Folket ju fick rösta om en svensk anslutning till euron. Mot den bakgrunden kan man undra varför folket inte ska få rösta om EU-konstitutionen.
Men euron borde inte ha varit föremål för någon folkomröstning heller. För den gemensamma valutan fanns med i det EUpaket som en majoritet av svenska folket godkände 1994.
Dagens Industri ledare 3/3 2005

Det allra märkligaste nej-argumentet är att vi ska rösta nej nu
för att vi kan ändra oss sedan.
Dagens Industri, ledare 15/7 2003

Alla som vill att Sverige ska vara en aktiv del av det nya Europa måste bilda opinion i sin omgivning.
DI-ledare 18/12 2002

"frälsningsläror som drar fram genom näringslivet.
De handlar båda om nej till EMU"
Dagens Industri, ledare 24/2 2003

Där man kan handla med sina egna pengar känner man sig hemma.
DI-ledare 03-03-03

Inte i första hand för att EMU-inträdet brådskar
Regeringens närmaste uppgift blir att uppnå ett svenskt folkomröstnings-ja till EMU. Ju förr det händer desto bättre - inte i första hand för att EMU-inträdet brådskar, utan för att när folkomröstningen är över, då kanske regeringen äntligen kan börja förbättra villkoren för företagande, ägande och arbete i Sverige.
DI-ledare 2002-10-22

Därför tiger Persson om Sverige och EMU
Frågan om EMU-medlemsskapets konsekvenser på den svenska ekonomin
är för viktig för att tigas ihjäl.
DI-ledare 2002-08-14

Bra initiativ - men argumenten haltar
Några näringslivsföreträdare och borgerliga politiker har bildat "Medborgare mot EMU"
Dagens Industri-ledare 2002-07-03

EMU är inget ekonomprojekt
Ledare i Dagens Industri 2002-03-19

Då skulle EU dämpa krisen
- nu behöver kronan EMU
Ledare i Dagens Industri 2001-06-06

Svenskt Näringsliv visar vinsten med EU
Ledare i Dagens Industri 2001-05-30

Finns det något land där en av de allra viktigaste frågorna - vilken valutaregim man ska ha - kan avgöras av styrelsen i en intresseorganisation?
Dagens Industri, ledare 25/3 2003

Regeringen verkar ha trott att de borgerliga partierna är så angelägna om ett ja i folkomröstningen att de skulle gå med på LO:s krav. Nu har det visat sig att de inte är lika lättköpta som socialdemokraterna. Vem vill gå till val på 10 miljarder kronor i extra skatt varje år - pengar som inte ska få användas till vård, skola eller omsorg? Det är inte säkert att ens socialdemokratiska väljare köper det.

Starka statsfinanser är bra, men onödigt höga skatter är det inte.

"frälsningsläror som drar fram genom näringslivet.
De handlar båda om nej till EMU"
Dagens Industri, ledare 24/2 2003

Den ena, som är konservativ, handlar i grunden om att en svag krona är bra både för aktieägandet och för industrisektorn.

Den andra, som är förändringsinriktad, tar fasta på att EU är trögt och att de största länderna - Tyskland, Frankrike och Italien - har budgetproblem. Sverige ska inte bli som dem, vi ska bli bättre.

Problemet med båda är att de i realiteten leder till samma sak, nämligen att Sverige med socialdemokratiskt styre fortsätter i ungefär samma spår som under de senaste decennierna. Det betyder en ekonomisk tillväxt som ligger 1 eller 2 procentenheter under den potentiella.

Utan de två stora nedvärderingarna av kronan 1982 och 1992 hade verkligheten sett helt annorlunda ut. Fondkommissionärerna och en del av industriföretagen skulle ha haft färre anställda, men näringslivet skulle som helhet ha varit mer hållbart och svenskarna 20-30 procent rikare i jämförelse med andra länders invånare.

Den stabila valutan i Europa och de hårda kraven på budgetdisciplin bär inte skulden till att delar av den europeiska ekonomin går dåligt.

