröstning leder nej-sidan med påfallande stor övervikt. 43,5 procent säger nej, 33 procent säger ja till euron. Vändpunkten i opinionen som ja-sidan länge väntat på dröjer uppenbarligen. Folkomröstningsinstitutet anses ofta till sin natur vara konservativt. Det är ja-sidan, den som förespråkar en förändring som har att övertyga väljarna. Nej-sidan, kraften som vill försvara en rådande ordning kan vädja till väljarnas försvarsinstinkter. Vi vet vad vi har, men inte vad vi får är en variant på vissa euromotståndarens "vänta och se" linje. Att det precis när debatten tagit fart finns ett motstånd mot att byta kronan mot euron är således kanske inte så märkligt. Särskilt inte eftersom det största av ja-partierna tidigare tonat ned sina argument i frågan för att undvika uppslitande intern splittring. Men debatten har blivit väsentligen annorlunda än vad båda sidorna föreställt sig. Förespråkarna hade förväntat sig att Gudrun Schyman skulle bli huvudmotståndaren. Motståndarna å sin sida trodde att väljarna skulle tilltalas av varningar för ett framväxande "Europas förenta stater". Båda fick fel. Det överdrivna mardrömsscenario som euromotståndarna till vänster förberett faller sedan EU:s framtidskonvent presenterats på sin egen orimlighet. Visst finns det brister i förslaget. Stora som små. Men någon superstat är det inte frågan om. Tvärtom präglas konventsdokumentet av mer öppenhet, fördjupad demokrati och tydligare maktdelning. Tendensen är att motståndarna gör som centern, man förordar en fortsatt "vänta och se strategi", trots att detta alternativ praktiskt taget inte är rimligt. Ett nej är lika lite som ett ja ett till evigheten förknippat beslut. Men när centerns partisekreterare Jöran Hägglund säger att partiets "nej inte är för evigt", är det en sanning med modifikation. Ett nej är ett nej. Ett ja är ett ja. Nej-sidan har tonat ned de politiska argumenten mot euron - av anledningen att de ter sig allt mer verklighetsfrämmande. När befolkningen i de forna diktaturerna i Central- och östeuropa med klara majoriteter säger ja till EU blir det allt omöjligare att förorda ett svenskt politiskt utanförskap. Alltså plockas de ekonomiska motargumenten fram. Den osäkerhet om framtiden som alltid ökar vid en sådan konjunkturnedgång som just nu slår mot den svenska ekonomin gynnar kan därmed paradoxalt komma att gynna en nej-sida som så gärna hänvisar till den relativt lilla, men aktiva gruppen, av euroskeptiska ekonomer. Denna lilla grupp har fått betydligt större genomslag än den stora majoritet ekonomer som säger ja till den gemensamma valutan. Säg inte nej, säg kanske,
kanske, kanske - Även jag har en gång sagt: låt oss
vänta och se hur det går När DN frågar påminner om att han själv 1996
varnade för att EMU skulle tvinga fram en gemensam skattepolitik, som
är ett av nejsidans argument i dag. Göran Persson påminner själv om att han också tidigare ifrågasatte EU:s ekonomiska stabilitetspakt, som ska se till att medlemsländerna håller låg inflation och stabila finanser. - Det var också ett argument jag hade. Jag ville inte se EMU bara i en god konjunktur, utan också i en dålig. Och då tyckte man att jag var ohyggligt passiv och tog för god tid på mig. Men nu har vi sett det, EMU både i en bra och en dålig konjunktur. Och EMU fungerar. Nu försöker Göran Persson med sin broschyr övertyga pensionärer och småbarnsföräldrar om hur viktigt det är att Sverige är med när världen förändras. -------------- "Vi får se vad som nu händer i en sämre konjunktur. Det är ett så stort beslut så man ska faktiskt ha tid på sig. Och det är ett beslut som måste vara förankrat i ett folkflertal. Så jag ser inga nackdelar med den linje vi valt." Kan man i längden ha en överstatlig penningpolitik utan att också ha en överstatlig finanspolitik? "Jag tror att det