Valet till EU-parlamentet 2009
News Home
|
Valet till EU-parlamentet 2004Junilistan blev valets stora segrare. Mer
än var sjunde väljare röstade på det nybildade partiet.
Alla etablerade partier utom c tappade röster, samtidigt som socialdemokraterna gjorde sitt sämsta val på 92 år. Och valdeltagandet blev rekordlågt. Bara 37,2 procent av svenskarna röstade. Hallå - det är val om sju
veckor! Som man bäddar får man ligga skulle man kunna säga till de partier och politiker som inte gjort ett dugg för att informera om detta. Möjligen kan man undanta några på nej-kanten som inte varit sena att utnyttjat detta vacuum. Om detta beror på splittringen i uppfattning inom partierna vet vi inte, men det verkar så. Perssons allmänna ointresse för politik tycks ha smittat av sig. Han sade dessutom för en tid sedan att det kanske inte spelar någon roll om vi är med i valutaunionen eller inte. Sådana yttraden är minst sagt korkade och bidrar till att öka anti-EU-stämningarna. Det visar brist på ledarskap att kläcka ur sig sådant. Det finns alltså ett uttalat ointresse och en underskattning hos de EU-vänliga partierna om värdet att agera som är bedrövlig, och som kommer att straffa sig. Förra gången det var EU-val, 1999, röstade bara 38 procent av de röstberättigade. Det är en mycket stor risk att valet förlorar sin legitimitet om siffrorna kommer att sjunka som hittills. Djup klyfta mellan det partipolitiska etablissemanget och
folket Nystartade Junilistan ligger på
ungefär samma nivå som centern och kristdemokraterna. Men Junilistan
får svårare att hävda sig när valdagen närmar
sig Hur känner då svenska folket inför valet den 13 juni? I ett försök att förstå denna fråga har Demoskop i månadsskiftet mars-april för egen räkning genomfört en undersökning bland svenska folket Det är egentligen bara socialdemokraterna och moderaterna som står någorlunda väl rustade inför valet i juni. I dag uppger 20 procent av svenskarna att de skulle rösta på socialdemokraterna och 14 procent att de skulle rösta på moderaterna. Givetvis är det lättare för dessa partier att få stöd eftersom de har de största väljarbaserna. Men det är inte hela förklaringen. Även relativt sett har socialdemokraterna och moderaterna lyckats bättre än övriga partier att mobilisera de egna väljarna. De övriga partierna har i dag bara lyckats övertyga några få procent av väljarna vardera. Såväl centern som kristdemokraterna ligger rent av på ungefär samma nivå som nystartade och för många väljare ännu helt okända Junilistan. Detta ska inte tolkas som att Junilistan kommer att få inflytande på samma nivå som centern eller kristdemokraterna. Mycket talar i stället för att Junilistan kommer att få allt svårare att hävda sig ju närmare valdagen vi kommer. Men proportionerna säger en del om hur litet de etablerade partiernas genomslag hittills har varit. "Sifo" - Junilistan - Top Det inskränkta ligger i att som
Demoskops vd gör tillskriva Sverige en i EU-sammanhang föregivet unik
inskränkthet Opinionsmätningsföretaget Demoskops vd konstaterar att nästan hälften av de svenska väljarna ännu inte bestämt sig för vilket parti de skall rösta på i EU-parlamentsvalet om två månader. Den skenbart neutrale opinionsmätaren agerar dock själv opinionsbildare: "Om inte de svenska politiska partierna lyckas förklara vilken nytta de anser sig kunna göra i EU-parlamentet, kommer väljarna allt mer att förlora intresset", profeterar han. "Felet" som de svenska partierna gör skulle enligt detta synsätt bestå i att de anlägger ett alltför svenskt perspektiv, att Europadebatten i Sverige handlar alldeles för lite om Europa. Det påståendet tål att ifrågasättas. Problemet med valen till EU-parlamentet är inte alls att valrörelserna inför dem är för "nära" medborgarnas perspektiv, utan precis tvärtom – frågorna är för långt borta, är för svåra att greppa, de berör inte tillräckligt mycket. Därför är valdeltagandet så lågt – och det överallt i EU. Det inskränkta ligger i att som Demoskops vd gör tillskriva Sverige en i EU-sammanhang föregivet unik inskränkthet. Engagemanget inför det svenska valet till EU-parlamentet – en institution som traditionellt fungerar som hävstång för ökad, överstatlig makt - kan endast höjas om tillräckligt många väljare ser detta som ett tillfälle för att ännu en gång uttrycka sin åsikt om maktförflyttningen bort från Sverige. Europaparlamentets resolution om utkastet till fördrag om
upprättande av en konstitution för Europa Det är den avgörande frågan, behövs
"motkrafter"? Nya nätverket Vänster för
Europa vill göra Europeiska unionen till en motkraft till USA.
