Anf. 16 BJÖRN VON DER ESCH (kd): Riksdagen Onsdagen den 18 maj
Protokoll 2004/05:122

Herr talman!
För knappt tre år sedan antog riksdagen - under minst sagt tveksamma former - en grundlagsbestämmelse som gör det möjligt att överlämna makt till EU med ett enda beslut utan att folket behöver tillfrågas. Normalt krävs som bekant två beslut och ett val däremellan eller också en folkomröstning.

Dock får den nya lagen inte användas om maktöverlåtelsen till EU är så omfattande att vår egen grundlag måste ändras. Då krävs att man tillämpar den normala proceduren där folket tillfrågas.

En majoritet av riksdagen hävdar nu att konsekvenserna av EU:s konstitution får bara marginell betydelse och att den därför ska antas med ett enda beslut utan att folket tillfrågas vare sig i val eller i folkomröstning.

Mot det står vår allra tyngsta juridiska expertis: Högsta domstolen, Regeringsrätten, Justitiekanslern - för att bara nämna några instanser som kategoriskt hävdar att ändringarna är långt ifrån bara marginella. Därför kan och får EU-konstitutionen inte antas med ett enda enkelt beslut.

Det allvarliga är att en majoritet i riksdagen, trots att den inte återspeglar rådande folkopinion, utan risk för sanktioner helt suveränt kan fatta ett beslut som står i strid med vår grundlag. Detta är vad man står i begrepp att göra, för att till varje pris inte riskera en tredje prestigeförlust i EU-politiken.

Anser sig riksdagen stå över våra grundlagar och tillåter ett uppenbart grundlagsbrott får det oöverskådliga konsekvenser för denna riksdags legitimitet bland medborgarna.

Det finns två alternativ för att anta EU-konstitutionen. Det ena anses av juridisk expertis kunna innebära grundlagsbrott, medan det andras legitimitet står höjt över varje tvivel.

Vi riksdagsledamöter har en skyldighet gentemot väljarna att ta personlig ställning till när gränsen för dribblandet med grundlagen är nådd och inte pliktskyldigast bara spela med. Vi har fått vår makt av folket i allmänna val för att utöva den i överensstämmelse med grundlagarna - inte för att överlåta den till annan makt, i strid med grundlagarna.

Anf. 17 GÖRAN MAGNUSSON (s) replik:

(Vice ordförande Konstitutionsutskottet)

Herr talman!

Först vill jag säga att jag känner igen Björn von der Eschs resonemang från tidigare diskussioner i konstitutionsutskottet och i kammaren. Jag vill också säga att det inte är med ett enkelt beslut som riksdagen kan anta det fördrag som nu är under diskussion i Europa, ett nytt fördrag för EU. Det är med en tre en fjärdedels majoritet som det beslutet ska fattas i riksdagen.

Jag tycker att om man ska föra en diskussion om grundlagsfrågor bör man vara väldigt noga med vad man faktiskt säger.

Det är inte ett enkelt beslut, det är ett beslut som ska fattas med en tre fjärdedels majoritet.

Dessutom är det så att om Lagrådet och riksdagen så småningom kommer fram till att det faktiskt är erforderligt med en grundlagsändring, då har beslutet från förra mandatperioden den innebörden att en grundlagsändring faktiskt ska genomföras, om det finns en majoritet för detta, innan man kan anta fördraget. Den prövningen återstår.

Lagrådet får nu förslaget, och vi får det tillbaka till riksdagen i höst. Men den hittillsvarande bedömningen är att det inte erfordras en grundlagsändring för att kunna anta fördraget.

Dessutom vill jag säga att jag inte förlitar mig enbart på juridisk expertis. Här i kammaren finns också utomordentligt goda insikter i olika grundlagsfrågor. Vi får ta den prövningen så småningom.

