|
Björn von der EschBjörn von der Esch är död
Wikipedia Minnesord över Björn von der Esch Med Björn von der Esch har svensk konservatism förlorat en färgstark förgrundgestalt - To Be, Or Not To Be A Country - that is the
question Med Björn von der Esch har svensk konservatism förlorat en färgstark förgrundgestalt En rakryggad gentleman i politiken har gått ur tiden. Erik Fichtelius, Fokus 26 mars 2010 När EU-frågan hettade till kom han att bli en av de främsta representanterna för en på europeisk nivå fullkomligt naturlig del av EU-motståndet; det konservativa motståndet, grundat i försvaret av kronan och nationen. EU-kritik är ju inte självklart ett vänsterprojekt, utan kan som i till exempel Storbritannien likaväl vara ett högerprojekt. Men det konservativa EU-motståndet har i Sverige inte haft någon mer självklart lysande förespråkare än just Björn von der Esch. Det ledde honom givetvis till konflikt med ledningen i sitt eget parti, och under kuppartade former petades han från moderaternas riksdagslista 1994. Björn von der Esch gav mig min första lektion i konsekvensneutralitet. Jag försökte leva upp till det von der Esch lärde mig, och vi sammanstrålade genom åren. BJÖRN VON DER ESCH – EN POLITISK GÄRNING I RÄTTSSAMHÄLLETS OCH FRIHETENS TJÄNST Björn von der Esch har avlidit. Han lämnar efter sig ett stort tomrum, inte minst bland sina vänner och bundsförvanter i Medborgare mot EMU och Medborgare för Folkomröstning. Björn hade bred yrkeserfarenhet på många områden – som officer, som lantbrukare och som ekonom - när han tog steget in i politiken och blev riksdagsledamot 1991. Hans första riksdagsperiod sammanföll med vårt lands kanske allra svåraste fastighets- och finanskris, en kris som förvärrades katastrofalt av att Sveriges ledande politiker envist höll fast vid kronans bindning till ecun. Björn var en av de få riksdagsledamöter som vågade tänka självständigt och ifrågasätta den förda valutapolitiken. Denna självständighet fordrade stort civilkurage. Men ännu större civilkurage krävde ställningstagandet gällande Sveriges eventuella medlemskap i EU. Björn påpekade tidigt att EU-frågan inte enbart var en frihandels- och ekonomisk fråga. Ett medlemskap skulle på sikt underminera vårt lands suveränitet. Att Björn hade rätt både vad gällde valutapolitiken och den långt viktigare frågan gällande vår suveränitet ser vi klara bevis på idag. Tyvärr fanns inte Björn i Sveriges riksdag perioden 1994-1998 när EMU-frågan började bli allt aktuellare. Vi som varit tveksamma till ett EU-medlemskap började snart förstå att Björns varningar var välunderbyggda, och att EU:s strävan efter överstatlighet gick emot våra frihetliga ideal. Vi insåg alltför sent att vi måste värna om vårt lands suveränitet. Björn kom tillbaka till riksdagen som KD-ledamot 1998. Hans kunskaper, integritet och öppenhet var av stor betydelse när vi, några få borgerliga politiker, startade organisationen Medborgare mot EMU, vars syfte var att förena borgerliga och vänsterkrafter om ett nej till EMU i folkomröstningen 2003. Att vi i dag har kvar vår svenska krona bör vi inte minst tacka Björn för. Hans tidiga och kunniga motstånd mot EU och Maastrichtavtalet gav EMU-motståndet legitimitet. Hans arbete i konstitutionsutskottet 2002 med att försöka förhindra att de stora partierna i all tysthet förändrade Sveriges grundlag, så att all makt med enkla riksdagsbeslut skulle kunna överlämnas till EU samt hans engagemang i utredningarna om Estonias förlisning skapade många goda kontakter över de politiska blockgränserna. Att sedan folkomröstning om EMU skulle följas upp med en folkomröstning om EU:s konstitution, sedermera kallat Lissabonfördraget, var ett självklart krav för oss EMU-motståndare men tyvärr inte för det svenska politiska etablissemanget. Trots den motgång det innebar att Lissabonfördraget trumfades igenom utan att folket fick tillfälle att yttra sig slutade Björn aldrig att strida i och utanför riksdagen för vår suveränitet, vår självständighet och vårt rättssamhälle. Vårt land behöver självständiga folkvalda som vågar försvara sina ideal och rättssamhället. Det bästa sättet att hedra Björn von der Eschs minne vore att hålla upp hans politikergärning som en ledstjärna för framtiden. Medborgare mot EMU Margit Gennser Björn von der Esch är en av grundarna av Medborgare mot EMU inför folkomröstningen 2003. Anf. 65 Statsminister GÖRAN PERSSON (s): Allt ”svenskt” uran är EU:s egendom Mötet i onsdags Åsele Folkets hus (VK 24/1) handlade mest om kärnkraft och knappast om uranbrytning. Synd – därför att Åseles ställningstagande till uranbrytning kan bli avgörande test för hela Sverige. Men kommunen måste ju ge sitt godkännande till brytning. Visst , men riksdagen ändrar den lagen över en natt, om 26 medlemsstater kräver att få bryta uran i Sverige. Vårt land uppges ha åttio procent av EU:s totala urantillgångar. Debatten i Åsele liksom i resten av Sverige, sker i ett fullkomligt vakum, som om EU inte fanns. Med ett ja till EU:s nya grundlag bekräftar vi åter Euroatomavtalet. Folkomrösta får vi inte. Men kom ihåg, ingenting skrämmer politiker så mycket som lågt valdeltagande! Så därför våren 2009 när vi skall välja politiker till EU-parlamentet kan vi börja protestera.Rösta inte då bara för röstandets egen skull. Utan rösta endast på kandidater som verkligen företräder Dina intressen i EU-frågan. HITTAR DU INGA, LÅT BLI ATT RÖSTA. Låt oss rösta om EU-konstitutionen Margit Gennser, Björn von der Esch och Rola Brentlin, Västerviks-Tidningen 2008-01-23 Slutförhandling om Sveriges framtid i EU inleddes den 23 juli. Vår rätt till egna lagar upphör i praktiken när Sverige blir en del av ett Europas Förenta stater. Fördragstexten kommer därför att klubbas av en i stort sett enig riksdag utan hänsyn till folkviljan och utan debatt. De traditionella EU-belöningar våra politiker kvalificerar sig för, genom att omyndigförklara svenska folket, riskerar vändas till sin motsats - just av folket. Vi har EU-val 2009. Folkomröstning om EU-grundlagen Ingen gemensam skogspolitik i EU lovar Finland, som nu är ordförandeland. Ingen gemensam skogspolitik i EU lovar Finland, som nu är ordförandeland (ATL 7/7). Fan tro´t. Snarare en politisk beställning inför Sveriges val i september. Vad innebär "gemensam" skogspolitik i EU? Kort sagt att vårt nationella bestämmande över skogen delas upp på samtliga EU-stater. Den makt varje EU-land tilldelas, bestäms av hur många innevånare det har. Vi är bara 9 milj. av EU:s totalt 450 milj. Vi får därför behålla endast 2 (två) procent av vårt nuvarande inflytande över Sveriges skogspolitik. Kom då ihåg att Sverige är EU:s skogrikaste land! Tyskland, Frankrike, Spanien osv får alla 5-8 gånger mer makt över Sveriges skogar än vad vi själva har. T.o.m. länder som helt saknar egen skog t ex Holland får mer makt än vi själva, över svensk skogspolitik. Det är länder som ser skogen som rekreationsobjekt och inte som ekonomisk näringsgren. Det är innebörden av "gemensam" EU-politik. År 2003 skrev regeringen att Sverige tvingas säga ja till "gemensam" skogspolitik när övriga EU-stater kräver det (Skr 2003/04:39). I maj 2004 meddelar vårt näringsdepartement att Finlands regering stöder EU-förslaget. Österrike har tidigare sagt samma sak. Därmed står Sverige ensamt och måste således acceptera "gemensam" skogspolitik. Skogen är inte den enda naturresurs som vi förlorar makten över. 4/5 av EU:s urantillgångar ligger i Sverige. Oerhört värdefulla för EU:s kärnkraftsindustri. Vi har skrivit på ett avtal (Europeiska Atomenergi Gemenskapen) som ger EU inte bara äganderätten till uran (art86) utan också dispositionsrätten till råmaterial och malmer som innehåller uran - vilka gör inte det! (art 197) Våra naturtillgångar i form av rent vatten, floder, gruvor utgör resurser i EU:s "gemensamma" energiförsörjningsplan. Makten över våra naturresurser kommer att fördelas över hela EU enligt exakt samma måttstock som skogen och uranet och naturligtvis jordbruket. Vi sitter där med våra två procent! Var finns debatten - och LRF? I dagens miljö- och jordbruksutskott ägnas mest ansträngningar åt att undanhålla medborgarna att de beslut som fattas i nio fall av tio är påtvingade av Bryssel. Samma mörkläggning innebär Finlands förnekande av att "gemensam" skogspolitik inte längre är aktuell. Vänta tills Tyskland övertar ordförandeskapet nästa år! Vi avhänder våra barn och barnbarn deras suveräna rätt till Sveriges naturtillgångar. Att låta det hända i all tysthet, bakom ryggen på medborgarna, är en oförlåtlig nationell svindel i denna valrörelse. Riksdagen den 10 augusti 2006 Björn von der Esch (kd) Vad gäller riksdagens desinformation kan den illustreras med nedanstående utdrag: Vår främsta juridiska expertis, Lagrådet, har således med sin tolkning visat att den version riksdagen förmedlar till medborgarna är direkt osann. Riksdagen har nämligen lagstiftat så, att det inte längre krävs två (2) beslut med val emellan för att ändra grundlag , utan det räcker med ett (1) enda. Inget val krävs längre. Detta berövande av medborgarnas tidigare grundagsenliga inflytande på grundlagen förtiger således riksdagen. Genom att endast upplysa medborgarna om den förra tolkningen gör riksdagen sig medvetet skyldig till en synnerligen allvarlig kränkning av medborgarnas rätt till, inte endast uttömmande, utan också sanningsenlig information från sina folkvalda. Ansvaret vilar tungt på Talmannen, att efter det inträffade försöka återupprätta riksdagens anseende bland allmänheten. om Grundlagarna på riksdagens website Lagrådets yttrande; gå till http://www.lagradet.se/yttranden2005.htm Även om en maktöverlåtelse till EU strider
mot vår grundlag så har riksdagen
rätt att godkänna den. Riksdagen kan
göra det med ett enda beslut och utan
att grundlagstexten behöver ändras.
