Medborgare Mot EMU  


Gunnar M Carlsson

Det viktigaste med en egen valuta är att ett land med egen valuta kan föra en egen räntepolitik.
Det är alltså inte möjligheten att devalvera, eller revalvera, som är kärnpunkten. I stället är det realräntan, dvs räntan rensad för inflation
Gunnar M Carlsson 30/4 2003


"Vi har ett eurokonto hos Kristianstad Sparbanks lokalkontor i Knislinge. Dit har vi också kopplat en checkkredit i euro. Att växla till kronor varje gång man får en betalning i euro verkar lite underligt.
Mitt gratisråd till /SN:s vice ordförande/ Björn Andersson är; använd eurokonto i stället så sparar du mer än 200.000 kronor om året."
DI 29/4 2003


”EMU är riskfyllt för företagen, Sverige och för EU.” säger Gunnar M Carlsson, egenföretagare och ägare till Exposure Management AB och huvudägare i NELO AB och Thranegruppen ASA.

”Det finns inget som så lätt kan skapa konflikter mellan EU länderna som skilda behov och därmed åsikter om den ekonomiska politikens inriktning. Den ekonomiska politiken övervakas och utvärderas av icke direkt valda Europiska politiker utan nationellt ansvar istället för att dagligen analyseras och bedömas av marknaden.”

Ställningstagande

För företagaren är att en flytande växelkurs en billig försäkring mot de politiska riskerna som det innebär att ha hela sin huvudverksamhet eller tillverkning i ett land. Om man som egenföretagare lägger sin verksamhet i ett land, och detta land har en fast växelkurs, finns det risk för att en kostnadskris slår ut hela verksamheten. Detta sker om lönekostnader stiger snabbare i hemlandet än i de länder där konkurrenter har sin produktion.

Historiskt har Sverige råkat ut för kostnadskriser flera gånger och det finns inget som säger att det inte skulle kunna inträffa igen. De tidigare försöken med fasta växelkurser, t.ex. under 80-talet gav politikerna möjligheten att missköta den ekonomiska politiken vilket resulterade i en kraftig devalvering.

Med en flytande växelkurs motverkas kostnadskriser eftersom kursen sjunker för att parera löneökningar utöver produktiviteten. Om en sund ekonomisk politik förs i Sverige stärks valutan om andra länder tillåter löneökningar utöver den grundläggande tillväxten i sin ekonomi. Möjligheten att motverka omotiverade inhemska löneökningar är större med en självständig Riksbank. Denna reagerar på de specifika svenska förhållandena i stället för att som en europeisk centralbank ta hänsyn till Europa som helhet och främst då de större länderna.

Enligt Carlsson ”kommer det att vara naturligt för fler företagare att lägga delar av sin verksamhet i andra länder för att uppnå riskspridning om Sverige går med i EMU. Detta medför att investeringarna i Sverige - tvärt emot vad som ofta hävdas från Svenskt Näringsliv – riskerar att bli lägre vid ett deltagande i valutaunionen.”

En viktig effekt av en flytande växelkurs är att den disciplinerar de politiska maktinnehavarna. Genom att marknaden varje dag betygsätter det sätt på vilket den ekonomiska politiken sköts begränsas utrymmet för mindre kloka beslut medan kloka beslut premieras. Att tro att man kan ersätta detta med betygsättning av finansministerkollegor vid möten i Bryssel är att helt missförstå både marknaden och politikens sätt att fungera. Carlsson säger vidare,

”Många av de reformer som genomförts under 1990-talet hade inte kommit till stånd om inte valutamarknaden via den flytande växelkursen hade påverkat våra politiker. Marknaden är en väsentligt bättre övervakare av att våra politiker inte missköter Sveriges ekonomi än deras politiska kollegor i Bryssel.”