Anf. 18 BJÖRN VON DER ESCH (kd) replik:

Herr talman!
När jag säger ett enkelt beslut är tonvikten naturligtvis på ett. Att det krävs en tre fjärdedels majoritet försvårar inte just nu den majoritet som vi har i riksdagen. Det är faktiskt en tre fjärdedels majoritet för förslaget här.

Vad gäller Lagrådet vet herr Magnusson mycket väl att varken regeringen eller riksdagen behöver skicka det till Lagrådet. De har också underlåtit att göra det tidigare. Om jag inte minns fel var det 1994 när vi skulle gå med i EU som förslaget var hos Lagrådet en gång, blev underkänt men skickades aldrig tillbaka. Dessutom behöver inte riksdagen följa Lagrådet. Det är det som är problemet.

Anf. 19 GÖRAN MAGNUSSON (s) replik:

Herr talman! Björn von der Esch säger att vi inte behöver följa Lagrådet. Nej, det beror på den svenska författningstraditionen att den högsta uttolkaren av svensk grundlag och svensk lag faktiskt är Sveriges riksdag. Vi överlåter inte det till juridisk expertis, som Björn von der Esch tycks vara så begapad av.

Det är faktiskt Sveriges riksdag och dess ledamöter som är den högsta grundlagsuttolkaren, och jag tycker att det är en riktig författningstradition som vi har på den här punkten.

Herr talman! Dessutom vill jag säga att det grundlagsändringsbeslut som Björn von der Esch refererar till och som antogs första gången vid förra riksmötet var ju en grundlagsändring som underställdes folket genom val, precis som Björn von der Esch tycker att man ska göra, så det går väl inte att klaga på det beslutet.

Anf. 20 BJÖRN VON DER ESCH (kd) replik:

Herr talman!
Jag vänder mig emot att riksdagen påtar sig själv uppgiften att uttolka grundlagarna. Det kan man göra eftersom vi inte har någon författningsdomstol, vilket är en stor brist. Sverige saknar en fristående författningsdomstol som andra demokratier har.

När det gäller beslutet som jag hänsyftade på tidigare och om det fattades i rätt ordning var det inte själva folkomröstningen som det handlade om, utan det var att talmannen åsidosatte en grundlagsbestämmelse som gav oss rätt att folkomrösta.

Anf. 21 CARL B HAMILTON (fp) replik:

Herr talman!
Det här konstitutionsförslaget innehåller ju viktiga nyheter, men kanske inte några dramatiska förändringar i fråga om maktöverföring. Men poängen i Björn von der Eschs anförande är fel. Han säger att detta beslut fattas utan att folket tillfrågas. Så är det inte.

Det slutliga beslutet om hur Sverige ställer sig ska vara inlämnat den 1 november 2006. Innan dess har vi ett riksdagsval i Sverige. Om det vid det riksdagsvalet skulle uppstå en majoritet som är emot konstitutionen - anta att Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Junilistan får en majoritet i denna kammare - är det deras plikt och skyldighet att riva upp beslutet.

Så frågan kommer att finnas med i riksdagsvalet 2006.

Men Björn von der Esch arbetar under den förutsättningen att dessa partier kommer att vara små, och det är möjligt att det är realistiskt. Men kom inte och säg att folket aldrig kommer att tillfrågas! Frågan finns.

Anf. 22 BJÖRN VON DER ESCH (kd) replik:

Herr talman! Ja, det är helt riktigt och det var en möjlighet som vi upptäckte under resans gång. Även om beslutet antas med tre fjärdedels majoritet har vi faktiskt en möjlighet att efter valet 2006 riva upp beslutet med enkel majoritet.

Anf. 23 CARL B HAMILTON (fp) replik:

Herr talman! Jag tycker inte att det är bra när man säger att man upptäckte någonting under resans gång. Det är ju en fullständigt fundamental iakttagelse som dessutom är elementär att riksdagsvalet avgör och att de som vinner valet ändrar den förda politiken.

Anf. 24 BJÖRN VON DER ESCH (kd) replik: