- Nytt -
Index A
till Ö - Statsvetare
EU-grundlagen - EU-val 2004
Medborgare för folkomröstning -
Folkomröstning.nu
Junilistan -
Nytt
Europa -
|
|
Medborgare för folkomröstning -
Folkomröstning.nu |
| Kronfallet är ingen valutakris Är den svaga kronan ett problem? Lagom till nationaldagen har de stora rubrikerna plockats fram: Kronan "rasar", "dyker" och "skvalpar". Man anar 1öpsedelsmakarnas lycka - samtidigt som ångesten från gamla tiders kronkriser frammanas mellan raderna. Är det verkligen så farligt? Svaret är nej - på kort sikt. Men vissa risker finns. En äldre generations inlärda kunskaper om valutor bör glömmas. Tidigare var en svag valuta en signal att viktiga "fundamental" var ur lag: Inflationen var för hög, bytesbalansen (utrikeshandeln) eller statsbudgeten gick med underskott, o s v. Men i dag är valutamarknaden avreagerad och långt större än utrikeshandeln - uppskattningsvis tio gånger större. Att handeln med varor och tjänster spelar mindre roll än tidigare syns bl a i att USA med stort underskott i utrikeshandeln har sett dollarn stärkas de senaste åren - medan Sverige har fått en svagare krona, trots handelsöverskott. Det som avgör växelkursens utveckling är inte bytesbalansen utan i stället kapitalbalansen, d v s handeln med värdepapper och företagsförvärv över gränserna. Att dollarn stärkts beror på att världens placerare ser avkastningen på amerikanska statsobligationer och företag på de amerikanska börserna som attraktiv och därför köper tillgångar i dollar. Att kronan har fallit beror på att placerare har sålt av krontillgångar och i stället köpt tillgångar i andra valutor. Detta oavsett om vi talar om svenska eller utländska placerare. Det gäller amerikanska pensionsfonder som har sålt Ericsson. Det gäller AP-fonderna, som minskar andelen svenska statspapper i sina portföljer och i stället ökar andelen utländska aktier. Och det gäller vanliga svenska hushåll, som gärna köper fonder med utlandsinriktning. Kronans nuvarande svaghet beror alltså inte på att svensk ekonomi skulle vara speciellt skakig. Den avspeglar att placerarna drar ned andelen kronpapper - vilket är deras fulla frihet och knappast något som finansdepartementet eller Riksbanken bör ha synpunkter på. Dock finns bieffekter. Kronsvagheten kan ge inflation genom att importpriserna stiger och småningom spiller över på andra priser. Den risken är just nu påtaglig, och den senaste tidens prisuppgång är till del en följd av kronfallet. Men notera att orsakssambandet nu är det omvända mot tidigare: En svag krona kan ge inflation - men den svaga kronan är inte följden av inflation eller andra inhemska problem. Ett mer långsiktigt problem kan bli att kronmarknaden krymper. Svenska företag växlar inte längre självklart in exportintäkterna till kronor, eftersom de använder euro eller dollar i lika hög utsträckning. Den trenden förstärks av att en rad företag har flyttat sin juridiska hemvist utomlands, vilket också innebär att kronan inte längre är deras basvaluta. Att kronan blir en allt mindre valuta gör den sårbar. Varje större portföljomflyttning ger ett omedelbart utslag, och resultatet blir ökad volatilitet, något som försvårar företagens planering och ökar deras benägenhet att dra sig undan kronan. Alltså: Kronfallet beror inte på en svag svensk ekonomi. Men det ger inflation och det finns en risk i att kronans volatilitet och litenhet driver fler företag att gå över till andra valutor. Den gamla debatten om kronan som "skvalpvaluta" och EMU som lösningen på åtminstone en del av skvalpandets problem lär därför återkomma.
"Perssons fel att
kronan försvagas" Bo Lundgren
om skalpandet
|