RE: Den är ju inte stabil mot dollarn

Om den tyska budgeten skulle tillåtas svaja och den tyska valutan skulle tillåtas rasa skulle hela Europa kastas in i en kris liknande den som tidigare inträffat i Latinamerika, Sydostasien och Ryssland.

För lliknande synpunkter, se
Pernilla Ström Kolumn i DN 25/2 2003
Låt oss för tankeexperimentets skull anta att Tyskland skulle lämna valutaunionen
och återinföra D-marken. Vad skulle ske? Resten av valutasamarbetet skulle antagligen falla samman

Det behövs förutsägbarhet och ständigt förändringstryck för att vi efter bubbelexcesserna i slutet av 1980-talet respektive slutet av 1990-talet ska kunna komma vidare i sunda banor. De båda marknadsekonomiska frälsningslärorna mot EMU äventyrar en sådan tillnyktring.

Början på sidan

Bra initiativ - men argumenten haltar
DI-ledare 2002-07-03

I går uppträdde en ny konstellation mot EMU på Dagens Nyheters debattplats. Några näringslivsföreträdare och borgerliga politiker har bildat "Medborgare mot EMU". Det är ett utmärkt initiativ. Ska vi få en bra EMU-debatt måste det finnas både ja- och nejröster som debatterar utifrån olika erfarenheter och utgångspunkter.

Det är en brokig skara EMU-motståndare som undertecknat debattartikeln, styrelseproffset Rune Andersson, Per-Olof Eriksson, före detta VD för Sandvik, Lars Wohlin, riksbankschef 1979-82, samt riksdagsledamöterna Sven Bergström (c), Björn von der Esch (numera kd) och Margit Gennser (m).

Deras argument är knappast glasklara.

De varnar ena stunden för behovet av ett högre budgetöverskott för att stå emot chocker i ekonomin, "en tung och evig EMU-skatt".

I nästa stund talar de om att EMU-medlemskap kräver att skattetrycket sjunker cirka 10 procentenheter, vilket förutsätter grundläggande förändringar av välfärdssystemen som det saknas politisk majoritet för.

Samtidigt vill de ha just dessa skattesänkningar. Men de ska inte tvingas fram av ett EMU-medlemskap utan av folkviljan.

Visst är det bedrövligt att det alltid tycks krävas ekonomiska kriser för att politiken ska ändras i tillväxthöjande riktning. Men det är knappast ett skäl mot EMU.

Nej, hyllningen till Riksbanken och den flytande kronan handlar nog om något annat.

För politikerna kan rädslan för en federation som flyttar politisk makt från riksdagen väga tungt.

För näringslivsmännen är det oron för påfrestningar på den dollarberoende industrin, skogen och stålet, som trivs gott med en självdevalverande valuta.

Med andra ord: Politikerna ska ändra sig själva och opinionen, men industrin ska inte utsättas för något ökat omvandlingstryck.

Det känns inte särskilt övertygande.

EMU är inget ekonomprojekt
Ledare i Dagens Industri 2002-03-19

Den europeiska valutaunionen EMU är inte ett ekonomernas projekt utan politikernas.

Frågan för Sverige är inte om om en gemensam valuta är bra eller dålig utan om Sverige skall vara med i det europeiska samarbetet.

Början på sidan

Då skulle EU dämpa krisen
- nu behöver kronan EMU
Ledare i Dagens Industri 2001-06-06

Det är nästan precis tio år sedan Ingvar Carlsson, då statsminister (s), for till Bryssel och lämnade in Sveriges ansökan om EU-medlemskap.

RE: Ingvar Carlsson sökte medlemskap i EG. EU fanns inte.

EU-ansökan var följden av en snabb totalomsvängning inom socialdemokratin, först presenterad i ett krispaket hösten 1990. De flesta som hade deltagit i den socialdemokratiska partikongressen strax innan hade anledning att bli förvånade.