Det behövs motkrafter och ökad pluralism i en värld där bara en supermakt återstår. Därför behöver EU utveckla och skapa en gemensam och samordnad utrikes-, försvars- och säkerhetspolitik. Vi vill att EU ska kunna medverka med en fredsskapande styrka i samband med militära konflikter och brott mot mänskligheten. Om de mellanstatliga samarbetsformerna fortsätter att dominera EU kommer det land som vill minst att bestämma takten. Huvudregeln bör vara att beslut tas med kvalificerad majoritet. Det gäller exempelvis många miljöfrågor, beslut om minimiskatter, grundläggande sociala rättigheter samt vissa säkerhetsfrågor och utrikespolitiska frågor. De enskilda ländernas ekonomiska politik bör kompletteras med ett europeiskt perspektiv i syfte att öka hela regionens ekonomiska styrka. EU:s budget måste omfördelas så att det blir möjligt att bedriva en kraftfullare solidarisk politik för tillväxt och full sysselsättning i hela Europa. "Vänster för Europa" gillar det
liggande grundlagsförslaget och vill inte ha folkomröstning om
det "Vänster för Europa" gillar det liggande grundlagsförslaget och vill inte ha folkomröstning om det, som så många andra på vänsterkanten. Man anser att processen varit tillräckligt öppen hittills och att riksdagen är kapabel att fatta beslutet. Moderaterna har bestämt sig för att överklaga
Valmyndighetens beslut till riksdagens valprövningsnämnd, som är
den avgörande instansen. Junilistans valsedel godkänd av
Valmyndigheten I veckan har socialdemokraterna,
kristdemokraterna och moderaterna var för sig lämnat in skriftliga
protester till valmyndigheten. Antingen har s, kd och m inte förstått att vi är ett tvärpolitiskt alternativ. Eller så försöker de använda juridiska manövrar i stället för att debattera politiska frågor. Michael Howard is to step up pressure on
Tony Blair by turning June's European elections into a "referendum on a
referendum" on the EU constitution There is no honest case for a referendum on Europe This is not what a democratic constitution should be. The only people who are enthused by the EU constitution are the anti-Europeans. They have responded to the sudden revival of a document that most people had already forgotten with demands for a referendum in Britain that are as hypocritical as they are awkward for Tony Blair to resist. The Conservative Party took Britain into the EU without a referendum, and the House of Lords, which is likely to carry an amendment requiring a referendum, is hardly a paragon of democratic legitimacy. But hypocrisy does not of itself invalidate the case for a referendum. Tories can kill off the European Constitution Skall EU övervinna sitt demokratiska underskott krävs
radikalare grepp. Det är dags att på allvar diskutera även en
utpräglat federal lösning där beslut fattas i ett
tvåkammarparlament Rösta om EU:s framtid! June target set for European constitution Även om Junilistan har några kandidater från socialdemokraterna och vänstern är det borgerliga prägeln tung Junilistans EU-namn Nils Lundgren, Lars Wohlin, Hélène Goudin, K G Svenson, Görel Flyckt, Tom Heyman, Birgitta Swedenborg, Stefan de Vylder. I partiets "förtroenderåd" på 42 personer finns bl a Rune Andersson och Per-Olof Eriksson, Nobelstiftelsens Michael Sohlman, Handelsbankens Mats Kinnwall, förre SAF-ideologen Sture Eskilsson, förre SNS-chefen Hans Tson Söderström och finansmannen Sven Hagströmer. Initialt dominerade chockeffekten och den
första reaktionen hos makteliten var ”aldrig mer
folkomröstningar”. Nu när en tid gått kan vi emellertid
konstatera att det pågår en sinnesförändring om
inställningen till EU i många partier. Boken "Folkets nej - elitens ja. EMU-omröstningen 2003" beskrivs hur folkomröstningen kunde vinnas - mot alla odds. Olika personer i nej-kampanjen beskriver det konkreta arbetet inför omröstningen samt vad resultatet förpliktigar till. Klicka här Det hände kort efter att partiledaren Maud Olofsson
hållit ett tal som glödde av EU-entusiasm I slutet av februari beslöt de svenska
socialdemokraterna i EU-parlamentet att rösta för att EU ska kunna ta