Det har krävts två riksdagsbeslut med val eller folkomröstning emellan. Numera kan grundlagen ändras när EU så kräver, med ett enda beslut utan att folket behöver tillfrågas. Den 26 juni avslöjade landets högsta jurister i Lagrådet att riksdagen under fullständig tystnad berövat svenska folket deras urgamla rätt att avgöra hur våra grundlagar skall se ut. Grundlagarna utgör själva fundamentet i vår demokrati och har därför hittills inte kunnat ändras utan folkets samtycke. Det har krävts två riksdagsbeslut med val eller folkomröstning emellan. Numera kan grundlagen ändras när EU så kräver, med ett enda beslut utan att folket behöver tillfrågas. Det som hänt är sannolikt vår tids största konstitutionella skandal. Skandalen har möjliggjorts genom att Carl Bildts och Ingvar Carlssons gemensamma försäkran 1994, fortfarande äger tilltro. Enligt den skulle nämligen självbestämmandet över våra grundlagar inte påverkas av EU-medlemskapet När den politiska bluffen till sist avslöjades förra året skedde det i semestertid. Kanske var det därför vare sig riksdag eller media observerade vad som hänt. De blev i vart fall ingen debatt - med ett undantag - konstitutionsutskottet. Där utbröt kaos. Antingen har vi och hela riksdagen blivit grundlurade eller också har dom höga juristerna begått årtiondets misstag, lät det från KU - innan det blev dödstyst. När Statsministern den 10 november i Riksdagen fick frågan, hur det var möjligt att i en demokrati som Sverige beröva folket en av deras grundlagsfästa rättigheter utan ett ords debatt, blev svaret, att han inte kände till det, men skulle undersöka. Sedan dess är det dödstyst även på den kanten - och så kommer det att förbli tills media upptäcker vad som hänt, eller medborgarna själva upptäcker vad de helt i det tysta berövats av politikerna, och reagerar därefter. Den 13 september avslöjades ytterligare en bluff som intalats svenska folket. Hittills har det ju hela tiden hetat, att liksom våra grundlagar inte kan ändras av EU, utan endast av svenska folket, så kan inte heller våra lagar som rör brott och straff ändras av EU utan endast av vår riksdag. Nu har EU-domstolen fastställt att om EU anser att våra lagar hindrar EG:rättens "effektivitet", så är vi skyldiga ändra vår lag - även strafflagstiftningen! Det betyder att våra domstolar kan tvingas döma efter lagar som riksdagen aldrig godkänt och än mindre fört in i vår lagstiftning. Denna förvandling av Sverige till en låtsasdemokrati sker helt utan debatt. Våra högsta jurister i Lagrådet och Europadomstolen har avslöjat en demokratiskandal som man i riksdagen nu gör allt för att mörklägga - trots det kaos som uppstått i rättsmaskineriet . I förlängningen ligger dessutom att Sverige - utan att folket tillfrågas - snart kan tvingas överlåta bestämmanderätten över skog ,vatten ,energi, gruvor osv till EU:s gemensamma politik för naturtillgångar, så som förutskickades av EU:s ordförande redan på 80-talet. Vad gäller skogen har regeringen utan debatt redan förklarat sig införstådd att överlämna beslutanderätten till Bryssel (RS 2003/04:39 sid 19). Hur länge ska denna mörkläggning inför medborgarna ostört få fortsätta? Riksdagen den 1 februari 2006 Maktövergepp mot journalist Som framgått på nyhetsplats i SvD den 8/2 blir med all sannolikhet Sveriges förre rikspolischef Björn Eriksson inte nästa chef för EU:s enhet för bedrägeribekämpning – Olaf. Istället får den sittande Franz-Herman Brüner behålla jobbet. Under Brüners tid som chef för Olaf har organisationen begått ett skandalöst övergrepp mot en journalist – Hans-Martin Tillack – vid tyska tidningen Stern. Tidningen hade avslöjat bedrägerier och korruption inom EU. Journalisten Tillack, som fått uppgifterna, utsattes för husrannsakan, mutanklagelser osv. EU-kommissionen har nyligen lagt fram ett förslag till hur kommunikationen med medborgarna ska förbättras. I Margot Wallströms “Vitbok om EU:s kommunikationspolik” är problemställningen “klyftan mellan EU och medborgarna”. Klyftan skall överbryggas genom att “dra in medlemsstaternas myndigheter och organisationer på alla nivåer i ett långsiktigt arbete”. Dagens förhållanden är oacceptabla i en demokrati. Det kanske mest upprörande för luttrade EU-kritiker är den enorma obalans i förutsättningarna till kommunikation som råder mellan förespråkare och kritiker av EU. Inte endast vad gäller debatter där ofta kritikersidan helt saknas (till exempel vid Wallströms två framträdanden i Stockholm nu i februari) utan också resursmässigt (omröstningarna om EU och EMU, där näringslivet satsade 1 000 respektive 800 miljoner och enbart på ja-sidan). Hur många känner till namn som Conolly, van Buitinen, Andresen eller nu senast Tillack? Personer med oryggligt civilkurage som har avslöjat mutor, bedrägerier och svågerpolitik på högsta EU-nivå. Brutalt har EU avskedat dem - och genom sin säkerhetsorganisation OLAF - till och med förgripit sig på dem, medan de skyldiga har befordrats, och skandalerna tystats ner. För en vecka sedan framkom det att också vår svenska straffrätt kan underställas EG-rätten. Anf. 82 BJÖRN VON DER ESCH (kd): Anf. 83 Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): Anf. 84 BJÖRN VON DER ESCH (kd): Anf. 85 Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s): EU-medlemskapet har inneburit att Regeringsformen ger en falsk bild av hur Sverige styrs idag. Under tystnad har Högsta domstolen blivit Näst högsta domstolen Våra grundlagar utgör fundamentet för den svenska rättsstaten. I grundlagarna anges våra medborgerliga rätttigheter. Dessa har staten till uppgift att skydda. All övrig lagstiftning måste stå i överensstämmelse med grundlagarna. Grundlagarna skall inte kunna ändras genom tillfälliga politiska nycker. Deras stabilitet garanteras därför genom att det krävs två riksdagsbeslut med ett mellanliggande val – där folket skall säga sitt – för att ändra grundlag. Detta låter betryggande. Men så händer det osannolika. Våra högsta jurister i det så kallade lagrådet upptäcker våren 2005 att riksdagen – utan att själv veta om det – råkat beröva medborgarna deras grundlagsfästa rätt att uttala sin mening om de grundlagsändringar som påtvingats oss genom EU-medlemskapet. Först hörs högljudda dementier från riksdagens grundlagssakkunniga. Sedan blir allt tyst – dödstyst. De som till äventyrs följde grundlagsutredningens sammanträde i Jönköping den 17 januari fick inte höra ett ord om folkets berövade rättigheter, när vår nya grundlag diskuterades. Allt skulle verka vara precis som förr. Men så är det inte längre. Dagens kaos i svenska rättssamhället har sin grund i riksdagens manipulation av grundlagen inför folkomröstningen om EU-medlemskapet 1994. Riksdagsmajoriteten bedömde det då som oklokt att i klartext, genom den så kallade plattläggningsparagrafen, redovisa inför folket att all svensk lagstiftning skulle bli underordnad EU/EG:s vid ett medlemskap. Carl Bildt och Ingvar Carlsson beslöt därför – i fullt samförstånd – att ersätta plattläggningsparagrafen med en helt missvisande text som istället gav sken av att Sveriges grundlagar inte skulle beröras av EU-medlemskapet. Ett således medvetet vilseledande av svenska folket inför folkomröstningen, i syfte att dölja att vår nations grundlagsfästa självbestämmande upphörde i och med EU-medlemskap, och i stället underställdes unionens rättsordning. Svenska folket lät sig övertygas men dessvärre inte EU med sin domstol. Snart nog kom därför signaler från Bryssel att Sverige måste anpassa sina grundlagar till EU/EG:s lagar i enlighet med villkoren för EU-medlemskapet. Våra domstolar fattade till en början inte galoppen utan dömde som vanligt efter svenska lagar, med påföljd att deras domar allt oftare underkändes av EU. I dag har såväl Högsta domstolen som Regeringsrätten under tystnad tvingats acceptera att dom inte längre är vårt lands högsta rättsinstanser, utan endast några av alla övriga domstolar som är underställda EU/EG:s rättsmaskineri. Trots vad som framkommit har våra politiker envist hävdat att straffrätten fortfarande är vår nationella angelägenhet. Då visar det sig plötsligt att inte heller den bestämmer vi längre över. I höstas visade det sig nämligen att också den, var underordnad EG-rätten. Det får till följd att lagar som inte godkänts av riksdagen – och därför inte hör till vår lagstiftning – likväl kan åberopas i våra domstolar. Allt detta har skett under aningslös tystnad. Vare sig riksdagsledamöter, media eller medborgare, har insett det rättsliga kaos som dessa fundamentala förändringar förorsakat det svenska rättsväsendet. Vår Högsta domstol har degraderats till en Näst högsta domstol som tvingas fråga EU-domstolen till råds och så vidare. Ingen vill kännas vid ansvar. I stället har frågan om vårt förlorade självbestämmande som medlemmar i EU belagts med tabu, av såväl socialdemokrater som alliansen. Det mest betänkliga i denna utveckling är att den sker helt oberoende av det demokratiskt valda partisystemet. När EG/EU grundades skedde det genom olika fördrag som tillkommit i sedvanlig demokratisk ordning. I dessa fördrag anges vilka förutsättningar som gäller för EU-institutionernas arbete. Men därefter har institutionerna själva tolkat var gränserna för deras verksamhet skall anses gå. I det avseendet utgör den numera närmast allsmäktiga EG-domstolen ett enormt problem för hela demokratins innersta väsen så som vi lärt oss uppfatta det. EU-domstolens makt går nämligen långt utöver vad riksdag eller parlament kan utöva. Domstolen kan till exempel tvinga oss att ändra vår straffrätt därför att man anser att den hindrar EU-rättens ”effektivitet”. Så utövar domstolen den makt man anser sig en gång ha fått, och som ingen i dag kan ta ifrån den. Björn von der Esch och statsminister Göran Persson i riksdagen den 10 november 2005 Anf. 64 BJÖRN VON DER ESCH (kd): Anf. 65 Statsminister GÖRAN PERSSON (s):
Talman, Ungefär så uttryckte sig konstitutionsutskottets erfarnaste ledamot i somras (SDS 21/7). Detta sedan våra högsta jurister avslöjat, att medborgarna blivit berövade sitt grundlagsfästa politiska medbestämmande. Kaos utbröt och locket har lagts på. Det gäller riksdag och media. Våra högsta jurister i Lagrådet avslöjade nämligen den 28 juni i år att medborgarna fråntagits rätten att genom allmänna val påverka grundlagsändringar. I stället för att - såsom föreskrivs - kräva två beslut och allmänna val däremellan för att ändra grundlagen, kan det numera räcka med ett enda beslut. Allmänna val där folket kan säga sitt behövs inte och den ändrade texten behöver inte ens skrivas in i grundlagen. Ett effektivt hinder för medborgarnas insyn. För maktöverlåtelser till EU som kräver grundlagsändringar behöver folket således inte längre tillfrågas. Vårt självbestämmande över skogar, vatten , sjöar , jakt och fiske, energi – ja över alla Sveriges rika naturtillgångar - kan numera överlämnas till EU utan att folket tillfrågas. Aldrig i vår demokratiska historia har folket blivit fråntaget grundlagsfäst medbestämmande så hänsynslöst. Värst av allt – det har skett under total tystnad och utan debatt. Så länge media tiger måste medborgarna själva skaffa sig information. Det kan dom göra på www.lagradet.se om yttrandet den 28/6 och på www.europaportalen.se I en demokrati är det respekten för grundlagarna som garanterar medborgarna deras inflytande i politiken Genom att riksdagen mörklagt hur grundlagar sattes ur spel 2002 har medborgarna förlorat sitt rättmätiga inflytande utan att känna till det. Inget mindre än en demokratisk katastrof Demokratisk anständighet kräver därför att Lagrådets avslöjanden, snarast kommer till allmänhetens kännedom. ……Talman: Riksdagen måste lägga alla korten på bordet Anf. 394 BJÖRN VON DER ESCH (kd): Sverige är ett land med enorma naturtillgångar och utvecklad infrastruktur men har knappt 2 % av EU:s befolkning. Det är i nästa val vi avgör om kommande generationer ska äga samma nationella självbestämmande över Sveriges skogar och vatten, jakt och fiske, som vi en gång ärvde, eller om vi i stället ska överlåta 98 % till EU – och i så fall varför? Även de mest entusiastiska förespråkarna för EU tycks numera inse att EU befinner sig i djupaste kris, en kris som utan ledarskap innebär ett EU i upplösning. Varför påtvingar vi våra barn detta EU? Stabilitetspakten, som ansågs absolut nödvändig för att inte euron skulle kollapsa, har själv kollapsat. EU:s nödvändiga långtidsbudget har ännu inte sett dagens ljus. Lissabonprocessen skulle på tio år göra EU till världens mest framstående ekonomi. I stället har det blivit fem år av tillbakagång. EU:s nya grundlag gick i graven i våras, och med den drömmen om ett verkligt ledarskap. De som i EU avslöjat korruption, till exempel Connolly, van Buitenen och Andersen, har