- Nytt - Index A till Ö - EMU-skeptiker - Statsvetare - Medborgare mot EMU |
Bo MalmbergCan Bildt be trusted to protect Sweden's welfare? Kjell-Olof Feldt saknar insikter Slutsatsen är att vi i dag inte kan veta vilka effekter
ett svenskt EMU-medlemskap kommer att ha på handeln. Det ekonomiska
forskningsläget kan därför sägas ge fortsatt stöd
åt en vänta-och-se linje Kjell-Olof Feldt saknar insikter Som finansminister från 1982 och 1990 var Kjell-Olof Feldt ansvarig för den ekonomiska politik som förde in Sverige i det tidiga 1990-talets djupa ekonomiska kris. Vad var felet med den politik som Feldt sjösatte? En del av svaret ges i Feldts artikel på SvD Brännpunkt (20/7): Feldt saknar djupare insikter i hur en missriktad penning- och valutapolitik kan leda till makroekonomisk instabilitet. Som finansminister var hans första åtgärd en rekordstor devalvering. Han lanserade alltså själv den politik han i dag så högljutt fördömer. För att dämpa den inflationsbrasa devalveringen tände krävde Feldt återhållsamhet från politiker, fackföreningar och företag. Ingen penningpolitisk åtstramning genomfördes. Det som skulle ha räddat svensk ekonomi hade varit att redan från 1985 införa ett system med rörlig växelkurs och aktiv penningpolitik. En stigande krona i kombination med räntehöjningar hade då kunnat dämpa inflationstrycket. Överhettningen hade kunnat undvikas och därmed också den svåra 90-talskrisen.
Nu uppmanas vi återinföra 1980-talet ekonomisk-politiska modell. EMU-systemets oåterkalleligt fasta växelkurs ska fungera bättre än den Feldt själv en gång proklamerade. Och penningpolitik saknar betydelse. Den man som förde in oss i 90-talskrisen vill nu att vi ska göra om samma misstag. Vi vet idag att den politik med rörlig växelkurs, tydligt inflationsmål, aktiv penningpolitik och fast budgetpolitik som Sverige bedrivit under de senaste tio åren har varit framgångsrik. Ingen överhettning, stabil sysselsättning, stabila priser, och en god tillväxt. Kjell-Olof Feldt påstår att detta inte beror på en framgångsrik penningpolitik. Lika lite som hans eget misslyckande berodde på en felaktig penningpolitik. Feldt hänvisar i stället till att 1990-talets finansministrar lyckats bättre än han själv. Det han missar är att de finanspolitiska framgångarna under 90-talet hjälpts fram av en välfungerande penningpolitik när budgetneddragningar kompenseras med sänkta räntor och anpassningar i växelkursen. Finansministrarna i EMU-länder som Tyskland, Frankrike och Italien har det idag lika svårt som Feldt på 80-talet att kombinera budgetåtstramingar med en fast växelkurspolitik. Det säkra alternativet i EMU-omröstningen är därför att rösta nej. Vi har ett system som fungerar väl och det finns, som regeringens utredare Lars Calmfors försäkrat, inga starka ekonomiska argument för att införa euron. De senaste åren visar att utanförskapet ger större stabilitet än ett medlemskap. Kjell-Olof Feldts selektiva minne
|