-
Nytt -
Index A till Ö -
EMU-skeptiker -
Statsvetare - Medborgare mot
EMU
|
|
| Närhetsprincipen inom EU måste stärkas Till Amsterdamavtalet finns det ett bilagt protokoll om subsidiaritet och proportionalitet. Artikel 5 är dock inte ändrad. Subsidiaritet innebär således fortfarande att EU endast skall agera i frågor, där målen i ett förslag inte kan uppnås av de enskilda medlemsstaterna själva. Proportionalitet innebär att de åtgärder EU vidtar inte får gå längre än vad som är absolut nödvändigt för att uppnå vad som är stadgat i EU:s avtal. Det är ingen överdrift att påstå att framför allt EU-kommissionen har ignorerat artikel 5. Att så skett beror på att överträdelser av artikeln inte går att juridiskt påtala. Av det tidigare nämnda protokollet framgår det också vilken begränsad vikt artikel 5 tillmäts. Det betonas nämligen att avvägningen mellan nationell lag och EU-lagstiftning måste ske med hänsyn till avtalens allmänna stadganden och mål och särskilt då acquis communautaire och de principer som Europadomstolen har fastslagit. Vid den svenska folkomröstningen om EU-inträdet lades stor vikt vid närhetsprincipen (subsidiariteten), d.v.s. denna princip skulle bidra till att begränsa den överstatliga lagstiftning i form av EU-direktiv, dvs förslag till lagstiftning som rent formellt skall antas av de nationella parlamenten och resolutioner som innebär förordningar som EU-kommissionen och olika kommittéer antar självständigt. Resultat har blivit en strid ström av nya regleringar som svenska myndigheter och svenska medborgare måste lyda. För närvarande pågår t ex ett arbete med en ny strikt - samordnad - lagstiftning om livsmedelshygien m.m. Brittisk press som är snabbare än svensk att sätta sig in i de nya reglerna har avslöjat en del av de mer bisarra förslagen. Bl a skall inte en anställd som tar emot pengar samtidigt få hantera livsmedel utan att ta på och av handskar. Att en sådan regel kan tillämpas i supermarkets är en sak, men att kräva samma regler för korvkiosken eller i våra saluhallar tyder på överdrivet nit. Samma lagkomplex innehåller också krav på att alla jaktlag - hur små och informella de än är - skall ha med sig en person som är specialist på livsmedelshygien om jaktlaget säljer en del av jaktbytet som de inte själv kan konsumera. Vidare krävs att de lokaler - skjul - som används för att hänga fasaner, älgkött eller annat vilt, måste besiktigas ur hygienisk synvinkel om något av köttet säljs vidare. En sådan typ av lagstiftning får betydligt mer vittgående och skadliga regler än en alkohollagstiftning som lett till en omfattande olaglig hembränning. Byråkratier kännetecknas alltför ofta av överdrivet nit när det gäller att utfärda förslag till lagstiftning eller förordningar. Detta känner vi till från förhållandena i Sverige särskilt på 70-talet. Då tillkom i snabb takt en omfattande lagstiftning och reglering som påverkade företagens arbetsförhållanden och kostnader mycket negativt. Problemen visade sig snart vara så allvarliga så att en översyn krävdes av vilka regler som kunde förenklas eller allra helst avskaffas helt. Vidare ålades myndigheterna att beakta kostnaderna när de utformade tillämpningsanvisningar och rekommendationer. Blev kostnaderna för höga borde de avstå helt . eller se till att de nya reglerna utformades på ett annat mindre krångligt sätt. Förhållandena förbättrades men lärdomen har ändå varit att det är svårt att avskaffa införda regleringar. Myndigheternas och andra särintressens motstånd mot avregleringar är betydande. De erfarenheter jag nu hänvisat till gällde ett enda land. Att avskaffa regler som gäller 15 eller ännu fler länder kommer att ställa sig oerhört mycket svårare. I länder som Sverige, Danmark och Storbritannien har EU-reglerna implementerats snabbt i den nationella lagstiftningen. Så har däremot inte varit fallet i framför allt EU:s medelhavsländer. Detta har lett till två problem för vårt land, dels att reglerna är kostnadsdrivande, dels att tillämpningen är mycket olika i olika länder med inverkan på vår konkurrenskraft. Ett sätt att minska denna ojämlikhet är att låta tiden mellan direktivens antaganden i svensk lagstiftning och deras ikraftträdande vara lång - förslagsvis två till tre år eller ännu längre. Effekterna av olika EU-regler är sannolikt ännu inte, efter fem års medlemskap fullt kända. Därför bör regeringen låta utreda de effekter EU-regleringarna har fått på svensk företagsamhet och på svensk statlig och kommunal administration men också för enskilda svenska medborgare. Frågor som har regleringarna varit kostnadsdrivande, har tillämpningen av reglerna blivit mycket ojämn mellan olika delar av landet, mellan olika näringar mellan olikstora företag etc bör besvaras. Samtidigt bör regeringen redan nu arbeta tillsammans med regeringarna i kanske framförallt Storbritannien och Danmark för att skapa en mer begränsad rätt för kommissionen och gemenskapen att ta initiativ till ny lagstiftning och rätt att införa nya förordningar. Principen acquis communautaire måste ifrågasättas. Principen skyddar ett alltför omfattande byråkratiskt system och försvårar förändringar och en dynamisk utveckling. Skall EU kunna utvecklas på ett harmoniskt sätt måste närhetsprincipen få det genomslag som tidigare har utlovats. En växande misstro mot EU håller på att breda ut sig. Det låga deltagandet i valet till EU-parlamentet utgör en klar fingervisning om detta och det stora valdeltagandet i den danska folkomröstningen tyder på samma växande missnöje. Därför är det viktigt att i tid försöka minska byråkrati och alltför många - i praktiken helt onödiga - överstatliga regleringar. Förslag till riksdagsbeslut 1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att verka för väl tilltagna tidsfrister när det gäller ikraftträdandet av nya EU-regler. 2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att tillsätta en utredning om hur nya regleringar initierad från EU har påverkat företagens kostnader och myndigheternas administrativa arbete. 3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vikten av att samarbeta med länder som Danmark och Storbritannien med en likartad administrativ tradition för att minska EU-kommissionens initiativrätt till ny lagstiftning och införande av förordningar. 4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen skall samarbeta med länder som Danmark och Storbritannien om att stärka närhetsprincipen och begränsa tillämpningen av acquis communautaire.
|
