Rolf Englund IntCom internetional

nejtillemu.com

Kristdemokraterna och EMU

Sifo: 58 procent av svenskarna rösta nej till EMU om det vore folkomröstning i dag. 35 procent skulle rösta ja
41 procent av kd-väljarna röstade ja, men nu säger bara 30 procent ja, medan nejsägarna ökat från 57 till 62 procent.
DN/TT 14/2 2004

Även i kristdemokraterna hårdnar nu klimatet för EMU-motståndarna. Ledningen vill inte se fler debatter mellan partikamrater och kristdemokraternas nej-general Leif Danielsson menar att det finns en press på partiföreträdare att säga ja till euron.

Det är väl de kristdemokrater som har någonting politiskt att förlora på att ha en avvikande uppfattning som jag tror känner trycket, säger Leif Danielsson som är ledare för EMU-motståndarna inom kd.
På vilket sätt?
– Ja, de känner nog att om man ska ha framgång i kristdemokraternas organisation så bör man vända kappan efter Svensson, säger Leif Danielsson.

Det vilar något märkligt över att partieliten i flera partier går på tvärs mot partimedlemmar och folkvilja. Det visar också att EMU och EU är eliternas projekt. Trots sina många hundra miljoner i propagandamedel så har man svårt att få folket med sig och nu ser man sig nödsakad att även strypa debatten genom att förbjuda EMU-motståndare att delta. Samma fenomen finns inom kd som inte beviljar några kampanjmedel till EMU-motståndarna (organisationen KALE).
Dennis Brinkeback Landstingspolitiker kd i Stockholms läns landsting
Aftonbladet 4/5 2003

Nu börjar ja-sidan att bli nervös, eftersom Sifos aprilmätning visar att 50 procent säger nej till EMU och endast 34 procent säger ja. Det är mot en sådan bakgrund man ska se Göran Perssons uttalande om att han inte kan ”acceptera att ledande medlemmar i partiet driver en kampanj mot partiets linje” (som ju är ja).

Men det vilar något märkligt över att partieliten i flera partier går på tvärs mot partimedlemmar och folkvilja. Det visar också att EMU och EU är eliternas projekt.

Trots sina många hundra miljoner i propagandamedel så har man svårt att få folket med sig och nu ser man sig nödsakad att även strypa debatten genom att förbjuda EMU-motståndare att delta. Samma fenomen finns inom kd som inte beviljar några kampanjmedel till EMU-motståndarna (organisationen KALE).

Även inom kd har debatten kvävts. På medlemsmötena är många kristdemokrater rädda för att tala om sin inställning till EMU, särskilt de som är tveksamma. Man är rädd för man vet vad partiledningen tycker. Och rädslan är särskilt uttalad bland dem som har förtroendeposter i partiet.

"EMU är ett särintresse för eliten"
Karl-Gustaf Löfgren, Nils Lundgren, Sören Wibe och Carl Hamilton, alla styrelseledamöter i "Europa ja - euro nej"
DN Debatt 2002-11-16

Partiet har utsett Göran Hägglund till sin EMU-general, som ska propagera för ett svenskt EMU-medlemskap, men samtidigt är en stor del av partiets gräsrötter tveksamma eller till och med motsåndare till den gemesamma valutan. Partiets nej-grupp får mindre uppmärksamhet.

Leif Danielsson leder partiets nej-grupp. Han anser att partiets ledning inte tar hänsyn till den starka oppositionen.

– Ledningen saknar stöd bland sina egna sympatisörer och det hotar partiets tillväxt, säger Leif Danielsson på kristdemokraternas nej-sida. Det finns en risk att nejröstare lämnar kristdemokraterna.

Kristemokraterna är det kanske mest splittrade partiet i EMU-frågan. Visserligen röstade 3/4-delar ja till EMU vid partiets riksting för tre år sen, men bland gräsrötterna är tveksamheten betydligt större än i partitoppen. Även flera ledande kristdemokrater, som andre vice ordföranden Anders Andersson, är öppet mot EMU. Motståndarna, som finns i ett eget nätverk, organiserar sig nu med nej-förespråkare från andra partier.

