Sverige har kommit sent in i EU. De krafter som legat bakom utvecklingen från EEC till EG och sedan till EU är förhållandevis okända bland den svenska allmänheten. EU har framställts av makthavarna i Sverige som ett i huvudsak ekonomiskt projekt. Att en stark strömning inom EU och dess föregångare önskar skapa en europeisk federation, dvs en europeisk stat, har förtigits.

Deklarationen av den 9 maj 1950
Ur texten till förslaget, som lades fram av den franska utrikesministern Robert Schuman och som ledde till skapandet av det som idag är Europeiska unionen.

En federal stat innebär att nationalstaterna får en allt blygsammare roll för att slutligen dö bort. I princip skulle således Sverige "avskaffas". Fler och fler beslut skulle centraliseras till Bryssel och svenskarna skulle utgöra en mycket liten minoritet med alla de nackdelar som minoritetsstatus utgör både språkligt, politiskt, juridiskt och kulturellt.

Nu när EMUs fyraåriga introduktionstid inletts i de 11 EMU-länderna, har också ledande tyska regeringspolitiker tillstått att en monetär union fordrar en politisk union. Detta har i regel förnekats tidigare. När nu Sverige, Danmark och Storbritanninen är utsatt för tryck, inte minst från EU-kommissionen och EMU-ländernas politiker, är ett ovillkorligt krav att att vi medborgare som deltar i en folkomröstning om ett eventuellt EMU-inträde har fått klart för oss att ett ja också betyder ett ja till en politisk union.

En politisk union bär många svåra konfliktanledningar det visar utvecklingen från Karl den store till Hitler och Stalin och även tiden därefter. Stora språkskillnader, betydande politiska och kulturella olikheter, t ex på synen om korruption och politisk anvarighet men också olika tradition i de legala systemen etc skapar missämja.

Vi är för europeiskt samarbete - men ett samarbete som utgår från nationerna i Europa och som bygger på fria marknader. Vi omfattar åsikten att olikheter i förutsättningarna bidrar till att skapa en väl avvägd arbetsfördelning och en sund konkurrens, inte minst en välståndsfrämjande institutionell konkurrens. Vi avvisar de federalistiska och teknokratiska idéer som styrt utformningen av både Maastricht- och Amsterdamavtalen. Dessa avtal måste i grunden förändras.

Dessa sidor vänder sig till både till aktiva politiker och akademiker som ekonomer statsvetare men också medborgare med vitt skild erfarenhet från det svenska samhället. Syftet är att ur olika perspektiv skapa insikt om att EMU och en politisk union är fel väg för ett framgångsrikt Europa.

Vi vill arbeta tillsammans med de starka krafter som finns i framförallt Storbritannien men också i Danmark för en europapolitik som bygger på en gemenskap mellan självständiga, suveräna stater.

Dessa sidors syfte är

• att tillhandahålla ett forum för idéer som befrämjer tolerans och demokrati i Europa med bred folklig förankring
• att öka samarbetet mellan individer i de europeiska länder som vill verka för en vidgad fri marknad och institutionell konkurrens inom EU och också i det forna östeuropa
• att bekämpa - med alla lagliga och demokratiska medel - ett bildande av en europeisk federal stat och att också hindra alla de delbeslut som har till mål att jämna vägen för en federal stat.
• att delta i och arbeta för folkomröstningar i samband med avgörande beslut för EU:s utveckling.
• genom att förmedla uppgifter om motsvarande seminarier i andra EU-länder och hålla kontakt och samarbeta med organisationer i andra EU-länder med samma mål
• genom att förmedla nyheter, information, debattartiklar m m om den politiska processen inom EU och i medlemsländerna på internet
• genom att tillhandahålla möjligheter att ansluta sig til en mailinglist gällande EU-nyheter m m

De huvudsakliga ämnesområden som kommer att belysas är ekonomi, finans- och penningpolitik, frågor gällande handels- och industripolitik, utlandspolitik, säkerhet och försvarsfrågor, miljöfrågor samt frågor gällande förändringar av Gemenskapens institutioner med inriktning på konstitutionella spörsmål och hur dessa går att förena med våra svenska intressen.

Början på sidan

Externa länkar:
öppnar i nytt fönster Churchill, 1940
Charles de Gaulle