samtliga fått sparken, medan de misstänkta blivit befordrade. Det är en paradox som ostört framlever sitt favoriserade liv i EU:s mörker. Hur avspeglas dessa EU-haverier i Sveriges riksdag? Jo, genom en nära nog total tystnad. I alliansen och regeringspartiet finns i dag endast tre – säger tre – riksdagsledamöter som finner det mödan värt att ifrågasätta riksdagens EU-politik. Den groteska debattsituationen beror på EU-etablissemangets unika maktdominans över politik och medier. Så länge de inte vill ha någon EU-debatt förblir den död. Det är förstås ingen tillfällighet att EU-kommissarie Barroso har ställt in sitt besök i riksdagen på måndag. I det perspektivet kanske blotta hotet om Junilistans intåg i riksdagen visar sig vara tillräckligt för att framtvinga en för demokratin nödvändig EU-debatt redan i kommande valrörelse. Herr talman! Nyligen avslöjade våra högsta domstolsjurister att grundlagen numera kan ändras genom ett enda beslut. Ändringen behöver inte ens framgå av lagtexten, och folket tillfrågas inte längre. Därmed har folkets demokratiska kontroll av riksdagen blivit en ren chimär. Ingen kan inte heller längre ställas till ansvar för beslut som fattas i Bryssel. Detta är ett sammanbrott för demokratins fundamentala villkor som kom som en blixt från en klar himmel. Riksdagen är totalt villrådig. Grundlagen har ju alltid utgjort riksdagens kompass. Nu inser man plötsligt att utan kompass hotar haveri. Herr talman! Landets högsta jurister i Lagrådet har således konstaterat att vår grundlag är satt ur spel. Ännu efter snart sex månader har det inte hörts ett ljud om detta från vare sig riksdag, regering eller medier. Att en grundlag kan sättas ur spel, det vet vi. Sådant sker i totalitära stater. Men hur har det kunnat ske i Sverige? Rättsosäkerheten har skapat en kaotisk situation som överrumplat medborgare och företag i hela vårt samhälle. Vår alkohollagstiftning, vår spel- och lotterilagstiftning, vår arbetsrättslagstiftning, vår tryck- och yttrandefrihetslagstiftning och många fler ifrågasätts av EU, och ingen vet var det slutar. Snart upptäcker till exempel journalister att EU inte gillar deras grundlagsskydd vid ekonomiskt förtal. Byggkonflikten i Vaxholm blev en väckarklocka för facket när man insåg att en av deras heliga principer stod på spel. Vad allt handlar om är just det nationella självbestämmande som EU-förespråkarna dyrt och heligt försäkrade oss om att vi skulle få behålla. Det var ju okränkbart, sade man. Tvärtom har riksdagen i all tysthet blivit tvingad att lämna ifrån sig makt till Bryssel. EU-frågan är komplicerad och måste förklaras. Så har däremot inte skett. Det har möjliggjort en nedmontering av vår rättsstat och en politisk underkastelse i det fördolda som saknar motstycke i fredstid. Riksdagen satte grundlagen ur spel redan 2002. Sedan dess har regeringen lämnat ett principiellt ja till att överlåta vårt självbestämmande över rika naturtillgångar till Bryssel. Att då föra oss än djupare in i EU-beroendet genom att avhända oss kronan och tvinga på oss en konstitution utan att ens fråga folket vore politisk dårskap. Det självbestämmande som Sverige då får kvar är nämligen försumbart – sedan EU har övertagit 98 %. Men kanske är det just den insikten som behövs för att väljarna ska ha fått nog och röstar in mer EU-realism i riksdagen. I detta anförande instämde Ulf Holm (mp) Nu kan det hända, det som man försäkrade aldrig skulle kunna hända. Att även Tryckfrihetsförordningen och Yttrandefrihetsgrundlagen måste anpassas till EU:s krav. Brev till Talmannen Björn von Sydow När Högsta domstolen den 26 juli skulle avgöra vad som skall gälla vid införsel av alkohol framstod de annars så mäktiga justitieråden lika maktlösa som en nyutexaminerad tingsnotarie.
I stället för att lösa problemet valde man att avvakta tills EU:s domstol sagt sit Den till synes förbryllande innebörden av lagrådets yttrande är att båda förutsättningarna gäller,
Kommentar till Carl Bildt ”Se sanningen i vitögat och tänk på framtiden” är den käcka rubriken på Carl Bildts kommentar (SvD 3/6) till folkomröstningarna i EU. ”Väljare i Frankrike och Holland ….har sagt nej till en möjlighet att göra detta samarbete bättre” konstaterar Carl Bildt och säkert flera med honom. Därmed hoppas man kanske kunna utplåna en avgörande historisk aspekt. Hösten 1994 uppträdde borgerliga och socialdemokrater lika enat som idag när vår grundlag skulle ändras för att möjliggöra EU-medlemskapet. Istället för att då öppet redovisa för svenska folket vad medlemskapet innebar, fifflade man ihop en obegriplig grundlagstext om den sk ”plattläggningsparagrafen”, för att inte riskera att förlora folkomröstningen. - en skam för vår demokrati. Idag när riksdagen tvingas föra fram detta aktstycke till öppen debatt går ridån äntligen upp för kanske sista akten i detta politiska taskspel. Utöver de demokratiska betänkligheter som omgav förfarandet vid Sverige inträde i EU, undertrycktes en allsidig debatt av de ekonomiska betänkligheter som sakkunskap försökte framföra. Ett förhållande visserligen inte unikt för Sverige men icke desto mindre odemokratiskt. EU och Maastricht är politiska frågor – inte ekonomiska - hette det från en i ekonomiska frågor, alltför ofta, totalt obevandrad politisk expertis. Att försöka förklara varför 15 numera 25 olika ekonomier inte kan kunna fungera med en enda gemensam ränta var (och är?) meningslöst. Att förklara att samarbete inte är samma sak som sammanslagning var (är?) lika hopplöst. ”Det handlar främst om sydöstra Europa – från Balkan till Turkiet – men i det längre perspektivet också om Ukraina och andra” enligt Carl Bildt. Will they never learn?! EU står mitt uppe i en konstitutionell kris. Den berör trots allt främst oroliga politiker. Långt farligare är den kollaps som kan drabba hela EU:s ekonomiska system och som varenda medborgare då drabbas av. The euro is at risk! Men för EU-politikerna tycks den krisen vara lika ofattbar nu som 1994, och istället får visionerna från 1956 fortsätta gälla , nu som då. Riksdagen
den 3/6 – 05 I förrgår kom en rapport från EU. Den heter
Rapporten om genomförandet av EU:s skogsbruksstrategi. Riksdagens Protokoll 2004/05:128 Anf. 4 BJÖRN VON DER ESCH (kd): ... Regeringen konstaterade förra året att Sverige bör arbeta för en fortsatt nationell bestämmanderätt när det gäller skogspolitik och utnyttja möjligheter till samarbete med EU. Det lät ju väldigt betryggande tills man upptäckte en mening om att om Sverige skulle bli ensamt om att hävda att vi ska vara herrar i vårt hus, att vi ska ha nationell bestämmanderätt över våra skogstillgångar, måste vi i så fall acceptera en gemensam EU-skogspolitik. Det är en undfallenhet som känns igen. Vad är det som blir bättre om tyskar och fransmän får femton gånger mer att säga till om vad gäller våra naturtillgångar i Sverige och hur de ska förvaltas? Det är här problemet ligger för ett land som Sverige, ett geografiskt stort land men befolkningsmässigt mycket litet i EU-sammanhang. Nu är vi där. I förrgår kom en rapport från EU. Den heter Rapporten om genomförandet av EU:s skogsbruksstrategi. Enligt förslaget i den ska det nu utarbetas en gemensam handlingsplan för hållbart skogsbruk i EU. Vårt inflytande på besluten i den planen blir 1,9 % om konstitutionen går igenom. Övriga 98 % har vi lämnat ifrån oss till de andra medlemsländerna i EU. Betänk då att Sverige är EU:s största skogsnation. Men det hjälper inte. I EU:s skogspolitik är det folkmängden och inte arealen som räknas. När nämner vi detta då vi diskuterar vår framtida skogsvårdslag? I förbigående har skogsnäringens organisationer tvärtom låtit förstå att de ser med gillande på att svensk skogspolitik, liksom jordbrukspolitiken, beslutas i Bryssel. Motiveringen från deras sida har varit att miljöfrågorna redan beslutas nere i Bryssel. Då vore det väl praktiskt om vi också flyttade ned resten dit. Har man fått ett finger tar man hela handen. När dessa ödesfrågor förs på tal avfärdas de kategoriskt som hjärnspöken. Vi i miljö- och jordbruksutskottet besökte i veckan som gick Västerbotten. Där fick vi en otvetydig demonstration av vilket oerhört värde naturtillgångarna har för Sverige och Sveriges välstånd. Det var gruvprospektering, som ger oanade möjligheter för framtiden. Det var vatten, vattenkraft, som utgör grunden för vår energiförsörjning. Det var skogen och skogsbruket, som är anpassad till industrins och miljöns krav på uthållighet och så vidare. Det här är ingenting nytt. Det grundas på generationers erfarenhet av denna landsändas speciella villkor vad gäller klimat, miljö, bebyggelse, avstånd och motsvarande. I dag beslutar vi som nation
självständigt över hur våra naturtillgångar ska förvaltas. Om några
år kanske vårt inflytande har minskat till ynka 1,9 %. Då kanske det
inte längre är vi som bestämmer hur vår skogsvårdslag ska se ut.
Många ser med fasa på hur EU:s gemensamma skogsbrukspolitik har
blivit en kvarnsten för Sveriges bönder och en besvikelse för
konsumenten. Ändå berörs vi ytterst lite jämfört med vad en gemensam
skogspolitik skulle betyda för ett skogsland som Sverige. Vårt
tigande i frågan och vår förhoppning om att den inte ska aktualiseras
är ett svek mot kommande generationer. Frågan om EU:s gemensamma
skogspolitik hade aktualiserats redan i fjol om Österrike hade fått
som de hade velat. Frågan kommer tillbaka som ett brev på posten.
Därför måste vi våga säga till, oavsett parti, vad vi egentligen vill
med vår skogspolitik. Och det måste vi göra redan nu. Vi har fått vår makt av folket i allmänna val för att utöva
den i överensstämmelse med grundlagarna Man undrar lite var anständighetens gräns går mellan halvsanningar och rena osanningar. När regeringen ger sin syn på EU-konstitutionen i en broschyr som kommer i tryck den 2 maj konstaterar man: "Det nya fördraget innebär, enligt regeringens uppfattning, inte så stora förändringar att förutsättningarna för 1994 års folkomröstning om svenskt EU-medlemskap ändras." Samtliga borgerliga partiers uppfattningar utgör mer eller mindre ett eko av vad Socialdemokraterna har sagt. Så har det dessvärre varit i EU-frågan alltsedan omröstningen om medlemskapet 1994. Den här gången är syftet att inte tvingas till en grundlagsändring, och det är det temat jag tänker uppehålla mig vid. Man drar sig inte för avsiktligt vilseledande påståenden, precis som inför folkomröstningen 1994. Således står det: "Överlåtelse av beslutanderätt innebär inte att Sverige förlorar motsvarande beslutsmakt." I stället innebär det, säger man, "att vi i vissa avseenden väljer att avstå från att ensidigt fatta nationella beslut för att istället … fatta gemensamma beslut eftersom vi har något att vinna på det". Denna allians mellan socialdemokrater och borgerliga är ur rättsstatens synpunkt djupt olycklig. Den möjliggör att medborgarna alltsedan vårt EU-inträde har kunnat hållas ovetande om de fulla rättsliga konsekvenserna av medlemskapet. Således upplystes aldrig svenska folket om att även våra grundlagar underordnades EG-rätten. Än i dag är detta ett faktum som socialdemokrater och den borgerliga alliansen undviker att beröra. Än ömtåligare är att utsäga att något rättsligt bindande undantag från att införa euron har vi inte och har heller aldrig haft. Den grundlagsändring som genomfördes 1994 blev direkt missvisande genom att den så kallade plattläggningsparagrafen, i ängslan för folkets missnöje, togs bort. Folket kunde aldrig inse den fulla räckvidden. Riksdagens tricksande med grundlagen har fortsatt sedan dess. För att inte riskera krav på folkomröstning inför beslutet om maktöverlåtelse till EU i juni 2002 satte man helt sonika en grundlagsfäst rättighet ur spel. Vi riskerar nu att historien upprepar sig. Ur Riksdagens EU-debatt I debatten om ”Fördraget om upprättande av en konstitution för Europa” är en inte oväsentlig fråga hur riksdagen kommer att behandla frågan med avseende på grundlagens bestämmelser. Eftersom lagrådet består av domare från HD och RR förefaller det sannolikt att de uppfattningar som juristerna hittills gett uttryck för, återkommer. Det betyder att lagrådet finner grundlagsändring nödvändig enligt regeringsformens bestämmelser (10 kap 5 par). Tidigare ändringar i den svenska grundlagen med anledning av EU Göteborgs-Posten Allt fler ledande kristdemokrater kräver en folkomröstning om EU:s grundlag, visar en rundringning som GP har gjort. Frågan kan bli en rysare på partiets riksting i sommar. Men på rikstinget i sommar kan det bli annorlunda, tror partistyrelseledamoten Nina Ekelund, EU-vän som ändå vill folkomrösta. I syfte att förhindra en folkomröstning i Sverige om EU:s nya grundlag har de fyra borgerliga partierna ingått en ohelig allians med självaste socialdemokraterna.