Hela 61 procent av kristdemokraterna tänker rösta nej och endast 28 procent ja.
Detta betyder att kristdemokraterna är det parti där väljarsympatisörernas åsikt i EMU-frågan i störst omfattning avviker från partiledningens. Finansvision 5/12 2002

Kristdemokraterna anser att Sverige ska gå med i EMU så snart den svenska ekonomin är redo för det.

Fördelarna tillfaller främst konsumenterna och näringslivet. Genom en gemensam valuta får konsumenterna möjlighet att jämföra priser vilket kommer att leda till att konkurrensen förbättras. Näringslivet kommer att effektiviseras då det blir enklare att handla över gränserna. Det blir enklare att skriva långsiktiga kontrakt om man har samma valuta. Växlingskostnaden och spekulationsrisken försvinner.

Den främsta nackdelen är att Sverige förlorar sina möjligheter att påverka räntan. Denna makt förflyttas istället till den europeiska centralbanken på gott och ont.

Svenska inkomsttagare som förlorar sitt arbete måste i framtiden vara beredda att kanske flytta till ett annat land i EU då vi inte längre kommer att ha en valuta som kan sjunka i värde och därmed främja exporten.

Mvh Daniel Liljeberg
politiskt sakkunnig i skattefrågor på kristdemokraternas riksdagskansli
den 13 augusti 2002 11.09

Det blev ja till svenskt medlemskap i valutaunionen EMU från kristdemokraternas partistyrelse.

En rådgivande folkomröstning i frågan bör hållas hösten 2001 med endast två klara alternativ: Ja eller nej till anslutning.

Endast två av partistyrelsens 17 ordinarie ledamöter reserverade sig för nej till EMU. Det var andre vice partiordföranden Anders Andersson och EU-parlamentarikern Lennart Sacredéus.

- Blir det ett ja i folkomröstningen tycker jag att Sverige skall gå med så fort som möjligt, sade Alf Svensson efter fredagens möte.

Ett nej kan inte vara för evigt, även om man inte kan riva upp ett sådant utslag i brådrasket.

Förslaget skall nu föreläggas kd:s extra riksting i Karlstad i slutet av januari.

Partiet har haft har haft ett par hundra studiecirklar i gång och av dem som yttrat sig är två tredjedelar positiva till EMU. Det finns alltså sprickor i partiet.

- Vi föreställer oss inte att ombuden på rikstinget kommer att vara uppträdda på ett snöre. Men med den kompakta majoriteten i partistyrelsen har vi att räkna med ett ja till förslaget, sade Alf Svensson. Det framkom att han "ventilerat frågan" med statsminister Göran Persson. Det är naturligt, ansåg Svensson, eftersom socialdemokraterna och kd är de enda partier som inte hastat fram ett beslut i EMU-frågan.

Kristdemokraterna röstade 1997 nej till att Sverige skulle gå med i valutaunionen från början, med motiveringen att varken ekonomin eller opinionen var mogen.

Nu anser man att opinionen har förändrats och att svensk lönebildning fungerar avsevärt bättre än då.

- Beslutet liknar rätt mycket vad Göran Persson sade till Financial Times. Jag tycker att det varit bättre om partistyrelsen avvaktat och sett tiden an, kommenterade EMU-motståndaren och tidigare moderaten Björn von der Esch, nu kd-riksdagsman.

Åtta motioner till 1996 års riksting handlade om EMU-frågan. Partistyrelsens förslag till yttrande över dessa motioner innehöll bl a förslag till att partiet säger nej till EMU. Rikstinget ställde sig bakom partistyrelsens yttrande som återges här i nerkortat skick.

När det gäller EMU:s första fas, fria kapitalrörelser, torde det inte finnas några större invändningar. Fria kapitalrörelser är en förutsättning för en välfungerande marknadsekonomi och det var en åtgärd som Sverige vidtog långt innan EU-medlemskapet. EMU:s andra fas, det vill säga samordningen av penning- och valutapolitiken mellan medlemsländerna samt genomförandet av medlemsländernas nationella konvergensprogram borde inte heller vara särskilt kontroversiell.

