- Nytt - Index A till Ö - EMU-skeptiker - Statsvetare - Den bästa EMU-boken

Kristdemokraternas beslut vid rikstinget 1996

Åtta motioner till 1996 års riksting handlade om EMU-frågan. Partistyrelsens förslag till yttrande över dessa motioner innehöll bl a förslag till att partiet säger nej till EMU. Rikstinget ställde sig bakom partistyrelsens yttrande som återges här i nerkortat skick.

EMU:s betydelse för Sverige

När det gäller EMU:s första fas, fria kapitalrörelser, torde det inte finnas några större invändningar. Fria kapitalrörelser är en förutsättning för en välfungerande marknadsekonomi och det var en åtgärd som Sverige vidtog långt innan EU-medlemskapet. EMU:s andra fas, det vill säga samordningen av penning- och valutapolitiken mellan medlemsländerna samt genomförandet av medlemsländernas nationella konvergensprogram borde inte heller vara särskilt kontroversiell.

Redan före medlemskapet deltog Sverige inom bland annat IMF, OECD och olika europeiska valutasamarbeten (RE: bl a knytningen av kronan till ecun) i ansträngningar för att stabilisera den internationella ekonomin.

I konvergensprogrammet från juni 1995, som förutom regeringspartiet socialdemokraterna även stöds av centern, miljöpartiet och kristdemokraterna förklaras hur Sveriges skall stabilisera statsskulden som andel av BNP till är 1996 och hur underskotten i de offentliga finanserna skall försvinna till är 1998. Konvergensprogrammet stöds således av en bred majoritet i Sveriges riksdag och även av krafter som är kritiska till ett svenskt EU-medlemskap. Anledningen är att programmet syftar till att åstadkomma en i grunden sund ekonomi som vi alla är beroende av. Det gäller oavsett om Sverige tillhör eller skulle ha ställt sig utanför EU och oavsett om Sverige kommer eller inte kommer att tillhöra EMU:s tredje fas.

EMU:s för- och nackdelar

De främsta fördelarna med fasta växelkurser/gemensam valuta är att de skapar stabilitet och långsiktighet för de ekonomiska aktörerna.

Med fasta växelkurser och gemensam valuta försvinner alla valutafluktuationer och därmed möjligheten till devalveringar inom ett gemensamt valutaområde.

Inflationsdrivande tendenser orsakade av plötsligt fördyrade importvaror uteblir därmed.

Utländska långivare nöjer sig med att låna ut till en lägre ränta eftersom de inte behöver ta ut någon riskpremie för eventuella devalveringar, därmed sjunker också det generella ränteläget.

Skulle kraftiga ökningar av kostnadsläget trots allt inträffa eller en så kallad extern chock uppstå innebär fasta växelkurser/gemensam valuta att man har färre verktyg att åtgärda problemen. En nationell ekonomi kan plötsligt utsättas för en utländsk chock likt den kris som Finland genomlevde när handeln med Sovjetunionen försvann i samband med Sovjetunionens kollaps. Då uppstår ett kraftigt tryck på att sänka det nationella kostnadsläget för att bland annat kompensera handelsbortfallet.

Ett annat men annorlunda fall då det fanns ett behov att akut sänka kostnadsläget var när svenska varor befann sig vara kraftigt övervärderade vid början av 80-talet. Givet att man inte tillhör ett system med låsta växelkurser och gemensam valuta kan man genomföra en devalvering och på så sätt sänka landets relativa kostnadsläge i förhållande till omvärlden. Om inte det går återstår att sänka produktionskostnaderna genom bland annat lönesänkningar, sänkta arbetsgivaravgifter m m.

Ur industriell synvinkel behöver fasta växelkurser inte vara någon nackdel utan kan till och med bidra till sund företagsamhet. Företagen vet att eftersom devalveringsvägen är stängd måste de konstant övervaka den egna kostnadsstrukturen och ständigt verka för optimala produktionsmetoder.

Genom att växelkursändringar inte finns vet också företagen att eventuella fördyringar av de egna produkterna i förhållandet till utländska konkurrenter uteslutande beror på bristande konkurrenskraft.

I Sverige har läget länge varit det motsatta. På grund av de stora devalveringarna 1982 erhöll de svenska företagen en sådan stor exportmässig fördel att de inte brydde sig om att uppdatera den egna produktionsstrukturen. Detta medförde att de på nytt hamnade i en ny kostnadskris i slutet av 1980-talet.

Således har devalveringsvägen egentligen visat sig vara en dålig lösning.