Den djupa klyftan mellan EU-vännerna i riksdagen och 70 procent av medborgarna, avspeglar olika syn på hur demokrati ska utövas i en stor grundläggande fråga om vårt statsskick och de långtgående effekter den nya EU-grundlagen medför. Majoriteten av EU:s medborgare - inklusive samtliga stora demokratier som har konstitutionell rätt att anordna folkomröstning - kommer att rösta. Skälet är överallt detsamma: EU:s grundlag får så genomgripande betydelse för individen och statsskicket att demokratin kräver en folkomröstning. Att förändringen är stor förnekar däremot Ingvar Svensson. En av grundlagsfäderna, Jean-Luc Dehaene från Belgien är dock klar på den här punkten: Replikskifte Anf. 157 BJÖRN VON DER ESCH (kd): Herr talman! Statsministern berörde lite grann arbetet med EU:s nya grundlag i inledningen. Som jag ser det är ett av problemen där att den här riksdagen har visat att den inte är representativ för svenska folket i mycket tunga EU-frågor. Jag tänker naturligtvis på folkomröstningen om euron. Skälet till det förmodar jag är att inför valet 2002 var EU-frågorna närmast tabu, i vart fall diskuterades de inte. Nu ska snart frågan om EU:s nya grundlag avgöras. Det är en synnerligen långtgående fråga för Sverige, framför allt för vårt framtida självbestämmande. Det handlar ytterst om demokratin. Många länder har redan beslutat att frågan ska avgöras genom folkomröstning, och det kan bli fler länder som bestämmer sig för det, till och med Frankrike visar det sig. Sverige är, vad jag vet, det enda land som beslutat att inte ha folkomröstning. Jag förmodar att skälet är det som utspelade sig vid folkomröstningen i höstas. Jag vill ändå fråga statsministern: Finns det inte anledning att ompröva beslutet att vi inte ska ha folkomröstning om den nya grundlagen? Anf. 158 Statsminister GÖRAN PERSSON (s): Herr talman! Nej, det finns inte anledning att göra detta. Varför är jag så tydlig? Jo, därför att det handlar om demokrati och demokratins institutioner. Det finns många sätt att ta ställning till en fråga. Ett kan vara det direkt demokratiska i form av en folkomröstning. Det är opraktiskt om det blir regel. Därför har vi en parlamentarisk församling som tar ställning till komplicerade, sammanhängande frågekomplex. Den parlamentariska församlingen är riksdagen. Riksdagens ställning behöver stärkas. Alltfler beslut borde egentligen underställas riksdagen. Så är det. Att i det läget lyfta ut en av de kanske svåraste och mest komplexa frågeställningar vi har att ta ställning till och lägga den utanför riksdagen skulle vara att försvaga en av demokratins mest fundamentala institutioner. Det vill jag inte medverka till. Riksdagen, med riksdagsledamöternas förmåga att söka mandat och förklara sammanhang, är den plats där denna viktiga diskussion ska föras. Att det sedan över tid, vid vissa tillfällen, blir så att riksdagen inte alltid vid ett givet tillfälle motsvarar den rådande opinionen kan också förklaras med att man i riksdagen har andra tidsperspektiv på de frågor man tar ställning till. Det har jag stor respekt för. Också den typen av demokratisk framsynthet kan behövas i en värld som behöver beslut som står sig över längre perioder än de som opinionsmätningar och folkomröstningar i regel reglerar. Anf. 159 BJÖRN VON DER ESCH (kd): Herr talman! Statsministern säger att vi ska bli representativa här i riksdagen. Det tror jag det, men vi är det inte i dessa frågor därför att vi inte fick upp dem inför valet 2002. Man kan inte begära att svenska folket ska ha valt några som är representativa i EU-frågor när de inte fick nämnas i förra valet. Därför kommer vi att försöka få en opinion. Om vi får ihop en stor opinion för en folkomröstning hoppas jag att statsministern överväger detta en gång till. Anf. 160 Statsminister GÖRAN PERSSON (s): Herr talman! Björn von der Esch säger att det inte fick nämnas. Det var väl helt enkelt så att vi alla förde ett samtal med väljarna i 2002 års val som avspeglade de frågor som väljarna och vi själva tyckte var viktiga att föra samtal om inför den kommande fyraårsperioden. Det fanns ingen stor kritik, om ens någon, mot att inte EU-frågorna intog en dominerande plats i den valrörelsen. Så var det. Jag ser det som ett uttryck för att det fanns ett förtroende från väljarnas sida för riksdagens förmåga att långsiktigt hantera denna fråga. Vad som sedan är svaret när en folkomröstning genomförs i en sakfråga kan man alltid diskutera. Inte så sällan, Björn von der Esch, har vi sett folkomröstningar, ute i Europa och på andra ställen, vara protestaktioner mot en sittande regering därför att den har varit misslyckad i ett avseende som folkomröstningen egentligen inte berör. Är det mer demokratiskt? Nej, jag litar på riksdagen, dess samlade förmåga att göra bedömningar, dess erfarenheter och dess vilja att ta ansvar för vårt land nu och i den framtid som vi alla har en gemensam skyldighet att skapa. Göran Persson
SvD 96-07-02: Björn von der Esch: "Jag avser
inte ställa upp som dragplåster i det nybildade EU-kritiska partiet
som EMU-motståndarna Nils Lundgren och förre riksbankschefen Lars
Wohlin dragit igång Björn von der Esch: "Jag avser inte ställa upp som dragplåster i det nybildade EU-kritiska partiet som EMU-motståndarna Nils Lundgren och förre riksbankschefen Lars Wohlin dragit igång. Visst har jag funderat över det, men det blev dels moraliska betänkligheter för mig och så kom jag ju till sist med på kristdemokraternas vallista. Jag var inte nominerad till kd:s vallista, men nomineringskommittén föreslog mig ändå som 17:e namn. Det bekräftades av partifullmäktige, när vallistan spikades och då var också Lennart Sacrédeus och Annelie Enochson med på listan. Jag känner mig måttligt förtjust över att vara placerad så långt ner på listan. Det känns inte som en klapp utan snarare som en spark. Jag har ju ändå varit aktiv i EU-politiken sedan 1991. Vad gäller det nybildade EU-kritiska partiet anser jag att det behövs, och jag delar deras anslag. Vi EU-kritiker vill ju sätta gränser för EU. För EU skall ju inte ha mer makt, utan snarare mindre. Dessutom kräver demokratin att EU-kritiska väljare har ett klart alternativ att rösta på. Det finns en stor risk att många svenskar kommer att bojkotta EU-parlamentsvalet i juni. Det är en uppenbar fara att folk tvingas rösta på kandidater som de inte kan stödja, på de olika partiernas vallistor. Därför ställer jag upp. Vilka chanser jag själv har att komma in i EU-parlamentet vågar jag inte bedöma. Men det är heller inte det som är grejen. Genom att ställa upp på vallistan, vill jag framförallt få en plattform för att kunna markera hur galet EU-systemet är och att EU-parlamentet är odemokratiskt. Det är inte det som står i kristdemokraternas valplattform som inger bekymmer utan det som inte står där. Främst tänker jag på korruptionen som har avslöjats inom EU. Det som gör mig besviken är att den frågan inte diskuteras. Kristdemokraterna har inte reagerat på att dom avslöjanden som gjorts, tillåts passera opåtalade. Vad gäller våra egna demokratiproblem har jag skrivit till Presidenten för Europarådets Parlamentariska Församling, Peter Schieder, vars uppgift det är att bevaka mänskliga rättigheter. Jag påpekar att JA-sidan i både folkomröstningen 1994 om Sveriges medlemskap i EU och i folkomröstningen om EMU förra året, utöver statliga kampanjpengar ( vardera sidan ca 50miljoner kronor), har använt sig av kampanjpengar från näringslivet, som man inte öppet redovisat. JA-sidan tog emot mellan 800-1 000 miljoner kronor från näringslivet vid folkomröstningen 1994 och vid EMU-folkomröstningen rör det sig om minst 500 miljoner. Så får det inte gå till i en demokrati, svarade Göran Persson i riksdagen när jag ställde en fråga efter EU-folkomröstningen 1994. Han försäkrade att det inte skulle få upprepas. Likväl skedde exakt samma sak inför EMU-folkomröstningen. Vi måste införa ett system liknande det man har i tx USA där man har en järnhård lagstiftning om redovisning av kampanjmedel till val. Hos oss kan väljarna inte förstå hur valrörelserna bedrivs så länge det saknas redovisningsskyldighet Kristdemokraterna, om några, borde väl vara drivande i dessa frågor, mot bakgrund av den uppfattning vi säger oss stå för i moralfrågor." Björn von der Esch på
Kristdemokraternas vallista inför EU-parlamentsvalet Kristdemokraternas pressmeddelande Bäva månde ja-etablissemanget. Ett nytt EU-kritiskt
parti för borgerligt sinnade är i stöpsleven. Kd-riksdagsmannen
Björn von der Esch är redo att ställa upp. Riksdagen debatterar i dag torsdag 20/11 2003 Björn von der Esch (kd) framhåller i motion K1 att frågan om Sveriges ställningstagande till det nya konstitutionella fördraget bör avgöras slutligt genom en folkomröstning (yrkande 2). Om beslut likväl avses att tas av riksdagen krävs, med hänsyn till demokratins spelregler, att riksdagen dessförinnan upplöses och nyval förrättas, så att väljarna ges möjlighet att i demokratisk ordning, inför valet, ge riksdagen en för folkopinionen representativ sammansättning (yrkande 3). Ur motionen: "Den i RF 8:15 tvingande grundlagsfästa möjligheten att inom 15 dagar kunna yrka på beslutande folkomröstning om vilande grundlagsförslag åsidosattes då av talmannen. Påföljande höst då det andra beslutet skulle tas kunde talmannen ha vägrat ställa proposition med hänvisning till riksdagsordningen 2:9 under åberopande av det under våren inträffade. Så skedde ej." Enligt 10 kap. 5 § första stycket RF i dess lydelse
sedan den 1 januari 2003 är det möjligt att överlåta
beslutanderätt "inom ramen för samarbete i Europeiska
unionen". Det sistnämnda villkoret tillkom genom den grundlagsändring som trädde i kraft den 1 januari 2003. Av förarbetena (prop. 2001/02:72, bet. 2001/02:KU18) framgår att syftet med denna ytterligare förutsättning för överlåtelse var att kodifiera förarbetsuttalanden som gjordes i samband med grundlagsändringarna inför Sveriges anslutning till EU (prop. 1993/94:114, bet. 1993/94:KU21). Då uttalades att överlåtelse av beslutanderätt inte kan ske utan grundlagsändring i sådan omfattning att regeringsformens bestämmelser om statsskickets grunder upphör att vara giltiga. Vår tyngsta opolitiska sakkunskap inom såväl
juridik som statsvetenskap konstaterar att EG:s grundlag strider mot vår
egen grundlag Wibe kräver omröstning om EU-grundlag Regeringens skrivelse kan tolkas som alltifrån ett
hyllningsepos för unionen KI att gratulera till anmärkningsvärd precision - Konjunkturinstitutet är att gratulera till sin sensationella precision i förutsägelsen att EMU-medlemskap skulle ge 0,3 procent högre tillväxt. Få klarar av att förutsäga så små avvikelser på några års sikt. Jag är mycket intresserad av hur denna beräkning gått till. Det säger Björn von der Esch, riksdagsledamot (kd) och
styrelseledamot i Medborgare mot EMU, med anledning av konjunkturinstitutets
prognos för 2004 och 2005. Ledarredaktionen, Göteborgsposten 28/5
2003: Björn von der Esch hade i artikeln intill skrivit: "Framtidskonventet kan komma att innebära fundamentala förändringar av EU och därmed EMU. Vilka vet vi först efter regeringskonferensen i december. Att då tvinga svenska folket att ta ställning tre månader före är att tvinga oss att köpa grisen i säcken. Det kan bara förhindras genom att säga ett rungande nej den 14 september. Ett nej kan nämligen alltid ändras när vi vet vad det nya EU innebär. Med ett ja är vi ohjälpligt fast. Låt oss se på Danmark, där utesluter statsministern en folkomröstning innan medborgarna fått se resultatet av framtidskonventet. Framtidskonventet blir helt avgörande för vilket
