Torbjörn Tännsjö

"Snart bildas nytt konservativt parti"
Torbjörn Tännsjö om moderaternas farväl till de ideologiska rötterna
DN Debatt 2001-08-31

Då moderaterna i dagarna antar nytt idéprogram befästs en bild som blivit allt tydligare under de senaste årtiondena: moderata samlingspartiet har sagt farväl till konservatismen. I den konservativa ideologins ställe har trätt en konsekvent och mycket radikal ekonomisk liberalism.

Konservatismen är inte död
SvD-ledare 2001-09-04
Omgivningens intresse för moderaternas interna liv och välbefinnande är numera rörande stort. Åtminstone att döma av helgens partistämma.
Frågan är dock om det över huvud taget finns en genuint konservativ falang i moderaternas idépolitiskt aktiva skikt. Den märks i så fall inte i debatten om sakfrågorna. Den höjer rösten först när det gäller närmast symboliska formuleringar i programskrifterna.

Det finns inget mer liberalt parti i vårt land än moderaterna och det finns inget parti som går längre i radikalism av något slag. Bara namnet på det nya programmet ger en tydlig fingervisning om partiets futuristiska ambitioner: “På tröskeln till mänsklighetens bästa tid.” Det är ju som hämtat från en sovjetisk revolutionsaffisch från 1920-talet!

VISST ÄR DET fortfarande möjligt att gå ännu längre i radikalt liberalt nit än vad moderaterna gör. Det är till exempel möjligt att övertrumfa dem genom att kräva, inte bara att produktionen av offentliga tjänster ska privatiseras, utan att också kräva att finansieringen av dem ska ske individuellt. Det är möjligt att kräva totalt fri invandring, frihet att använda droger med mera - men också i dessa hänseenden finns inom moderaterna en betydande radikal potential.

Den som hyser ultraliberala idéer söker sig därmed till moderaterna och deras ungdomsorganisationer för att försöka förverkliga dem (vilket näst intill inneburit slutet för folkpartiet). Något annat parti än moderaterna, där sådana idéer skulle tas på allvar, finns knappast.

Man kan fråga sig vad det är som går förlorat när moderaterna släpper konservatismen. Vad innebär det att vara konservativ? Är det något av värde som går förlorat?

Det är min bestämda uppfattning att det finns en mycket rik och spännande politisk tradition som bör karaktäriseras som just “konservativ” och som vi bör beklaga att den inte längre kommer till uttryck i svensk politik.

Konservatismen formulerades vältaligt av Edmund Burke i England och Joseph de Maistre i Frankrike, som en skeptisk reaktion mot den franska revolutionen. De har inspirerat filosofer och politiska tänkare fram till vår tid.

Konservatismen kännetecknas av en önskan att dröja vid det som är invant och väl beprövat, just för att det är invant och väl beprövat. Den vädjar i samma grad till våra känslor och vårt intellekt. Dess motsats är radikalismen.

Konservatismen får inte förväxlas med en reaktionär strävan efter något förgånget. Lika litet riktar den intresset mot ett framtida Utopia. Konservatismen misstror föreställningen om en linjär rörelse genom historien, vare sig riktningen är tänkt att gå mot det sämre eller det bättre.

Konservatismen kan beskrivas som en attityd snarare än en lära. Vissa konservativa har varit obenägna att med argument försvara sin hållning. De har misstrott abstrakta resonemang. Ja, de har gått så långt som till att hävda att det är farligt att försvara den konservativa attityden med argument. Ändå går det förstås att ge argument för det förnuftiga i att inta en konservativ attityd.

Somliga argument till försvar för den konservativa attityden är pragmatiska till sin natur. De förutsätter inga särskilt speciella eller kontroversiella värderingar. De kan ta sin utgångspunkt i en enkel önskan om att främja mänsklig välfärd. De går i så fall vidare med stöd i något resonemang med innebörden att respekt för det existerande och väl etablerade faktiskt också innebär ett skydd för den mänskliga välfärden.

Debatt i SvD om det moderata partiprogrammet - Moderat superstat?

Mer om moderaterna

Början på sidan