Ett viktigt villkor för att företagen kontinuerligt skall kunna optimera produktionsstrukturen, främst vid ett system med fasta men även med flytande växelkurser, är att det råder stor flexibilitet på marknaderna för kapital och arbetskraft. I Sverige råder stor flexibilitet på kapitalmarknaden men stora stelheter präglar arbetsmarknaden. Varken lönebildningen, anställningsformerna eller benägenheten att flytta svarar mot den moderna ekonomins krav. Dagens höga arbetslöshet beror delvis på grund av dessa strukturella fel.

Vidare innebär fasta växelkurser och gemensam valuta att man får ett slut på de spekulationsvågor som Europa senast upplevde under 1992.

Valutaspekulationer tar för det mesta sin utgångspunkt i rådande valutamässiga obalanser men blir ofta kraftigt överdimensionerade. Överreaktionen på valutamarknaderna orsakar stora kostnader och skador för den internationella ekonomin.

Ett europeiskt ekonomiskt samarbete som EMU har också ett politiskt värde för förhållandet till USA och Japan samt för den interna gemenskapskänslan.

Ovannämnda schematiska beskrivning av valutaunionens för- och nackdelar ger en liten uppfattning om frågans komplexitet.

Beträffande Sveriges beslut om deltagande i EMU:s tredje fas

Sverige gjorde under medlemskapsförhandlingarna med EU en ensidig deklaration om att Sverige förbehåller sig rätten att själv besluta om ett eventuellt deltagande i EMU. Som självständig stat kan inte Sverige bli tvingad in i EMU:s tredje fas.

För det första finns inte de mekanismer som skulle kunna tvinga Sverige att ge sig in i ett internationellt samarbete som man inte aktivt sökt medlemskap i.

För det andra skulle ett sådant förfarande skapa ett prejudikat som inget annat medlemsland önskar.

Riksdagen har beslutat att Sverige skall sträva efter att nå upp till de inträdeskrav EU satt upp för inträde i EMU tredje fas, de så kallade konvergenskriterierna. Riksdagen skall sedan behandla frågan innan den beslutar om Sverige skall delta i EMU tredje fas. Kristdemokraterna stöder denna beslutsordning.

Vid folkomröstningen om svenskt medlemskap i EU var också den allmänna uppfattningen att denna fråga skulle behandlas i riksdagen.

Allt demokratiskt arbete förutsätter en legitim förankring hos medborgarna. Skall man utvidga den politiska kompetensen eller förflytta den är det oerhört centralt att det sker med en bred folklig förankring.

Sker inte detta riskerar man att underminera det som kännetecknar medborgargemenskapen, dvs det som Harvard-professorn Robert D. Putnam betecknar som "goda cirklar i samhällsjämvikter med hög grad av samarbete, förtroende, ömsesidighet, medborgerliga engagemang och kollektiv trivsel".

Kristdemokraternas utgångspunkt har varit att ett eventuellt svenskt medlemskap i EMU skall utgå från sakpolitska analyser. När man tar ställning till ett svenskt deltagande i EMU går det inte - som bl a SNS-ekonomerna påpekat - att enbart betrakta EMU-projektet. Man måste också studera tillståndet i svensk ekonomi.

Sverige har under mer än 25 år tappat i ekonomisk utvecklingskraft. 1970 låg Sverige på tredje plats bland OECD-länderna när det gäller BNP per invånare. Idag har vi halkat ner till 17 plats. Bakgrunden är bl a en dåligt fungerande lönebildning, en omodern arbetsrätt, dålig flexibilitet och funktion på arbetsmarknaden, ett alltför bistert företagarklimat och tillväxthämmande skatter på arbete, företagande och sparande. Därför räcker det inte enligt vår uppfattning att Sverige uppfyller konvergenskriterierna.

Viktiga skäl för den kristdemokratiska partistyrelsens ställningstagande är följande: Det finns en risk för att arbetslösheten blir regulatorn vid inre och yttre störningar med tanke på bristen på flexibilitet och arbetskraftens låga internationella rörlighet, vilket bl a beror på språkbarriären.

De sociala följderna av ökad arbetslöshet kan inte överskattas. En ökning av de redan höga arbetslöshetstalen skulle innebära alltför stora revor i de redan ansträngda sociala nätverken och de mänskliga gemenskapen som det mjuka samhället vilar på.

Det blir sämre möjligheter att föra en nationell ekonomisk politik när den nationella suveräniteten minskar till förmån för mer överstatlighet på penningpolitikens och på finanspolitikens område.

l samband med Sveriges medlemskapsförhandlingar gjorde svenska regeringen en ensidig deklaration att vi förbehåller oss rätten att själva besluta om ett eventuellt deltagande i EMU. Kristdemokraternas partistyrelse anser att Sverige skall utnyttja den möjligheten vid riksdagsbeslutet 1997 att tacka nej till en anslutning till den gemensamma valutaunionen med en gemensam centralbank.

Kd-meny

Början på sidan