slags EU som vi med ett ja till EMU blir oupplösligt sammanbundna med. Det
är därför demokratiskt otillständigt att tvinga svenska
folket att ta ställning till EMU några månader innan EU:s
framtida maktstruktur och uppgifter blivit kända för
allmänheten. om kampanjbidragen Fråga till statsministern: Diskuterades nere i Bryssel
över huvud taget inte Varför tvingar JA-sidan fram en
folkomröstning omedelbart Folkomröstningen nästa höst om euron kan
hjälpa kristdemokratin, eller bidra till att stjälpa den. Kd
säger ja till euron, men EMU-motståndarna är i majoritet bland
partiets sympatisörer. KU bortförklarar grundlagen Tystnaden förblir total Brev till Riksdagens
konstitutionsutskott Öppet brev till partiledarna
Ett medlemskap i EMU är utomordentligt farligt för
svensk ekonomi. Sverige skulle förlora möjligheten att bedriva en
självständig ekonomisk politik. Vi skulle avskaffa vår
självständiga riksbank som fört en framgångsrik
penningpolitik och begränsat inflationen. Vidare får vi permanent
högre skatter och sämre välfärd. Anförande av Björn von
der Esch (grundlagen) Riksdagen avstår makt åt ett
korrumperat EU EU-makt kan bli fråga för folket
Politisk fars i riksdagen om grundlagen och
EU Motion
till riksdagen Brev till riksdagens samtliga
ledamöter 2002-01-17 Undertecknarna av denna skrivelse ifrågasätter starkt det riktiga i att Riksdagen skall ta ställning till ett fördragsförslag som redan har fallit genom att det irländska folket i en folkomröstning röstat emot fördraget. Margit Gennser (m) Bengt-Ola Ryttar (s) Lars Ohly (v) Sven Bergström (c) Lotta Nilsson Hedström (mp) Björn von der Esch (kd) Ulven i EU:s fårakläder
avslöjas (Irland) Ur artikel av Stig-Björn
Ljunggren i Finanstidningen 2000-09-08 EMU-vännerna håller
masken fast de har facit Bristande politisk stadga är vad
som sänker euron "Nej till EMU, men inte till EU", DN Debatt 2000-03-24 Björn von der Esch intervjuad i Lantbrukets affärstidning ATL Vår tyngsta opolitiska sakkunskap
inom såväl juridik som statsvetenskap konstaterar att EG:s grundlag
strider mot vår egen grundlag För drygt ett år sedan beslöt riksdagen att all makt skulle kunna lämnas över till EU utom den som rör grunderna för vårt statsskick. Med ett grundlagsbrott förhindrades att frågan kunde avgöras i en folkomröstning. Trots alla upptänkliga försök att i efterhand påtala grundlagsbrottet i riksdagens olika organ har det i tysthet fått passera utan konsekvenser. Nu i vår, står riksdagen inför ett nytt ödesbeslut. Det gäller nu att anta EU:s nya grundlag som skall ta över all den lagstiftning som hittills gällt i vårt land. Då handlar det om EU-president, kommissionärer, hur beslut skall fattas, vem som skall fatta dom, möjlighet att säga nej osv. Men också om det vi tidigare sagt bestämt nej till, nämligen det som rör vårt statsskicks grunder. Inte alls säger statsministern och får tyst bifall från oppositionens JA-partier . Samtidigt konstaterar emellertid vår tyngsta opolitiska sakkunskap inom såväl juridik som statsvetenskap att EG:s grundlag strider mot vår egen grundlag. Vi har ingen författningsdomstol i Sverige som kan avgöra frågan. Däremot har vi ett lagråd som består av våra högsta jurister och som tillfrågas bl.a i de fall då som det heter lagen är viktig för enskilda eller från allmän synpunkt. Ingen kan väl förneka att en lag som tar över varenda lag i Sverige är viktig för enskilda eller från allmän synpunkt. Jo det finns faktiskt en som inte håller med vår statsminister. Han sa så här häromdagen i riksdagen Bara för att det finns motstridiga synpunkter i ett remissförfarande går man inte automatiskt till Lagrådet. Att vår grundlag dessutom föreskriver att regeringen måste redovisa skälen för att man inte har gått till lagrådet bekymrar inte. Man bara konstaterar att EU:s grundlag ryms inom vad vår grundlag tillåter. Alltså den som skriver lagen konstaterar själv att det som skrivits är OK och behöver inte granskas. Ånyo tiger riksdagsmajoriteten , trots att man måste inse hur våra grundlagar kränks. Varför denna rädsla för lagrådet? Jo man anar på goda grunder att lagrådet kommer att underkänna statsministerns resonemang. I så fall måste vår grundlag ändras och då kan det bli fråga om folkomröstning - och i den folkomröstningen kan det gå som sist. Så oerhört stark är emellertid vår statsministers ställning i svensk politik idag att inte ens i frågor som rör åsidosättande av grundlag ifrågasätts hans agerande av riksdagsmajoriteten. Låt vara att riksdagsmajoriteten i det här fallet dessutom delar statsministerns intresse av att EU:s grundlag snabbt tar över här i Sverige. Men att det får ske till priset av att samhällets viktigaste rättesnören nämligen våra grundlagar åsidosätts är olycksbådande. Låter vi politiska istället för rättsliga hänsyn, styra lagtolkningen - lämnar vi demokratin bakom oss. Med vilken rätt kan vi då förebrå näringsliv och samhälle bristande etik, om riksdagen samtidigt själv satt i system att tänja lagen långt bortom såväl bokstav som anda. Wibe kräver omröstning om
EU-grundlag
Låt svenska folket folkomrösta om EU:s nya grundlag. Det säger nu riksdagsledamoten Sören Wibe, som ledde socialdemokraternas kampanj mot euron. Regeringen vill inte ha någon folkomröstning om förslaget till ny konstitution för EU. "Medborgarna får ta ställning till grundlagen i valet till EU-parlamentet i vår", sade utrikesminister Laila Freivalds nyligen till SvD. De båda samarbetspartierna, vänsterpartiet och
miljöpartiet, kräver att svenska folket ska få säga sitt i
ännu en folkomröstning. De får nu medhåll av Sören
Wibe, som var ordförande i Socialdemokrater mot EMU: Någon exakt tidpunkt vill han inte slå fast. Men det
är ingen brådska att gå till valurnorna igen: Själv är Sören Wibe övertygad om att det blir
ett rungande nej till EU:s nya grundlag. I likhet med tunga remissinstanser anser Sören Wibe att
EU-konventets förslag strider mot svensk grundlag. Riksdagsledamoten Björn von der Esch (kd), som röstade
nej till euron, håller med. Han vill också att frågan ska
avgöras i en folkomröstning. Vänsterpartiets EU-parlamentariker Jonas Sjöstedt
välkomnar förstås de nya kraven på folkomröstning.
Han tror att det finns "en viss chans" att få gehör hos regeringen.
Framtidskonventet blir helt avgörande
för vilket slags EU som vi med ett ja till EMU blir oupplösligt
sammanbundna med. Det är därför demokratiskt otillständigt
att tvinga svenska folket att ta ställning till EMU några
månader innan EU:s framtida maktstruktur och uppgifter blivit kända
för allmänheten. Medan man i hela övriga EU sedan ett år tillbaka är djupt engagerad i det så kallade framtidskonventets konsekvenser för ett nytt EU, för vi en debatt om EMU - och endast EMU - som vore det någonting som svävar fritt och oberoende av allt annat som händer. Detta trots att beroendet mellan EU och EMU är som mellan kommunicerande kärl. I detta EU-maskineri utgörs navet av EMU. EU kan nämligen inte existera utan EMU och vice versa. För att ha en chans att fungera, måste EU utvecklas till ett Europas förenta stater. Danmarks statsminister har entydigt förklarat att han inte kommer att utlysa folkomröstning om EMU förrän framtidskonventets konsekvenser inte bara är kända, utan också analyserade. Borde inte den uppfattningen delas av åtminstone ja-sidans företrädare i näringslivet? I vart fall av dem som i andra sammanhang brukar framhålla sitt tunga ansvar för analys och bedömning av högriskprojekt. Nu tvingas svenska folket köpa grisen i säcken den 14 september såvida vi inte röstar ett rungande nej. Ett nej som - till skillnad från ja - kan ändras om framtidskonventet skulle lyckas med det nya EU. Anf. 80 BJÖRN VON DER ESCH (kd): Fru talman! Inför folkomröstningen om EU-medlemskap tilldelades ja- och nej-sidorna vardera 25 miljoner i kampanjbidrag. Vad som inte redovisades var bidrag på över 800 miljoner till ja-sidan från det svenska näringslivet. Med anledning av den kritik som det föranledde sade statsministern här i kammaren: Jag tycker att den folkomröstning som vi ska ha om EMU så småningom mycket väl kan vara en startpunkt för ett nytt sätt att redovisa kampanjpengar. Det har jag ingenting emot. Detta sade statsministern i februari 2000.Ingenting har skett. Folkomröstningen den 14 september blir en upprepning av den parodi på demokratisk rättvisa som vi såg i EU-valet. Det handlar återigen om hundratals miljoner i oredovisade satsningar på ja-sidan. Det är ovärdigt en demokrati. Statliga företag som är medlemmar i svenskt näringsliv finansierar indirekt ja-sidan med svenska folkets pengar. Nej-sympatisörerna står maktlösa. Varför ska det behöva vara på det viset?
Anf. 81 Statsminister GÖRAN PERSSON (s): Fru talman! När jag fällde det yttrandet var det inte bara med avseende på det som Björn von der Esch nu beskriver. Det var också med erfarenhet inte minst från Irland och andra ställen där ju de som röstat emot förändringarna haft ett kraftfullt internationellt stöd från kretsar som har varit svåra att spåra. Det var också i den andan som inlägget gjordes. Jag har ingenting emot att vi redovisar. Samtidigt är det naturligtvis svårt att hindra företag och organisationer som har resurser att ge uttryck för det de känner, tycker och tänker. Det är svårt att lägga band på det. Det vill jag inte heller göra. Om vi kan hitta ett sätt att redovisa vad det är för resurser, så inte mig emot. Vi kan ju se ett steg längre fram. Vi kan se på kommande riksdagsval. Där ser vi att man börjar tala om att vissa partier återigen ska öppna för att ta emot bidrag från näringslivet. Där har vi all anledning att se upp och i så fall redovisa öppet. Fråga till statsministern:
Diskuterades nere i Bryssel över huvud taget inte Fru talman! Det är inte helt oväntat att Irakkrisen i dag dominerar allt det vi debatterar. Inte desto mindre skulle jag vilja fråga statsministern: Diskuterades nere i Bryssel över huvud taget inte den fråga som är så helt avgörande för EU:s framtid, nämligen framtidskonventet? I dag kan vi läsa i tidningen att det ska forceras fram, med ett förslag till midsommar och ett beslut i december månad. Om detta över huvud taget inte blir diskuterat, hur fungerar demokratin då i vårt land och i EU? Var det ingen diskussion över huvud taget om detta? Kommer det att bli någon diskussion om det? Anf. 63 Statsminister GÖRAN PERSSON (s): Fru talman! Nej, det var ingen diskussion. Jag tror att det är begripligt, med tanke på världsläget. Att i det sammanhanget, när vi skulle diskutera Irakfrågan, ta upp en diskussion om exempelvis europeisk framtida utrikes- och säkerhetspolitik hade inte varit så fruktbart, för att uttrycka sig försiktigt. Vi beklagar att vi har den här situationen. Vi har all anledning att göra konventet mer känt och all anledning att diskutera det djupare. Där har vi alla naturligtvis ett ansvar. Toppmötet började med att ordförandeskapet meddelade att vi kommer att ha det extra toppmötet i halvårsskiftet i grekisk regi. Sedan har vi på inget sätt tagit ställning till att det ska forceras fram. Det finns de som önskar det, men det är inte vår uppfattning.
