Sigfrid Leijonhufvud

Politikens EMU-entusiaster har tystnat
Sigfrid Leijonhufvud i SvD/Näringsliv 2000-11-21

Ingen politiker vågar ta upp frågan om EMU längre. Alla är rörande överens om att Sverige ska vara med, men har de sina väljare med sig?

Den 19 november 1992, för åtta år sedan, tvingades riksbankschefen Bengt Dennis regeringen Bildt ge upp kronförsvaret. Som prenumerant på Carl Bildts veckokrönika hade jag hoppats få läsa något om denna dyra kamp. Inte ett ord. Inte ett ord heller om nästa bindning - den till EMU som kom att bli Bildts nästa käpphäst.

Jag får i Bildts brev veta mer om vädret på alla de platser han besöker än om hans syn på valuta- och penningpolitik. På dessa områden håller han numera käft.

Att det skulle bero på en mer självkritisk läggning hos den förre moderatledaren har jag svårt att tro. Kanske beror tystnaden på att Göran Persson inför s-kongressen i mars gjorde vad Bildt begärt av honom? Persson hoppade ner från gärdsgården och stod plötsligt på samma sida som Bildt. Sverige skall gå med i EMU men vi skall folkomrösta om saken. I det läget är det kanske inte lika roligt att debattera EMU?

Kanske. Men politik är inte det lustfylldas konst utan det möjligas. Och nu borde väl möjligheten finnas - nu inför ordförandeskapet i EU? Riskfritt på den borgerliga kanten eftersom också Alf Svensson bytt sida och Leijonborg sedan lång tid ropat sig hes för EMU?

Men ropen har tystnat - hart när på alla kanter utom de EMU-kritiska.

Politikerna i Sverige börjar känna vad Persson kände långt innan han hoppade ner från staketet. De har inte väljarna med sig. Alf Svensson är mäkta populär - men har inte ens de egna med sig i EMU-frågan. Inte ens Leijonborg kan känna sig säker. Göran Persson kan det definitivt inte. Skälet är uppenbart. Försvaret av den fasta växelkursen kostade folkhushållet tiotals miljarder. Med flytande växelkurs och en självständig riksbank har Sverige klarat den ekonomiska politiken bättre än på flera decennier.

Domedagsprofetiorna har inte slagit in. Räntan är lägre än i euro-området - även om det kanske inte borde vara så. Titta hur bra det gått för England utanför EMU och hur farligt Irland lever inom euroområdet! England har låtit pundet appreciera (stiga i värde) och på så sätt bemästrat inflationsimpulserna. Irland - med hög tillväxt och sexprocentig inflation - kan inte använda samma vapen. Den europeiska centralbanken, som inte ens klarar att hålla inflationen i euroblocket under 2 procent - kan inget göra för att hjälpa Irland. Landet är för litet.

Kan ni komma på något annat land som är för litet? Om så hör ni till den majoritet i Sverige som i EU:s nya kostym ser kejsarens nya kläder.

Nu stundar ny EMU-linje på SvD - Sigfrid Leijonhufvud
Början på sidan/Top of page