ut skatt direkt av Europas invånare Och därmed bli ekonomiskt oberoende från regeringarna i medlemsstaterna. Det är en vilja till ökad överstatlighet som går käpprätt mot de flesta svenska riksdagspartiers inställning, även socialdemokraternas. Det som styrt är partidisciplinen inom PSD, det europeiska socialdemokratiska partiets parlamentsgrupp. Med sina 174 medlemmar är det parlamentets näst största. Och alla bedömare menar att med tiden har partibanden i parlamentet stärkts, medan nationella band försvagats. De sex svenska socialdemokraterna har så att säga röstat som goda partiföreträdare, men inte för Sveriges socialdemokratiska parti, utan för motsvarande europaparti. Folkpartiet vill ha ett europeiskt FBI Partiledningar har försökt anpassa sig till den
negativa opinionsvinden och lyft fram EU-kritiker. Moderaterna har inga nejsägare på sin EU-lista. Men toppkandidaten Gunnar Hökmark har utnämnt sig själv till hård EU-kritiker och svängt till en populistisk fras om att han ska bekämpa det han kallar "Lägga sig i-EU". Han uppmanar EU-kritiska väljare som funderar på att rösta på Junilistan att rösta på honom i stället, och lovar dem att de ska bli nöjda. Hökmark låter misstänkt likt de brittiska EU-kritiska torypolitiker som ingår i samma partigrupp som moderaterna i EU-parlamentet. De flesta av de svenska politiker som tidigare blivit invalda i EU-parlamentet har i praktiken varit trogna sina partigrupper och deltagit i arbetet med att fördjupa EU-samarbetet, utifrån de förslag som arbetats fram av EU-kommissionen och kompromissats ihop med medlemsländernas regeringar. Det kommer troligen att bli resultatet även efter det här valet. Men fram tills dess kommer partierna att tävla i EU-kritik, som de uppenbarligen tror går hem hos svenska väljare. Och om man ska ta dem på orden är det i dag snarare jasägande väljare än nejsägarna som borde fundera på valbojkott. Inget vänster-högerval I sin plattform inför valet till EU-parlamentet lyfter socialdemokraterna fram frågor som sysselsättning och bättre villkor för löntagarna. Socialdemokraterna vill framhålla att det stundande valet är ett klassiskt val mellan vänster och höger. Taktiken är logisk och förutsägbar. Det handlar om att mobilisera traditionella s-väljare genom ett igenkännbart tal om typiska, socialdemokratiska hjärtefrågor. I själva verket har dock detta val mycket lite med vänster och höger att göra. Den politik som bedrivs i EU-parlamentet är i stor utsträckning "kommunalpolitisk", det vill säga det handlar för det mesta om praktiska, "tekniska" frågor utan någon tydlig vänster-högerladdning. Därför röstar också svenska socialdemokrater ofta på samma sätt som svenska moderater. Den ideologiska dimension som trots allt finns i EU-parlamentet är av ett helt annat slag än vänster-högerdimensionen. Den övergripande konfliktlinjen i parlamentet går mellan överstatlighet-mellanstatlighet. De vanliga, ideologiska etiketterna ger då ganska dålig vägledning. En sak är emellertid tydlig: Socialdemokrater och moderater må puckla på varandra i valkampen, men när det sedan väl kommer till praktisk handling i EU-parlamentet förenas påfallande ofta dessa partier. Det finns i detta parlament en bred enighet, från socialdemokrater till höger, om att EU ska få mer makt. Och i den synen har också de svenska socialdemokraterna och de svenska borgerliga partierna varit allierade. Det kommer att bli svårt även i år att intressera de svenska väljarna för den typ av tekniska frågor som upptar en stor del av EU-parlamentets arbete. Men EU-parlamentets stora betydelse ligger i att det fungerar som en plattform för opinionsbildning. Hittills har det dock mest varit fråga om att bilda opinion för mer överstatlighet, vilket parlamentet för övrigt självt skulle tjäna på. I förslaget till grundlag för EU får parlamentet kraftigt ökade befogenheter. Det är om hur de förhåller sig till överstatligheten som socialdemokrater och övriga borde tala om. Björn von der Esch: "Jag avser inte ställa upp som
dragplåster i det nybildade EU-kritiska partiet som
EMU-motståndarna Nils Lundgren och förre riksbankschefen Lars Wohlin
dragit igång Vad vi behöver är en seriös
folkbildning och tydliga engagerande alternativ. Man kan inte