Varför tvingar JA-sidan fram en
folkomröstning omedelbart
Att det är folkomröstning om EMU i höst känner nog dom flesta till. Vad däremot inte många känner till, är att hela det EU sorn vi i dag ser framför oss kan vara ett helt annat EU om bara 18 månader. Om detta hörs knappast ett ljud - och framförallt - borde inte i anständighetens namn folkomröstningen skett först när vi vet hur det nya EU kommer att se ul?! EU och EMU hänger ju oupplösligt samman. Sedan snart ett år tillbaka sitter drygt hundratalet EU-politiker i ett jättelikt rådslag - som kallas konvent - och stöter och blöter hur EU skall göras om från grunden nu när vi är 25 medlemmar. År 2004 skall man vara klar. Skall EU bli ett Europes Förenta Stater? Skall EU vara statsförbund eller förbundsstat - och vad är skillnaden? Hur stort får EU bli? Skall EU ha en gemensam utrikespolitik och krigsmakt, eller skall bara vissa länder vara med? Var i världen skall styrkorna få användas? Skall EU ledas av en president - och en vicepresident för de små ländertna? Hur skall dom väljas? Hur skall makten delas mellan presidenter, parlament och regeringschefen? Skall skattepolitiken göras gemensam och hur skall språkförbistringen med 23 olika språk hanteras? Skall medlemsstaterna delas in i A-, -B och kanske C-lag osv osv Vet vi inte svaren på dessa frågor när vi röstar om EMU köper vi grisen i säcken. Varför tvingar då JA-sidan fram en folkomröstning omedelbart före dessa omvälvande förändringar av EU? Ingen ytterligare medlemsstat kommer ju att anslutas till EMU före år 2007. Vi kan inte ansluta oss före 2007 utan att än en gång begå grundlagsbrott. Vårt inflytande i rådslaget påverkas inte av folkomröstningen. Att lägga folkomröstningen ett knappt år innan vi vet hur det nya EU skall se ut är därför inget annat än ett grovt politiskt bondfångeri för att undvika debatt. Det är ovärdigt en demokrati - och förtjänar endast att bli bemött med ett rungande NEJ. För kom ihåg - ett JA är oåterkalleligt, medan ett NEJ alltid kan omprövas när vi fått veta vart EU är på väg. Det har vi Göran Perssons ord på.
EU vill ta över skogen
Hur många vet att en fjärdedel av EU:s skogsmarksareal ligger i Sverige, och att vårt land därmed utgör EU:s största skogsnation? Skogen och skogsnäringen har i årtusenden satt sin prägel på det svenska samhället. Skogen har varit en naturresurs som vi sedan urminnes tider själva har haft ansvar för och beslutat över. När därför regeringen nu gör vad man kallar en uppföljning av vår skogspolitik (Skr 2003/04:39) finns all anledning att vara på sin vakt vad gäller det avsnitt som berör EU-medlemsstaters starka önskemål om en gemensam skogspolitik. Visserligen försöker regeringen lugna med att vi är emot en gemensam skogspolitik, den inställningen ligger fast. Men vad är den lovade fastheten värd när man i nästa andetag måste varna för ett scenario där Sverige kan bli i princip ensam om att inte vilja ha en gemensam skogspolitik och av den anledningen tvingas ge upp vårt nationella självbestämmande över skogen? Vi minns hur statsministern före avresan till grundlagsfiaskot i Bryssel förklarade att visst skulle Sverige motsätta sig presidentstyre av EU, men att gå så långt som att stoppa det med veto var otänkbart. D v s lite teateråska för hemmapubliken kunde man tänka sig, innan det var dags att fogligt falla in i ledet. Givetvis råder samma förhållanden den dag vårt självbestämmande över skogen ifrågasätts av majoriteten inom EU. Frågan har redan varit uppe under arbetet med nya EU-grundlagen, men den begravdes tills vidare i och med att hela mötet slutade i kaos. Så vi har fått respit. Tänk om vi kunde använda respiten till att diskutera problemen öppet! För det är inte endast beslutanderätten över skogen som står på spel, utan principfrågan gäller ägande-, dispositions- och beslutanderätt över naturtillgångar generellt i unionen. Ska rätten ligga kvar hos enskilda nationer eller ska EU, d v s Bryssel, ta över? Ett stort men glesbefolkat land, med enorma naturtillgångar, kan inte göra sin röst hörd i en union med 450 miljoner människor den dag majoriteten anser att det är unionen och inte nationen som bestämmer över våra naturresurser. KU bortförklarar grundlagen Den 13 juni i år beslöt riksdagen att all beslutsmakt, som inte berör vårt statsskick, skall kunna överlåtas till Bryssel. Ett ingrepp i vår nationella suveränitet som saknar motstycke. För att beslutet skall gälla krävs att det tas ytterligare en gång efter septembervalet, det vill säga nu i höst. Tanken bakom kravet att grundlagsändringar för att gälla måste beslutas, såväl före som efter ett val är, att medborgarna i valrörelsen skall ges möjlighet att skapa sig en egen uppfattning i frågan innan dom röstar. Så är demokratin avsedd att fungera. Vem informerade under valrörelsen om riksdagens förestående närmast totala maktöverlåtelse till Bryssel? Ingen! Partiernas informella överenskommelse att till varje pris undvika debatt i den frågan fungerade till 99,9 procent. Vad värre är tystnaden har nu utsträckts att gälla till efter att det andra och definitiva beslutet tagits. Värst av allt - vår grundlag föreskriver att i en fråga som denna skulle medborgarna givits möjlighet att i en folkomröstning på valdagen själva avgöra om dom godtar en sådan maktöverlåtelse till Bryssel. När några riksdagsledamöter krävde att grundlagen skulle följas och folkomröstningsproceduren förberedas förklarade emellertid riksdagens talman helt frankt att det fanns det inte tid till. Ett mer flagrant grundlagsbrott i en mer ödesmättad fråga står nog inte att finna. Riksdagen konstitutionsutskott vars uppgift det är att vara grundlagens försvarare uppträdde i stället som grundlagens bortförklarare (RD 2001/02:124). Således ondgjorde sig ordföranden över att någon över huvud taget tillät sig åberopa vår grundlag om det kunde innebära att EU:s arbete försvarades. Vice ordförande var inte sämre. Han menade att grundlagsändringen var ingen "genuin folkomröstningsfråga" - bland annat gick det ju inte att rösta ja - sic! Faktum kvarstår - svenska folkets grundlagsfästa rättighet att få avgöra denna ödesfråga i en beslutande folkomröstning omintetgjordes av talmannen genom att grundlagens bestämmelse (RF 8:15) åsidosattes. I en rättsstat blir den självklara konsekvensen att beslutet om grundlagsändringen från den 13 juni upphävs med hänvisning till att åsidosättandes av kravet på folkomröstning är grundlagsvidrigt. Därefter får proceduren göras om varvid man respekterar grundlagens tvingande bestämmelser för beslutande folkomröstning. Allt annat är demokratisk svindel. Denna självklarhet har konstitutionsutskottet att ta ställning till. Vad gör man där? Jo - konstaterar att talmannen inte kan omfattas av konstitutionsutskottets granskning! Gånge denna kalk ifrån oss - punkt slut. Vad i all sin dagar har det med saken att göra? Svenska folket struntar väl i vad talmannen kan göras ansvarig för. Det har olagligen berövats sin grundlagsfästa möjlighet att avgöra vår tids största framtidsfråga i en folkomröstning, över huvudet på sina politiker. Det är en tragik för Sveriges demokrati och självbestämmande att konstitutionsutskottet som tidigare var grundlagens omutlige försvarare nu istället agerar som dess mest tjänstvilliga bortförklarare. "Ödmjukhet inför EU" berömmer man sig av. En inställsamhet som utnyttjas och uppmuntras av Bryssel men som ingenstans skapar vare sig respekt eller beundran men väl motsatsen BJÖRN VON DER ESCH Tystnaden förblir total Riksdagen beslöt den 13 juni att alla våra lagar fortsättningsvis skall kunna stiftas i Bryssel - förutom dom som rör statsskicket. För att denna oerhörda maktöverlåtelse till EU skall gälla krävs ett andra beslut som skall tas den 20 november. Tanken med två beslut är, att en grundlagsändring som så radikalt inskränker Sveriges självbestämmande får inte genomföras utan att väljarna i valrörelsen blivit så utförligt informerade i frågan att dom kan ta hänsyn till den när dom lägger sin röst. En självklarhet i en demokrati! I stället har vi upplevt en närmast total mörkläggning från ansvariga politiker. En mörkläggning som avses fortsätta tills beslutet är taget den 20 november. Hur kan detta få fortgå månad efter månad i en demokrati som vår? Jo. För det första: Politikerna anar att riksdagens maktöverlåtelse till Bryssel saknar folkligt stöd. För det andra: Det riksdagens ledamöter inte visste den 13 juni men som dom borde veta nu är, att beslutet om maktöverlåtelsen antogs i strid med vår grundlags bestämmelser. Grundlagen säger nämligen att väljarna skulle ha givits möjlighet att själva avgöra den här frågar, på valdagen, i en beslutande folkomröstning. Den grundlagsbestämmelsen satte talmannen ur spel. När nu konstitutionsutskottet blivit uppmärksammade på detta grundlagsbrott borde man självfallet reagera i syfte att upphäva beslutet den 13 juni. Sedan får man göra om proceduren och respektera medborgarna grundlagsfästa rätt att kunna få avgöra frågan i en beslutande folkomröstning. Men icke. Man anser uppenbarligen att har talmannen brutit mot grundlagen är det ett fall för allmän domstol och inte för konstitutionsutskottet. Där kör man vidare som om ingenting hänt. En motion lär ha utlovats som skall förhindra en upprepning. Vad hjälper det? Maktöverlåtelsen är ju för evigt - därefter finns inget att överlämna! Dessutom - för svenska folket kan det väl göra i stort sett detsamma hur en domstol bedömer talmannens agerande. Det för medborgarna avgörande är ju att dom berövats sin grundlagsfästa rätt att själva kunna avgöra om riksdagen skall få överlåta sin makt till EU eller inte. Det är det som måste rättas till. Konstitutionsutskottet skall vara svenska folkets yttersta garant för att landets grundlagar respekteras. Från att först partierna inför valet totalt undanhållit medborgarna vår tids mest ödesmättade fråga, blundar nu konstitutionsutskottet för att medborgarna i strid med grundlagen berövats sin unika rätt att själva kunna fälla avgörandet. Och tystnaden förblir total! Björn von der Esch Brev till Riksdagens
konstitutionsutskott Riksdagens konstitutionsutskott Begärna om omedelbar utredning av riksdagens åsidosättande av grundlagen (RF 8 kap 15§) vid behandlingen av KU:18 den 13 juni 2002 (Riksdagens möjlighet att överlåta beslutanderätt till EU mm.) Nämnda grundlagsbestämmelse stadgar bl.a. att 35 ledamöter har rätt att inom 15 dagar framställa yrkande om beslutande folkomröstning på valdagen. När talmannen upplystes om att ett sådant yrkande skulle framställas beslöt hon korta ner den i grundlagen föreskrivna tidsramen till högst tre dagar. Därmed omöjliggjordes erforderlig namninsamling för begäran om folkomröstning. Ett vilande grundlagsförslag måste rimligtvis ifrågasättas om det visar sig att det tillkommit efter att medborgarna författningsvidrigt berövats sin grundlagsfästa möjlighet att själva avgöra frågan i en folkomröstning på valdagen. Väljer riksdagen att sopa grundlagsbrottet under mattan har rättssamhället havererat. Med hänsyn till vad som förevarit i ärendet och för tilltron till riksdagen, krävs snarast ett klarläggande huruvida grundlagsbrott kan föreligga.. Rimligtivis bör oavhängig sakkunskap utanför riksdagen anlitas. Stockholm den 6 september 2002 Björn von der Esch (kd) Riksdagen körde över grundlagen
