Ur Carl Bildts veckobrev v 38/2000, 19 Sep 2000

I Danmark är det i dessa allt mer avgörande dagar inför folkomröstningen den 28 september inte så värst mycket bättre. Och om det som händer i Norge främst rör just Norge, kommer avgörandet i Danmark att ha långt mycket större betydelse. Inte minst kommer det att ha mycket att lära oss i Sverige.

Det måste sägas att statsminister Poul Nyrup Rasmussen haft ett mått av otur med denna folkomröstning. De olycksaliga sanktionerna mot Österrike - straffaktionen, ser jag att Jyllands-Posten kallar dem i en ledare - har omedelbart en negativ effekt på en opinion alltid mycket känslig när det gäller små staters rätt att sköta sig själva. Och under de senaste veckorna har dessutom tillkommit den starka dollar som gjort att det blivit möjligt att tala om en svagare euro, och det trots att detta, som jag skrev i förra veckan, egentligen inte har så mycket med saken att göra.

Den senaste veckan har varit ett elände från Ja-sidans utgångspunkt, och jag vet inte om Nyrup Rasmussens senaste manövrar kommer att göra det så värst mycket bättre.

Kampanjen från Nej-sidan är sedvanligt grov. I en överblick i gårdagens Berlingske ser jag att den hävdat att Danmark vid en Ja-seger kan komma att berövas språket, välfärden, kvinnofriden, folkkyrkan och kungahuset. För många är det inte orimligt om detta leder till en viss tveksamhet.

Det som nu plötsligt kommit i fokus är folkpensionen. Nej-sidan muttrar om att den kan komma att hotas därför att fast valutakurs - som de själva, parentetiskt sagt, också är för, men i annan form - kan komma att leda till en skatteharmonisering, som i sin tur och så visare…

Mot detta går nu Nyrup Rasmussen till motangrepp genom att garantera att folkpensionen inte kommer att röras. Men motattacken har dels nackdelen att diskussionen nu kommer att handla ett tag om huruvida detta verkligen kan garanteras för en lång framtid eller ej, och dels nackdelen att statsministerns personliga och politiska trovärdighet när det gäller garantier som dessa är minst sagt skakig.

Nyrup Rasmussen klarade med minsta möjliga marginal hem en knapp majoritet i valet till folketinget i mars 1998 genom att i allra sista stund ställa ut ett personligt politiskt löfte om att den s.k. efterlönen inte skulle komma att röras. Det var ohederligt redan från början i och med att de antydde att de borgerliga hade några onda avsikter i ärendet, men blev ohederligt i kubik när han ett halvår senare lade fram ett förslag som innebar just det som han dyrt och heligt lovat att inte göra.

Från den trovärdighetssmällen har vare sig Nyrup Rasmussen eller den danska socialdemokratin ännu lyckats att hämta sig. Om de 1998 hade ett valresultat kring 36 %, har de i dag enligt opinionsmätningarna ett stöd på ca 26 %.

Att i detta läge välja att föra en slutstrid om Danmark och euron på temat personliga garantier om folkpensionen förefaller en utomstående betraktade som ett milt sagt vågat drag.

Men en vecka är en lång tid i politik, som Harold Wilson en gång lät undslippa sig.

En vecka före den svenska folkomröstningen om medlemskap i EU hösten 1995 var vi tydligt på väg mot ett nej eftersom socialdemokraterna inte fått upp vare sig takt eller ton. Men den sista veckans sista dagar avgjorde den saken till det bättre.

Dock var det den gången i Sverige mer moderat än socialdemokratisk mobilisering som tippade balansen. Men det är nu en annan historia…

Oavsett hur det kommer att gå i Danmark finns det viktiga lärdomar att dra också för oss. Förr eller senare kommer även vi fram till den folkomröstning som måste äga rum.

En kommentator i Danmark formulerade sig på detta sätt om det som nu sker:

”Danmark betager i disset dager prisen for den mistillid, der er opstået mellan mange vaelgere og de politikere, der gang pa gang har forsikret, at EU ikke ville utvikle sig yderligere, og som forsömt at vise lederskap med en bedre ´, dybere och visionaer Europa-politisk debatt.”

Det är inte svårt att se riskera för att den kommentaren en gång kommer att appliceras på Sverige - om vi nu inte lär oss den läxa som svårigheterna i den danska debatten just nu borde de.

Också den danska debatten finns det goda möjligheter att följa genom nätet.

De borgerliga partiernas linje finner man på http://www.borgerligt-ja.dk

medan ett smakprov på hur nynationalismen går till storms mot det europeiska samarbetet kan skådas på Danskt Folkepartis kampanjsida http://www.kronen.dk .

Vill man kunna följa med mer allmänt har Utrikesdepartementet i Köpenhamn en bra ingång på www.28september2000.dk .

Mer om Carl Bildt

Mer om Danmark

Början på sidan