ogiltigförklara folkets uttryckta vilja EU:s nya konstitution som skall antas är en fråga som kommer att påverka hela vår och landets framtid. Ända sedan vi anslöt oss till EU har det skett en gradvis förskjutning av maktfördelningen från nationella parlament till EU:s institutioner. Vid vår anslutning var det tolv områden som avgjordes med majoritetsbeslut. Efter Nice-fördraget ökades dessa till 34, och nu planeras alltså för cirka 70 områden där majoritetsbeslut skall råda. Detta är en maktförskjutning som folket borde få möjlighet att ta ställning till. När man enligt förslaget i nya konstitutionen på detta sätt går från krav på enhällighet till majoritetsbeslut så godkänner man principen att lagar stiftas mot enskilda länders vilja. Det spelar ingen roll om så 100 procent av Sveriges riksdag har en annorlunda uppfattning i en fråga, med majoritetsbeslut kan rådet ändå stifta lagar som omedelbart blir giltiga också i Sverige. Alla övergångar från enhällighet till majoritetsbeslut innebär en överföring av beslutanderätt och en motsvarande begränsning av vår riksdags egna möjligheter. Jag vill instämma i det debattörerna Nils Lundgren och Sören Wibe säger i sin artikel på DN Debatt den 5 januari: "Krav på folkomröstning i författningsfrågan har därför ingenting att göra med vad man som medborgare tycker om det nya förslag som så småningom kommer att läggas fram. Skall EU ha en författning som håller i framtida politiska kriser, måste den förankras hos medlemsländernas befolkningar genom folkomröstning. Att vårt politiska etablissemang säger nej till detta krav är ännu ett exempel på den överhetsattityd som präglar dess hantering av EU-frågorna." Margit Gennser, före detta riksdagsledamot för moderaterna, har på DN Debatt den 2 februari i sak väldigt kloka och sakliga synpunkter och påvisar hur etablissemanget vägrar att lyssna på väljarna och därigenom blir allt mindre representativt. Det är ett politiskt och demokratiskt problem när svenska folket med klar majoritet röstar nej till EMU medan över 80 procent av riksdagsledamöterna är för. Dock drar Margit Gennser helt fel slutsats. Att ligga på sofflocket den 13 juni leder inte till förändring. Därför är det i stället önskvärt med fler alternativ inför Europaparlamentsvalet. Vad vi behöver är en seriös folkbildning och tydliga engagerande alternativ. Man kan inte ogiltigförklara folkets uttryckta vilja. Även de som röstade nej till EMU behöver kandidater att rösta på. Vi måste också ta diskussionen om EU:s nya konstitution och den utveckling den för med sig på allvar. Vi behöver folkomrösta om detta. Han har en far från Nigeria, en mor
från Sverige och är uppvuxen i Stockholmsförorten Bredäng.
– Han är ju trots allt född i Sverige och har naturligtvis en mörk hudfärg. Men ett riktigt invandrarnamn i den bemärkelsen som vi lägger i den, som Bijan och flera andra på listan, bedömde vi till slut att han inte var, säger Lennart Olsson, ordförande i folkpartiets valberedning. Trolin, med smeknamnet Prinsen, är partiets nationella samordnare för arbetet i invandrartäta förorter. Han har en far från Nigeria, en mor från Sverige och är uppvuxen i Stockholmsförorten Bredäng. Han är inte den sorts invandrare folkpartiet i det här fallet vill ha, enligt Lennart Olsson. Folkpartiets valberedning bestämde sig efter partimedlemmarnas provval att placera en invandrare på fjärdeplatsen på listan till EU-parlamentsvalet. Platsen gick till Bijan Fahimi, ursprungligen från Iran, trots att han fick betydligt färre röster än Mikael Trolin i provvalet. På onsdagen lämnade Junilistans
ordförande Nils Lundgren in 3 438 namnunderskrifter till notarius
publicus Junilistan söker nu efter lokala valarbetare som ska
hjälpa till med att distribuera valsedlar till de över 7 500
vallokalerna och postkontoren där man kan rösta. Den tidigare riksbankschefen Lars Wohlin har lånat ut 200 000 kronor, Finansmannen Sven Hagströmer har lånat ut 200 000 kronor och den danska EU-kritiska Junirörelsen har lånat ut lika mycket i danska kronor. Lånen ska betalas tillbaka om Junilistan kommer in i EU-parlamentet. Om inte förlorar långivarna sina pengar. EMU-kritikern Bijan Fahimi lyfts upp till
fjärde plats på folkpartiets lista inför EU-parlamentsvalet,
trots att han hamnade långt ner i provvalet. Listan toppas av de båda nuvarande parlamentarikerna Cecilia Malmström och Olle Schmidt, med förra ledarskribenten Maria Carlshamre på tredje plats. Förslaget spikas den 6 mars. Valet av Bijan Fahimi är ingen flört med EU-kritiska väljare utan beror på hans bakgrund som invandrare, enligt kommitténs ordförande Lennart Olsson. Ana Maria Narti, som kom fyra i provvalet, har avstått från att kandidera. Bijan Fahimi själv beskriver sig som "folkpartist och EU-entusiast", men anser att EU behöver bli vassare och smalare. Folkpartiet har idag tre platser i EU-parlamentet. Det stora dragplåstret Marit Paulsen har avsagt sig omval. Bijan Fahimi föddes i Teheran 1963, blev politisk engagerad
före revolutionen 1979 och var aktiv i den iranska