Möjligheten att hålla inflationen i schack är bättre om Sverige väljer att behålla sin valuta eftersom Riksbanken kommer att höja räntan om inflationen ökar. ECB reagerar endast på den ”europeiska inflationen” och därför finns det risk för att den svenska inflationen kan gå upp utan att detta medför en höjning av räntan. Konsekvensen av detta är negativa realräntor och en artificiellt hög och tillfällig högkonjunktur som följs av en motsvarande djupare lågkonjunktur.

”EMU riskerar helt enkelt att bli asbesten i EU-bygget.” säger Carlsson.

Kejsarens kläder

Dagens Industri ägnar ett helt uppslag åt en artikel under rubriken ”Euro-exportörer får ta notan om Sverige säger nej”. Två s k faktarutor visar en jämförelse hur bolaget Duro får en kostnad av att Sverige har kronan som valuta i stället för att byta till EMU. Enligt artikeln skulle bolaget kunna öka sin vinst (före avskrivningar) från 4 mkr med drygt 10% till 4.300 – 4.450 tkr. Huvudägaren och tillika VDn för företaget förklarar att hade han denna extravinst skulle han kunna anställa ytterligare en person. Han anges även som källa till ”faktarutan” som beskriver hur stora kostnader ett företag som Duro har på grund av att Sverige har kronor i stället för euro som valuta. I förbigående nämns att VDn även är vice ordförande i Svenskt Näringsliv, en organisation som driver en påkostad kampanj för svenskt medlemskap i EU:s valutaunion.

Som kommentar säger Carlsson

”Om Björn Andersson verkligen menar det han säger behöver han utbildning - inte ett deltagande i valutaunionen. Om de i artikeln angivna uppgifterna stämmer, finns ett enkelt sätt för Duro att radikalt minska valutaväxlings- och administrationskostnaderna genom att helt enkelt öppna ett valutakonto med någon av de större bankerna. Genom att skaffa ett valutakonto och till denna knyta en lagom stor valutakredit och sedan låta de enligt uppgift relativt väl balanserade Eurobetalflöden strömma genom detta konto slipper han i stort sett ifrån växlingar. Detta torde minska hans kostnad för valutaväxlingar och administration med över 80%”.

De övriga 15 – 20 kostnadsprocenten skulle enligt Björn Andersson hänföras till en högre ränta i Sverige jämfört med Euro. Denna kostnad kan om Sverige sköter sin ekonomi i stället bytas mot en besparing av samma belopp. Ett land som under en längre period sköter sin ekonomi får ofta av marknaden sin belöning i form av en lägre ränta. Det kan i detta sammanhang vara intressant att notera att räntan i Schweiz är drygt 2% lägre och i Danmark är endast 0.12% högre än Euroräntan.

Att mot denna bakgrund tvärsäkert påstå att räntan i Sverige för evigt skulle behöva vara högre än Euroräntan är inte seriöst. I det sammanhanget kan man konstatera att den absoluta räntenivån i ett land inte bör bedömas utan att även jämföra med inflationen. Tyskland har t.ex idag en hög realränta medan Irland en låg, trots samma nominella euroränta.

När det gäller frågan om att anställa nya personer när man ökar sin vinst säger Carlsson: ”Man kan bara hoppas att om Björn Andersson skulle anställa en person till så skulle han göra det för att han tror att det skulle öka vinsten inte som ett sätt att spendera en oväntad vinstökning.”

Föreningen Företagarna har nyligen publicerat en undersökning som man hävdar bevisar att Sveriges småföretagare skulle öka sin vinst med 6% om Sverige går med i EMU. När man närmare studerar rapporten kan bara konstateras att uträkningarna bygger på att Sverige alltid skall ha 1% högre ränta än euroområdet. Ingen analys görs av realräntan, d.v.s. räntan rensad från inflation eller behovet att vid olika stadier av konjunktur och arbetslöshet kunna använda räntan som ett medel att stimulera eller kyla ner ekonomin. Man konstaterar dock att själva växlingskostnaden är marginell. Undersökningen säger alltså egentligen ingenting utan är endast ett räkneexempel utan någon reell faktisk relevans.

Början på sidan