Hösten 1990 var räntorna höga och ekonomin i kris. Det tvingade fram hårdhänta omprövningar av politiken. En av insikterna var att vi lever i en värld där andra bedömer vår ekonomis trovärdighet och sätter pris på den. Den tidens socialdemokratiska regering insåg att Sverige inte längre skulle kunna föra en politik som avvek från resten av Europa.

Nu är förtroendet för kronan än en gång i botten. Den här gången är det inte räntan utan valutakursen som påverkas. En amerikansk dollar kostar nästan 11 kronor och nya rekord sätts flera gånger i veckan.

Dagens Industri har tidigare hävdat att kursen på kronan inte är något bra skäl vare sig för eller emot en övergång till euro. Frågan är om det inte är dags att tänka om på den punkten. Den låga kronkursen betyder att allt fler i praktiken överger den svenska kronan.

Det är knappast de resurssvaga i samhället som flyr till andra valutor. De lågavlönade har inget val, deras lön i svenska kronor måste räcka även när bensin och andra importvaror blir dyrare. Solsemestern blir en allt avlägsnare dröm för allt fler.

Om kronan blir en skvalpvaluta för de fattiga är det ett skäl, bland många andra, för övergång till euro.

Den europeiska valutaunionen är i första hand ett politiskt projekt avsett att möjliggöra och vara en motvikt i EU till ett stort återförenat Tyskland.

Utan den starka D-marken blev ett Tyskland med 80 miljoner invånare lättare att acceptera för andra EU-länder. Att planen på den gemensamma valutan, beslutad i Maastricht 1991, skulle bli ett så kraftfullt instrument för att reformera misskötta europeiska ekonomier att till och med Italien, Spanien och Portugal skulle kunna kvala in från start, var det nog ingen som trodde. Det fanns nog knappast någon i Sverige som trodde att Sverige skulle lyckas uppfylla kraven heller. Uttrycket "när det blir aktuellt" om svenskt deltagande i valutaunionen i materialet inför folkomröstningen om EU-medlemskap antyder att det var något man ansåg låg i en avlägsen framtid.

Nu är det bara 208 dagar kvar tills tolv europeiska länder börjar handla med samma valuta, inte bara på papperet utan i verkliga sedlar och mynt. Det påverkar alla som har affärer med utlandet eller reser utomlands.

Samtidigt närmar sig nog trots allt tiden för en svensk folkomröstning. Tony Blairs labour lär gå segrande ur det brittiska valet på torsdag. Han har redan förespeglat väljarna att det ska bli en folkomröstning om ett brittiskt EMU-deltagande ganska snart efter valsegern.

Om Storbritannien går med i EMU ökar chanserna dramatiskt för att Sverige ska göra sammaledes - av både ekonomiska och politiska skäl. Med Storbritannien i EMU ökar euroandelen i den svenska utrikeshandeln med drygt 8 procentenheter. Ungefär halva den svenska exporten kommer då att gå till euroländer samtidigt som ännu något större del av importen köps därifrån. Det stärker de ekonomiska argumenten för svenskt EMU-deltagande.

Dessutom är det framgångsrika brittiska arbetarepartiet en förebild för Göran Persson och hans partikamrater. Ju mer pundet närmar sig euron desto mer kommer Göran Persson att försöka övertyga sina väljare om nyttan med att byta valuta. Efter valet 2002 är det troligen dags.

Och nog skulle man önska att den ansökan kunde lämnas utifrån en styrkeposition och inte som ett inslag i ett krispaket. Alla som funderar på att semestra i nyblivna hårdvalutaländer som Grekland, Spanien och Portugal skulle nog gärna se att kronan stärktes innan valutakursen låses.

Med tanke på det dramatiska kronfallet den senaste tiden måste regeringen på allvar fundera över hur den ska få upp kronan.