vänsterrörelsen. Flydde till Sverige 1987 The well known Dutchman and EU whistleblower Paul van Buitenen
has announced his candidature for the European elections. En ny dimension, överstatlighet-autonomi, korsar nu
vänster-högeraxeln, med potentiellt stora effekter för det
partipolitiska etablissemanget. Om det hade varit folkomröstning i dag skulle 58 procent
säga nej och 35 procent ja. Alla partier i riksdagen är rädda för ett
lågt och sjunkande valdeltagande. Att väljare medvetet avstår
från att rösta är, och upplevs med rätta, som ett
misstroendevotum. Det nya, Europapolitiska alternativ som
presenterades i går behövs. Utgången i den historiska
folkomröstningen om EMU, då det samlade politiska etablissemanget
led ett förkrossande nederlag, räckte inte för att få
denna politiska elit att tänka om. Trots det entydiga budskapet från svenska folket, att man motsätter sig att makten flyttas bort allt mer, har de etablerade partierna fortsatt i samma stil som förut. Under hösten snabbehandlade riksdagen förslaget till ny EU-författning. Denna skulle ytterligare ha stärkt den överstatlighet som de svenska väljarna nyss så entydigt hade uttalat sig emot. Ändå stod det klart att förslaget skulle ha gått igenom i riksdagen. Nu har författningsprojektet för tillfället lagts på hyllan på grund av maktpolitiska motsättningar mellan EU-länderna, men nya förslag i överstatlig riktning lär snart återkomma. Och då vet vi att större delen av det svenska politiska etablissemanget kommer att vara berett att acceptera ökad Brysselmakt. Därför behövs det en ny politisk kraft som kan artikulera den utbredda kritiken mot att EU tar över allt mer av folkstyrets funktioner, som kan förvalta det budskap som väljarna levererade den 14 september förra året. Det kan inte vänsterpartiet och miljöpartiet ensamma göra. Dessa partier förordar ett svenskt utträde ur EU, vilket en stor majoritet av svenska folket däremot inte gör. Det som folkomröstningen om EMU visade var att det finns en majoritet som vill hejda den överstatliga trenden, dock utan att för den skull vara emot EU. Det är i detta utrymme som Junilistan placerar sig. Den blir ett alternativ för de borgerliga och socialdemokratiska väljare som röstade nej till EMU, men som är för EU. En miljon borgerliga väljare och en och en halv miljon socialdemokratiska väljare röstade nej till EMU. Men deras val har arrogant nonchalerats av partierna, som fyllt sina listor inför EU-parlamentsvalet med anhängare av mer Brysselmakt. De få kritiker som finns på listorna är placerade så lågt att de inte har någon chans till inval. Junilistan representerar något nytt och spännande i svensk politik: Här förenas personer från vänster till höger i en fråga som är överordnad de inrikespolitiska ideologierna, demokratin. Och det är inte vilka personer som helst, utan representanter för eliten. Sådana företrädare skänker kritiken mot överstatligheten en helt ny legitimitet och respektabilitet. Det kan bli en väljarmagnet. Bildandet av Junilistan är ett uttryck för att nya vindar blåser i den svenska elit som för övrigt sprängdes redan inför EMU-omröstningen, vilket i sin tur var avgörande för utgången den gången. Under den missvisande varudeklarationen Ja till EU - nej till
EU-stat! hoppas den socialdemokratiske nationalekonomen Nils Lundgren och
förre riksbankschefen Lars Wohlin att samla ihop 1 500 underskrifter
före februari månads slut. Jag skulle inte rösta på mina
vänner här vid podiet om det var riksdagsval, men när det
gäller EU-frågor så känner jag en väldig
samhörighet, säger Stefan de Vylder. –Jag har inga partipolitiska lojaliteter. Jag har aldrig varit med i ett parti, men jag känner väldigt starkt att det finns en bred enighet i de här demokratifrågorna oavsett ideologi. De som Stefan de Vylder kallar vännerna kring podiet är ekonomen Nils Lundgren, socialdemokrat, förre riksbankschefen Lars Wohlin och ekonomen Birgitta Swedenborg. En av grundarna till Hagströmer och Qviberg finns också där, nämligen Sven Hagströmer själv och kristdemokraten Carin Stenström. Så här ser styrelsen ut: Ordförande: Nils Lundgren, tidigare chefsekonom. Övriga medlemmar: Lars Wohlin, tidigare riksbankschef, Birgitta Swedenborg, forskningsledare på SNS, Sven Hagströmer, finansman, Claes Hemberg, informationschef på mäklarfirma, Jesper Katz, doktorand. De etablerade partiernas hantering av
EU-frågorna har gjort många väljare politiskt hemlösa.