Det finns frågor som är så betydelsefulla för vårt lands framtid att de skall kunna avgöras direkt av folket i stället för av politiker. Vi är mitt uppe i en sådan nu. Frågan gäller om riksdagen skall kunna frånhända sig all makt - som inte rör statsskickets grunder - till EU. Det är en avgörande fråga för Sveriges framtida suveränitet och för medborgarnas möjlighet att utkräva politiskt ansvarar. Den kan inte genomföras utan att grundlagen ändras. Därför har en minoritet av riksdagsledamöterna rätt att yrka på en folkomröstning. Den skall i så fall hållas på valdagen och då är det väljarna och inte politikerna som fäller avgörandet direkt. Som bekant vill riksdagens majoritet kunna överlämna makt till EU enligt förslaget. Fem riksdagsledamöter kontaktade därför talmannen för att meddela sin avsikt att med stöd av grundlagen (RF8:15) samla trettiofem namn inom stipulerade femton dagar och inkomma med yrkande om folkomröstning. Talmannen avvisade kravet med hänvisning till praktiska svårigheter. Erforderligt sammanträde med riksdagens kammare fanns nämligen inte inplanerat. Så lättvindigt körde riksdagen över sin egen grundlag, trots att grundlag är grundlag och alltid måste följas. I efterhand visar det sig dessutom att de åberopade svårigheterna var en fiktion. Talmannen hade nämligen bara behövt senarelägga kammarens uppehåll med två sammanträdesfria veckor - och därefter avsluta med ett sammanträde - så hade saken varit klar. Bortsett från praktiska detaljer är det oerhört att en i grundlagen föreskriven rättighet - det heligaste i vår demokrati - bara sätts ur spel. Att det tillåts ske utan minsta protest från riksdagens kontrollorgan. Tvärtom - i riksdagsdebatten hördes anklagelser från självaste konstitutionsutskottet för att grundlagen missbrukades i syfte att "försöka begränsa möjligheterna för EU att göra sitt arbete" Man baxnar! Grundlagen gäller inte om den åberopas för att begränsa möjligheterna för EU att göra sitt arbete. Så talar maktens arrogans. Folkets grundlagsfästa rätt och möjlighet att självt besluta i denna ödesfråga har omintetgjorts. Nu kan riksdagen i höst fatta det andra och definitiva beslutet helt på egen hand - utan inblandning av folket. Dock - det finns fortfarande en väg att förhindra att skandalen fullbordas. Beslutet som är fattat kan upphävas med hänvisning till att folkets grundlagsfästa rätt till en folkomröstning sattes ur spel av riksdagen. Sedan får hela proceduren göras om i enlighet med grundlagens bestämmelser. Kanske kan därigenom också riksdagens anseende återupprättas. Riksdagen avstår makt åt ett
korrumperat EU Häromdagen skulle vi i riksdagen rösta om någon liten fråga som gällde plantor och frön i skogsbruket. Strax innan läste talmannen upp en ramsa som ingen lyssnade på förrän hon plötsligt uppmanade oss att rösta. Så skedde. Alla utom tre röstade ja. Men vad hade vi röstat om? Jag frågade mina bänkgrannar. Ingen visste. Omröstningen stod inte som någon särskild punkt på dagordningen. Efteråt gick jag fram till podiet och frågade. Hör och häpna vi var tvungna att rösta om överlåtelse av beslutanderätt till Bryssel av hela det lagstiftningsområde dit plantor och frön hör innan vi kunde rösta om skogsbruksfrågan. Den maktöverlåtelsen skedde således medan sannolikt 99 procent av ledamöterna mig inbegripen inte uppfattat vad saken gällde! Den 13 juni beslutar riksdagen att också makt som i dag inte får överlåtas till EU ska kunna överlämnas från och med nyår. Det sker in blanco. Det ska nämligen räcka att mottagaren verkar inom ramen för samarbetet i EU. Ett krav som till och med maffian uppfyller. Frivilligt, utan att vara ombedda och utan motprestation gör vi detta. Vilken aningslös underdånighet! Beslutet måste tas två gånger eftersom grundlagen måste ändras. Andra gången blir efter valet. Går beslutet igenom även då har medborgarna i praktiken förlorat möjligheter att utkräva ansvar för de beslut som kommer att fattas i Bryssel. Ingen vet ju längre vem som är politiskt ansvarig där. Tänk på det i valet den 15 september! EU:s styrelseskick ska nu göras om. I stället för att byta ordförande varje halvår ska en president väljas på fem år. Storbritanniens Tony Blair nämns som den förste. Göran Persson anser att i så fall de mindre medlemsstaterna måste representeras av en egen vicepresident. Jo jo vem skulle det kunna vara?! På konferenser, konvent och toppmöten ska detta och oändligt mycket mer avgöras till år 2004. Då ska ju minst 12 nya stater in i EU. Du och jag och övriga 350 miljoner får vara med och tycka till via mejl. Så demokratiskt har aldrig tidigare en union byggts upp, säger EU:s makthavare till sina medborgare i ett kanske sista försök att vinna deras förtroende. Kommer det att lyckas? EU är i dag större än det Europa som Hitlers Tredje rike utgjorde. Dess befolkning redan dubbelt större än en gång Sovjetunionens och snart också USA:s. I EU:s förlängning hägrar en utvidgning som i omfattning mäter sig med Maos Kina. Under parollen globalisering ska EU vara världens ledande stormakt år 2010. Det bestämdes i Lissabon för två år sedan. Vad det kräver politiskt, militärt och ekonomiskt kan vi blott ana. Därför behöver Bryssel mer makt. Som alltid under förevändning att freden och miljön står på spel. EU:s visioner hade kanske kunnat förankras hos medborgarna om man redovisat positiva resultat. Visat upp en kraftfull, demokratisk ledning som präglats av kompetens och moralisk resning. I stället ser vi hur ledande stats- och regeringschefer som endast tack vare sin politiska ställning undgått att ställas inför rätta för korruption och mutor tillåts styra EU. En genomkorrumperad EU-kommission nödgades avgå men ställdes aldrig som utlovats inför rätta. Vi ser ett parlament som av hänsyn till sina egna uppskruvade förmåner tiger om tjänstemännens överdrifter. De få modiga tjänstemän som vågat avslöja korruption inom EU har mist sina jobb, och tigs ihjäl av parlamentet. Dessa avskyvärda missförhållanden kallar EU ett demokratiskt underskott som man får leva med. Korruptionen inom EU är nu så utbredd på snart sagt alla nivåer att den inte längre går att hejda. Den fräter sönder EU-systemet inifrån på samma sätt som korruptionen inom nomenklaturan slutligen ledde till Sovjetunionens fall. Ingen hade modet och viljan att lägga om kursen för EU medan tid fanns. I stället lät man korruptionen förbli EU:s mest fundamentala tabu. Därför tvingas vi nu åse hur EU stolt ångar vidare likt Titanic mot en oundviklig katastrof. Till detta EU vill majoriteten i riksdagen kunna överlämna den makt den ännu har kvar. Varningar avfärdas på sedvanligt besserwissermanér. Kritikerna påstås ha ingenting begripit. De bara blandar äpplen med päron. Dessvärre är det just där dilemmat ligger. EU är nämligen inget antingen eller. Tvärtom EU omfattar allt, och allt går i vartannat! Precis som korruptionen. Så låt oss åtminstone våga diskutera den!
Politisk fars i riksdagen om grundlagen och
EU Sedan några månader pågår en politisk fars innanför vår riksdags väggar. En fars som hotar driva vår demokrati till moralisk bankrutt. Frågan gäller hur riksdagen skall kunna överlämna beslutsmakt till EU utan att medborgarna märker det. När i julas regeringen lade fram sitt förslag till hur riksdagen borde frånhända sig beslutandemakt till EU var förhoppningen att det skulle kunna ske utan debatt. Det misslyckades då statsvetaren Sverker Gustavsson slog larm i SvD. Sedan dess råder kaos i riksdagsbehandlingen. Frågan är juridiskt och politiskt så komplicerad att endast ett litet fåtal riksdagsledamöter har möjlighet att skapa sig en egen bild av problemen. Det gör att man utåt kan ge sken av att det rör endast en normal EU-fråga bland många andra, medan det i själva verket handlar om vår svenska demokratis fortbestånd ifall riksdagen överlåter mer beslutanderätt till Bryssel. Förhoppningarna var att ärendet skulle vara undanstökat i mars i god tid före valet. Nu efter otaliga sammanträden och uppskjutna beslut är allt ett enda misch masch. Den ursprungliga enigheten över partigränserna rämnade i takt med att omfattningen av riksdagens nedmontering började anas. Fortfarande anser emellertid flertalet sig bundna av tidigare utfästelser - kosta vad det vill. För skams skull säger man sig vilja undanta frågor som rör statsskickets grunder från överlåtelse till Bryssel. Låter ju bra, men man har kört fast när det gäller att definiera vad som hör dit. Därmed blir undantaget meningslöst. Frågan om hur överlåtelserna av beslutanderätt i praktiken skall gå till försöker man lösa nu i elfte timmen. Dessa för vårt lands demokrati oerhört långtgående grundlagsfrågor driver en handfull riksdagsledamöter. Mer än sporadiska samråd med övriga riksdagsledamöter tycks inte ha förekommit i mer än tre av riksdagens sju partigrupper. Undra på att inte heller allmänheten har en aning om vad som pågår! Svårigheterna i att formulera de nya lagtexterna beror å ena sidan på att riksdagens nuvarande beslutsmakt skall kunna överlåtas till Bryssel, samtidigt som detta inte får framstå så tydligt att medborgarna förstår vad det innebär. Det är nämligen ingen bra fråga att driva ett valår. Genom samförståndet över partigränser har emellertid denna för demokratin olyckliga mörkläggning möjliggjorts. Att lagtexter som produceras under dessa omständigheter inger allvarliga betänkligheter inte minst ur demokratisk synpunkt torde vara uppenbart. En möjlighet att begränsa skadeverkningarna av sådana hastverk är att låta vår främsta juridiska expertis, nämligen Lagrådet, granska vad i detta fall konstitutionsutskottet åstadkommit. Men icke! En sådan granskning är det inte tal om. När det gäller grundlag anser KU sej self nokk. Det paradoxala i detta lagstiftningskaos är att det är helt onödigt. Den överlåtelse man vill göra behövs inte. Vi kan och bör fortsätta som hittills. Om två år vet vi nämligen hur det nya EU skall se ut med kanske tolv nya medlemmar och förmodligen en helt annan ledningsstruktur och lagstiftning. Då tvingas vi under alla omständigheter att ändra vår egen lagstiftning till det som då gäller. Grundlagar skall inte ändras stup i kvarten. Tvärtom skall dom utgöra den fasta grunden i vår lagstiftning. Enda skälet till att nu överlåta beslutanderätt är att vi inför EU vill visa oss vara bäst i klassen! Runt om i Europa vänder sig medborgarna i dag bort från den etablerade politikens maktutövning. Har vi ingenting lärt av detta? "Sverige klarar
inte av EU-tempot" Brev till riksdagens samtliga
ledamöter 2002-01-17 Regeringens förslag lyder: Som riksdagsledamöter har vi fått väljarnas förtroende och uppdrag att utöva det högsta ansvaret för vårt lands styrelse i överensstämmande med gällande lagstiftning. Om detta ansvar delegeras vare sig till Bryssel, regering eller annorstädes har vi som riksdagsledamöter gjort oss skyldiga till det som Statsministern med all rätt fördömde i partiledardebatten Abdikerat från det politiska ansvaret Än har vi tid att sinsemellan och i partigrupperna sätta oss in i konsekvenserna av prop. 2001/2002:72 Ändringar i regeringsformen samarbetet i EU m.m. Väljarna utgår från att vi har gjort det! Björn von der Esch Mer om motionen kan läsas på http://www.nejtillemu.com/72.htm varifrån man också kan ladda ner propositionen i pdf-format (Acrobat). Den kan också laddas ner direkt från http://justitie.regeringen.se/propositionermm/propositioner/pdf/p200102_72.pdf Björn von der Esch, Brev till redaktören, SvD 2000-03-20