Det finns faktiskt flera möjligheter. En är att slopa reavinstskatten på näringsbetingade aktier som en utredning har föreslagit. Om reglerna utformas klokt kan det bli ännu attraktivare för företag att ha förvaltningsbolag i Sverige än vad det för närvarande är i Nederländerna. Vi skulle kunna få ett inflöde av investeringar i stället för ett utflöde.

Slopad förmögenhetsskatt, gärna i kombination med sänkta kapitalinkomstskatter, är en annan möjlighet som ligger i regeringens makt; det skulle minska det svarta utflödet av pengar.

För tio år sedan insåg den socialdemokratiska regeringen att svensk politik inte kunde skilja sig alltför mycket från resten av Europas. Den insikten borde vara ännu starkare i dag.

Se även: Carl Bildt förtalar kronan

Början på sidan

Svenskt Näringsliv visar vinsten med EU
Ledare i Dagens Industri 2001-05-30

Sverige betalar drygt 22 miljarder kronor till EU och får via olika stöd och bidrag tillbaka 11 miljarder kronor. Det betyder att Sverige är med och försörjer den europeiska unionen med ungefär dubbelt så mycket som vi får tillbaka. Detta är dock de faktiska transaktionerna. Det finns andra siffror som visar att Sverige har tjänat på att gå med i EU. Svenskt Näringsliv har låtit göra en rapport "Vad har EU gjort för oss? En samhällsekonomisk konsekvensanalys av Sveriges EU-medlemskap". Författare är Robert Gidehag och Henrik Öhman från Handelns utredningsinstitut.

Den nybildade organisationen Svenskt Näringsliv väljer EU som ett av sina första utspel i debatten och enligt en Temo-undersökning förra veckan var det förmodligen ett väl valt ämne. Temos enkät visade att det är fler svenskar som är positiva till EU i dag än i december. Störst var förändringen bland socialdemokratiska sympatisörer, de EU-positiva ökade från 39 procent i december till närmare 60 procent nu. Opinionen kan bli ännu starkare för EU om fler upptäcker positiva effekter. EU-medlemskapet ger till exempel billigare mat.

Livsmedelspriserna har enligt Svenskt Näringslivs rapport minskat från 10 procent över EU-snittet till 6 procent. Det betyder att en tvåbarnsfamilj som spenderar 60 000 kronor på mat per år har tjänat 600 kronor i månaden på konkurrens från EU. Bilar är en annan kapitalvara som är konkurrensutsatt, och privatimporten till Sverige är stor och växande.

Men även tillväxten ökar, om tillväxten 1995 hade följt den trend som rådde under 1980-talet hade en normalinkomsttagare haft 10 000 kronor lägre årslön. Det är dessutom enligt forskarna en varaktig trend och därför har EU skapat en mer positiv tillväxtbana för sina medlemsstater än vad respektive land kunnat göra på egen hand. För Sverige innebär EU-effekten 0,7 procentenheter och i snitt räknar man med en EU-effekt på 0,7 procentenheters högre tillväxt. Det är mer än EUs genomsnitt på 0,4 procentenheter.

Denna siffra är rensad från faktorer som till exempel USA-konjunktur, Asienfrossa och Rysslandsfeber. Riksbankens stärkta ställning gentemot politikerna har bidragit till låga räntor och låg inflation. Politikerna har hållits på armlängds avstånd från penningpolitiken. Men även om rapporten ger en solig bild av det goda med EU finns det fortfarande delar som inte fungerar. Det brister i konkurrensen och här är det inte i första hand Bryssel som ska handla utan Sveriges riksdag.

Höga priser och höga skatter är fortfarande kännetecknande för Sverige även om direkinvesteringarna trots det har ökat sedan EU-inträdet. Att Svenskt Näringsliv skulle tycka något annat än att EU är positivt, skulle vara en sensation.

Men stämmer de ambitiösa uträkningarna i rapporten med verkligheten, får nej-sägarna det svårt med argumenteringen.

Liknande synpunkter från SvDs lojala ledarsida

Början på sidan