För att ge dessa ett alternativ och höja valdeltagandet ställer
vi upp med en lista i valet till EU-parlamentet i juni. Sifo: Bara 44 procent ska
rösta i EU-parlamentsvalet den 13 juni Ändå är siffran högre än vid en motsvarande mätning inför förra valet. Då, i mätningen 1999, svarade 37 procent att de tänkte rösta. Men när vallokalerna väl stängt hade 38,8 procent infunnit sig. 33 procent uppgav att de inte ska rösta och 23 procent att de var osäkra eller kanske ska rösta. Lägst intresse har LO:s medlemmar och högst har Saco-medlemmar. Miljöpartister är minst röstbenägna, medan folkpartister och moderater i högre grad tänker delta. Men även om valdeltagandet ökar något, ligger det långt från de 83 procent som röstade i EMU-folkomröstningen den 14 september i fjol. Årets mätning är gjord på uppdrag av Sveriges Televisions Aktuellt och omfattar 1 221 personer. Det är något dunkelt i den så
kallade EU-kritiken Pengar luktar inte, anser Per T Ohlsson Hur kan det komma sig att en före detta riksdagsledamot
uppmanar till röstskolk. Det gör Marigit Gennser som inte tycker att
folk ska gå och rösta i Europaparlamentsvalet. Lågt valdeltagande är effektivaste
protesten På frågan om det finns
några EU-skeptiker på moderaternas lista Bara en av moderaternas fem nuvarande ledamöter i EU-parlamentet hamnar på valbar plats i vårens val. På frågan om det finns några EU-skeptiker på moderaternas lista pekade Fredrik Reinfeldt på Gunnar Hökmark med motiveringen att denne - liksom moderaterna i övrigt - bara vill att EU ska syssla med det som unionen är bra på utan att inkräkta på de medborgerliga friheterna. Det EU-kritiska partiet som är på väg att bildas
är enligt Gunnar Hökmark inget alternativ för EU-tveksamma
moderater. Vart är EU på väg? Kritiska röster om
Unionens framtid Enligt Gallup skulle tjugofem procent skulle
kunna tänka sig att rösta på ett nytt, EU-kritiskt parti.
Förberedelserna för att bilda ett nytt, EU-kritiskt parti har fått stor medial uppmärksamhet. Och enligt en opinionsundersökning som Gallup genomfört är gensvaret i opinionen positivt: Tjugofem procent skulle kunna tänka sig att rösta på detta parti. En ännu större andel, fyrtiotvå procent, anser att ett sådant parti behövs. Flera ledarsidor har redan hunnit ondgöra sig över att den segrande sidan i folkomröstningen nu är på väg att organisera sig partipolitiskt. Övriga partier (det vill säga de som förlorade stort) har gått vidare till andra projekt, hette det i en ledarkommentar. Självklart har förlorarna så snabbt som möjligt velat förtränga den stora nejsegern. Men det är också detta som är det demokratiskt bekymmersamma, att det politiska etablissemanget låtsas som om ingenting hänt, utan tvärtom går vidare i samma spår. Bara två månader efter folkomröstningen snabbehandlades förslaget till EU-författning i riksdagen. Visserligen hade riksdagsmajoriteten några synpunkter i marginalen, men i stort godkändes den konstitutionella förändring som skulle ha inneburit en dramatisk förstärkning av den överstatlighet som väljarna nyss hade uttalat sig emot. Svenskarna sade inte nej till EU. De sade nej till att unionen förändras för mycket i centralistisk riktning, mot ett Europas förenta stater. Det betyder att de gamla nejpartierna, vänstern och miljöpartiet, knappast kan vara förvaltarna av nejet till EMU. Dessa partier är definitivt inga alternativ för de en miljon borgerliga nejröstarna. Inte heller kan centern vara ett alternativ för borgerliga motståndare till för mycket överstatlighet då partiets nej till EMU i praktiken var tidsbegränsat och inte principiellt, och då centern sagt ja till EU-författningen och vill ha en överstatlig utrikes- och försvarspolitik. Närmare sextio procent av de kristdemokratiska väljarna, trettio procent av folkpartiets väljare och tjugofem procent av moderaterna valde nejsedeln den 14 september. Dessa väljare står i dag utan Europapolitiskt alternativ. Det gäller också för de socialdemokratiska väljare (nära sextio procent) som gick emot partilinjen i folkomröstningen, och som inte vill vandra ut till vänster. De ytterst få skeptiker till överstatligheten som förekommer på den socialdemokratiska listan inför valet till EU-parlamentet har placerats förnedrande långt ner, utan någon chans till inval. Det är detta tomrum som ett nytt EU-kritiskt parti skulle kunna fylla, förutsatt att det förmår att attrahera såväl de borgerliga EU-skeptikerna som de socialdemokratiska väljarna. Göran Persson, Fredrik Reinfeldt & co har anledning att vara oroliga. Det finns en bredare etablissemangskritik, som sträcker sig utöver EU-frågorna, och som den politiska eliten måste börja ta på allvar. Politiska partier på Europanivå utgör
ytterligare ett steg på vägen mot en europeisk statsbildning.