Redan före medlemskapet deltog Sverige inom bland annat IMF, OECD och olika europeiska valutasamarbeten (RE: bl a knytningen av kronan till ecun) i ansträngningar för att stabilisera den internationella ekonomin.

I konvergensprogrammet från juni 1995, som förutom regeringspartiet socialdemokraterna även stöds av centern, miljöpartiet och kristdemokraterna förklaras hur Sveriges skall stabilisera statsskulden som andel av BNP till är 1996 och hur underskotten i de offentliga finanserna skall försvinna till är 1998. Konvergensprogrammet stöds således av en bred majoritet i Sveriges riksdag och även av krafter som är kritiska till ett svenskt EU-medlemskap. Anledningen är att programmet syftar till att åstadkomma en i grunden sund ekonomi som vi alla är beroende av. Det gäller oavsett om Sverige tillhör eller skulle ha ställt sig utanför EU och oavsett om Sverige kommer eller inte kommer att tillhöra EMU:s tredje fas.

De främsta fördelarna med fasta växelkurser/gemensam valuta är att de skapar stabilitet och långsiktighet för de ekonomiska aktörerna.

Med fasta växelkurser och gemensam valuta försvinner alla valutafluktuationer och därmed möjligheten till devalveringar inom ett gemensamt valutaområde.

Inflationsdrivande tendenser orsakade av plötsligt fördyrade importvaror uteblir därmed.

Utländska långivare nöjer sig med att låna ut till en lägre ränta eftersom de inte behöver ta ut någon riskpremie för eventuella devalveringar, därmed sjunker också det generella ränteläget.

Skulle kraftiga ökningar av kostnadsläget trots allt inträffa eller en så kallad extern chock uppstå innebär fasta växelkurser/gemensam valuta att man har färre verktyg att åtgärda problemen. En nationell ekonomi kan plötsligt utsättas för en utländsk chock likt den kris som Finland genomlevde när handeln med Sovjetunionen försvann i samband med Sovjetunionens kollaps. Då uppstår ett kraftigt tryck på att sänka det nationella kostnadsläget för att bland annat kompensera handelsbortfallet.

Ett annat men annorlunda fall då det fanns ett behov att akut sänka kostnadsläget var när svenska varor befann sig vara kraftigt övervärderade vid början av 80-talet. Givet att man inte tillhör ett system med låsta växelkurser och gemensam valuta kan man genomföra en devalvering och på så sätt sänka landets relativa kostnadsläge i förhållande till omvärlden. Om inte det går återstår att sänka produktionskostnaderna genom bland annat lönesänkningar, sänkta arbetsgivaravgifter m m.

Ur industriell synvinkel behöver fasta växelkurser inte vara någon nackdel utan kan till och med bidra till sund företagsamhet. Företagen vet att eftersom devalveringsvägen är stängd måste de konstant övervaka den egna kostnadsstrukturen och ständigt verka för optimala produktionsmetoder.

Genom att växelkursändringar inte finns vet också företagen att eventuella fördyringar av de egna produkterna i förhållandet till utländska konkurrenter uteslutande beror på bristande konkurrenskraft.

I Sverige har läget länge varit det motsatta. På grund av de stora devalveringarna 1982 erhöll de svenska företagen en sådan stor exportmässig fördel att de inte brydde sig om att uppdatera den egna produktionsstrukturen. Detta medförde att de på nytt hamnade i en ny kostnadskris i slutet av 1980-talet.

Ett viktigt villkor för att företagen kontinuerligt skall kunna optimera produktionsstrukturen, främst vid ett system med fasta men även med flytande växelkurser, är att det råder stor flexibilitet på marknaderna för kapital och arbetskraft. I Sverige råder stor flexibilitet på kapitalmarknaden men stora stelheter präglar arbetsmarknaden. Varken lönebildningen, anställningsformerna eller benägenheten att flytta svarar mot den moderna ekonomins krav. Dagens höga arbetslöshet beror delvis på grund av dessa strukturella fel.

Vidare innebär fasta växelkurser och gemensam valuta att man får ett slut på de spekulationsvågor som Europa senast upplevde under 1992.