går, men det är en viktig fråga att diskutera. Jag har inte skyggat för den utan jag har faktiskt pekat på just detta som ett av de stora problemen. Jag tror att det går, men det behöver diskuteras." Innan Göran Persson sa ja till euron strax före s- kongressen i mars 2000, var han fortfarande orolig för att EMU skulle tvinga fram överstatlighet även på andra områden, till exempel på skatte- och välfärdsområdet. "När det gäller möjligheterna att genomföra EMU utan inslag av överstatlighet kastas jag mellan tvivel och hopp", bekände han i sin bok "Den som är satt i skuld är icke fri" (1997). "Det kanske är så att det går att hantera en
monetär union utan att man för den skull lyfter bort vår frihet
att utforma välfärdspolitiken. Men jag är inte övertygad
och jag är inte säker. Så länge jag inte är det
tycker jag inte heller att jag kan rekommendera svenska folket att säga ja
till ett sådant projekt." - Jag hävdar att EMU-beslutet paradoxalt nog är
större än EU-beslutet. Jag kommer att vara den som i framtiden
anklagas eller hyllas för om den här kampanjen blir seriös eller
inte seriös. "Om vi hamnar i en situation med budgetanarki inom EU, med
ökande budgetunderskott kommer EMU inte att fungera", sade han och
hänvisade till rapporter om hur andra EU-länder kan komma att
följa Portugal och överskrida stabilitetspaktens gräns på
3 procent av BNP. - Jag vill inte ha en federativ utveckling. Svenska folket har
inte gått med i en federation. EMU kan mycket väl komma att
kräva en europeisk finanspolitik. En sådan är inte möjlig
att utveckla, om den ska vara kraftfull, utan att man också bygger upp
europeiska, gemensamma politiska organ. Då växer det federativa
inslaget i EU fram. Den diskussionen är det centrala i EMU- sammanhanget.
Att "vänta och se" är detsamma
som att ställa sig utanför. Då hamnar vi i ett helt nytt
läge. - Nejsidan måste förklara vad som händer om vi säger nej till euron i folkomröstningen, sade utrikesminister Anna Lindh vid ett seminarium "om utanförskapets ekonomiska och politiska konsekvenser" i Stockholm på tisdagen. Det handlade om att visa upp en bred enighet på jasidan: med var också moderaten Gunilla Carlsson, folkpartisten Nyamko Sabuni, översten Ulf Henricsson - och förre finansministern Erik Åsbrink som tidigare sagt att han var till 70 procent för EMU. - Detta är en digital situation, sade Åsbrink nu. Det handlar om ja eller nej, vi kan inte gå med delvis eller ibland. Budskapet var att ett nej till euron inte innebär status quo, att Sverige också då kommer att förändras. - Om vi får ett nej till EMU så minskar Sveriges möjligheter att påverka EU, sade Anna Lindh. Andra länder lyssnar mindre på vad vi säger om vi inte vill vara med fullt ut i samarbetet. Att "vänta och se" är detsamma som att ställa sig utanför. Då hamnar vi i ett helt nytt läge. I en kort rapport som publicerades till mötet hävdas bland annat att högre ränta utanför EMU kan kosta stat och kommuner tio miljarder kronor per år, vilket skulle motsvara 35.000 anställda inom vård och omsorg eller 100.000 förskoleplatser. Högre priser kan enligt rapporten betyda 10.000 kronor mer i utgifter per år för en vanlig familj. Uppgifterna tillbakavisas starkt av nejsidans
Sören Wibe, ordförande i
Socialdemokrater mot EMU.
Filip, 9 år, vill vara med i EMU; han
tycker att man ska göra saker tillsammans. Att mamma heter
Anna Lindh har inte med
saken att göra, om man får tro vad utrikesministern berättade i
går i Stockholm vid en diskussion hos jarörelsen. Den stora frågan är om socialdemokratins ledning hinner ikapp sin flyende opinion, den som Leif Pagrotsky legitimerar och LO-förbund som Handels och Transport blåser på. Nyamko Sabuni (fp) sekunderar. Efter att ha röstat nej i
EU-omröstningen ska hon rösta ja till euron för att ta bort ett
handelshinder.
|