Björn von der Esch på Kristdemokraternas vallista
inför EU-parlamentsvalet Rösta för ny regering den 13 juni Webbfråga hos Dagens Nyhetert SvD: "Tyst i klassen!" Snart är det dags att rösta
om EU igen Den 13 juni får de i alla fall chansen. Då hålls val till Europaparlamentet, en tilldragelse som väckte föga intresse förra gången (1999), då bara 38 procent av väljarna röstade. Kanske kan större entusiasm mobiliseras denna gång, med tanke på att fördraget väcker heta känslor på nejsidan? Till detta bidrar kommande nomineringsstrider mellan ja- och nejanhängare inom partierna, för att inte tala om hotet från en spränglista på nejsidan med bred förankring över partigränserna. En sådan skulle, med attraktiva namn och kampanjresurser, kunna samla flest röster, givet att väljarna vill fortsätta att proteströsta mot "Bryssel". De stora partierna skulle tappa mandat, de små kanske utraderas, om rösterna fördelades som i euroomröstningen. Alltså: Varför skulle den majoritet som nyss ställde Sverige utanför eurogemenskapen plötsligt vilja välja sig representanter som är för att utveckla Europaintegrationen med ett fördrag vars grundidé om maktöverföring man är emot? S-förening för
folkomröstning om EU-grundlag Riksdagsledamoten Sören Wibe skrev tillsammans med 24 andra socialdemokratiska politiker på DN Debatt för två veckor sedan ett upprop för en folkomröstning om EU:s framtida grundlag. Nu går de vidare och bildar en förening inom partiet med samma krav. - Det är vår enda chans att få en diskussion om den slentrianmässiga hanteringen av EU-politiken och överföringen av makt till Bryssel, säger Sören Wibe. Trots EU-kritikernas enorma seger i EMU-valet så bryr sig partiet inte om det utan fortsätter i stort som tidigare. Han tror inte att s-föreningen påverkar Nils Lundgrens planer på ett EU-kritiskt parti. - Båda är tecken på ett spritt motstånd som inte fångats upp av de etablerade partierna, säger Sören Wibe. Nu måste EU-skeptikerna tas på allvar. Kanske leder föreningen till en nationell rörelse för folkomröstning. Socialdemokraternas partisekreterare Lars Stjernkvist tycker inte att Sörens Wibes förening är en bra idé. EU:s utrikesministrar kunde inte enas om nya
löner för EU-parlamentarikerna. För de svenska EU-politikerna skulle det ha inneburit en kraftig höjning. De har i dag 45.000 kr/månad, samma som svenska riksdagsledamöter har. Enligt förslaget skulle lönen för alla 626 EU-parlamentariker ha blivit den samma - 9.000 euro per månad. Förslaget förutsatte att det skulle bli en rensning i ledamöternas övriga ersätt- ningar, exempelvis för resor. This June, voters will have another
opportunity to express their disdain; turnout is expected to fall to another
all-time low. Where members of the US Congress have "pork" - spending earmarked for their own constituencies - European parliamentarians have perks. Where else would elected representatives have the nerve to vote themselves a "late taxi allowance" to go home from bars after their chauffeurs knock off at 10pm? This regime is cited by Pat Cox, the parliament's Irish president, as an important reason why the bold democratic exercise of European elections is so often ignored or reviled by the public. This June, voters will have another opportunity to express their disdain; turnout is expected to fall to another all-time low. "This is not just one issue that comes up on the doorstep - it's
the only issue," says Michiel van Hulten, a disillusioned young Dutch MEP who
will stand down in June. The British used to have two seats of government in India, but they only moved from Delhi to Simla to escape the searing summer heat. European deputies make their costly monthly exodus to Strasbourg to massage French pride. MEPs would get a basic salary of /SEK 83.000/ €9,053
($11,400) a month De EMU-motståndare som finns
på japartiernas listor är lätt räknade. Bara kristdemokraterna har två varav en högt upp: Lennart Sacrédeus på tredje plats och Björn von der Esch på 17:e. Socialdemokraterna har Anna Hedh på 31:a plats. Folkpartiets Bijan Fahimi hamnade på 22:a plats i provvalet och hos moderaterna finns ingen EU-skeptiker alls. - Hade alla partier gjort som vi så hade det definitivt inte funnits utrymme för ett nytt EU-kritiskt parti, säger kristdemokraternas partisekreterare Urban Svensson. Socialdemokratiske riksdagsmannen