Valutaspekulationer tar för det mesta sin utgångspunkt i rådande valutamässiga obalanser men blir ofta kraftigt överdimensionerade. Överreaktionen på valutamarknaderna orsakar stora kostnader och skador för den internationella ekonomin.

Ett europeiskt ekonomiskt samarbete som EMU har också ett politiskt värde för förhållandet till USA och Japan samt för den interna gemenskapskänslan.

Ovannämnda schematiska beskrivning av valutaunionens för- och nackdelar ger en liten uppfattning om frågans komplexitet.

Sverige gjorde under medlemskapsförhandlingarna med EU en ensidig deklaration om att Sverige förbehåller sig rätten att själv besluta om ett eventuellt deltagande i EMU. Som självständig stat kan inte Sverige bli tvingad in i EMU:s tredje fas.

För det första finns inte de mekanismer som skulle kunna tvinga Sverige att ge sig in i ett internationellt samarbete som man inte aktivt sökt medlemskap i.

För det andra skulle ett sådant förfarande skapa ett prejudikat som inget annat medlemsland önskar.

Riksdagen har beslutat att Sverige skall sträva efter att nå upp till de inträdeskrav EU satt upp för inträde i EMU tredje fas, de så kallade konvergenskriterierna. Riksdagen skall sedan behandla frågan innan den beslutar om Sverige skall delta i EMU tredje fas. Kristdemokraterna stöder denna beslutsordning.

Vid folkomröstningen om svenskt medlemskap i EU var också den allmänna uppfattningen att denna fråga skulle behandlas i riksdagen.

Allt demokratiskt arbete förutsätter en legitim förankring hos medborgarna. Skall man utvidga den politiska kompetensen eller förflytta den är det oerhört centralt att det sker med en bred folklig förankring.

Sker inte detta riskerar man att underminera det som kännetecknar medborgargemenskapen, dvs det som Harvard-professorn Robert D. Putnam betecknar som "goda cirklar i samhällsjämvikter med hög grad av samarbete, förtroende, ömsesidighet, medborgerliga engagemang och kollektiv trivsel".

Kristdemokraternas utgångspunkt har varit att ett eventuellt svenskt medlemskap i EMU skall utgå från sakpolitska analyser. När man tar ställning till ett svenskt deltagande i EMU går det inte - som bl a SNS-ekonomerna påpekat - att enbart betrakta EMU-projektet. Man måste också studera tillståndet i svensk ekonomi.

Sverige har under mer än 25 år tappat i ekonomisk utvecklingskraft. 1970 låg Sverige på tredje plats bland OECD-länderna när det gäller BNP per invånare. Idag har vi halkat ner till 17 plats. Bakgrunden är bl a en dåligt fungerande lönebildning, en omodern arbetsrätt, dålig flexibilitet och funktion på arbetsmarknaden, ett alltför bistert företagarklimat och tillväxthämmande skatter på arbete, företagande och sparande. Därför räcker det inte enligt vår uppfattning att Sverige uppfyller konvergenskriterierna.

Viktiga skäl för den kristdemokratiska partistyrelsens ställningstagande är följande: Det finns en risk för att arbetslösheten blir regulatorn vid inre och yttre störningar med tanke på bristen på flexibilitet och arbetskraftens låga internationella rörlighet, vilket bl a beror på språkbarriären.

De sociala följderna av ökad arbetslöshet kan inte överskattas. En ökning av de redan höga arbetslöshetstalen skulle innebära alltför stora revor i de redan ansträngda sociala nätverken och de mänskliga gemenskapen som det mjuka samhället vilar på.

Det blir sämre möjligheter att föra en nationell ekonomisk politik när den nationella suveräniteten minskar till förmån för mer överstatlighet på penningpolitikens och på finanspolitikens område.

l samband med Sveriges medlemskapsförhandlingar gjorde svenska regeringen en ensidig deklaration att vi förbehåller oss rätten att själva besluta om ett eventuellt deltagande i EMU. Kristdemokraternas partistyrelse anser att Sverige skall utnyttja den möjligheten vid riksdagsbeslutet 1997 att tacka nej till en anslutning till den gemensamma valutaunionen med en gemensam centralbank.