Göran Persson som finans minister, liksom en av hans föregångare, Gunnar Sträng, visade prov på en osedvanlig naturlig fallenhet för sunt ekonomiskt tänkande. För en ansvarig politiker kan sådan fallenhet för praktiskt ekono mi inte ersättas av aldrig så mycket teori. Därför blev Göran Pers sons framträdande på EMU kongressen i Folkets Hus Stockholm för många en när mast traumatisk upplevelse. Från att under åratal ha be traktat EMU-projektet med en beundransvärd kyligt analyserande skärpa från så väl ekonomisk som demokra tisk synpunkt, tvärvände han nu för att med en närmast ka pitalistisk glöd omfamna allt det han tidigare utifrån sund skepsis varnat för. EMU:s utveckling detta första år, då eurons värde fallit som en sten tvärtemot alla förutsägelser, kan rim ligtvis inte ha minskat tvivlen på EMU. Ändå är det precis det som Göran Persson på står sig uppleva. Därmed har han satt sin trovärdighet på spel. Varför? Om drygt nio månader tar Sveriges statsminister över som ordförande för EU. Som icke-medlem i EMU vet man inte om vi blir nästa svarta får i FU-flocken. För att om möjligt eliminera den risken ikläder sig nu Göran Persson rollen av den nyfrälste EMU entusiasten. En bedrövlig uppvisning, men det kan bli värre. I Danmark, som heller inte är med i EMU, har man likväl, utan att folket egentli gen är medvetet om det, låst den danska valutan till euron genom den s k växelkurs mekanismen ERM 2. Följden är att den danska valutan hittills tappat 10 procent i värde gentemot den svenska. Precis som i Danmark kan Göran Persson i sin nyvunna EMU-entusiasm och ambi tion att vara Bryssel till lags, all tysthet ansluta den svens ka kronan till euron genom ERM 2. Avtalet är förberett sedan ett år tillbaka och för att träda i kraft behövs inte vare sig någon folkomröst ning eller riksdagens godkän nande. Allt som krävs är Gö ran Perssons namnteckning! Därmed skulle han lyckas låsa den svenska kronan till euron utan att Sverige gått med i EMU. Med andra ord, elektroniska fotbojar, men inte fängelse. Politiskt oantastligt men moraliskt? Björn von der Esch Bristande politisk stadga är
vad som sänker euron EUs politiker uttrycker sin oförståelse för eurons negativa utveckling som de menar går på tvärs mot de gynnsamma ekonomiska prognoser som ständigt kommer från euroområdet. Men förklaringen till den dystra utvecklingen har ju politikerna själva en gång lämnat. Man har ju slagit fast att EMU och euron inte är ett ekonomiskt utan politiskt projekt. Detta vill man i dessa eurokrisens dagar helst glömma. Alltså vad investerare och finansmarknader nu primärt bedömer är självfallet eurolands framtida politiska stabilitet i jämförelse med i första hand USA. Hur utfaller en sådan jämförelse? USA är världens mäktigaste ekonomiska stormakt, som leds av en kongress bestående av praktiken endast två politiska partier samt av en president med enorma maktbefogenheter. Euroland består av 11 suveräna stater med var sin stats- eller regeringschef som alla har sitt parlament att ta hänsyn till. Det innebär sammanlagt mer än 60 politiska partier. I USA sker ett nationellt val vart fjärde år. I Euroland kan det förekomma 3-4 nationella val om året förutom regionalval som i bland annat Tyskland, Frankrike och Italien kan få stor betydelse även för den nationella politiken. Är det någöt som finansiella aktörer ogillar så är det politisk osäkerhet. Den urholkar omedelbart förtroendet för respektive lands valuta. I USA blir det inrikespolitisk turbulens inför presideutvalen vart fjärde år. Inom euroområdet blir det aldrig lugnt. Lägg därtill att de 11 länderna driver en ständig politiska kamp sinsemellan för att tillskansa sig allsköns nationella fördelar inom euroområdet, samtidigt som inget land tillåts att ta ledningen över helheten mer än sex månader i taget. Med det i åtanke torde finansmarknadens aktörer knappast känna någon entusiasm över att euroområdets nuvarande 11 medlemmar inom några år kommer att ha dubblerats. Vad som i dag upplevs som politisk turbulens i Euroland fruktar nu allt flera snart nog kan utvecklas till ekonomiskt-politiskt kaos. Vad händer i ett Euroland som har mer än 120 olika självständiga politiska partier som talar minst 17 olika språk? USA har ett! Uppgiften att utveckla EMU och euron till ett framgångsrikt ekonomiskt projekt hade varit enorm, men kanske möjlig. Nu bestämdes att göra det hela till ett politiskt projekt i stället. Därmed förblir USA för överskådlig framtid minst lika ekonomiskt attraktivt för investerare som det är dag. För Euroland fortsätter dessvärre motsatsen att gälla, och det med en euro som ingen vill ha. Björn von der Esch i Dagens Industri
2000-02-25: För drygt ett år sedan fick ECB-chefen Duisenberg ta emot gratulationer från hela världen för eurons succéartade start. 1,18 dollar var den värd och snart skulle den ha stigit till 1,24 dollar. Våra euro-fans här hemma siade om svensk ekonomis snara "marginalisering" och nedgång eftersom vi inte begripit att också vår krona måste bytas mot euron. Nu vet vi hur det gick. I dag har euron fallit 20 procent och kostar bara 0,98 dollar, och av den utlovade starka och stabila världsvalutan har vi ingenting sett. Vår egen krona däremot blir allt starkare - tvärtemot EMU-vännernas förutsägelser - och därmed har det skapats nya och helt onödiga problem. Var och en som öppnat den mest elementära handbok i ekonomi vet att man normalt stärker en valuta genom att höja räntan medan en räntesänkning får motsatt verkan. Om emellertid omvärlden saknar förtroende för en valuta sjunker den i värde vad man än säger eller gör, och just det har drabbat euron. Kronan däremot åtnjuter ett gediget förtroende, och fortsätter vi höja räntan i takt med ECB får kronan ett ohanterligt högt värde i förhållande till euron. Vår ränta borde därför ligga under euro-räntan. Priserna på varor och tjänster i euro-länderna ligger i dag 10-12 procent lägre i kronor räknat jämfört med för ett år sedan, eftersom kronans köpkraft ökat gentemot euron. Det gäller allt ifrån tyska eller italienska vitvaror och bilar till spanska semesterhotell. Hade våra medborgare varit medvetna om dessa prisskillnader, skulle de ha kommit konsumenterna till godo och inte stannat hos mellanleden. Vår inflation hade då blivit ändå lägre, och det hade varit stört omöjligt att motivera ytterligare räntehöjningar. Aldrig har bensinpriset, som bestäms av dollarn, varit så högt som i dag - drygt 9 kronor för en liter. Hade vi varit med i EMU hade bensinen emellertid kostat runt 11 kronor litern! En svensk löntagare som ger sig ut och handlar i Euroland får som sagts 12 procent mer för sina kronor i dag än för ett år sedan tack vare att vi står utanför EMU! Vad spelar då växelkostnader på några tiondels procent för roll? Enkla fakta - lätta att förstå. Men EMU-lobbyn väljer att mörka euro-fiaskot och förtiger att det i dag är euron och inte kronan som är en "skvalpvaluta". Därför hellre fortsätta en räntepolitik som bär åt fanders än riskera att förlora prestige. BJÖRN VON DER ESCH Euron satte nytt bottenrekord 2000-04-25 Om Björn von der Esch i SvD 99-11-30 Frågar man kd:s euromotståndare nummer ett, Björn von der Esch, vad som är skillnaden mellan kristdemokraternas och moderaternas interna EMU-debatt svarar den före detta moderaten: - Det går inte att jämföra. I moderaterna var det ingen debatt alls. Och det var just debatt jag var ute efter. Där är ingen skillnad mot nu, moderaterna har ingen intern EMU-debatt i dag heller, säger Björn von der Esch som blev utesluten ur moderaterna 1995 sedan han bildat ett eget EU-kritiskt parti. Det blev en tillfällig angöringsplats innan hann fann en ny hamn hos kristdemokraterna, som då, 1997, ännu stod fast vid sitt nej nu. I dag är kd på väg mot ett "ja, senare", liknande Göran Perssons formulering. Under höstens distriktsstämmor har riksdagsman Björn von der Esch debatterat EMU med europositiva partivännerna Mats Odell och Göran Hägglund. Men trots att hans debattmotståndare är i grunden positiva till euron, känner Björn von der Esch ingen frustande otålighet från deras sida. Det gör det lättare för honom att stanna som "EMU-dissident" i sitt nya parti. Björn von der Esch menar att det enda logiska för Sverige är att vänta på Storbritanniens beslut. Han känner stämningarna bland eurokritiska brittiska konservativa väl och tror inte att Tony Blair har en chans att få det brittiska folket med sig på ett beslut att gå in i EMU:s tredje fas. Björn von der Esch är stark anhängare av EG och Romfördraget med dess fyra friheter för att utveckla handelspolitiken. Men när Maastricht tillkom efter Berlinmurens fall blev han lika stark motståndare till den politiska unionen med dess gemensama valuta och gemensama försvars- och utrikespolitik. Ett högriskprojekt Han ser EMU som ett högriskprojekt, som har "mindre än 50 procents chans att överleva". Det värsta som kan hän da, om projektet går i stöpet, är att det kan dra med sig också Romfördraget, hävdar han. Är inte detta att måla fan på väggen? - Jo, dubbelfan, svarar ekonomie doktor Esch, som anser att EMU förstärker nationalistiska tendenser snarare än bromsar dem. - Spanien, Irland och Finland vill ha högre ränta, men får det inte. Det blir Tyskland och Frankrike som bestämmer. - Vad händer om ett EMU-land hamnar i ekonomisk och politisk kris och vägrar efterleva konvergenskriterierna? Hans svar är att detta land antingen går ur valutaunionen - vilken då börjar rämna inifrån. Eller också att krisen driver fram en ökning av transfereringarna, vilket i sin tur leder tillhögre skatteuttag från medlemsländerna till EU:s kassa. Rådande utgiftstak ligger på 1,27 procent av ett lands BNP. För att en union ska fungera måste skatteuttaget ligga på 7-8 procent, hävdar Björn von der Esch och jämför med det federala USA. - Vill vi ha ett Europas förenta stater? Kanske mina barn barn kommer att tycka att det är toppen? Men vill vi det? Gillar Keynes Den socialkonservative Esch kan förvåna genom att tala om behovet av keynesiansk politik och nödvändigheten av att tygla marknadskrafterna. - Jag är en gammal räv som tycker att Keynes var bra. Grundidén att staten ska ösa in miljarder under en lågkonjunktur, för att stimulera tillväxten, är bra. Men med EMU avlivar man Keynes och blir monetarist, säger Björn von der Esch som tycker att solidaritetsargumentet - att EMU tvinnar samman folken och ländernas ekonomier - är "ett vackert papper man har slagit in paketet i". Själv låter han närmast som en socialdemokratisk euroskeptiker när han beskriver EMU som möjligheten för "de stora elefanterna" (det vill säga storförtagen) att dansa som de vill. Han hoppas att statsministern lyssnar på handelsminister Pagrotsky i första hand.
|