Sören Wibe, som ledde nej-sidans kampanj inför folkomröstningen
om euron, ska bilda en förening inom partiet som ska verka för att
få till stånd en folkomröstning om EU:s nya
konstitution. Skälet till att han nu vill bilda en förening inom
partiet är att han är missnöjd med bristen på
självrannsakan inom det socialdemokratiska partiet efter den klara
nej-segern i folkomröstningen i höstas. Vinnarna från den 14 september
är här igen. Konventets förslag och höstens försök att komma överens om en författning kan mycket väl komma att läggas åt sidan. Det betyder förstås inte att EU stannar, men det innebär att EU-maskinen inte fortsätter framåt. Det blir ett kraftigt bakslag i det långvariga europeiska samarbetet. Och det kan komma att bli avstampet för en annan utveckling än den vi hit-tills sett. Mot ett mer renodlat ekonomiskt samarbete och bort från det politiska närmande som pågår. Rör inte valsedlarna! Moderaterna har dessutom under senare tid verkat börja ta
intryck av den utbredda EU-kritiken bland partiets sympatisörer och det
har viss betydelse för Margit Gennsers beslut. Men det gör de nu alltså? Är det så att den moderata partieldningen är lite rädda för det här nya partiet om det nu kommer? – Det är klart att de är, menar Margit Gennser. Enligt uppgifter till DN är det bara en
tidsfråga innan ett nytt, EU-kritiskt parti lanseras med bland andra
euromotståndaren Nils Lundgren i ledningen. De medborgare som likt Nils Lundgren känner oro över
en Europapolitik som accepterar allt, bara för att det kommer från
Bryssel, kommer med gott samvete att kunna rösta på moderaterna i
valet den 13 juni. 20 miljoner, det är vad de svenska riksdagspartierna
får i bidrag till årets EU-parlamentsval 13 juni. Fp-provvalet klart Det moderata provvalet till europaparlamentet är nu
klart. Borgerliga och socialdemokratiska EU-kritiker hotar med att
bilda ett eget parti för dem som inte vill lägga sin röst
på vänsterpartiet eller miljöpartiet i parlamentsvalet.
Nils Lundgren är beredd att kandidera till EU-parlamentet
för ett nytt politiskt parti. Sören Wibe säger till DN att han skulle välkomna
ett nytt EU-kritiskt parti men inte har för avsikt att gå med
själv. Själv tänker han rösta på socialdemokraterna
och sätta kryss för EU-skeptikern Anna Hedh som står på
31:a plats. "40 procent saknar alternativ i EU-valet" German MEP can make an annual "profit" - on top of salary - of
almost €40,000 (tax-free), simply by travelling to work once a
week MEPs would get a basic salary of /SEK 83.000/ €9,053
($11,400) a month ( Gerhard Schröder, the German chancellor, is threatening to veto the reforms, which would see many MEPs getting a pay rise in exchange for giving up most of their lavish travel perks. European diplomats claim Mr Schröder has been moved by an aggressive campaign by Bild, the mass-market German tabloid newspaper, which opposes the pay rises. German officials say that Mr Schröder cannot ignore public concern about paying deputies more at a time when he is asking the public to make economic sacrifices. Time is running out for member states to agree the reforms ahead of European parliamentary elections in June, when concern over the lifestyle of MEPs is certain to be a campaign issue. Under the proposals, all MEPs would get a basic salary of €9,053 ($11,400) a month, ending the practice where deputies received vastly different salaries according to local pay for national parliamentarians. In many cases the reforms would mean a big pay rise, but it would be more than offset in many cases by the ending of an extremely generous travel regime. "We don't like the salary increase either," a British government spokesman said. "But this is the only way we can get expenses reformed." German MEP can make an annual "profit" - on
top of salary - of almost €40,000 (tax-free), simply by travelling to work
once a week A German MEP living in Berlin, for instance, receives €1,041 each time he or she travels to Brussels and €1,550 each time he or she travels to Strasbourg, regardless of the cost of travel. Given that a return fare from Berlin to Brussels or Strasbourg can cost as little as €200, a German MEP can make an annual "profit" - on top of salary - of almost €40,000 (tax-free), simply by travelling to work once a week.
|
